Foto: Bertil Enevåg Ericson / Scanpix

Jag är pessimist och jag trivs med att alltid se allt med det värsta tänkbara scenariot framför ögonen. Det är nämligen så att om jag reser på en resa, jobbar för ett politiskt parti i en valrörelse eller skall se en hockeyfinal mellan ärans och hjältarnas lag Brynäs mot Skellefteå redan i förväg har tagit ut misslyckandet, förlusterna eller förnedringen. Det är nämligen så att jag tycker att det är så mycket skönare att ha fel och bli positivt överraskad än när känslan är en besvikelsen som kommer som en blixt från klar himmel när man har gått omkring och inbillat sig att “det här kommer bli jättebra, det här kommer att gå vägen”…

Men det är jag det, fostrad till pessimist av mina livserfarenheter där språkresan började med vattkoppor redan första natten, där det första lägenhetsköpet blev en ekonomisk katastrof och där sossarna vann nästan alla val under min uppväxt. I min värld är det bättre för själen att se allt i svart till det tillfället då det bevisligen blir ljust. Jag är ingen ledargestalt. Jag är inte den där som skall motivera lagspelarna att prestera sitt bästa i matchen då segern alltid finns inom räckhåll alldeles oavsett hur mörkt det ser ut. Jag är inte Erik Hamrén som trots allt fick elva gulklädda spelare att vakna, vända och vinna trots att det blev oavgjort. Hade jag varit förbundskapten hade jag lagt upp en extremt defensiv taktik vid ett 0-4-underläge, som gick ut på att se till att det iallafall inte blev tvåsiffrigt i baken – en uppgift som hade varit en utmaning med tanke på stolpskottet mellan stolparna och en backlinje med träben.

Erik Hamrén, som i mina ögon trots allt och fortfarande är lite av förbundskaptenernas Juholt, gjorde det han skulle. Han engagerade laget, ruskade liv i något tillsynes dött, bytte ut de underpresterande mot de som ville något – tillsammans lyckades de vända på något som jag i veckor innan matchen och ännu mycket mer efter insatsen på Färöarna var en given förlust mot Tyskland. När det stod 0-4 skulle jag i en vadslagning lovat att använda en använd tampong som tepåse vid frukosten om de yra hönorna i gult skulle lyckas vända, men i ledarens roll ligger det alltid att engagera, entusiasmera och gjuta mod i sitt lag. Och se, det gick och jag är glad var själaglad över vändningen och över att ingen hade slagit vad med mig…

Idag kan vi läsa något i Aftonbladet som i ljuset av de senaste opinionsundersökningarna kan ses som en naturlig reaktion på alla siffror, på ett kroniskt underläge och en jobbig tillvaro för en regering när hela havet stormar runt knuten och på vår exportmarknad. I Aftonbladet låter det som om vår ledare, partiordförande och statsminister Fredrik Reinfeldt har gett upp när drygt två år återstår innan slutsignalen ljuder. Fredrik Reinfeldt blir en light-version av pessimisten, han tar ut förlusten i förskott och börjar mumla om att det är “svårt för oss att vinna igen” och väver in det hela i ett resonemang om att det inte finns i verkligheten att någon lyckas vinna tre val på raken och de flesta partierna aldrig någonsin, någon gång eller någonstans får vinna ett val.

Fredrik Reinfeldt kan gå omkring och grubbla om det där, han kan gott få vara lite pessimistisk i mina ögon – men han skall som ledare inte visa det utåt, han skall hålla det för sig själv. Den dagen han som skall leda segertråget lägger sig på rälsen och väntar på motståndarens ånglok har man förlorat matchen. Då tappar fotfolket lusten, då blir alla de som som brukar se positivt på framtiden lite mer negativa och skeptiska. Då har man fixat sin alldeles egen motvind inför avgörandet.

Därför är det både korkat och konstigt att Fredrik Reinfeldt sitter och filosoferar om hur sannolikt det är och hur omöjligt det kommer vara för Alliansen och Moderaterna att vinna sin tredje valseger. Här och nu var det många alliansväljare som i all sin positivism ändå började tvivla. Det är inte ett speciellt bra ledarskap, faktiskt.

…Och vad tror jag då om 2014, om en tredje valseger? Jo, jag tror att ett lag som har en ledare som tror att det är svårt, nästan omöjligt att vinna igen lägger grunden för en förlust. Men jag hoppas att jag har fel igen, som jag haft både 2006 och 2010.

Länkar: AB, SvD, SvD, SvD, GP,
Bloggar: JW, PH, MM, RJ, TB,