Anna Troberg

nyheter

Tålig bambu och skör extremism

Det har varit en omtumlande helg. Jag har, som alla andra, följt händelseutvecklingen i Norge. Terrorn är så ohyggligt att det är svårt att greppa och förstå allt som hänt.

Förutom alla tankar som gått till de som drabbats av bombdådet i Oslo och massakern på Utøya har jag främst tänkt på bambu.

Det kanske låter lite märkligt, men bambu har en fantastisk egenskap som människor som väljer våld saknar. Bambu är rak och stark, men samtidigt smidig och böjlig så att den inte bryts.

Jag har starka åsikter om det mesta. Jag har valt att tillbringa stora delar av min vakna tid med att arbeta för den politik jag tror på. Det är en stor personlig investering. Jag står rak och stark för det jag tror på.

Men lika viktigt som det är att stå upp för det man tror på, lika viktigt är det att veta när man ska böja sig. Jag må ha starka åsikter, men det finns en sak som jag alltid kommer att böja mig för. Det demokratiska systemet.

Jag må tycka att de politiska åsikter just jag arbetar för är det bästa sedan skivat smör, men det ger mig inte rätt att göra mig till domare och bödel över dem som inte håller med mig. Vårt demokratiska system är inte perfekt, men det är sannerligen inte så trasigt att våld är en lösning på något. Våld är alltid ett gigantiskt nederlag både för den enskilde och för samhället i stort. Vi får aldrig bli så rigida i vår tro att vi hellre knäcks än böjer oss för det demokratiska systemet.

Anders Behring Breivik valde att vara så rigid i sin extrema tro att han hellre än att böja sig för det demokratiska systemet och knäcktes som en tändsticka. Extremism gör en spröd. Breivik kanske inte har insett att han är knäckt än, men för oss som de senaste dagarna sett hur den norska regeringen och de norska folket hanterat hans illgärning står det klart. Han är knäckt. Hans korståg är slut. Han kommer aldrig att nå sitt skruvade mål. Han underskattade sin motståndare.

Jag har inget annat än beundran för hur den norska regeringen hanterat de senaste dagarnas händelser. Stoltenberg har agerat som en äkta landsfader. Han har tagit hand om folk, informerat och visat vägen på ett sätt som jag inte sett tidigare i en liknande situation.

Det som ligger närmast till hands att jämföra med är Geoprge W. Bushs hantering av 9/11 och well … Hanteringen går inte ens att jämföra. Bush gjorde det mesta fel. Han talade om hämnd och födde hat. Stoltenberg har gjort allt rätt. Han talar om medmänsklighet och föder öppenhet och demokrati.

Hela Norge tycks ha anammat bambuprincipen. Man lät sig inte knäckas av vare sig tryckvågen eller av skotten. Man böjde sig och när dammet nu lägger sig reser man sig upp och står åter raka i ryggen och kämpar för det man tror på.

Jag hoppas innerligt att Norges hantering av detta kommer att bli det nya föredömet vad det gäller hantering av terrordåd. Bushs hetsiga agerande har fått agera måttstock alldeles för länge.

Till sist vill jag tipsa om den här bloggposten av Joshen: ”Fienden ibland oss”. Jag tror att det finns all anledning för oss som jobbar i åsiktsbranschen att vara på det klara med att det kan finnas psykiskt instabila människor som kan gå för långt även inom de egna leden. Kanske kan man förhindra att någon skadar sig själv eller andra genom se dem och att sträcka ut en hand och ge dem ett tryggt sammanhang att vara i.

Deprimerande nog är det just detta som Utøya representerade för de ungdomar som var där: trygghet. Om någon någon gång sträckte ut en hand till Breivik, så var det redan för sent, både för honom och de oskyldiga han mördade.

Kommentarer (16)

Postat av: The Sage

Demokrati, detta stackars urvattnade begrepp. Dock finns det problematiska effekter av demokratin. För inte så länge sedan röstade Schweitziska folket MOT byggandet av fler minareter. ooops! För inte så länge sedan röstade Svenska folket in SD i riksdagen. oops! they did it again... I svenska tidningar diskuterades hur man skall ställa sig när "folket röstar fel". Är det inte demokratins väsen att vara majoritetens diktatur? Är det då inte viktigt att problematisera detta? Vad är det som säger att majoriteten alltid har rätt? Är det alltid det bästa att låta en majoritet av befolkningen bestämma (vilka som skall styra tex)? MEN vad är alternativet? Någon sorts "Moraliskt Geniokrati"? Teokrati eller kommunism? Som sagt, vem bestämmer vad som är "rätt" och "gott"? Majoriteten? Verkligen!?

