Datalagringen levlar upp

9:23 @ 10 Maj, 2012

Hej på er! Nu är jag tillbaka från min lilla bloggsemester här på Nyheter24. I morgon ska jag berätta om allt spännande jag sysslat med under bloggsemestern, men i dag ska jag berätta om något helt annat.

Minns ni hur det för några veckor sedan tydligen var helt nödvändigt att rösta igenom en implementering av EU:s datalagringsdirektiv? Riksdagsledamöter sa att de var ”nödd och tvungna” att rösta för direktivet fast de egentligen inte alls ville. Så lät det då, men saker och ting vänder fort i politiken.

I dag röstar nämligen riksdagen om en förändring av LEK (Lagen om elektronisk kommunikation). Ändringen är ett direkt resultat av implementeringen av datalagringsdirektivet. Direktivet handlar om vilken information som ska registreras, men inte när och hur den får hämtas ut. Det regleras av LEK.

Det betyder att man genom en ordentlig skärpning av LEK hade kunnat välja att göra datalagringsdirektivet tämligen tandlöst. Med tanke på hur många stackars riksdagsledamöter som kände sig tvingade att rösta för direktivet, så skulle man ju kunna tro att detta vore ett alternativ som de skulle gilla, men icke.

Istället för att skärpa LEK, så väljer man istället glatt att luckra upp lagen ordentligt. Förändringen innebär till exempel att man numera under vissa omständigheter ska kunna ”använda hemlig övervakning av elektronisk kommunikation vid förundersökningar utan att någon är skäligen misstänkt för brott.” Minsann… Jag kan inte låta bli att undra om de där ”vissa omständigheterna” är ”i händelse av allmän maktuppvisning”.

Den folkpartistiske riksdagsmannen Mathias Sundin har lovat att rösta nej till lagändringen, men från de riksdagsledamöter som enligt egen utsago ack så motvilligt röstade för datalagringen är det tyst. Månne sitter de och funderar vad de ska komma på för ursäkt för att rösta ja den här gången.

Igår skrev jag så här på min andra blogg:

”Politikernas bristande intresse för vår personliga integritet är inte något som bara kan lösas med lite småpill i detaljerna. Det krävs ett helhetsgrepp. Det krävs en genomgripande attitydförändring. Den kommer inte att komma till stånd genom att vi nöjer oss med att få leka med några små detaljer, några små smulor av integritet, varje gång makthavarna vill lägga ännu en tung och blöt övervakningsfilt över oss. Vi ska inte heller bara säga nej, nej, nej hela tiden.

Vi ska presentera en vision om hur det skulle kunna vara utan alla de där övervakningsfiltarna. Vi ska presentera en konkret plan för hur vi ska kunna göra verklighet av den visionen. Just nu är det faktiskt bara Piratpartiet som ens försöker göra detta och du kan hjälpa oss med det.”

Större delen av våra svenska riksdagsmän tycks ha kapitulerat helt vad det gäller integritetsfrågorna. Det är som om de inte orkar bry sig längre. Problemet är att någon måste bry sig. Någon måste stå upp för din och min rätt att ha ett privatliv. Om ingen gör det så är hela det demokratiska systemet i fara.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig en smula skräckslagen inför det faktum att det, som jag skrev igår, just nu faktiskt bara är Piratpartiet som konsekvent försöker skapa och förverkliga en positiv vision om hur våra liv skulle kunna vara utan all denna övervakning. Det innebär att ett mycket tungt ansvar vilar på oss.

Men, skräckslagen eller inte, vi har ett jobb att göra. Vi kan göra det. Vi måste göra det. Vi kommer att göra det. Och imorgon ska jag berätta om hur just du kan hjälpa oss att skapa en bättre värld. :-)

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Det är fredag och den sista dagen i min lilla bloggserie om datalagringsdirektivet. Det är dags att ta tag i den kanske mest angelägna frågan:

Vad kan du och jag göra för att stoppa datalagringsdirektivet? (video)
Det allra viktigaste är att gå ut och berätta om datalagringsdirektivet. Ju fler som vet att det mycket snart kan vara en verklighet, desto bättre. Det räcker inte att sitta hemma och vara förbannad. Reagera och protestera. Engagera er. Nu!

