mitt alter ego

Jag blir förvånad varje gång jag ser mig i spegeln. Nämen se där! En ganska vacker kvinna! Jag kan aldrig vänja mig vid att det är så jag ser ut. Kan inte alls identifiera mig med det.

Inombords känner jag mig som en klen, vek man. Den mannen har det svårt med det motsatta könet. Han drömmer om kvinnor, men så fort han försöker närma sig dem blir de obekväma. Varje gång han ser filmer med starka hjältar och alfahannar måste han byta kanal för att inte fullkomligt drabbas av äcklet över den egna personen.

”På väggen finns ett vitt hål, spegeln. Det är en fälla. Jag vet att jag kommer att gå i den. Så där ja. Det grå har just visats sig i spegeln. Jag går närmare och jag betraktar det, jag kan inte längre gå min väg. Det är mitt ansikte som återspeglas. Jag står ofta under det här förlorade dagarna och betraktar det. Jag begriper ingenting om detta ansikte. Andras ansikten har en mening. Men inte mitt. Jag kan inte ens avgöra om det är vackert eller fult. Jag tror att det är fult, därför att man har sagt mig det.”

Det där var ett urdrag från ”Äcklet” av Jean-Paul Sartre, men det hade lika gärna kunna ha varit mitt alteregos inre röst.

Erotik by Regina Lund

Hittade denna erotiska novell skriven av Regina Lund på Sveriges roligaste blogg: http://jonas-ad.blogspot.com/sear

”Möt mig i Essaouira”:

Sakta, sakta slog jag upp ögonen. Jag kände doften av mynta komma från glaset te jag inte helt druckit upp kvällen innan.

Som en försmak av det som komma skulle hade jag förberett teet bestående av massor av myntablad, socker och hett vatten i ett vackert marockanskt glas bredvid min säng. Jag hade njutit av den vackra gröna färgen och doften redan kvällen innan och jag hade bara smuttat lite och sen sparat resten att kallna för att jag nu nyvaken skulle kunna njuta av det som frukostdryck. Drycken smekte välgörande och milt min tunga och strupe och myntadoften smög sig in i mina sinnen och väckte min kropp.

Likt en katt sträckte jag på min nakna kropp och rullade några varv i den gigantiska, tomma sängen och lät de vita sidenlakanen smeka sig mot varje fjun på min varma hud. Förväntan. Åtrå. Spänning. Snart. Snart. Jag tog munnen full med myntablad och sög det sista av sockret ur dem och krossade sen bladen mot mina tänder till en hanterbar sörja jag lekfullt njöt av att svälja. Smaken och doften av mynta var minnet av honom. Mynta var hans doft. Doften av kärlek. Snart. Snart. Snart skulle vi ses.

Jag sträckte min hand mot nattduksbordet och kände på brevet. Doftade det. Smekte det med mina händer och lät det passera mellan mina fingrar. Jag la brevet mot mitt bröst och kände hur mitt hjärta bultande gick pappret till mötes. Jag blundade och mindes hans mun. Fyllig och öm hade den nuddat min kropp som om den var helig mark. Hans läppar var som gjorda för att tillfredställa. Snart. Snart. Jag mindes hans vilja, hans doft, hans åtrå och hans händer som likt starka, vackra klätterväxter varsamt växte sig upp längs mina lår. Han växte sig längre och längre uppför mina lår och då han nådde min våta blomma trängde han sig försiktigt längre och längre in i min sanna essens.

Hans fingertoppar var som gjorda för mig. Han klättrade rakt in i mig. Rakt in dit jag var sann och mottaglig. Rakt in i alltings existens och essens. Rakt in. Han var den vackraste, den vackraste av alla ådriga trädstammar i en utrotningshotad djungel i jordens lunga Amazonas och jag var ett tropiskt regn runt hans stolta trädkrona. Han växte in i mig. Rakt in. Han klättrade rakt in. Likt en bergsklättrare som vill bestiga K2 besteg han mig varsamt steg för steg utan att aldrig någonsin trampa fel. Hans kropp var som gjord för att älska. Snart. Snart.

Jag hade bara sovit fyra timmar berusad av att vi snart skulle mötas. Min väska var packad med några underkläder, två klänningar, en tandborste och parfymen Return som doftade av mysk och kanel. Parfymen hade han gett mig en natt i Paris då endast fullmånen klädde oss på en balkong i Montmartre. Parfymen hade varit inslagen i ett mörk rött sidentyg som han sen bundit runt mina ögon så att månen inte skulle blända mig då han gav mig tidlös njutning och fick mig att återvända in i mitt allra innersta. Returnparfymen använde jag bara då jag skulle möta Honom Return. Återvända. Vi återvände alltid till varandra. Jag visste det. Han visste det. Parfymen visste det.

Jag satte mig nu upp på sängkanten och kände längtan rusa genom varje djupt andetag och förväntan skölja över min kropp. Flimrande blixtrar i mitt hjärta. Snart. Snart. Vi hade inte setts på flera år och nu satt jag med hans brev där han kort och koncist skrivit Du saknas mig. Dina spår finns överallt. Dina avtryck överallt i mig. Din doft i mina tankar, på min hud och i mina lakan. Du är mitt universum. Kom och lämna nya spår. Nya avtryck. Möt mig i Essaouira…

Blotta anblicken av hans handstils kurvor fick mina höfter att vilja röra sig i sensuella cirklar, mina bröstvårtor ville omslutas av hans mun, mina läppar ville röra allt som var han och min hud knottrade sig i nya mönster. Möt mig i Essaouira. En betald flygbiljett till Casablanca, bussbiljett till Essaouira, en tid och en plats hade kommit i ett benvitt kuvert dagen efter det första brevet. Möt mig i Essaouira.

Reste mig från sängen och lät mina nakna fötter kyssa marmorgolvet. Inne i badrummet lät jag min kropp glida ner i ett bad jag smyckat med rosenblad. Varenda por i min kropp fick släcka sin törst. Snart. Snart. Han skulle snart få dricka mina safter så som min kropp nu sög i sig det rosa vattnet. Jag slöt ögonen och njöt av vattnet som masserade varje millimeter av min hud. Snart. Snart. Som en ritual tvålade jag in mig, duschade av mig, torkade mig, smorde omsorgsfullt in mig och tog på mina skönaste trosor. De som omslöt mina runda skinkor perfekt och fick dem att känna sig älskade och trygga. Klänning och Return på plats. Jag var redo att resa.

Jag tog brevet med hans vackra handstil och vek det i tre och stoppade in det innanför troskanten, lätt vilande mot mitt venusberg. När taxin körde fram till mig på gatan gjorde vinddraget att min kjol åkte upp och brevet hamnade på sned en smula så jag fick med en obemärkt och snabb gest trycka det hårdare mot mig. Nu satt det på plats och tiden gick fort till flygplatsen och trots att det pep om mig i tullen då jag gick igenom säkerhetskontrollen var det ingen som märkte min hemlighet i trosorna, brevet satt säkert och tryggt på plats. Ingen säkerhetskontroll i världen kunde ha tagit det ifrån mig. Snart. Snart.

Flyget var överfullt och jag blundade och gick in i min egen värld. Jag mindes de gånger jag flugit med honom. Han brukade böja sig över mig i flygstolen och viska i mitt öra. Han gjorde mig upphetsad på mindre än en sekund. Vi kunde älska var som helst. Flygplan hade inte varit något undantag. Snart. Snart.

Jag steg på bussen mot Essaouira som skulle ta mig genom den marockanska öknen. Snart. Snart.

Nu satt jag med min lätt genomskinliga svarta sommarklänning fastklibbad kring mina nakna, förväntansfulla bröst och med mitt brinnande kön i uppror pressat mot bussens skumpande säte. Snart. Snart.

Vinden från fönstret smekte mitt osminkade ansikte. Några sandkorn från Saharas öken kittlade min panna och rufsade runt i mitt hår. Jag mindes hans händer på min svank, genom mitt hår, runt min nacke. Bara tanken på hans beröring fick hela min inre blomma att slå ut i blom och alla safter i min kropp att flöda över. Mitt blod pulserade vilt genom varje kroppsdel och jag fick bita mig i underläppen flera gånger för att inte bli helt vild av upphetsning och hetta där jag satt och mindes honom intensivt på bussen. Sätet var nu fuktigt av längtan. Snart. Snart.