2011-07-26 @ 11:52:03
Postat av: annatroberg

Hej The Sage, kan du nämna något politiskt system som är mer rättvist än någon form av demokrati? Visst, ibland fattar majoriteten beslut som jag inte håller med om, men i en demokrati har jag möjligheten att argumentera väl för min sak och få över människor på min sida inför nästa val. Vad har jag för möjlighet i andra system?

2011-07-26 @ 12:04:40
Postat av: The Sage

Mitt inläggs viktigaste poäng är att vi måste våga problematisera demokratibegreppet och den gängse ("västerländskt sekulariserade") synen på dess inneboende fördelaktighet. Jag talade om vad som är "rätt" snarare än "rättvist", begreppen är förvisso synnerligen överlappande men inte fullständigt synonyma. Vad som är rättvist behöver inte nödvändigtvis uppfattas som bra eller rätt i alla läger som bekant. Kommunism, Syndikalism och (Politisk)Anarkism skulle tex kunna sägas vara "rättvisare" en den "delvis demokratiskt representativa parlamentarism" vi har i Sverige idag. Detta lite beroende på vad man menar med just begreppet "rättvisa" förstås. I en teokrati tex står religionens regelverk för vad som är rättvist och för de starkt troende inom detta ramverk finns det inget rättvisare. För dem är det en ren förolämpning om tex en ateist i all välmening skulle hävda att deras styrelseskick är orättvist. För en "modern (västerländskt sekulariserad) demokrat" som dig står det naturligtvis självklart att "demokratin" är det "rättvisaste" systemet..

2011-07-26 @ 13:39:05
Postat av: Per Olof Petersson

Jättebra skrivet!

2011-07-26 @ 14:32:55
Postat av: Erik

Suck. Extremism är att ta en idelogisk ståndpunkt till sin spets. Det är allt. En extremistisk vänsterperson kan alltså exempelvis eftersträva ett samhälle med fullständig planekonomi, medan en mindre extremistisk person kanske tror att det är att gå för långt, och att samhället gynnas av att ha ett visst mått av marknadsekonomi. Inget mer. En extremist håller stenhårt vid en ideologisk princip och vägrar kompromissa med den. Men att inte kompromissa i sin politiska övertygelse är inte samma sak som att vägra kompromissa i praktiken, och i synnerhet inte samma sak som att vara beredd att döda sina politiska motståndare. Men detta vårt samhälle, i sin oändliga rädsla för oliktänkande, har klassificerat extremister som galningar och våldsverkare, och menar att den enda sunda inställningen är att tro att inget är perfekt och att det finns något bra med alla åsikter. Det är en sorlig inställning till politik, tycker jag, att det bästa uppnåbara samhället är en kompromiss där vi hoppas på intet mer än att undvika de värsta eländena. För det är allt demokratin erbjuder. Jag går med på att man förespråkar demokrati för att man saknar hopp om att något bättre än uppnåbart, men vad jag tycker mindre om är att alla dessa demokratins förkämpar kallar oss extremister för farliga galningar, eller "sköra" människor, bara för att vi inte delar er cynism. Jag är extremist. Jag har starka politiska åsikter, och jag tänker inte acceptera att samhället skulle bli bättre av att kompromissa med dem, och det tror jag inte att du heller tror egentligen, om dina egna åsikter. Jag tänker inte böja mig och ge upp mina ideal. Dock är jag helt fredlig. Det underföstådd budskapet i det du skriver är att om man har en så stark övertygelse som man inte är beredd att kompromissa med så är det liktydigt med att vara redo att ta till vapen för sin sak. Men det finns andra anledningar att inte vilja ta till våld än respekt för det demokratiska systemet, och det hoppas jag du inser. Nu menar jag inte att du faktiskt skulle tro att alla extremister är beredda att ta till våld, för det tror jag du vet. Ej heller tror jag att du inte är medveten om bristerna med demokrati. Jag tror du har mer eller mindre vettiga åsikter. Vilket gör mig än mer irriterad att du skriver något som det här, och förstärker folks fördomar mot extremister, och målar om upp det som något positivt att "böja sig för det demokratiska systemet", när allt det egentligen betyder är att låta majoriteten bestämma ens åsikter. Det finns många sätt att låta bli att böja sig, och att tro att sådan principfasthet på något vis skulle göra en "skör" är bara dumt. Jag kan stå rakryggad utan ett gevär i hand.

2011-07-26 @ 16:15:50
Postat av: The Sage

Trevligt, Per Olof, med positiv feedback till Annas utmärkta blogginlägg :-) det är emellanåt alldeles för lite sånt i kommentarsfälten här på nätet. Anna och ni andra, jag kan förtydliga att jag själv räknar mig som modern västerlänskt sekulariserad demokrat. MEN jag tycker det är viktigt för debatten att problematisera i tider som dessa. Vi måste våga ifrågasätta oss själva och våra åsikter.

2011-07-26 @ 16:27:20
Postat av: The Sage

Laj, nu satt jag och skrev medans Erik lade upp ett inlägg. Det finns mig veterligen många direktdemokrater som brinner för sin ideologi och defintivt vare sig ser sig som cyniker eller betraktar den som en kompromiss utan tvärt om som en eftersträvansvärd utopi att kämpa för. Många ser nog dessa som en form av "extremister". Anna tror på att följa majoritetens beslut verkar det utifrån artikeln. Det kallar hon där ungefär för att "böja sig för det demokratiska systemet" som jag tolkar det. Hon verkar vidare i ord stå stenhårt för konsekvensen av sin ideologi. Konsekvensen av många andra ideologiers extrema former blir i slutändan våld. Ge oss gärna exempel på där det uttalandet inte stämmer enligt din mening Erik!

2011-07-26 @ 16:49:51
Postat av: Erik

Kanske kan man i någon mening vara ideologisk demokrat. Det betyder väl att man anser att moral faktiskt definieras av majoritetens åsikt, och att man inte tänker motsäga sig nånting som beslutas, alls. Tror ytterst få är lagda så åt att de skulle glatt skulle acceptera demokratins beslut i alla lägen, vilket faktiskt är vad man måste göra för att kunna kalla ett demokratiskt samhälle en utopi. För alla andra är demokrati inte en ideologi utan ett system för ideologier att samverka inom. Att tro på demokrati är i så fall att tro att man saknar moralisk rätt att styra samhället mot majoritetens vilja, att även ett för subjektet omoraliskt beslut måste följas. Detta står inte i konflikt med extremistisk ideologi, eftersom man fortfarande anser att majoriteten tycker "fel". Men även om demokratin inte är en ideologi så kan ju folk brinna för den ändå, och mycket riktigt behöver det inte bero på cynism. Däremot att man avfärdar all form av extremism har jag svårt att kalla något annat än ett tecken på stark ideologisk uppgivenhet. Exempel på extremister som inte tar till våld i slutändan är inte alls svårt att hitta. Det finns säkerligen miljontals extremister och idealister världen över som aldrig någonsin hänfallit till våld för sin ideologis skull. Sen må det stämma att extremism ofta åtföljs av människor beredda att ta till våld för det de tror på, men att klandra extremismen för detta är högst enfaldigt. Folk som verkligen brinner för en politisk fråga i ett demokratiskt samhälle blir maktlösa, och människor som känner sig maktlösa förtvivlar. Ser vi på det som nu hände i Norge så handlar det ju om någon som tycker att samhället förstörs av mångkulturalism och som upplever (helt riktigt) att han inte kan göra något åt det. Och ja, detta leder lätt till våld. Och det är väldigt sorgligt, men samtidigt finns det nånting här jag inte alls vill se gå förlorat. Människor som brinner för något, som känner väldigt starkt vad som är rätt och fel, är inte något vi vill bli av med. Visst kommer det hända, kanske mer ofta än inte, att de brinner för hemska saker, och ibland kommer det gå så långt att de tar till våld. Men för varje sådan galning finns det hundra som brinner för något bra, något fint och åtråvärt, helt fredligt. De är också extremister. Och jag tycker att det är viktigt att de finns. För i övrigt tycker jag folk svävar i en stor grå dimma av politisk menlöshet. Jag är glad att det finns folk med riktiga åsikter, folk som inte vill kompromissa med dem och som verkligen brinner för det de tror på. Även när jag inte alls håller med. Att vissa inte kan hantera det och tar till våld är verkligen beklagligt, och det kan leda till tragedier som det här i Norge, men ett åsiktslöst samhälle är inte ett pris jag är beredd att betala för att undvika sådant.

2011-07-26 @ 19:20:24
Postat av: Uno Hansson

"... Vårt demokratiska system är inte perfekt, men det är sannerligen inte så trasigt att våld är en lösning på något..." Tja, vårt demokratiskt politiska välfärdssystem fungerar ju som det gör just på grund av av statens våldsmonopol och dess territoriella jurisdiktion med beskattningsrätt är helt utan appell. För att någonsin i full frihet få uppleva ett icke-våldssamhälle så måste faktiskt den den territoriella jurisdiktionen avskaffas helt och hållet. Alla som så vill skulle då helt fritt utan att på något sätt hindra några andra, kunna leva och bo i Sverige utan att omfattas av statens påtvingade våldslagar, regler och beskattningstvång. På något sätt måste de då i ömsesidigt samförstånd ordna och betala för sitt eget beskydd, trygghet och säkerhet. De allra flesta skulle troligen ändå vilja ha kvar det mesta av nuvarande välfärdssamhälle, och stanna kvar som registerade medlemmar under statens, regionens eller kommunens beskydd och politiskt valda majoritetsrepresentanter.

2011-07-27 @ 00:27:01
access-till.blogspot.com
Postat av: annatroberg

Hej The Sage! Ja, det stämmer naturligtvis att demokrati kan se ganska annorlunda ut, men grundbulten, att låta folket bestämma vilket styre de vill ha är ändå något som jag inte är beredd att tumma på.

2011-07-27 @ 07:54:38
Postat av: annatroberg

Hej Erik! När jag säger att jag böjer mig för det demokratiska systemet betyder det naturligtvis inte att jag slutar tro på det jag tror på bara för att det visar sig att majoriteten inte håller med mig. Vad jag menar är att jag banne mig inte tänker ta till våld för att få folk att lyddna på mig. (Jag tror för övrigt att våld är ett uruselt sätt att få folk att hålla med en.) Jag kommer däremot att fortsätta att jobba för att på olika sätt få folk att se världen på samma sätt som jag gör, i hopp om att majoriteten en dag ska rösta så som jag vill. Det är inte att ge upp vad man tror på. Det är att jobba för det på demokratiskt sätt.

2011-07-27 @ 07:54:55
Postat av: annatroberg

Hej Uno! Jag tror att det finns en massa onödiga lagar och att staten lägger ganska ofta lägger sig i människors liv på ett sätt som verkligen inte skulle behövas, men jag tror inte att et samhälle där alla gjorde som de ville hela tiden skulle fungera speciellt bra. Om det gjorde det, så misstänker jag att det där med lagar och regler inte skulle ha uppstått en gång i tiden. Lagar och regler behövs för att det inte ska bli jungelns lag som gäller, så ja, jag tror att du har rätt. De flesta skulle välja att stanna kvar i någon form av organiserad stat.

2011-07-27 @ 07:55:13
Postat av: The Sage

Erik, man skulle kunna hävda att det är just inom demokratiskt färgade samhällssystem som extrema åsikter har bäst chans att få utlopp utan att det behöver betyda våld, glöm inte det. Jag ser det inte som riktigt att man inte skulle kunna göra något åt tex mångkulturalismen på fredlig demokratisk väg. Partier vilka hyser dessa åsikter har tagit sig in i parlament i hela europa via fredliga demokratiska kanaler. Exemplet Schweiz med minaretförbudet är ett annat. Jag tror inte det har med det demokratika systemet att göra att saker kan känns utslätade utifrån ett "västerländskt" perspektiv. Uno, jag betvivlar tom att människan är mogen att handskas med direkt demokrati, än mindre då att kunna klara fråntagandet av våldsmonopolet utan att snabbt förfalla till ett proto-fascistiskt våldssamhälle. Det är dock en vacker utopi att kämpa för. Anna, vi har fortfarande det delikata lilla problemet som uppstår när folket väljer en diktatur. Det finns tecken på att så skulle kunna ske igen http://www.expressen.se/nyheter/1.2457818/en-av-fyra-unga-bra-med-diktatur.