I morgon, lördagen den 17/3, arrangeras det demonstrationer mot datalagringsdirektivet runt om i Sverige. Om du bor i närheten av någon av dem: Åk dit och delta!

Stockholm – 13:00, Sergels torg
Göteborg – 14:00, Götaplatsen
Skellefteå – 14:00, Torget
Helsingborg – 12:00, Biblioteksfontänen i Stadsparken

(Om jag missat någon DLD-demonstration, så är det bara att berätta om den i kommentarerna, så lyfter jag upp den i blogginlägget under dagen.)

Skriv insändare och debattartiklar. (Insändarskola i textform och videoform)

Mejla riksdagsledamöterna och berätta vad du känner. (Kom ihåg att vara trevlig och saklig. Ingen lyssnar på otrevliga tölpar.)

Prata med familj, vänner och arbetskamrater. Varje litet samtal om datalagringsdirektivet spelar roll.

Du kan dessutom samla ihop ett gäng och dela ut flygblad i brevlådor eller på stan. Ladda hem dem och skriva ut dem här.

Om ni vill läsa tidigare inlägg i den här bloggserien, så finns de här:

Måndag: Vad är datalagringsdirektivet?
Tisdag: Vilka konsekvenser får datalagringsdirektivet?
Onsdag: Måste Sverige implementera datalagringsdirektivet?
Torsdag: Får vi inte böta till EU om vi inte inför datalagringsdirektivet?
Fredag: Vad kan jag göra för att stoppa datalagringsdirektivet?

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Vi har nu kommit till dag fyra i min lilla bloggserie om datalagringsdirektivet. Nu ska vi prata om det där som många tycker trumfar allt vad integritet heter. Vi ska prata om pengar.

Får vi inte böta till EU om vi inte inför datalagringsdirektivet?
Jo, men det kostar betydligt mer att införa direktivet.

I dag kostar det Sverige omkring 2,5 miljoner kronor i månaden att inte införa datalagringsdirektivet. EU-kommissionen vill dock öka prislappen med närmare 11 miljoner i månaden. Om de får sin vilja igenom blir den sammanlagda årskostnaden för att inte införa direktivet omkring 162 miljoner kronor. Det kan låta mycket, men jämfört med att införa direktivet är det ett riktigt kap.

IT & Telekomföretagen, IT & telekomsektorns intresseorganisation med mer än 1000 medlemsföretag, uppskattar att bara införandet av datalagringsdirektivet skulle kosta mellan 760 miljoner och 1 miljard kronor. Utöver detta räknar man med en årlig kostnad på omkring 133 miljoner kronor.

Jag skrev en debattartikel på Newsmill i går där jag bland annat berörde detta. (In och läs!) Jag skrev bland annat:

”Oavsett om datalagringsdirektivet införs eller ej, så kommer det att vara vi som får betala kalaset, antingen genom höjda skatter eller genom höjda abonnemangsavgifter. Allt kokar ner till en fråga om vad man anser vara den bästa framtidsinvesteringen: Dyr övervakning eller billig frihet?

Vad tänker vår tids självutnämnda biskop Braskar säga om sin felinvestering till dem som redan i dag kämpar för att få pengarna att räcka till månadsslutet? Härtill var jag nödd och tvungen?”

Justitieminister Beatrice Ask pratade i går med TV4 om kostnaden för datalagringsdirektivet och konstaterade att: ”Det finns inga gratisluncher.” Det har hon i och för sig rätt i, men man måste ju inte köpa en rutten lunch till ett överpris om man kan köpa en schyst lunch för ett bättre pris, eller hur?

Vad tycker du är den bästa investeringen: Dyr övervakning eller billig frihet? Fundera på det och mejla sedan dina riksdagsledamöter och tala om vad du helst lägger dina surt förvärvade pengar på.

Om ni vill läsa tidigare svar eller se vilka svar ni kommer att få senare i veckan, så finns den infon här:

Måndag: Vad är datalagringsdirektivet?
Tisdag: Vilka konsekvenser får datalagringsdirektivet?
Onsdag: Måste Sverige implementera datalagringsdirektivet?
Torsdag: Får vi inte böta till EU om vi inte inför datalagringsdirektivet?
Fredag: Vad kan jag göra för att stoppa datalagringsdirektivet?

