Att Pim Fortuyn blev bragt om livet för sina åsikter och sin läggning bekommer inte den i det närmaste totalt känslolöse AB. Man kan bara gissa att om en sådan man fick någon som helst inrikespolitisk makt kommer knackandet på dörren kl 04 på morgonen nog snart att återuppstå. AB är intressant att följa och skall alltid bemötas, artigt och korrekt. Ety, han är en totalitärens riddare, tyvärr närmar han sig den bolsjevikiska tjekans metoder vars fasansulla metoder är allom kända. Och de vill nog ingen ha tillbaks mer.

Hej Alex Av respekt för dina frågor ville jag ge dig ett utförligt svar istället för att snuttifiera på Twitter. Först av allt är det tråkigt att du dömer ut en ärligt menad ursäkt som ”svepande formuleringar”. Jag kommer aldrig bli så inskränkt att jag inte kan medge när jag gjort fel och lära mig av mina misstag. Sedan ska jag besvara dina frågor (även om du raskt totade ihop en bloggpost även utan mina svar). Ångrar jag artikeln om Pim Fortuyn? Ja det gör jag. Den blev varken bra till innehåll eller form. Ångrar jag gästspelet på HRS? Ja. Om jag vetat det som jag sedan lärde mig om HRS:s ståndpunkter och framför allt om Bruce Bawers inblandning i EURABIA-smörjan hade jag inte tackat nej till att gästskriva där. Jag har aldrig, som det ibland påståtts hyllat Geert Wilders. Jag har kommenterat honom en gång i en intervju i Världen idag (av alla tidningar) där jag sa hur glad jag var att liberala VVD och Mark Rutte vann det holländska valet och hur jag hoppades att han skulle hålla Wilders utanför regeringen. HRS en uppenbarligen en annan uppfattning än mig i den, liksom i många andra frågor. Därför avslutade jag mitt engagemang där efter bara tre gästartiklar. Jag står inte för, och har aldrig påstått mig stå för allt som står på den sidan. Däremot står jag för de tre artiklarna som jag författat som berörde antisemitismen i Malmö, rasister som blundar för hedersförtryck och synen på heltäckande slöja. Fremskrittspartiet Jag känner inte igen din beskrivning av att jag hyllat det norska Fremskrittspartiet. Den som känner mig vet att partier eller organisationer sällan vinner min okritiska respekt nog för några hyllningstal men i den mån jag okritiskt försvarat partiet är det dumt. Sant är att jag gästtalat på temat "varför liberaler måste ta ansvar i integrationspolitiken för att inte låta SD och deras ideologiska kusiner kidnappa frågan". Sant är att jag tillsammans med bland annat riksdagsledamoten Johnny Munkhammar, debattörerna Fredrik Segerfeldt och Dick Erixon och ledarskribenterna Johan Wennström, Sakine Madon och Johan Ingerö bjöds på lunch av Siv Jensen i Stockholm 2009. Sant är att jag varit nyfiken på vad Fremskrittspartiet egentligen är för parti då jag tycker att utspelen spretat åt lite olika håll. Vissa citat låter mer eller mindre som SD medan andra artiklar är glasklara apeller mot SD och deras syskon. När dessutom norska vänner som är djupt kritiska och norska vänner som är anhängare förenas i att ta avstånd från jämförelsen FrP-SD blir det än mer intressant. Samma linje har tydligen framförts, exempelvis av Hanne Marthe Naurud vid Oslo universitet som menar att "Det finns en grundläggande skillnad mellan att ha en invandringsfientlig profil som Danskt folkeparti och att ha en restriktriv invandringsprofil såsom FrP". Nyfikenhet är för mig ingen synd, särskilt inte om man som jag kritiserat flera punkter när jag träffat företrädare för partiet. Sedan till själva resultatet av min nyfikenhet: Fremskrittspartiet är ett spretigt men intressant parti. Till deras fördel är att de är glasklara i sitt försvar för marknadsekonomi, demokrati, skatter, Israels rätt att existera och för rättsstaten. Detta bekräftas när FrP på sitt landsmöte hyllas av Inger Støjberg från danska Venstre och att man har liknande band till holländska VVD - två partier som är syskon till svenska Fp. Å andra sidan har man en för mig allt för repressiv och snäv tolkning av asylrätten, står för en märklig fondsocialism där de idag utomlands placerade oljevinsterna ska investeras på den norska hemmamarknaden, släpper igenom oacceptabla uttalanden och har en inskränkt syn på samkönade relationer. Jag upplever att FrP är (och enligt wikipedia samt siten parties and elections, hur pålitliga dessa nu är som källa) ett högerborgerligt konservativ-liberalt parti med en restriktiv invandringspolitik. Slutsatsen för min del är att Frp varken förtjänar okritiska hyllningar eller okunniga jämförelser och angrepp. Vänligen Philip

Har du slutat blogga här?