2011-07-27 @ 09:47:08
Postat av: Uno Hansson

Anna, naturligtvis måste det inom anarkoliberala territorier finnas förliknings- och skiljedomsorgan som kan anlitas av alla som på något sätt blivit kränkta. Det bästa är rimligen att offret och förövaren själva förhandlar och kommer överens till så låga kostnader och så snart som möjligt. Alla sorts förövare som då inte är beredda att åtlyda domen och återgälda de kränkta bör helt bojkottas och undvikas av alla andra. Alla de som säljer mat och annat bör inte ens låta dem köpa något. Detta gäller förstås inte innan de anses att ha blivit slutgiltigt dömda. Att i inte ha någon annan människa att umgås och tala med eller kunna göra affärer eller avtal med är nog de värsta av allt. Alla kostnader för beskydd, försäkringar, utbildning, vård mm. blir förstås skyhögt mycket högre genom byråkratisk och korporativistisk skattefinansiering, än på en helt tranparent, fri och konkurrensutsatt marknad, där open source och sharing is caring dominerar. http://www.mises.se/2011/07/27/anarki-pa-island-foredome-eller-varnande-exempel/

2011-07-27 @ 14:54:57
access-till.blogspot.com
Postat av: Björn Persson

Vårt demokratiska system är inte perfekt, men det är sannerligen inte så trasigt att våld är en lösning på något.
Salvor Hardin skulle ha hållit med dig. Han brukade hävda att våld är den odugliges sista tillflykt.

2011-07-28 @ 00:33:54
Postat av: Anders Troberg

"kan du nämna något politiskt system som är mer rättvist än någon form av demokrati?" Well, demokrati är egentligen en form av diktatur, man har bara bytt ut diktatorn mot majoriteten. För de som är en minoritet så är det ingen större skillnad. Bland många anarkister finns en tanke att även demokratin, just på grund av detta, är orättfärdig. De hävdar istället att visst ska man kunna rösta och fatta demokratiska beslut, men att dessa då enbart ska vara bindande för de som röstade för dem. En sådan modell löser majoritetsdiktatursproblemet. Praktiskt genomförbar? Ingen aning, men det är inte speciellt intressant, en ideologi är en teoretisk konstruktion som inte ska belastas av praktiska hänsyn. Man kan också hävda att redan i svensk grundlag har ett liknande ställningstagande gjorts. "All makt skall utgå från folket" Värt att notera här är dels att "utgå" i det här sammanhanget innebär "emanera", inte, som vår regering tycks tro, "utgå ur sortimentet". "All makt", det är ord och inga visor, och jag är övertygad om att det inte är ett ogenomtänkt ordval när den texten skrevs. Det finns en anledning till att man skrev "All makt" och inte "Den makt som staten tycker att folket kan få behålla" eller "Den makt som är harmlös", "Den makt som de inte delegerat bort" eller "Den makt som regeringen inte vill ha". Man skrev "All makt", då får vi anta att det är "All makt" man menar, annars skulle man skrivit något annat. Nå, om all makt skall utgå från folket, kan vi då ha en stat som, under några som helst omständigheter, sätter sig över folket? Nej, naturligtvis inte. Även det minsta övergreppet skulle innebära ett frånsteg från "All makt skall utgå från folket". Vi kan därför inte tolerera något annat än en full autarki, ett fullt självbestämmande, om vi ska bygga enligt den devisen. Naturligtvis så skulle det, i den aktuella frågan, innebära att staten stod maktlös att ingripa när något liknande dåden i Norge händer. Det är tråkigt, men det är en ofrånkomlig slutsats av "All makt skall utgå från folket". Å andra sidan, innebär det att vi blir hjälplösa? Nej, vi skulle inte vara hjälplösa, tvärtom. Den makt som tagits från staten skulle flyttas till folket, där den skulle slå rot och skapa en mångfaldigt starkare gräsrotskraft, som kan agera reciprocitivt vid behov. Då är det är inte staten som har makten, det är folket. Då, och först då, når vi upp till "All makt skall utgå från folket". Först då uppfyller vi grundlagens intention.

2011-08-09 @ 16:32:35
nordicbattlegroup.org