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Det är onsdag i min lilla temavecka om datalagringsdirektivet och det är dags att svara på den tredje frågan. Den är extremt aktuell, eftersom den lyfts till höger och vänster just nu.

Måste Sverige implementera datalagringsdirektivet?
Nej, det måste vi inte. Det är en sak som politiker utan ryggrad säger för att döva sina egna samveten. Centerpartiet försöker till exempel slå mynt av att de minsann tycker illa om datalagringen, men att de minsann tänker rösta för den i alla fall.

Tanken är naturligtvis att EU:s direktiv ska implementeras av alla länder, men det är inte direkt ovanligt att så inte sker. Flera länder har valt att ännu inte införa datalagringsdirektivet. Jag såg inte heller några centerpartister eller andra som grät ut och citerade biskop Brask när Sverige valde att inte införa avloppsdirektivet.

Datalagringsdirektivet bryter dessutom mot Europakonventionens artikel 8. I den står det: ”Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.” Det finns undantag för nationell säkerhet, andra personers trygghet etc, men det är en grov vantolkning av de undantagen att förutsätta att vi alla, varje dag, dygnet runt, utgör ett sådant allvarligt hot mot nationen och våra medmänniskor. Så, hur man än vänder och vrider på det krockar datalagringsdirektivet med denna artikel.

Sist, men inte minst, så har EU-kommissionen gjort en utvärdering av direktivet. Den kom fram till att direktivet innehåller brister. Rapporten är dock ofullständig eftersom de länder som redan implementerat direktivet struntar i att rapportera in den information som behövs för att göra en vettig utvärdering av direktivet. Ingen känner i detalj till vad direktivet i sin helhet får för konsekvenser. Inte heller den svenska riksdagen som den 21 mars förväntas rösta i blindo om saken.

Kort sagt, det är allt annat än ansvarsfullt att rösta för datalagringsdirektivet för att man är ”nödd och tvungen”. Det finns inget sådant tvång. Ingen hotar våra svenska riksdagsledamöter med glödgade tänger om de inte röstar för direktivet. De har ett val. Det kanske finns de som inte gillar det, men de har faktiskt ett val. Om de inte hade det, så vore det tämligen onödigt att ens ha en omröstning.

Det enda som hindrar riksdagsledamöterna från att rösta nej är en osund vilja att vara duktigast i klassen och ge Fröken EU ett fint och glänsande äpple. Eller också är det så enkelt att man faktiskt tycker att det är en bra idé att kontrollera och övervaka dig och mig, men att man har för lite ryggrad för att stå för det.

Oavsett vilket, så är de som väljer att trycka på ja knappen nästa onsdag inte värdiga att representera dig och mig i riksdagen. Använd din röst 2014 till att uppmuntra dem att söka nytt jobb.

Om ni vill läsa tidigare svar eller se vilka svar ni kommer att få senare i veckan, så finns den infon här:

Måndag: Vad är datalagringsdirektivet?
Tisdag: Vilka konsekvenser får datalagringsdirektivet?
Onsdag: Måste Sverige implementera datalagringsdirektivet?
Torsdag: Får vi inte böta till EU om vi inte inför datalagringsdirektivet?
Fredag: Vad kan jag göra för att stoppa datalagringsdirektivet?

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Det är tisdag i min lilla temavecka om datalagringsdirektivet. Det betyder att det är dags att besvara den andra frågan.

Vilka konsekvenser får datalagringsdirektivet? (video)
I de länder som infört datalagringsdirektivet hämtas det i genomsnitt årligen ut information i enlighet med direktivet 140 000 gånger. I Frankrike hämtas information ut en halv miljon gånger och i Polen, som är värst, en miljon gånger. Även om det inte finns information om varför man valt att hämta ut informationen, så visar blotta mängden att det inte bara kan handla om information som hämtas ut i samband med allvarliga brott. Tröskeln för när man hämtar ut information har sänkts till en oacceptabel nivå där alla löper mer eller mindre risk för att få sin privata information utlämnad och synad.

Datalagringsdirektivet förutsätter att staten alltid är hygglig och att polisen aldrig missbrukar sina befogenheter. Det är kriterier som är omöjliga att uppfylla. Redan i dag finns det tveksamheter att begrunda på båda planen. Agerar staten alltid i ditt intresse? Om de gjorde det, skulle de då behandla dig som en potentiell brottsling? Gör polisen aldrig några övertramp? Självklart gör de det.

Vi har turen att bo i ett ganska bra land, men kommer det alltid att vara så? Det har hänt mycket de senaste åren som tydligt indikerar att vi är på väg mot ett betydligt hårdare samhälle där staten vill ha mer och mer kontroll över våra privatliv. Allmän medmänsklighet har fått ta ett steg tillbaka för att ge plats åt allmän misstänksamhet.

Det finns ingen anledning att tro att Sverige skulle vara mer återhållsamma vad det gäller att hämta ut privat information i enlighet med datalagringsdirektivet än vad andra länder är. Justitiedepartementet har redan tydligt deklarerat att an vill sänka ribban för när man ska få hämta ut information. Om man hämtar ut information hundratusentals gånger, så blir det svårt att utreda om uthämtningen i varje fall varit befogad och rimlig. Dessutom ökar risken för fel och läckor betänkligt. Skulle du vilja hamna i datalagringsdirektivets breda felmarginal? Det skulle inte jag.

Om ni vill läsa tidigare svar eller se vilka svar ni kommer att få senare i veckan, så finns den infon här:

Måndag: Vad är datalagringsdirektivet?
Tisdag: Vilka konsekvenser får datalagringsdirektivet?
Onsdag: Måste Sverige implementera datalagringsdirektivet?
Torsdag: Får vi inte böta till EU om vi inte inför datalagringsdirektivet?
Fredag: Vad kan jag göra för att stoppa datalagringsdirektivet?

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Vad är datalagringsdirektivet?

9:57 @ 12 Mars, 2012

Den här veckan blir det specialtema här på bloggen. Hela veckan kommer att handla om datalagringsdirektivet. Varje dag tänker jag svara på en av de absolut vanligaste frågorna som jag brukar få om direktivet.

Riksdagen röstar om huruvida datalagringsdirektivet ska implementeras den 21/3. Det är nu det gäller. Inte om en månad, inte om ett år. Det är NU vi måste göra våra röster hörda. Jag hoppas att min lilla bloggserie kommer att ge er bra information och viktig inspiration att försöka stoppa datalagringsdirektivet genom att bilda opinion mot det.

Här är frågorna jag tänker svara på:

Måndag: Vad är datalagringsdirektivet?
Tisdag: Vilka konsekvenser får datalagringsdirektivet?
Onsdag: Måste Sverige implementera datalagringsdirektivet?
Torsdag: Får vi inte böta till EU om vi inte inför datalagringsdirektivet?
Fredag: Vad kan jag göra för att stoppa datalagringsdirektivet?

Och med det sagt kör vi igång med dagens fråga:

Vad är datalagringsdirektivet? (video)
Datalagringsdirektivet innebär att alla som har en mobiltelefon i fickan kommer att behöva finna sig i att information om var de befinner sig och vem de smsar och talar med kommer att registreras och göras sökbar i sex månader. Kort sagt, du kan inte ens gå ut och köpa en liter mjölk utan att information om din tur till ICA sparas i sex månader och kan hämtas ut av polisen.

Grundtanken var att informationen bara skulle få hämtas ut om du misstänktes för ett allvarligare brott. Justitiedepartementet har dock redan gjort klart att man vill att informationen ska kunna hämtas ut även för misstanke om bötesbrott. Det skapar en mycket överhängande risk för att information kommer att hämtas ut i tid och otid oavsett om det finns anledning att tro att du är ett hot mot dig själv, andra eller samhället i stort.

Det är naturligtvis viktigt att brottslingar kan ställas till svars för sina brott, men inte till vilket pris som helst. Datalagring är dessutom inte en effektiv metod för detta.

I Tyskland löser man 0,002% fler brott med hjälp av direktivet. Samtidigt uppger över hälften av befolkningen att de inte längre vågar använda telefonen för känsliga samtal med till exempel psykologer, präster eller äktenskapsrådgivare. Det faktum att så många inte längre vågar söka hjälp innebär i sig en risk för att fler brott ska begås.

Datalagring är dessutom mycket dyrt. Exakt hur dyrt ska vi prata om på torsdag, men redan nu kan jag avslöja att om man hade investerat lika mycket pengar i traditionellt polisarbete hade man med största sannolikhet löst betydligt mer än 0,002% fler brott. Samtidigt hade man inte behövt göra intrång i vanliga människors privatliv.

