Beef om Brödraskapet

”Bannlys inte Brödraskapet”, skriver Johannes Forssberg i dag på Expressens ledarsida i ett svar på fp-riksdagsledamoten Fredrik Malms artikel på SVT Debatt där han varnar väst för att stötta Muslimska Brödraskapet i Egyptens brinnande revolution.

Debatten har fått Liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman att på Twitter hävda att vissa liberaler tycks vara naiva inför islamismen.

Som en inomliberal ordväxling om vem som är mest naiv är allt detta föga relevant. Men diskussionen rymmer ett bredare vägval i väst. Vi har sett hur prominenser som Carl Bildt och Barack Obama aktat sig för att kräva den egyptiske diktatorn Hosni Mubaraks avgång. De som annars mest högljutt kräver demokrati och gärna stöttar en legitim opposition i länder som lever under förtryck tycks i fallet Egypten få magknip. Anledningen stavas islamism. Oppositionen i Egypten har – åtminstone tills nyligen – utgjorts av Muslimska Brödraskapet.

Nog för att den Kairofödda islamismen är en finne i röven på den arabiska samhällskroppen. Men ändå är detta en analys som i stora delar bygger på falska premisser och spelar diktaturen i händerna. Mubarak har i 30 års tid använt islamismens gröna skynke för att få västvärldens makthavare att sluta upp bakom honom. Och ingen har riktigt vågat, eller kommit sig för, att skärskåda den politiska rörelse vars bara uppenbarelse fått goda demokrater att krypa upp i famnen på Mubarak.

Johannes Forssberg konstaterar mycket riktigt att den islamistiska oppositionen dels i stor utsträckning är akterseglad av revolutionärerna på egyptiska gator och torg, dels att den ändå fortfarande är stor och välorganiserad nog att inte kunna förbises i en politisk process för förändring. Om vi alltså med att ”inte stötta” Muslimska Brödraskapet menar att utesluta dem ur en kommande samlingsregering är vi naiva. Om vi därmed menar att sätta locket på en utveckling mot demokrati är vi kriminellt illojala mot våra egna ideal.

Muslimska Brödraskapet är inga kristdemokrater, menar Fredrik Malm. Och det har han förstås alldeles rätt i. Men en korrekt analys av ett islamistiskt hot mot en kommande egyptisk demokrati måste också rymma nyanser. Annars kan vi inte korrekt bedöma hotbilden och händelseutvecklingen. Muslimska Brödraskapet är nämligen inte heller, till skillnad från vad Adam Cwejman tycks mena, några ayatollor av iransk modell anno 1979. Det är skillnad på Göran Hägglund och Livets ord-pastorn Ulf Ekman. Det är också skillnad på radikala och moderata och islamister (inga jämförelser i övrigt).

Den numera omvände exislamisten Maajid Nawaz konstaterar i Wall Street Journal, i ett av de allra mest relevanta vittnesmålen om den egyptiska revolutionen, just att Muslimska Brödraskapet saknar en ayatolla Khomeini. Nawaz, som i många år delat cell med organisationens ledande företrädare, vittnar om att den dels splittrats i en reforminriktad falang och en gruppering – som precis som Forssberg skriver – är inåtblickande och har avlägsnat sig från världsliga göromål. Vad viktigare är – båda falanger, som sannolikt i ett nära förestående allmänt val lär kandidera med olika partilistor, inser Muslimska Brödraskapets begränsningar.

”Till skillnad från Amr Moussa (ledare för Arabförbundet), Mohamed ElBaradei (den tidigare internationelle byråkraten) och Ayman Nour (ledare för det liberala partiet och ytterligare en av mina tidigare cellkamrater) har ingen i Brödraskapet förmågan att ena nationen bakom dem. Det finns ingen Khomeiniliknande islamistisk figur som kan kapa den här revolutionen”, skriver Maajid Nawaz.

Muslimska Brödraskapet är inga kristdemokrater och visst är de på många sätt upphovet till den totalitära ideologi som härjat stora delar av den muslimska världen sedan andra världskrigets slut. Men de har haft lång tid på sig att utvecklas sedan 1920-talet och om det var här den totalitära ideologin hade sitt ursprung är det också här den kan börja reformeras. Kristdemokratin har gjort en resa och det kan också islamismen göra. Den resan påbörjades för Muslimska Brödraskapets del för länge sedan och kom till uppenbart uttryck i de häftiga sammanstötningarna med Islamiska Jihad – en sju resor värre islamistgrupp – i Egypten på 1990-talet.

Därmed inte sagt att vår fiendes fiende ska vara vår vän. Men Muslimska Brödraskapet kan och måste bli en partner i den politiska processen. Det innebär inte ett stöd för deras mest barocka uppfattningar, lika lite som att det innebar ett folkpartistiskt stöd för abortförbud och kristendomsundervisning att dåvarande Kds släpptes in i den svenska borgerligheten. Det är ett stöd för politisk mognad och en mer modern arabisk framtid.

5 Kommentarer till Beef om Brödraskapet

1. 
   Lena (03 Februari, 2011)
   Vad tror du kommer hända med Egyptens kvinnor? De som nu haft relativt stora rättigheter under Mubarak. Och vad kommer att hända med kopterna? Bara för att det inte finns en ayatollah betyder inte det att saker kommer bli en dans på rosor.
2. 
   Hampus Eckerman (03 Februari, 2011)
   Antagligen kommer Egyptens kvinnor, som haft usla rättigheter under Mubarak, få det bättre om han blir avsatt. Det är därför de demonstrerar på gatorna. Tillsammans med de kristna kopterna.
3. 
   läsare (08 Februari, 2011)
   MB har vid flera tillfällen sagt att våld (inklusive självmordsattacker, som naturligtvis inte benämns så) är acceptabelt mot till exempel israeliska mål. Inte heller har man frångått vare sig de antisemitiska attackerna mot judar eller på något sätt dämpat sitt motstånd mot fredsavtalet med Israel. Förutom att MB är en av Mellanösterns främsta förespråkare och förmedlare av antisemitisk propaganda, har man klart och tydligt krävt att Egypten bör ta avstånd från fredsavtalet med Israel samt bryta förbindelserna med landet. (SvD Brännpunkt 8 februari)
4. 
   Aaron Israelson (09 Februari, 2011)
   Det finns som sagt lite olika rörelser inom MB, men det är ingen mysig rörelse vi pratar om, nej. Det jag konstaterar är att det 1: inte går att utesluta ett parti med åtminstone kring 20 procent av väljarna bakom sig och 2: att en politisk rörelse som tvingas vara med och ta ansvar med betydligt större sannolikhet reformeras i rätt riktning. MB har dessutom redan tagit flera steg i rätt riktning under de senaste åren och gav senast i dag ett ansvarsfullt intryck vid presskonferensen i Kairo. http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/525616-muslimska-brodraskapet-stravar-inte-efter-makten
5. 
   Erik (11 Februari, 2011)
   Fredrik Malm är en prussiluskig, gapig clown och en väldigt typisk folkpartist som helt har tappat sin politiska kompass. I övrigt delar jag mycket av hans oro, men tror mer på Johannes Forssbergs analys.