Nu tänker jag ta upp en riktigt svår fråga. När blir man en politisk slampa? När blir de politiska poängerna helt enkelt för billiga?

Jag har funderat en hel del på den frågan genom åren och kanske framför allt sedan terrordåden i Norge. Folk anklagar varandra till höger och vänster (bokstavligen) för att försöka krama billiga politiska poänger ur tragedin. Även vi som inte är höger eller vänster utan befinner oss i ett högervänsterneutralt piratlila får höra det då och då.

Jag är aktiv i den här debatten, senast på SvD Brännpunkt med ett svar till Fredrik Reinfeldt: ”Reinfeldt har förlorat tron på styrkan i öppenhet och demokrati”. Jag är det för att jag tror att det är viktigt att inte bli rädd för att våga diskutera även det allra svåraste och de politiska implikationer en sådan händelse kan få, men jag tänker inte sticka under stol med att det är en väldigt svår balansgång.

När sådana här stora och svåra saker sker känner många människor ett behov av att tala om det. Man försöker förstå det ofattbara utifrån sina egna erfarenheter och tolkningsmodeller. Vi som arbetar med politik är som folk är mest och vi plockar naturligtvis fram våra erfarenheter och tolkningsmodeller för att förstå.

Att jobba med politik handlar dessutom om att identifiera och lösa problem för att få samhället att fungera bättre och bli trevligare att leva i. Det lägger ännu ett lager på dessa försök att förstå det som inträffat. Vi vill hitta sätt att lösa de bakomliggande problemen som leder till extremism av det här slaget. Vi kan helt enkelt inte hejda oss från att försöka lösa problemet.

Allt detta tar sig uttryck i debattartiklar, repliker, bloggposter, twitter och insändare. Alla de texter som nu produceras är på något sätt de demokratiska kvarnarna som mal för att skapa det bästa möjliga samhället att leva i.

Jag har full förståelse för att det ibland kan se ut som ett evigt norpande av billiga politiska poäng från alla håll, men jag tror faktiskt att de flesta inlägg i debatten är uppriktiga försök att förstå och hitta vägar att bygga ett trevligare samhälle. Visst innebär det att politiska poäng till viss del plockas, men det behöver inte betyda att det görs på de drabbades bekostnad.

Jag tycker mig tvärt om se en stor respekt för de drabbades situation i de allra flesta inlägg i just den här debatten. Jag ser en viss risk i att anklagelsen om att försöka ta för billiga politiska poänger i sig kan vara ett sätt att ta en billig politisk poäng. Det blir en ond cirkel, som jag tror vi alla gör gott i att försöka undvika genom att inte bara förutsätta att våra motståndare är okänsliga tölpar med brist på empati.

Men, det finns naturligtvis undantag, tillfällen när de politiska poängerna helt enkelt bara för billiga. Jag vet ungefär var min gräns går, men jag tror att den är ganska individuell. Därför skulle jag vilja veta var din gräns går.

När blir man en politisk slampa? När blir de politiska poängerna helt enkelt för billiga?