The road to hell is paved with good intentions. Och, skulle jag vilja lägga till, människor och företag som utnyttjar de goda intentionerna för sin egen vinnings skull. Det är inget nytt. Finns det pengar att tjäna, så finns det alltid de som är beredda att gå över lik för att fylla plånboken.

I dag röstar Europaparlamentet om åtgärder mot sexuella övergrepp på barn. Det är självklart mycket bra att man arbetar aktivt för att hjälpa barn som drabbats av övergrepp. Det är dock extremt viktigt att man inte tappar fokus i det arbetet. Fokus måste vara att hjälpa verkliga barn som utsatts för verkliga övergrepp så effektivt som möjligt. Tyvärr slirar man i det här sammanhanget inte sällan på målet och det ger flera extremt dåliga spinoffeffekter. Ett sådant exempel är när man monterar ner rättssäkerheten och tar genvägar som inte leder fram till det tänkta målet.

En del av det förslag det ska röstas om handlar om blockering av sajter som innehåller barnporr. Det låter bra. Det finns dock en hel del problem med detta.

Blockeringar ger en falsk trygghet. En blockerad sajt ligger fortfarande kvar på nätet. Det är inte rocket science att besöka en blockerad sajt. Om en sajt innehåller barnporr ska den bli ett föremål för vederbörliga rättsliga instanser och sedan stängas ner. Ingen tjänar på att man tummar på principerna och börjar tillåta godtycklig censur utan ordentlig rättslig prövning.

Blockeringar är godtyckliga. Av de blockeringslistor som läckt ut framgår att det bara är en liten bråkdel av de sajter som hamnat på blockeringslistorna, som faktiskt innehåller barnporr. Varför de andra hamnat på listorna är oklart. Så blir det när man tar genvägen förbi ordentliga rättsliga prövningar. Man lämnar fri spelplan åt dem som är cyniska nog att inte dra gränsen vid att utnyttja redan utnyttjade barn. Det är ingen slump att konkurrerande företag inte sällan ser till att få varandras hemsidor på blockeringslistorna, eller att upphovsrättsindustrin drar nytta av sexuellt utnyttjade barns situation för att främja sina intressen.

En annan del av förslaget handlar om tecknade bilder, något som varit på tapeten här i Sverige med det så kallade Mangamålet.

Fokus måste vara att hjälpa verkliga barn som utsatts för verkliga övergrepp. Polisen och rättsväsendet har inte obegränsade resurser. Varje gång man rycker ut för att rädda en seriefigur, så stjäl man tid och resurser som borde ha lagts på ett riktigt barn som drabbats av riktiga övergrepp. Det är i min mening ett oansvarigt slöseri med resurser.

På ett mer teoretiskt plan väcker det även frågor om vad som i så fall ska omfattas av lagen. Ska finkonst alá Picasso stå över lagen? Ska textbeskrivningar omfattas? Det finns egentligen bara en tydlig gräns och den går vid avbildningar av verkliga övergrepp på verkliga barn.

I förslaget klassas även bilder på personer som ”ser ut” att vara under 18 år som barnpornografi och även här uppstår det problem.

Lagstiftning ska vara så tydlig som möjligt. Subjektiva bedömningar om hur gammal någon ”ser ut” får inte vara underlag för en fällande dom som kan komma att stigmatisera någon ett helt liv. Det är helt enkelt inte rättssäkert.

Barn som drabbats av sexuella övergrepp behöver riktig hjälp. Låt oss därför inte slösa bort tid och resurser på låtsashjälp.

Barn som drabbats av sexuella övergrepp måste få möjligheten att växa upp i ett bra och tryggt samhälle. Låt oss skapa det genom att stå upp för de grundläggande principer som är dess fundament.

Jag skrev mer utförligt om allt detta på Newsmill i augusti 2010. Läs gärna den artikeln här.

I dagens omröstning i Europaparlamentet kommer Piratpartiet att rösta nej till censur av internet. Läs mer om det här.

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.