Jag är 24 timmar djupt i min hemresa. Någonstans mellan vadsvullna kärringanklar och en hårt jobbande deodorant på 10000 meters höjd.

Dagarna efter tävling var som en enda sömnig suck. Jag tomgångade mest och använde de korta perioderna av spirituell styrka till att jobba vid datorn och att simma bort den värsta inflammationsfetman som kommer av söndersprungna ben, tävlingsframkallad kolhydratbulimi och aerob overload. Vi gjorde några halvhjärtade försök att berusa oss roliga men det slutade tre gånger av tre att vi vallade in hemma vid elvasnåret med traumatrötta svansar mellan benen.

Jojje åkte hem i splendid isolation och efter att köpt en till väska kunde jag samla mig till ett allvarligt menat försök att samla ihop bitarna av mitt mobila liv. Antagligen hjälpte det inte att jag i sista stund köpte över 10 kilo Kona coffee. Jag och Mike delade soffa på ett plan till Los Angeles medan min bror gjorde det samma med Christian Bale och familj en timme senare. Brorsan ska stanna i LA några dagar och prata irisdiagnostik och råa ägg med Aajounus Vonderplanitz medan jag o Mike begränsade oss till de 11 timmar som förlänats oss. Hur de timmarna skulle spenderas hade varit up for grabs och medan stripklubb i Hank Moody-anda hade fått kasta in på ett tidigt plan så lät bodysurfing på Manhattan Beach som en rimlig kompromiss mellan fysisk rekreation, nakna kroppar och kjoltyg. Eller brist på detsamma. Vi hade med den uttalade avsikten också hyrt ett rum på Westin LAX som bas och oas men lo and behold, efter en red eye flight, en frukostbuffet av klass och mycket inbjudande sängar, så föll alla andra idéer än tröttmans sanering, på skam. Los Angeles dekadens får anstå.

Det är december och det är under alla omständigheter min absoluta favoritmånad. I min värld skulle det kunna få vara jul bra mycket längre. Jag är lite betryckt över att ha missat en del smäktande helgkänsla under min resa. Och den kalendariska belägenheten är i synk med min uppdämda längtan efter något varmt att trä på kroppen och något mjukt att smeka själen emot. Jag vill känna köldångande andning i ett utemörker som speglas av ombonat inneglitter och brinnande lyktor och stearin. Jag vill sträcka lugna kvällars natt till långa nätters  skratt och bäras av den innerlighet som gott sällskap, röda viner och joie de vivre frambringar. I won´t be holding out on you. December är min vintermånad. Den är mitt ide och min grotta. Det är under det täcket jag vill vila djupt och leva långsamt. Hudnära. Nakensinnlig. Själströstad. Barbröstad.                 

Jag tänker inte låta Luther piska mig längs en agendafylld Golgata av ställda alarm och tidiga morgnar. Jag ämnar vara mobilsovande innan lunch. Då äter jag min frukost under december. Först är det dock simcamp i Herrljunga på upptsuds när jag landar. Från Hawaii till Herrljunga alltså. Och det kunde inte kännas bättre! Jag ska äta pepparkakor och dricka kaffe på simkanten med Pasi och landa i det lilla och det lugna.

Hoppas mina väskor kommer fram bara.