Foto: Jonas Ekströmer / Scanpix

Det var natt, det var mörkt utanför det där tågsättet som städerskan – låt oss kalla henne “Rut” hade att städa. Visst var det snö på marken, men mörkret var ändå den mest påträngande nyansen i “Ruts” liv. Allt kändes mörkt, allt från spyor på golvet i en tågvagnarna till en inmosad Snickers på ett av sätena.

“Rut” var mörk i sinnet, ingenting kändes bra. Hon var stolt över sitt arbete, hon visste att hon gjorde nytta men alltid och överallt hon fick höra något om sitt jobbande så handlade det om ett jobb som var värdelöst, som inte betydde något och som var modernt slaveri. “Rut” förstod på den politiska retoriken från ett visst håll att hennes arbetsinsatser var mycket mindre värda än rörmokarens arbete, än takläggarens jobb eller byggnadsarbetarens byggande. De som hade snopp istället för snippa gjorde ett jobb som var så mycket värdefullt för samhället att det var klokt att använda skattepengar till att subventionera deras arbete – så att de skulle kunna fortsätta med sitt värdefulla jobb, rörmokaren, takläggaren och byggnadsarbetaren.

“Rut” jobbade extra hemma hos en medelklassfamilj och de hade råd att anlita henne vitt istället för svart bara för att hennes jobb som “Rut” var subventionerat med skattepengar, precis som de där rotarnas. Medelklassfamiljen fick hjälp av “Rut” med att få ihop sitt livspussel och råd med något som bara överklassen hade haft råd med tidigare, men hennes jobb betydde ingenting alls för de som tyckte att “Ruts” jobb inte betydde ett smack. “Rut” kände sig värdelös när hon egentligen var värdefull. “Rut” kände att det var för att hon jobbade med städande och inte byggande som hon inte alls uppskattades av den politiska oppositionen i Svedala.

“Rut” hade lagt märke till att de flesta lokförarna var män, men hon trodde inte att deras arbete var skattesubventionerat för Arriva. Spåren de körde på och tågen de körde med var dock betalade med skattemedel, men det var hennes plasthandskar, hennes städtrasa och sopkvast också. Men de var män, de gjorde ett jobb som vars värde inte ifrågasattes av han den där snubben på Sveavägen 68 som ser ut som en rysk kulstöterska. De hade mycket bättre lön än henne, trodde hon iallafall. Den där lokföraren som hade lämnat henne med ett “Hej då” var i hennes mörker precis lika mycket mer värdefull än alla rotarna.

“Rut” ville känna sig värdefull, och klev in i förarhytten på det där Saltsjöbanetåget. Hon drog fartspaken framåt och tåget drog iväg med en rasande fart. “Rut” kände sig mycket mer värdefull än hon någonsin hade gjort när tåget tuffade fram i Saltsjöbaden. Hon njöt av varje sekund men när det där huset dök upp framför henne så fick hon panik. Tvättsåpan på plasthandskarna omöjliggjorde ett inbromsande och när hon tog i så ökade det lilla tåget farten istället. “Rut” körde igenom stoppbockarna och in i någon annans vardagsrum.

“Rut” tittade upp, hon var omtumlad och chockad. Det var stökigt värre, i stort behov av en riktig städning. Om hon nyss hade känt sig värdefull kände hon sig nu värdelös – lika värdelös som hon brukade känna sig när oppositionen tyckte att hennes jobb var mycket mindre viktigt för samhället än rotarnas arbete. “Rut” kände att det var mycket viktigare att bygga och renovera än att underhålla och städa. Nu hade hon helt på egen hand skapat behov av allt där, av byggande, av renoverande, av städande och underhållande.

Det var alltså sossarnas fel att den där städerskan drog in i ett hus med Saltsjöbanan i mörkret. Iallafall om man tänker och tycker så skruvat som jag. För hur roligt kan det vara att gång på gång, här och där, få höra hur mycket mer värdefullt andras arbete är? Då kan det bli så här, eller skulle iallafall kunna bli som jag beskrev ovan. Snart kanske vi få se hur en kassakille på McDonalds vid Rissne kapar en lyftkran för att göra en mer värdefull insats, och istället lyckas köra in den i Friends Arena till Black Armys jubel…? Vem vet?

…och, jo jag vet att texten nödvändigtvis inte alls behöver stämma med verkligheten, men när man kan lägga skulden på sosseriet så tycker jag att den värdefulla konstnärliga friheten har företräde mot det som kan kallas sanningen.

Länkar: SvD, SvD, SvD, DN, DN, DNAB, AB,
Bloggar: