Imorgon beger jag mig tillsammans med Tor och Afsaneh till San Diego för träning på Alliance. Jag lägger härmed ner den här bloggen men kommer fortsätta skriva på min nystartade blogg som från och med nu skall förena mina två passioner. Videoklipp på katter som gör roliga saker, och min kärlek till mma. Finns det någon som är intresserad på att antingen fortsätta läsa om mina äventyr i staterna och min satsning i min idrott, alternativt om någon också är jävligt intresserad av kattklipp, så är det bara att kolla in på http://unicorncat.wordpress.com/

Peace out.

/David

Konceptet ”tid” är någonting som jag klurar väldigt mycket över. Eller snarare bristen av den. För den tid jag har till mitt förfogande, räcker inte riktigt till för att göra allt jag vill göra. Mitt liv består av en ständig kamp mot klockan, då jag vill vara en bra vän, utvecklas i skolan för att bli en bra psykolog, utvecklas i mitt mma-game. Ska man bara kolla på den tid som krävs inom mma, så kan man prata om att det gäller att lägga ner tillräckligt med tid och energi för att utvecklas i boxningen, i grapplingen, i thaiboxningen, i brottningen men inte ens där räcker det. Ytterligare tid skall läggas ned på styrketräning, konditionsträning och stretching. Utan att kompromissa med den tekniska träningen för varje delmoment i sporten. En grundförutsättning för att alla dessa element skall kunna utveckla är att du lägger ner tillräckligt mycket tid på att lära dig om kost, för utan rätt kost som bränsle för kroppen går det inte att träna och tävla på elitnivå. Ytterligare krävs det inte bara att du lär dig om vilken kost som är viktig beroende på vilken träningsfas du befinner dig i, utan man måste även ta sig den tiden det krävs att tillaga maten enligt de principer man tidigare lärt sig. Lägg då till att du även ska lägga ner tid på att lära dig vilken sorts styrketräning som passar, och när, för det räcker inte bara att köra på. Gör man det, kommer man stagnera i utvecklingen eftersom ens träningsmetoder är förlegade.

Jag planerar och lägger upp, funderar, reflekterar och utvärderar vilka övningar, enligt vilken metod som passar bäst utifrån mina grundförutsättningar, utifrån den tid jag har till mitt förfogande, samt viktigaste av allt – vilken period jag befinner mig i. Jag kommer att lägga olika mycket tid på styrketräning beroende på om jag befinner mig i uppbyggnadsfas eller matchträningsfas. Samt anpassa mig beroende på om jag skall bygga maxstyrka, explosiv styrka eller efter en match, försöka bygga muskler igen och återhämta mig då jag brukar banta väldigt hårt. Givetvis upprätthåller jag den styrka jag förvärvat så gott det går, men fokuset förflyttas. Fokus förflyttas även när det gäller konditionsträningen, från mer allmän konditionsträning till grenspecifik konditionsträning. Även mma-passen förändras över tid, och beroende på vilka premisser jag befinner mig under. Vilken tid på dagen finns tillgänglig att disponera över för träningspass?

Många i min närhet frågar mig, ”hur får du tiden att gå ihop?”. Jag vet inte om jag ärligt kan svara att jag gör det. Men jag väljer att sträva efter att få den gå ihop. För mig går den ihop om jag kan lägga ner tid nog till två pass om dagen, om jag kan fokusera på skolan några timmar per dag, umgås med vänner några timmar per dag, äta rätt och hälsosam kost, äta lite godis när det finns utrymme för det. