Estonias bogvisir på Älvsnabben 2004. Foto: Johan Nilsson / Scanpix

…runt Estonias förlisning? Gästblogg av Skipper.

En av de mest spännande och läsvärda försvarsbloggarna är flottisten Skipper. Trots att jag sedan mina år som kustartillerist blivit illamående vid blotta åsynen av de som tjänstgjorde på den havsyta vi hade till uppgift att “hålla ren” så gillar jag Skipper. Intensivt till och med.

Igår var det en värnpliktsålder sedan Estonia sjönk. Försvarsmakten hade inte hunnit skifta fokus från fosterlandet till Långt-bort-istan. Den natten Estonia sjönk och den följande morgonen kämpade Försvarets helikoptrar och personal heroiskt tillsammans med sina finska kollegor för att rädda vem som räddas kunde. För oss som nostalgiskt blickar bakåt mot tider då vi hade ett försvar faller det sig naturligt att grubbla över hur Sverige idag, med vårt “insatsförsvar” skulle klara en ny Estonia-katastrof.

Jag bad Skipper skriva några rader om Estonias förlisning utifrån sitt perspektiv. Det blev ett synnerligen läsvärt inlägg om en kanske mörkad historia om vad som hände en mörk natt för 18 år och ett dygn sedan…

Tack Skipper!

“Har vi verkligen fått veta allt runt Estonias förlisning?

Igår, den 28 september 2012 var det 18 år sedan vi vaknade till det faktum att passargerarfärjan Estonia hade sjunkit i Östersjön och att ett stort antal människoliv förmodligen hade gått förlorade. Det är en morgon som alltid kommer att finnas kvar i mångas minne som en svart dag.

Jag blev tillfrågad av ”den sjätte mannen” om jag ville skriva ett gästinlägg och ge min syn på själva förloppet av Estonias förlisning och omständigheterna runt omkring. Jag vill dock påpeka att jag inte på något sätt vill framstå som expert inom ämnet, inte heller att jag har några bättre svar än någon annan. Det är alltså mina högst personliga teorier runt förloppet som jag resonerar runt i texten här nedan.

Det finns oerhört många teorier och konspirationsteorier runt Estonias förlisning, händelseförloppet och dess orsaker, men framförallt varför man inte har utrett olyckan grundligt – vilket man inte har gjort. Man har till och med valt att inte bärga kropparna efter de människor som fanns kvar inne i Estonia, något som är oerhört beklämmande och mycket märkligt.

Den officiella orsaken till att Estonia sjönk påstås vara att man har kört henne för hårt (för hög fart) mot kraftig sjö. Så pass hårt att bogvisiret lossnat, tagit med sig lastrampen och att bildäck på grund av detta vattenfylldes med följden att fartyget kantrade, och efter en timme sjönk till Östersjöns botten. Den teorin bedömer jag inte som helt sannolik av olika anledningar.

Som motpol till detta så hävdar de värsta konspirationsteoretikerna att Estonia medvetet skulle ha sänkts på grund av att hon transporterade känslig militär materiel från forna Sovjetunionen via Sverige och vidare till USA, och att man till varje pris ville undvika att den transport som skedde just denna natt inte skulle få komma fram. En teori som jag bedömer lite för konspiratorisk.

Det är lätt att tro på det man hör och läser utan att egentligen reflektera över sannolikheten i det hela. Det är även helt naturligt att tro på den officiella förklaringen till varför Estonia sjönk. Myndigheter undanhåller aldrig sanningen! (?) Personligen har jag en annan teori och kan visa på några exempel som till del styrker min bedömning av vad som kanske hände, eller inte hände den mörka och vindpinade natten 1994.

Min teori, som delas av många andra, är att Estonia strax innan förlisningen kolliderat med något som orsakat en större skada under vattenlinjen och att fartyget vattenfylldes underifrån och inte via bogporten i förskeppet. Det finns vittnen som sett vatten komma upp från de lägre däcken och det skulle framför allt förklara sjunkförloppet på ett bättre sätt än nuvarande teori. Man kan jämföra förloppet med två andra liknande fall där orsaken till förlisningen är mycket lik som den för Estonia, men det fortsatta förloppet såg däremot helt annorlunda ut, vilket skulle tyda på att den officiella linjen runt Estonias sjunkförlopp inte stämmer.

Den första exemplet är fartyget MS Herald of Free Enterprise som den 6 mars 1983 lämnade Zeebrugge med öppen bogport och gick dessutom ut mot betydligt lugnare vatten än vad Estonia hade under olycksnatten.  Herald of Free Enterprise tog in vatten via den öppna bogporten och fartyget kapsejsade på mindre än en minut och 193 personer omkom p.g.a. det oerhört snabba förloppet. Hade det inte varit så grunt på det aktuella området så hade hon sannolikt legat upp och ned utan att sjunka p.g.a flytkraften (buoyancy of air) som finns kvar i fartygs överbyggnad då det kapsejsar.

Det andra exemplet som motbevis till den officiella teorin är M/S Jan Heweliusz som förliste i Östersjön 1993. Hon kapsejsade på samma sätt som man hävdar att Estonia gjorde, men istället på grund av lastförskjutning på bildäck. Hon låg upp och ned i vattnet i drygt en vecka innan hon sjönk. På samma sätt borde Estonias sjunkförlopp varit betydligt längre än en timme om hon inte, som vissa experter bedömer, hade haft en större skada under vattenlinjen.

Exakt vad som har orsakat en eventuell skada på Estonias undervattenskropp är omöjligt att svara på. En teori som förekommit i olika sammanhang är att hon kolliderat med ett större hårt föremål (möjligen en större ubåt i ytläge alternativt på periskopdjup). Det skulle för det första förklara den vertikala skarpa deformeringen, samt de skrapmärken som finns på bogvisirets styrbordssida samt de kraftiga metalliska skrapljuden som vittnen har uppfattat utefter skrovsidan. Skadan på bogvisiret har omöjligt kunnat uppstå då bogvisiret sjunkit till botten. Dessutom är det inte helt klart att bogvisiret verkligen lossnade, det finns tecken som tyder på att bogvisiret avlägsnades på plats genom att de skurits/sprängts bort i efterhand. Oberoende undersökningar har visat på att båda delarna har förekommit.

Om det nu verkligen var en kollision med en ubåt som orsakade en skada på Estonia under vattenlinjen så skulle det även förklara varför det hela tystats ned. Betänk att året var 1994.

Svaret på om dessa teorier har någon relevans finns på Östersjöns botten. Men då Estonia ligger med hela styrbordssidan nedåt i dyn så kommer detta sannolikt aldrig att kunna verifieras. Vissa hävdar dock att hela undervattenskroppen är frilagd eftersom slagsidan är drygt 110 grader. Men detta kan förmodligen avfärdas då hon numera sjunkit så pass långt ner i dyn och att botten på styrbordssidan trots den stora slagsidan inte alls är frilagd för att kunna inspekteras. Det finns heller inga bilder av som visar hela hennes undervattenskropp på styrbords sida.

Oavsett orsaken till själva förlisningen så förekommer det också bevis på Estonia att något har hämtats ut från fartyget via den uppbrutna rampen i förskeppet. Räckverk är avskurna och ligger bredvid fartyget på botten, och något stort föremål påstås ha avlägsnats från bildäck efter att de första dykningarna ägt rum. Vissa teorier hävdar att det kan handla om en topphemlig kärnreaktor från en ubåt som skulle ha funnits vid den då relativt okända ubåtsskolan i Paldiski. En reaktor som USA skulle varit synnerligen intresserade av.

Bara detta kan ha varit en anledning till att myndigheterna inte var intresserade av att bärga kropparna och att man skyndsamt ville täcka hela fartyget med betong!

Det går som sagt att finna mängder med teorier runt Estonia. Man får självklart tro på det man vill. Jag tror oavsett teorier, att den officiella förklaringen till haveriet inte är hela sanningen. För de anhörigas skull så vore det på sin plats med en förnyad oberoende utredning där hela sanningenoch alla fakta runt Estonias förlisning presenterades. Jag tror Sverige och Estland nu är redo för sanningen.

Till dess får vi fortsätta att leva i ovisshet och vi sänder i dag en tanke till alla de 852 personer som omkom den mörka septembernatten på Östersjön 1994. En särskild tanke riktas också till alla de som deltog i räddningsinsatsen under svåra förhållanden med risk för eget liv. Ni kan inte nog tackas för era insatser!

/ Skipper”

Länkar:
Bloggar: