Jag blir ledsen och förbannad av att läsa SvD i dag. En elvaåring blir mobbad i skolan och får höra av lärare och rektor att det är hennes eget fel att hon blir slagen. Man påstår att hon lider av autism och att hennes sätt gör att de andra barnen inte kan relatera till henne och därför slår henne.

Det finns en massa problem med det här.

För det första, flickan är inte autistisk. Hon har inga problem att umgås med folk utanför skolan. Det är i skolan problemen finns. Det är där hon blir mobbad. Om hon nu beter sig lite annorlunda i skolan, så är det kanske inte så konstigt. Man blir rädd och osäker av att mobbas. Det är sannerligen ingen anledning att man ska behöva acceptera ännu mer mobbning, eller för den delen någon mobbning alls.

För det andra, om hon nu faktiskt vore autistisk, är diagnosen autism ett frikort för andra att behandla andra hur fan som helst? Inte i min värld. Det är bara ännu en variation på hur människor kan vara.

Sedan har vi naturligtvis rektorn, lärarna och föräldrarna till de barn som mobbar. Inser de inte att de har en skuld i det hela? Jag betvivlar att barnen själva kommit på tanken att det är okej att inte vara snäll mot folk bara för att de inte är exakt som man själv är.

När jag var barn såg jag mobbning på alldeles för nära håll och det gav mig ett närmast maniskt rättvisepatos. Ingen ska bli illa behandlad för att de inte är som alla andra. Folk har rätt att vara hur sjutton de vill, med eller utan diagnos, så länge de inte skadar andra. Om folk inte gillar det så är det deras problem. Det är inte något de har rätt att göra till ett problem för den de av någon anledning inte förstår sig på.

Jag bloggade för ett tag sedan om att jag önskar att jag blivit impregnerad av Lady Gaga när jag var ung. Jag skrev bland annat:

Jag har sett min beskärda del av mobbning i mitt liv. Även om jag själv varit skapligt förskonad från regelrätt mobbning, så kände jag alltid att jag inte hörde hemma i skolan och i min hemstad. Jag vantrivdes inte, men jag kände mig som en turist på genomresa. Jag passade inte in. Jag var ämnad för något annat. Jag var inte som de andra. Jag var något annat. Jag ville göra andra saker. Mitt femtonåriga jag skulle ha dött av lycka om det haft ett Mother Monster som talat om för mig att jag var fantastisk just för att jag inte var som alla andra.

Gaga borde få Nobels fredspris. Fred handlar inte bara om storpolitik. Fred handlar om alla mellanmänskliga relationer och relationer i det lilla avspeglas i det stora. Just nu lyfter Lady Gaga på egen hand självkänslan hos tiotals miljoner unga runt om i världen. När gjorde någon det sist? Har det någonsin hänt? Gaga gör det i alla fall nu, even as we speak, och det kommer att ge positiva ringar på vattnet under lång tid, både i det lilla och i det stora.

När man ser hur föräldrar och skola återigen (för det här händer tyvärr alldeles för ofta) sviker de barn och ungdomar som av olika skäl inte passar in i mallen, så förstår jag varför det går bra för Lady Gaga. Skit i musiken, även om den är trevlig. Skit i hennes outrageous kläder, även om de är to die for. Det viktiga är Lady Gagas budskap. Hon säger det varenda unge behöver höra: Det är bra att inte vara precis som alla andra. Du är bra för att du är du, vem du än är.

Det är ett enkelt budskap, men det är något som barn och ungdomar måste få höra om och om igen. Tyvärr är det något som dagens ungdomar får höra alldeles för sällan. Om det någon gång sägs, så sägs det som en tom floskel som krackelerar så snart någon faktiskt tänjer lite på ramarna. Det är fint att säga det, men nästan ingen menar det på riktigt.

Jag är säker på att många av de där som borde ta sitt ansvar fnyser åt Mother Monsters köttklänning, blåa hår och hennes eldsprutande bh. Fnys hur mycket ni vill i era prydliga power suits och lummiga villaområden. Mother Monster tar det ansvar som ni sjabblat bort.

Men Gaga är en människa. Det behövs fler. Varenda jäkla skola skulle behöv sin egen Mother Monster. Varenda jäkla buss, varenda jäkla gata behöver sitt alldeles egna eget Mother Monster. Jag vet att det redan finns en hel del därute och ni gör ett fantastiskt jobb, men det måste finnas fler. Vi måste alla våga säga ifrån när någon blir illa behandlad. Vi har överlevt skolhelvetet. Nu kan vi göra skillnad för dem som ännu är kvar.

Du har rätt att vara precis som du vill så länge du inte gör någon annan illa. Ingen förtjänar att bli mobbad, inte du heller. Det är bra att vi alla är olika. Låt ingen jävel övertyga dig om något annat.