Om att vara psykiskt störd

Jag har tänkt mycket på det här med jobbsökande. Inte för att jag aktivt söker jobb just nu, men det kommer såklart komma en dag förr eller senare då jag måste ge mig ut på arbetssökarmarknaden igen. Man blir kallad till intervju och får oftast frågan: anser du dig vara fullt frisk? Om de inte ställer frågan direkt face to face så brukar den finnas med i något formulär man måste fylla i när man ansöker om jobbet.

Jag antar att det är saker som brutna ben eller ihållande förkylningar och sådant som de är nyfikna på, men hur ska jag, eller ska jag ens nämna något om att jag är bipolär? Det känns ju inte direkt som något som kommer väga över vågen åt mitt håll om de har andra sökande. Samtidigt så känner jag att någon måste våga ta steget och vara öppen med det här. Det hjälper ju inte syftet att jag döljer sjukdomen från omvärlden hela tiden. Men samtidigt, om jag vill ha jobbet så vill jag ju inte ge dem en anledning att välja bort mig.

Hej, jag är snabblärd, ambitiös och älskar att ta mig an nya utmaningar. Bla bla bla. Jag är även bipolär, vilket betyder att jag har extrema humörssväningningar även om jag är starkt medicinerad. Jag lider också av panikångestattacker och har varit sjukskriven för en depression i 6 månader från en tidigare anställning. Utöver det är jag en sjukt bra anställd och brinner alltid för mina arbetsuppgifter, stort som smått.

BAH. Ni fattar ju själva. Ibland känner man sig som en andra klassens medborgare.

Men det finns ju såklart en annan sida av myntet. När jag har mina hypmana perioder jobbar jag snabbare än snabbast och det blir 99% av fallen rätt gjort och jävligt bra. Jag är konstant positiv och funkar som ett energipiller för kollegor och kunder. Jag kan jobba långa dagar utan att bli trött och behöver knappt sova alls. WIN WIN?

Jag vill ju inte att det ska kännas som en chansning när en arbetsgivare anställer mig. Men eftersom mitt liv är en bergochdalbana och jag själv chansar på mig själv varje gång jag stiger ur sängen så är det kanske bara att vänja sig med tanken på att det är så här pass osäkert som mitt liv kommer se ut.

2012-06-21 @ 12:16:04 Permalink Kommentarer (0)

Kommentera