För mig som har en kost bestående av i princip uteslutande Ica-handlarnas Mozarellapizza, Big Mac & Co: samt ibland Findus kalkonschnitzel Cordon Bleu serverad med T-Jarlens hembakade småfrallor (när jag ska lyxa till det på lunchen) borde väl tematiken i SVT:s Landet Brunsås framkalla känslan av akut dåligt samvete (programserien handlar om att vi svenskar käkar mycket bajs, kort sagt).

Men det onda samvetet lyckas jag slå undan med att det också är lite bajsnödigt att hålla på och vara matsnobb.

Däremot kan jag alls inte värja mig mot programledaren Erik Haags son Dino, som i dagens avsnitt fick äta lever 14 gånger i ett experiment avsett att utmynna i slutsatsen att barn kan vänja sig vid vad skit som helst.

Dino får mig hur som helst att vilja bilda italiensk kärnfamilj och stå och koka spagetthisås i örti timmar.

Men jag köper inte tvinga-ungen-käka-lever-14-gånger-och-han-kommer-älska-det-lika-mycket-som-sin-gameboy-teorin. Själv utvecklade jag ett livslångt hat för ost efter att denna kossornas vedervärdiga slaggprodukt tvingats i mig så många gånger att jag till slut fick kväljningar bara av doften.

Kolla in Henrik Schyffert, Lotta Lundgren, Erik Haag och hans alldeles bedårande Dino här. Oavsett vad du tycker om för krubb – det är bra teve. Och bra teve är som köttbullar och makaroner. Nästan alla ungar gillar skiten.

Jag tillhör dem som länge menat att det behövs en vital EU-journalistik. En europeisk offentlig arena, som det heter.

Men inte hoppade jag jämfota när före detta EU-kommissionären Margot Wallström skulle sjösätta en EU-tevekanal eller när jag ombads nominera journalister till EU:s eget journalistikpris. Nog känns det lite köpt – det här kalaset?

Vi fick ett ovanligt samtal till redaktionen i dag. Det var Melvyn Adam Mildiner – mannen som somnade med lunginflammation och vaknade som mördare efter att någon, mest troligen en israelisk Mossadagent, kapat hans identitet för att knäppa Hamasterroristen Mahmoud al-Mabhouh i Dubai.

Melvyn lät, milt sagt, bedrövad. Och jag förstår honom.

Inte nog med att hans eget namn spridits över världen och förevigats i samband med den här sorgliga soppan – också hans hustru är drabbad.

Det lät knappt som att han återhämtat sig från lunginflammationen.

Även om Mossad ännu tycks bemästra konsten att utföra “target killings” med viss precision missade man den här gången målet med hela övningen: Att undvika oavsiktlig skada på civila.

SJ skyller tågkaoset på politikerna. Och politikerna på andra politiker.

I Finland däremot utgår landets stolta invånare från att man ska kunna åka tåg också på vintern. Men också där har just denna vargavinter fått finska Statens järnvägar – VR – att köra av rälsen.

Men i Finland skyller man inte ifrån sig. VR medger att kaoset inte bara beror den massiva snön, utan också att de underlåtit att de sätta in mer kapacitet på att putsa spåren.

VR lovar dessutom att kompensera resenärerna! Hos SJ möts man bara av en lista över samtliga inställda tåg.

Sisu betyder tydligen också ansvarskänsla.

Antipiratbyråns jurist Henrik Pontén – Sveriges mest omtalade piratjägare – aktualiserade redan under ett panelsamtal mellan företrädare för industrin och unga allianspolitiker, som jag modererade för snart en månad sedan, frågan om en ny fildelarlag.

Förslaget föll inte i god jord då. Och nu skärper Pontén tonen mot politikerna och kräver ny lagstiftning.

Antipiratbyrån vill ha en lag som tvingar nätoperatörer att skicka hem varningsbrev till dem som misstänks fildela upphovsrättsskyddat material. Ännu ett vapen i det batteri av åtgärder som upphovsrättsindustrin redan fått politikerna att stifta.

Under panelsamtalet för en månad sedan hävdade Henrik Pontén att den nya lagen skulle vara en mjukare metod att komma åt de illegala fildelarna. Han fick förslaget att låta som en utsträckt olivkvist.

Kanske borde de unga allianspolitikerna ha satt hårt mot hårt, när Pontén ändå var på mjukt humör, och frågat om han var beredd att byta ut Ipred-lagen mot en lag som föreskriver att operatörerna skickar varningsbrev?

Piratpartisten och den frihetlige debattören Henrik Alexandersson tycker hur som helst att utvecklingen stinker korporativsm – det vill säga att industrin har sina händer i politikernas fickor och vice versa:

“Vad vi ser är hur företag i en viss bransch beställer lagstiftning för att skydda sina affärsmodeller. Det står dem naturligtvis fritt att ha åsikter om vad de vill. Men vi vet att upphovsrättslobbyns makt sträcker sig långt in i politiken och den politiska byråkratin. Inte sällan får denna bransch som den vill”, skriver Henrik Alexandersson.

Journalisten och debattören Jesper Nilsson som i förra veckan behandlades som en brottsling av polisen – trots att han bara tagit en bild på dem – är inte ensam.

Polisiära övergrepp mot enskilda unga svenskar är ett spritt fenomen över hela landet. I dagens reportage om 25-årige Fredrik Janssons möte med polisen i Gävle kan Nyheter24 avslöja ett övergrepp som hade kunnat sluta med den unge – helt oskyldige – mannens död.

Fredrik är en vanlig Svensson med ett ansvarsfullt jobb där det regelbundet genomförs drogtester. Ändå tvingade poliserna Fredrik att under förnedrande former följa med till polisstationen och låta drogtesta sig.

Inte heller Fredrik är ensam om den här typen av maktfullkomliga övergrepp från polisens sida. Nyheter24 kommer att fortsätta berätta om dessa människors öden.

Varför? Jo, för att som Nyheter24:s granskning visar: Bara en och en halv procent av alla anmälningar mot poliser leder faktiskt till någonting. Vi tror tyvärr att det finns fler rötägg inom poliskåren än så.

Är du en av dem som drabbats av polisiärt maktmissbruk eller övervåld? Hör av dig till mig på aaron@nyheter24.se.

DEMENTI24.

I bloggosfären sprids ett rykte om att Nyheter24 skulle ha sponsrat Kissies nya silikonbröst.

Så är det inte. Låt mig förklara varför.

Vår nöjeschef Quetzala Blanco och jag träffade Alexandra “Kissie” Nilsson kvällen innan hon skulle opereras – vilket bekräftas av mediesnoken Viktor Barth-Kron på Café som genast gick och bloggade om Kissie-mötet.

Det här var, med undantag för ett initierande telefonsamtal samma dag, vår första kontakt med Alexandra. Om hennes bröstoperation hängde på att vi skulle bekosta kalaset spelade hon ett mycket högt spel som väntade till absolut sista minuten med att kontakta oss.

Dessutom förekom överhuvud taget inte ordet bröstsponsring, eller något åt det hållet, under vårt samtal.

Quetzala och jag redogjorde för att vi – om vi överhuvud taget skulle bevaka detta – ville göra det seriöst och skapa en debatt kring en fråga som är ännu mycket större än Kissie.

Och då är ändå Kissie vääldigt stor, som vi sett av det enorma intresse vår bevakning av hennes skönhetsingrepp alstrat.

Nej, det är inte min gamla paranoia som slagit till igen. Den här gången är det på blodigt allvar.

Okej visst, så sent som häromdagen såg jag ett nyhetsinslag om att Hitta.se och dylika skurksajter publicerar satellitbilder på helt vanliga människor som sköter sina affärer på stan. Miljoner jävla bilder.

Och då verkar det ju vara en väl påpasslig slump att jag går och oroar mig för att fastna på en bild själv. Nojigt, minst sagt.

Men nu finns det bildbevis. I dag hittar Linns kompis, som minns mig från någon blöt kväll på Peace and Love i Borlänge, när han skulle kolla hur scenerna kring Debaser Humlan ser ut – en bild på MIG.

Helt aningslös om att någon står i färd med att sprida min nuna på nätet – som hjälpmedel för dem som inte hittar så bra – går jag där genom Humlegården och pratar i telefon.

Asen på Hitta.se vägrar ta något som helst ansvar för det här, lärde jag mig redan av nyhetsinslaget häromdagen.

Men någon måste sätta punkt för det här svineriet. Jag ska fan i min lilla låda börja hänga ut damerna och herrarna på Hitta.se. Vad säger ni om det, va? Era nunor på Nyheter24:s löp. Era jävlar.

Det börjar mojna i opinionen för sverigedemokraterna. Och huvudanledningen är nog att intresset förflyttas bort från dem i takt med att maktkampen mellan de rödgröna och alliansen blir allt mer spännande. Och folk inser att vi står inför ett ganska tydligt, och kanske till och med viktigt, vägval.

Men också den här typen av nyheter borde ge den unge och arge svenske mannen på valfri bruksort med integrationsproblem som funtar på att rösta på sverigedemokraterna en tankeställare. Är de här lirarna verkligen så handlingskraftiga och städade som svärmorsdrömmen Jimmie Åkesson vill ge intryck av att vara?

Fyra av tio sverigedemokrater hoppar av kommunalpolitiken. Och sedan tidigare vet vi att de kvarvarande inte orkar engagera sig i den kommunalpolitiska verkligheten. Faktum är att sverigedemokraterna sover i kommunalpolitiken. Vilka problem exakt räknar ni med att de ska kunna lösa?

Åkte tunnelbana och stod intryckt i dörröppningen med ryggen mot hörnet.

Vi hade just angjort T-centralen när det hände. På ganska exakt samma plats som en man i 40-årsåldern tidigare i veckan omkom när han i färd med att plocka upp sin mobiltelefon från spåret blev överkörd av ett tåg

En lång och skäggig tvåbarnspappa i 35-årsåldern kliver av, skjuter vagnen framför sig, den tvååriga dottern i rosa overall stapplade efter, tre steg bakom pappa. Och klev rätt ner i glipan mellan vagn och perrong. Det gick på nanosekunden.

Nu var jag inbegripen i helt andra tankar och trots att jag såg hela händelseförloppet utspelas rätt för mina ögon hade jag inte en chans att rycka in.

Tur för den lilla flickan – och hennes stackars far – att en ung mörk kvinna på väg in i t-banan var betydligt mer närvarande än vi två. Hon greppade tag i flickans arm precis som hon var på väg att försvinna ner i den mörka underjorden. Och lyckades dra upp den lilla.

Innan dörrarna hinner slå igen vänder sig den tvååriga flickan i rosa overall om med nappen i mun. Vinkar till sin livräddare.

Jag har nog aldrig känt mig lika rörd. Jag tänkte säga nåt. Till ängeln som just räddat en liten flickas liv. Åtminstone le. Jag kom att tänka på något jag läst i City om att ett leende inte behöver tolkas som en sexuell invit. Det handlade om att vi stockholmare borde bli bättre på att flörta.

Jag log inte. Jag fortsatte stirra upp i taket. Och tänkte att jag bloggar om det i stället.

Men egentligen hade jag velat fria till henne. Utan att mena det som en sexuell invit.

En vacker och vemodig lördag, med andra ord. På liv-och-död-dramatiska ögonblick utspelar sig hela tiden. Oftast utan att de överhuvud taget kommer till vår kännedom. Kan vara bra att påminna sig själv om ibland. Nu nachos.