Det har blivit lite av en sanning att högerpopulistiska och högerextrema partier är på ständig framgång runtom i Europa. Men så nattsvart är det faktiskt inte. Partier vars syfte är att demonisera minoritetsgrupper och göra en omtänksam samexistens mellan människor omöjlig har förvisso gått starkt framåt i många europeiska länder de senaste åren men nu finns det snart så många undantag att man skulle kunna tala om en trend.

Redan i Europaparlamentsvalet för snart tre år sedan minskade de intoleranta partiernas representation i parlamentet. Då nådde ändå exempelvis det naziinspirerade British National Party och det ungerska antiromska partiet Jobbik stora framgångar i valet. Med partier som Sverigedemokraterna och Sannfinländarnas succéer i de nationella valen de senaste åren är det givetvis svårt att tala om en tillbakagång. Men det senaste halvåret går det faktiskt att tala om en positiv utveckling.

I det danska folketingsvalet i höstas backade antimuslimska Danskt Folkeparti för första gången någonsin och förlorade samtidigt den vågmästarroll som partiet utnyttjat till fullo i ett decennium. Socialdemokratin backade den också. Valets stora vinnare var socialliberala Radikale Venstre och det frihetliga vänsteralternativet Enhetslistan. Båda partierna hade både utmanat och kritiserat Danskt Folkepartis inverkan på politiken. Enhetslistans karismatiska frontfigur Johanne Schmidt Nielsen talade om att landet behövde en anständig flyktingpolitik vilket lockade väljargrupper som aldrig tidigare röstat på det lilla partiet som tidigare funnits ut i den marginalen.

I det finska presidentvalet vars första omgång gick av stapeln förra helgen hade högerpopulistiska Sannfinländernas ledare Timo Soini hoppats på en framgång men istället blev det en sorti som nästan saknar motstycke. Soinis parti som för mindre än ett år sedan var det finska riksdagspartiets stora segrare blev utslagen med god marginal. Inför nästa omgång är det istället Pekka Haavisto från landets miljöparti som får möta den konservativa Sauli Niinistö. Haavisto har gjort sig känd för sin positiva hållning till invandrare. Trots att även socialdemokratin i detta val gjorde ett stort nederlag så innebar det alltså ingen framgång för högerpopulismen.

Även i Holland som också är ett av de länder som antirasister i Sverige tittat skräckslaget på ser trenden ut att vända. Den antimuslimske fanatikern Geert Wilders parti har under det senaste halvåret halverat sitt stöd. Istället har det socialistiska partiet ökat sitt stöd markant och i de senaste mätningarna är Vänsterpartiets holländska motsvarighet landets största parti. Även i Holland verkar socialdemokratin ha stagnerat.

Vad kan dessa förändringar då bero på? Har Europa fått nog de intoleranta partiernas rabiata och enformiga propagandamegafoner? Det är det givetvis alldeles för tidigt säga. Det stundande franska presidentvalet där högerextremisten Marine Le Pen blir en viktig värdemätare för hur de högerpopulistiska och högerextrema partierna står sig i bland annat den eurokris som idag råder.

Några saker kan man dock konstatera:

En ekonomisk kris innerbär inte per automatik att intoleranta partier stärker sina aktier i väljarkåren.

En socialdemokratisk kris innebär heller inte högerextrema och högerpopulistiska framgångar i opinionen.

Partier som utmanar de intoleranta partiernas retorik och världsbild har god en potential att växa och bli valvinnare.

Mot denna bakgrund har Jimmie Åkesson all anledning att vara orolig. Hans tal om att partiet skulle nå uppemot 15 procent i nästa val känns nästintill orealistiskt.