Just nu sitter jag i Uppsala Tingsrätt och lyssnar på en fildelningsrättegång. På tisdag går ännu en av stapeln i Göteborg. Vänj dig vid tanken. Det kommer att bli fler.

Det är inte skräckpropaganda. Det är fakta.

Över två miljoner svenskar kulturdelar skapligt regelbundet.
Upphovsrättsindustrins advokater mobiliserar för att komma åt dem.
Fer och fler åtalas för kulturdelning.

Detta kommer oundvikligen att leda till att fler och fler ungdomar tvingas inleda vuxenlivet med stora skulder. Men det handlar inte bara om ungdomar. Människor i alla åldrar kulturdelar.

Mitt i allt det här vet vi att detta är fullkomligt onödigt. Människor har alltid delat kultur mellan sig. Kultur mår bra av att delas.

Lite tidigare i dag skrev jag så här i ett annat blogginlägg: ”Odelad kultur är kultur som ingen ser, ingen älskar och ingen köper.”

Jag har jobbat inom kultursvängen i ganska många år. Jag var bokförlagschef. Min största utmaning i det jobbet var att alls få folk att intressera sig för de böcker vi gav ut. Människors spontana uppmärksamhet betraktade vi som en ren lyx, som vi gladde oss åt eftersom det ledde till att folk köpte våra böcker.

Jag önskar att ni kunde se mannen som sitter på de åklagades bänk här i dag i Uppsala. Han skulle kunna vara min pappa. En hygglig karl utan något tidigare klammeri med lagen. Nästa vecka är det en femtonårings tur att sitta på de anklagades bänk i Göteborg. Hans rektor angav honom.

Jag tycker det är ohyggligt sorgligt att se hyggliga människor släpas till rätten för att de gör något som är bra för människor, kultur och samhälle.