Vinden vilar, viken ligger som en spegel,
kvarnen somnar, seglarn tar ner segel.
Oxarna bli släppta ut i gröna hagen,
allting rustar sig till vilodagen.

August Strindberg – Lördagskväll

Jag vet att Filip Hammar har rätt – man ska inte googla sig själv. Men när man sitter hemma en lördagskväll, äntligen har bestämt sig för att lägga jobbet åt sidan, den fasta linan strejkar, bredbandsmodemet är för segt för att ladda ner film och videobutiken är stängd – och man inte pallar att fördjupa sig i en bok – ja, då ligger det liksom, likt förbannat, ändå nära till hands.

Så där sitter jag på nytt och läser vad nazisterna och flashbackarna egentligen tycker om mig. Men i dag upptäckte jag faktiskt också en ny och mer upplyftande länk (det handlar om att växla mellan olika webbläsare när man egogooglar regelbundet har jag lärt mig). Enligt tyska Wiktionary är jag Sveriges mest berömda Aaron.

Weltberühmt in Schweden, säger svenska exiltyskar föraktfullt om Sveriges förment internationella storheter. Men jag, jag är svensk kändis – i Tyskland.