Sådär twittrade jag sent i måndags efter att ha varit med i ”Breaking News” och pratat om kommentarsfältens vara eller inte vara.

Det finns tillfällen i Piratpartiets historia som jag inte är så stolt över. Delar av FRA-debatten fördes på ett sätt jag inte är stolt över och jag vet att jag var en av dem som piskade upp den stämningen. Det ångrar jag i dag. Inom Piratpartiet jobbar vi nu mycket med hur vi kommunicerar. Jag vill att alla som träffat en pirat ska tycka att vi är hyggliga typer, även om de inte delar våra politiska åsikter. Ingen lyssnar på någon de tycker är en tölp, så vill man vara med och påverka får man faktiskt skärpa till sig. Vårt arbete med kommunikationen har givit ett fantastiskt resultat. Det är sällan jag ser en pirat bete sig ohyfsat i något kommentarsfält. Det är jag stolt över. Därför kommer vi att fortsätta det arbetet.

I måndags debatterade jag alltså kommentarfältens vara eller inte vara med Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Roberg Aschberg i ”Breaking News” med Filip och Fredrik. Det blev en sådan där klassisk skrikdebatt där den som skrek högst premierades. Man känner sig alltid en smula smutsig efter dem. Robert har bra tryck i piporna och skrek högst. Han skrek, som vanligt, att jag är en tjuv. Det är ju lite tröttsamt, eftersom jag nu inte alls är en tjuv.

Men, det hela var ändå mycket intressant. Att kalla mig en tjuv är naturligtvis ännu en bufflig härskarteknik som man kan ta till när man inte har något vettigt argument i verktygslådan. Har man bara en hammare ser allt ut som en spik. Och Robert hamrar och hamrar med en iver som nästan är imponerande. Han hamrade till och med före själva intervjun genom att påstå att jag hävdade att det var censur av tidningarna att stänga kommentarsfälten. Det tycker jag nu inte, eftersom varje tidning naturligtvis har rätten att göra vad de vill. Jag tycker bara att de biter sig själva i foten. Men, jag antar att jag ser väldigt mycket ut som en spik i Roberts ögon för han hamrade på i alla fall. Det är ju så mycket lättare att göra det än att faktiskt hålla tyst och våga lyssna i en minut.

Johnny Olsson sammanfattade det hela ganska fint i sin tweet: ”Robert Aschberg tycker att det är hemskt att tjejer blir kallade hora på nätet. Själv kallar han tjejer för tjuv i tv.”

Jag noterade dessutom ganska intresserat att det tydligen är roligt att skratta åt någon som väljer att utgå från att människor är skapligt hyggliga tills de bevisat motsatsen. Om det är löjligt, så får jag väl vara löjlig då. Jag vägrar dra alla mina medmänniskor över en kam och utgå från att de alla är idioter. Får jag tvivlel försöker jag prata med dem innan jag gör min bedömning.

Det fick jag tillfälle att göra lite senare när jag kollade mitt twitterflöde och min mejlbox efter programmet. Det visade sig att de som hatar näthat kan vara ganska bra på det där med näthat själv. Jag tror inte det är elakhet. Jag tror att det helt enkelt kan vara svårt att se bjälken i det egna ögat ibland:

Olle Nordin tyckte det var: ”så gött att se robert aschberg skratta låtsaspartiets ledare i ansiktet. #piratpartiet”

Jimpy Svensson tycker ”Aschberg tvålar till Troberg. #brekingnewsff” och att ”Troberg gjorde ju bort sig rejält. #breakingnewsff”

Sociopat1 skrev: ”Piratpartiet verkar genuint dumma i huvudet. #breakingnewsff”.

Crowside tyckte: ”Ashberg sparkar stjärt i #BreakingNewsFF Piratpartiet -> patetiskt. näthataren -> super patesisk.”

Didaktikfokus skrev: ”Piratpartiet, alltid lika roliga. Du kallar mig för tjuv, men jag är ingen tjuv! Jag vill bara tanka lite! #konspirationspolitik #svpol”

En anonym mejlare tyckte att jag ”borde skjutas” eftersom sådana som jag i alla fall ”bara vill ha saker gratis” och borde ”vägras rätten till gratis luft”. Oj!

Jag citerar inte dessa twittrare och mejlare för att hänga ut dem som dåliga exempel. De är mycket goda exempel. Jag satte mig nämligen ner och besvarade varje tweet och mejl. Jag gjorde det utan att utgå från att jag hade ett hatiskt monster på andra sidan. Och vet ni vad? Det visade sig att alla personerna bakom dessa kommentarer var ganska hyggliga människor när jag tog mig lite tid med dem. Tänka sig. Kan det vara så att min lilla tes om vänlighet, som det var så kul att skratta åt i ”Breaking News”, faktiskt stämde?

Jag vet att den gör det, för jag får det bevisat för mig i stort sett varje dag. Man får tillbaka det man skickar ut. Beter man sig som en tölp och ignorerar eller förlöjligar människor, så beter sig folk som tölpar tillbaka. Är man trevlig är folk generellt trevliga tillbaka. Det är inget nytt jag kommit på. Behandla andra som ni själv vill bli behandlade kanske känns bekant? Det fungerar faktiskt. Ni borde testa det.