Alla ska betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats. I och med att FRA-lagen röstades igenom mot folkets vilja tog man ett steg bort från denna praxis. Om man dessutom röstar igenom datalagringsdirektivet tar Sverige ännu ett kliv bort från att specifikt jaga brottslingar till att istället behandla oss alla som om vi vore brottslingar.

Datalagringsdirektivet kommer inte att förändra våra liv i ett slag. Det kommer att smyga sig på oss. Det är en slippery slope till ett ohälsosamt samhälle där enskilda individer, som du och jag, har väldigt lite att säga till om.

Lördagen den 17/3 kommer det att demonstreras mot datalagringsdirektivet i bland annat Stockholm (Sergels torg) och Göteborg (Götaplatsen). Här finns mer information om respektive demo: StockholmGöteborg.

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Har du en mobiltelefon i fickan? Det har du antagligen. Det har de flesta. Det är praktiskt. Dessvärre är det praktiskt för mer än dig.

Den 21 mars röstar riksdagen om införandet av EUs datalagringsdirektiv. Om direktivet går igenom kommer information om var du befinner dig, vem du smsar med, vem du talar med och hur länge att registreras och kunna hämtas ut av polisen om du misstänks för ett brott. Från början hävdade man att informationen bara skulle gå att begära ut om det fanns misstanke om grov brottslighet, men en promemoria från justitiedepartementet föreslår att man även ska få begära ut informationen vid misstanke om ringa bötesbrott.

Detta kommer att betyda att risken för att du eller jag får våra privatliv genomlysta ökar markant. I länder där man redan infört datalagringsdirektivet är mönstret tydligt. Sakta, men säkert vittrar respekten för människors privatliv sönder. I Frankrike hämtas information ut i enlighet med datalagringsdirektivet en halv miljon gånger om året. I Polen hämtas information ut en miljon gånger. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Det är inte bara grova brottslingar som granskas. Även helt vanligt folk som inte gjort sig skyldiga till något fångas när man kastar ut datalagringsdirektivets stora trål. Skulle du vilja hamna i datalagringsdirektivets felmarginal?

Registreringarna betyder också att vanligt folk drar sig för att söka hjälp. I Tyskland uppger över hälften av befolkningen att de inte längre vågar använda telefonen för känsliga samtal med till exempel psykologer, präster eller äktenskapsrådgivare. Samtidigt visar undersökningar att datalagringen bara varit till hjälp i 0,002% av alla brottsutredningar.

Datalagringsdirektivet är kort sagt mycket väsen för ingenting. Vi tvingas byta bort våra privatliv mot en låtsastrygghet. Ingen tjänar på att staten betraktar oss alla som potentiella brottslingar. Syftet med datalagringsdirektivet är att bygga ett tryggare samhälle, men man bygger inte ett tryggt och sunt samhälle med övervakning. Jag tror att människor som får frihet lär sig att ta ansvar och att det skapar ett betydligt mycket sundare och tryggare samhällsklimat.

Den 21 mars röstar alltså riksdagen om detta. Jag och Piratpartiet kommer att göra vårt yttersta för att få riksdagen på bättre tankar. Du kan hjälpa oss.

Jag kommer att återkomma med en serie blogginlägg om datalagringsdirektivet. Du kommer att få mer information om vad direktivet innebär, hur det redan påverkat andra européers liv, hur det kan komma att påverka ditt och, framför allt, vad du kan göra för att hjälpa oss att stoppa eländet och bygga en bättre och friare framtid åt oss allihop.

Medan du väntar på de bloggposterna kan du kika på den här lilla serien videofilmer jag gjorde om datalagringsdirektivet för ungefär ett år sedan. Det är ett utmärkt sätt att bli datalagringsexpert på några få minuter.

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Rubba mina cirklar

10:33 @ 21 Februari, 2012

Jag råkade ramla över den här länken på Estrada och jag tycker att den är ganska intressant på många olika sätt. Den handlar om att få bilden av sig själv utmanad. Är man verkligen så öppen som man tror? Svaret är antagligen nej.

I just det här blogginlägget handlar det om en tjej som plötsligt inser att hon faktiskt bara kan nämna en eller kanske två hbtq-personer i sin vänskapskrets. Hon är inte en bigott typ. Hon är inte inskränkt. Hon är som folk är mest och har, som folk oftast gör, fastnat i sina rutiner och glömt bort att det finns en värld utanför de cirklar där hon vanligtvis befinner sig.

I min värld är hbtq-personer ganska välrepresenterade, men om jag tänker efter, så har jag också blivit hemtam i mina cirklar. Jag umgås mest med skapligt välutbildade människor som bor i storstan. De flesta är i ungefär samma ålder som jag. Jag har ganska många vänner med utländskt ursprung, men de allra flesta kommer från Irland, England, Australien, USA, osv. Så ser mitt liv i köttvärlden ut.

Som tur är ser mitt liv på nätet väldigt annorlunda ut. Det är långt mer mångfacetterat och räddar i mångt och mycket min tillrättalagda bild av mig själv som en öppen och fin person. På nätet umgås jag med betydligt många fler människor som inte är som jag och det är en väldig tur. Tänk vilken fattigdom att leva hela livet med människor som är precis som man själv är. Andra människors erfarenheter gör en faktiskt rikare.

Å andra sidan består min mer mångfacetterade umgängeskrets på nätet också av en viss sorts människor. Den består av människor som har ett brinnande intresse för nätfrågor. De må vara olika gamla, komma från olika ställen, ha olika grad av utbildning, etc, men de är ändå en ganska tydligt utmejslad grupp. Det kan vara bra att minnas det när man, som jag, ofta pratar om nätets gränsöverskridande möjligheter. Ja, nätet spränger massor av gamla gränser, men det bygger också upp en del nya som vi inte får vara blinda för.

Kanske är det så att vi aldrig kan komma ifrån det där med att tillhöra grupper. Det gäller nog bara att försöka se till att man inte bara häckar i en grupp, utan vågar vidga sina vyer och tillhöra flera olika grupper.

Arkimedes blev irriterad när de rubbade hans cirklar. Jag vill få mina rubbade, om och om igen.

Hur ser dina cirklar ut? Har du också blivit för hemtam?

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Just nu finns det många människor runt om i landet, och resten av världen, för den delen som är upprörda över en massa saker. Vi lever helt enkelt i en tid där det finns en hel del att vara upprörd över. Det är antagligen inget som är speciellt unikt. Jag kan inte minnas en tid i historien där folk suttit och känt sig nöjda med hela tillvaron. Det har alltid funnits saker att jobba mot.

Jag tror dock att det finns begränsade möjligheter i att hela tiden jobba mot dåliga saker. Jag föredrar att jobba för bra saker. Skillnaden kan tyckas hårfin och all kamp för en bättre värld innehåller element av båda. Det är dock viktigt att hålla balansen och alltid försöka få kampen för det bra att väga tyngst.

”Men varför?!” undrar ni kanske. ”Det finns ju SOPA och PIPA, ACTA, FRA och DLD och en hel hög andra otrevliga bokstavskombinationer att kämpa mot!” Ja, det stämmer. Men det handlar faktiskt inte bara om att få bort de här otrevligheterna. Det handlar om vilken värld vi vill ha istället.

Förändring är en reaktion på något. De där otrevliga bokstavskombinationerna är en reaktion på teknikens framsteg. Det må vara en dålig reaktion, men det är likväl en reaktion. Det går inte att bara lyfta bort den reaktionen och tro att allt kommer att vara som det var tidigare. Man måste ersätta de dåliga reaktionerna med bra reaktioner och bygga en ny och bättre värld.

När någon frågar mig: ”Vad vill ni?” så svarar jag inte: ”Stoppa SOPA/PIPA/ACTA/FRA/DLD eller vad det nu kan vara. Jag svarar något i stil med: ”Vi vill att människor ska ha tillgång till fri kommunikation, kultur och kunskap, eftersom det gör att de växer som människor, mår bättre och skapar ett roligare och bättre samhälle att leva i. Vi vill ha ett samhälle där makthavarna arbetar med full transparens och med respekt för varje människas personliga integritet. ” Först när jag sagt något sådant berättar ni hur vi ska komma dit.