Bussen gjorde en skarp sväng och bromsade så kraftigt att jag kastades åt sidan och ned på golvet. Jag reste mig sakta upp och rättade till klänningen och tittade ut genom fönstret. Essaouira. Jag klev av och satte min väska i sanden. Vinden piskade upp sand på mina bara ben. Snart, snart.

Jag slöt mina ögon, lät hela min kropp slappna av och tog ett långt, djupt andetag. Och så kom den: doften av mynta. Sakta, sakta öppnade jag ögonen. Där. Doften av mynta var hans doft. Doften av kärlek i Essaouira.

Styvmor har skaffat fb

Bianca Meyer January 17 at 10:16am

Hej Laila,
Nu har det gått åtta år sedan du av oförklarlig anledning bestämde dig för att jag inte skulle få träffa Sofie. Jag har saknat henne varje dag sedan dess.
Känner du inte att det börjar bli dags att släppa det här nu?
Jag har som bekant umgängesrätt med Sofie via ett domstolsbeslut. Kan du låta mig och Sofie träffas utan att jag behöver blanda in lag och myndigheter igen? Det vore väl onödigt?
/Bianca

Mitt första minne

Jag är två år. Står i köket på Artillerigatan med mor och far. In kommer två gigantiska kycklingar. De vill adoptera mig. Mina föräldrar bara skrattar. Tycker kycklingarna ser löjliga ut. De kan gott  ta mig.

Jag är ju bara två år. Inte kan jag försvara mig mot två jättekycklingar! Det ultimata sveket!

Jag måste nog ha drömt det här.

rörande meningslöshet

Autister är vi allihopa

Jag har svårt att förstå och respektera allvaret i att ha en bestämd plats kring matbordet. För det är på allvar. Testa själva att ”spåra ur” och sätta dig på någon annans stol. Blicken man får då!

Det är känslomässigt laddat. Folk känner sig kränkta om man inte respekterar middagsbords ordningen.

-Jag sitter alltid där!

Säger dom som om det vore ett argument. Det är väl snarare en anledning att flytta på sig? En aning barnsligt men sött beteende kan jag tycka.

hittade detta på folkhälsans hemsida: ” Till rutinerna hör det kanske plötsligt också att två-treåringen kan vara mycket noga med att saker alltid upprepar sig på samma sätt – man skall t.ex. sitta på samma plats vid matbordet varje dag, det skall vara samma mjölkglas, samma tallrik och samma sked varje gång.

mycket att lära av palmolive

Jag har så oerhört mycket att lära mig av tvåltillverkaren Palmolive. Inte personlig hygien, det klarar jag av får jag väl säga, även fast jag måste tvinga mig till det. Där är det skammen som driver mig igen. Jag säger ju att det är bra med skam!

Men jag menar i fråga om positivt tänkande. Kolla in den här produkten bara. Blekorange tvål tänker jag. En solnedgång i Madagaskar tänker Palmolive! Billig tvål från Willys tänker jag, ”limited edition” tänker Palmolive.

Palmolive – Bianca Meyer 1-0

viktigaste egenskaperna för att få jobb

Jag vill ha ett jobb snabbt så att jag har råd att kanske avsluta det här året ungefär som jag började det förra, här i älskade Indien:

Hittade en sammanställning av de viktigaste egenskaperna för att bli anställd. Det ser inte jätteljust ut för mig kan jag säga. De egenskaper i listan jag besitter har jag satt ett uttropstecken efter. Jag har kryddat lite.

1. strukturerad
2. stresstålig
3. självgående
4. prestigelös
5. positiv
6. utåtriktad!
7. serviceminded
8. ansvarstagande
9. flexibel
10. noggrann
11. glad
12. driven
13. öppen!
14. ambitiös!
15. initiativtagande!
16. självständig
17. ordningsam
18. ödmjuk!
19. kvalitetsmedveten!
20. organiserad

Nyårs dikt

Lans Av Ljus

jag står i fukten
och kylan
på den här järnvägsperrongen
och om den där runda
svartvita klockan därborta går rätt
är det snart ett nytt år
jag ser inte mycket ut för världen
röker bara på en hyfsat
god cigarr jag måste fått av någon
som tack för att jag nyss uppträtt ikväll
inför en handfull människor
på en teater jag redan glömt bort namnet på
ett violett duggregn
driver vilset hit och dit över spåren
innan det får syn på mej
och skadeglatt vänder åt mitt håll
gaddar ihop sej
till tunn is kring mitt hjärta
och mitt hjärta slår tillbaks
strör värme genom min kropp
en man
i dunklet framför stationshuset
rotar i en soptunna
ljudet ekar i natten
som strofer ur Bergspredikan hamrade i metall
och nästa gång jag tittar till
har klockan passerat midnatt
någonstans lyfter
människor sina champagneglas
och skålar för varandras lycka och välgång
medan allt osagt och förträngt
gnager gråsvarta hål i deras samveten
men varför tänka på sånt nu
när betongen
börjar vibrera under mina fötter
och godståget ylar till
vrålar sej fram mot mej
jag tar ett steg bakåt och slutar räkna
hur många vagnar som flimrar förbi min blick
men det är säkert femtiosex stycken
lika många som dom år som gått
sedan Hank Williams dog på nyårsdagen
i baksätet på sin turnébil
utbränd av nattliv sprit och olycklig kärlek
utbränd av vägarna poesin och musiken
utbränd av det liv han beskrev så väl
och gav till andra som en gåva
en gåva bara en faderlös man kan ge

och jag tittar till på stationsklockan igen
verkar som visarna börjat snurra baklänges
styrda av en osynlig hand
men det här vidriga duggregnet ger inte upp
har varken början eller slut
och Hank kom aldrig fram
till sin spelning i Ohio den där dagen
fyra tusen hade köpt biljett
satt och väntade
när en röst meddelade att showen var inställd
att Hank Williams avlidit på vägen dit
inte många i publiken trodde att det var sant
spridda skratt hördes
Hank hade ställt in
för många spelningar den senaste tiden
och alla visste varför
men efter ett tag blev allt uppenbart
skratten övergick i en stämning av chock
förtvivlan och öppen gråt
den upplysta lokalen släcktes ned
och alla satt där i mörker
innan en spotlight tändes
skar genom svärtan över deras huvuden
och ristade
en vit cirkel i det ensamma tomma scengolvet
bakom ridån
stod medlemmarna i bandet förlamade
en av dom lyckades ta sej samman
slog an sin steel guitar
och trevade fram dom första tonerna
av Hanks låt I Saw The Light
I Saw The Light I Saw The Light

och nu är allt tyst och stilla
godståget har dånat förbi
perrongen ligger öde kall och våt
medan tåget rusar vidare genom natten
förvandlat till en lans av ljus
en vinande blixt
som vräker framtidens mörker åt sidorna
kastar långa svallvågor över husen och fälten
i varje vagn
ligger ett år av mitt liv på rygg
i en bädd av bomull löv och gräs
och åren liknar små varelser med sina händer
knäppta över brösten
och händerna lyser svagt omkring sej
blinkar ikapp
små eldsvådehänder
små eldsvådehänder små eldsvådehänder
tänker jag för mej själv
och tar ett par steg åt sidan
försvinner bort

Bruno K Öijer

Nyårs önskningar

Detta önskar jag ska ha hänt till nästa nyår:

1. Jag har jobb som innebär skrivande eller skådespelande

2. Jag har lärt mig att hantera tid effektivt

3. Min blogg har minst dubbelt så många läsare

4. Jag har upptäckt några nya platser i världen

5. Jag har flyttat

6. Jag är vältränad för första gången i livet.

Vad jag är tacksam över det här året:

Att jag har fått en familj

Att Mats tar hand om mig känslomässigt och ekonomiskt

Att vi har gjort fint i lägenheten

Att jag fått skådespela och åka på turné

recensionerna på föreställningen

Att jag fått en uppskattad blogg

Att jag har härliga och intressanta vänner och fortsätter att träffa härliga och intressanta människor

Indien resan

Spanien resan

Vad önskar ni er och vad är ni tacksamma över? Jag är nyfiken på det!