Några som verkligen borde testa det är de som jag tycker har någon form av ansvar att föregå med gott exempel, men som ändå var värst:

Niklas Svensson, politisk journalist på Expressen hade riktigt kul:
”Oj, vad min gamla bokredaktör @annatroberg har fel om artikelkommentarer i #BreakingNewsFF”

”Piratpartiet finns inte längre, va? Hur stora var dom i senaste opinionsmätningen? 0,01%? #svpol #BreakingNewsFF”

Och så lite grabbigt ryggdunk till hjälten Robert från Niklas:

”Tack, Robban! Alltid bra. #BreakingNewsFF”

Och varför inte sluta med lite gloatig retweetfest?

Niklas Svensson: ”RT “@CalleRydh: Robban Aschberg käkar upp Piratpartiet i det bästa avsnittet hittills av #breakingnewsff””

Frilansskribenten Björn Owen Johansson fortysatte: ”@niklassvensson Jag har sett en skåpbil med deras logga parkerad i Aspudden nyligen. Partikassan kanske inte räcker till omlackering.”

Finskribenten Helle Klein (tidigare politisk chefredaktör på Aftonbladet) retweetade lite skadeglatt Niklas tweet om huruvida Piratpartiet finns eller ej.

Min fråga till alla er finskribenter är nu denna: Tycker ni att ni föregår med gott exempel för kommentatorerna i era kommentarsfält? Tycker ni att ni har en självklar rätt att vara allmänt ohängda bara för att ni skriver under med era namn?

Mina svar på frågorna är naturligtvis nej, ni föregår med urdåligt exempel och nej, man får inte vara otrevlig bara för att man skriver under med namn. Skulle ni gå fram till någon med ful frisyr på stan och säga: ”Hej jag heter Niklas Svensson/Helle Klein/Björn Owen Johansson. Jag tycker du har det fulaste hår jag någonsin sett!”? Jag tror inte ni skulle göra det för ni är hyggligare än så. Vad hindrar er från att vara hyggliga på nätet? Fundera på det. När ni kommer på svaret har ni kommit en lång bit på väg till svaret till varför andra frustrerat slänger ur sig dumheter i kommentarsfälten.

Jag vill också passa på att svara på era tweets eftersom jag svarat på alla (jag kan ha missat någon) andra:

Niklas, jag var din förlagschef, inte din redaktör. Och nej, jag har inte fel. Det faktum att du sitter och gör dig lustig på min och Piratpartiets bekostnad är ett fint exempel på exakt det jag pratade om i ”Breaking News”. Tidningarna tar inget verkligt ansvar för sina kommentarsfält. Ditt häcklande sporrar kommentatorer att visa så lite respekt som möjligt för varandra i kommentarsfälten. Folk har en förmåga att göra det man gör, inte det man säger.

Niklas och Helle: Ja, Piratpartiet finns i allra högsta grad fortfarande. Politik är ett långdistanslopp. Vi kanske var lite naiva i början och trodde att allt skulle gå fort, men vi har mognat och jobbar långsiktigt. Vi tänker verkligen inte packa ihop för att ett val gick dåligt. Vi behövs och vi ger inte upp så lätt.

Björn: Nej, partiets kassa räcker inte till bilar eller omlackeringar. Det är därför den buss du sett är en pirats alldeles egna privata bil som han använder för att gratis köra runt en massa saker åt partiet. Det är något som är värt all respekt, inte hån. Det är faktiskt inget att skämmas för att man inte har en massa pengar. Jag är stolt över hur mycket vi faktiskt lyckas göra med våra oerhört begränsade resurser. Du kanske borde fundera på om det är något att vara stolt över att göra sig lustig över andras begränsade ekonomiska verklighet.

Och Robert då? Well, om han inte hade haft lite flax i början av sin karriär och skrapat ihop en massa pengar så att han nu tycks ha obegränsat med mediautrymme, så hade han varit ett av de där riktigt jävliga kommentarstrollen. Ett av de där trollen som man gör bäst i att lyfta ur samtalet. Sådana som han är oförmögna att lyssna och skiter i om de kör över folk.

Tidningarna kommer väl att fortsätta stänga ner och begränsa sina kommentarsfält. Jag hyser inget större hopp om att de kommer att utbilda sina medarbetare i näthyfs, så som vi gör i Piratpartiet. Det är tråkigt, men mest för dem faktiskt.

Själv tänker jag fortsätta att leva som jag lär. Jag tror att man kommer längst med vänlighet. Jag bryr mig inte om om folk skrattar åt mig. Jag verkar ha en mycket trevligare tillvaro på nätet än de som häcklar mig. I min del av nätet tar man hand om varandra och rycker ut och hjälper till om någon far illa. Man sitter inte och drömmer om att dra ut pluggen. Man duckar inte ansvar, man försöker bidra till den goda stämningen. Man ger alla en chans innan man dömer ut dem som idioter.

I dagens Aftonbladet bjuder jag på ett recept på hur man får trevliga kommentarsfält. Jag hoppas att någon tidning läser det och tänker om.