Det är så lätt att vara emot saker. Det är mycket svårare att vara för saker, eftersom det kräver mer av en. Man måste veta vad man vill och hur man ska komma dit. Det är dock viktigt att vara för saker om man tänker sig ett långsiktigt engagemang och inte bara enstaka punktinsatser när det hettar till.

Folk må komma till en rörelse för att de är arga, men de stannar kvar och fortsätter att kämpa för att de erbjuds ett bättre alternativ och en väg att ta sig dit.

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

ACTA – en unik ursäkt

15:43 @ 02 Februari, 2012

ACTA är en het potatis som vi bör kasta in i historien snarast möjligt. Det finns massor av information om ACTA på nätet. Det kan vara svårt att ta sig fram i informationsdjungeln.

Om du bara ska läsa en sak om ACTA, så ska du läsa Helena Drnovšek Zorkos berättelse om varför hon signerade ACTA för Sloveniens räkning. Hon skriver:

”I signed ACTA out of civic carelessness, because I did not pay enough attention. Quite simply, I did not clearly connect the agreement I had been instructed to sign with the agreement that, according to my own civic conviction, limits and withholds the freedom of engagement on the largest and most significant network in human history, and thus limits particularly the future of our children.”

Och…

”First I apologised to my children. Then I tried to reply to those acquaintances and strangers who expressed their surprise and horror. Because there are more and more of them, I am responding to them publicly. I want to apologise because I carried out my official duty, but not my civic duty. I don’t know how many options I had with regard to not signing, but I could have tried. I did not. I missed an opportunity to fight for the right of conscientious objection on the part of us bureaucrats.”

Hon avslutar med att skriva:

”Let my example be a cautionary tale of how swiftly we can make mistakes if we allow ourselves to slip. And if nothing else, we then sleep very badly.”

Jag hoppas att hon sover bättre om nätterna efter att ha publicerat denna text. Det förtjänar hon. Det är inte ofta personer i hennes ställning erkänner att de begått ett misstag som de genuint ångrar.

Läs hela hennes text.

Mer information om ACTA och om de demonstrationer som kommer att hållas runt om i Sverige på lördag finns här. Här finns dessutom en kort informationsfilm om ACTA.

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.

Nästa sida »

Loreens succé - nu har vi chans att ta hem allt

Sverige vidare till final. Sverige var på helspänn. 18 tävlande slogs om de 10 platserna i lördagen stora final av Eurovision. Inte...

Här är kändisarnas betyg på Loreen

Så recenserade de svenska kändisarna Loreens uppträdande i Eurovison. Trots det oroväckande förbudet att inte prata, för att spara på...

VIDEOEXTRA: Se fransmannens extremdyk

29-årige Guillaume Nery dyker till botten i världens djupaste pool utan dykutrustning. BRYSSEL. Poolen som är 33 meter djup innehåller...

#Sweden - hetast på twitter världen över

Bara någon minut efter att Loreen framfört Sveriges bidrag i Eurovision trendade både artisten - och Sverige, på twitter. Att Loreen...

Lundberg frälste "Gnaget"

AIK sänkte bottenlaget Gais - på stopptid. Viktor Lundberg blev matchvinnare med matchens enda mål. SOLNA/GÖTEBORG. Det såg ut att gå...

Mördade Marias bror omhäktad igen

Brodern, på sannolika skäl misstänkt för mordet på sin syster, måste stanna längre i rättsligt förvar än väntat. LUND. Nyheter24 har...

Sundsvall skrällde mot topplaget

Viktig poäng för "Giffarna" - skrällde till sig oavgjort mot Malmö. SUNDSVALL. Johan Eklund chockade gästerna med sitt mål efter 16...

Här befäster Ishizaki Elfsborgs förstaplats

Ishizakis misslyckade frispark avgjorde toppmötet: "Sätter den på flytkontot." BORÅS. Elfsborg såg till att gå till EM-uppehållet med...

VIDEO: Tjuvtitta på kvällens framträdanden i Eurovision

Vad har Loreens konkurrenter för scenkläder och vem har fulaste frillan. En huvudbonad i form av en indianskrud större än artisten...

Ny skandal på SOS Alarm - ingen hjälp trots hjärtinfarkt

Patienten visade tydliga tecken på hjärtfel, men nekades vård av larmcentralen. Socialstyrelsen konstaterar att flera fel begicks av...