Men Zlatan

Zlatan Ibrahimovic. Snälla du, kan du hålla dig ifrån att bli avstängd mot Bologna? Då jag kommer ner och tittar? Snälla? Själva grejen är ju att för första gången uppleva italiensk fotboll, uppleva Zlatan där han faktiskt är bra. Landslaget är trist, jag vill ha Zlatan på sin rätta plats. Så håll dig nu. Vill se dig möta Albin.

Albin, som i Ekwall vs. Lundh visar upp sig från sin trygga, lugna sida. Skruvar på sig en hel del, verkar lite smått obekväm. Men levererar den ena klokheten efter den andra. Klok kille, bra kille. Fostrad i BP, vilka han på något litet sätt sågar, men är bara ärlig. En del av BP-modellen har blivit lite skev. Det finns en anledning till att BP är bäst i världen i 11-årsåldern. Efter det tar det slut. Ett a-lag i Superettan, långt från den potential som verkar finnas, i unga år.

Själv var jag ju inte direkt bra som spelare. Tekniskt helt okej, modet var dock uselt. Och är än idag. Så visst satt man där och var avundsjuk. Avundsjuk på killarna i topplagen som fick alla förmåner. Men de bad ju om det också. De förtjänade uppmärksamheten.

Kanske har BP blivit för stort. Med 267 lag i seriespel i år så märks det. I Sanktan lär det vara som vanligt, minst två rödsvarta lag i varje serie. Som i fornstora dar för lilla mig. Derbyn mot egna laget, men fick vända tröjorna utochin. Blev rosa mot rött. Stabilt. Minnen.

Premiären i lördags har gett mig en förkylning. Äntligen är det igång igen!