Efter att i två veckor blivit runtvisade till olika gastronomiska guldklimpar av våra eminenta Tokyovärdar bestämde vi oss för att  göra något extra under vår sista kväll i Tokyo. Restaurangen heter Tapas Molecular Bar och ligger på 38e våningen på Hotel Mandarin Oriental och är en av många restauranger i Tokyo som belönats med en Michelinstjärna. Intressant fakta: Tokyo har fler 3-stjärniga krogar än Paris!

Som namnet antyder serveras här mindre rätter (menyn består av 20 st) och alla anrättningarna har en experimentell touch. Som gäst bjuds man både på en show med mattema och en fest för smaklökarna. Efter att ha trocklat oss upp på 38 våningen i Mandarin-byggnaden möts vi av en fantastisk utsikt över Tokyos skyline och när vi beställt vin slår vi oss ner vid bardisken där det är dukat för fyra. Våra två japanska kockar på andra sidan bardisken hälsar oss välkomna och inleder showen med en kolsyresatt Muscat-gelé.

Framför våra påpassligt påfyllda vinglas tillagas det ena underverket efter det andra. In kommer bland annat en ställning med sprutor fyllda med en blandning av sjögräs, bambuaska och andra ingredienser som vi inte hinner uppfatta. Under ställningen finns en behållare med havsvatten. Kockarna använder sprutorna för att skapa svarta droppar som sedan stelnar i kontakt med saltvattnet. Voila: Sjögräskaviar!

Vi blir senare serverade lamb racks som fyllts med en fryst gel-sås, sedan limmats samman med ”köttlim” och därefter tillagats i vakuum. Man äter allt i ett stycke och smakerna exploderar i munnen.

Wagyubiffen har tillagats vid exakt 53 grader i 6 timmar och halstrats. Vi inser att det är så här kött ska smaka.

Den sista rätten i en lång rad efterrätter ser inte mycket ut för världen. På tallriken framför oss har två skivor citron, två skivor lime, två skivor apelsin, en jordgubbe och ett litet konstigt bär. Vår ciceron i köket anvisar oss att börja smaka på frukten. Allt smakar ganska ordinärt och precis som vi är vana vid. Han tar sedan fram ett timglas och ber oss tugga på det lilla röda bäret i exakt en minut. Därefter smakar vi på frukten igen. Allt smakar underbart sött! Citronen smakar marmelad och jordgubben är den bästa vi någonsin ätit. Kockarna förklarar att det vi just tuggat på är en Ghananskt ”miracle berry” och att effekten kommer att sitta i ca två timmar.

Av ren experimentlusta beställer vi drinkar för att testa om mirakelbäret även har effekt på sprit. Vi sätter oss ned, rusiga av upplevelsen, beundrar utsikten och noterar att, visst mirakelbär har även en positiv verkan på calvados och gin och tonic.

Foto och text: Johanna Vallhagen & Erik Hellquist