Hej på er! Nu är jag tillbaka från min lilla bloggsemester här på Nyheter24. I morgon ska jag berätta om allt spännande jag sysslat med under bloggsemestern, men i dag ska jag berätta om något helt annat.
Minns ni hur det för några veckor sedan tydligen var helt nödvändigt att rösta igenom en implementering av EU:s datalagringsdirektiv? Riksdagsledamöter sa att de var ”nödd och tvungna” att rösta för direktivet fast de egentligen inte alls ville. Så lät det då, men saker och ting vänder fort i politiken.
I dag röstar nämligen riksdagen om en förändring av LEK (Lagen om elektronisk kommunikation). Ändringen är ett direkt resultat av implementeringen av datalagringsdirektivet. Direktivet handlar om vilken information som ska registreras, men inte när och hur den får hämtas ut. Det regleras av LEK.
Det betyder att man genom en ordentlig skärpning av LEK hade kunnat välja att göra datalagringsdirektivet tämligen tandlöst. Med tanke på hur många stackars riksdagsledamöter som kände sig tvingade att rösta för direktivet, så skulle man ju kunna tro att detta vore ett alternativ som de skulle gilla, men icke.
Istället för att skärpa LEK, så väljer man istället glatt att luckra upp lagen ordentligt. Förändringen innebär till exempel att man numera under vissa omständigheter ska kunna ”använda hemlig övervakning av elektronisk kommunikation vid förundersökningar utan att någon är skäligen misstänkt för brott.” Minsann… Jag kan inte låta bli att undra om de där ”vissa omständigheterna” är ”i händelse av allmän maktuppvisning”.
Den folkpartistiske riksdagsmannen Mathias Sundin har lovat att rösta nej till lagändringen, men från de riksdagsledamöter som enligt egen utsago ack så motvilligt röstade för datalagringen är det tyst. Månne sitter de och funderar vad de ska komma på för ursäkt för att rösta ja den här gången.
Igår skrev jag så här på min andra blogg:
”Politikernas bristande intresse för vår personliga integritet är inte något som bara kan lösas med lite småpill i detaljerna. Det krävs ett helhetsgrepp. Det krävs en genomgripande attitydförändring. Den kommer inte att komma till stånd genom att vi nöjer oss med att få leka med några små detaljer, några små smulor av integritet, varje gång makthavarna vill lägga ännu en tung och blöt övervakningsfilt över oss. Vi ska inte heller bara säga nej, nej, nej hela tiden.
Vi ska presentera en vision om hur det skulle kunna vara utan alla de där övervakningsfiltarna. Vi ska presentera en konkret plan för hur vi ska kunna göra verklighet av den visionen. Just nu är det faktiskt bara Piratpartiet som ens försöker göra detta och du kan hjälpa oss med det.”
Större delen av våra svenska riksdagsmän tycks ha kapitulerat helt vad det gäller integritetsfrågorna. Det är som om de inte orkar bry sig längre. Problemet är att någon måste bry sig. Någon måste stå upp för din och min rätt att ha ett privatliv. Om ingen gör det så är hela det demokratiska systemet i fara.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig en smula skräckslagen inför det faktum att det, som jag skrev igår, just nu faktiskt bara är Piratpartiet som konsekvent försöker skapa och förverkliga en positiv vision om hur våra liv skulle kunna vara utan all denna övervakning. Det innebär att ett mycket tungt ansvar vilar på oss.
Men, skräckslagen eller inte, vi har ett jobb att göra. Vi kan göra det. Vi måste göra det. Vi kommer att göra det. Och imorgon ska jag berätta om hur just du kan hjälpa oss att skapa en bättre värld. 
Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.
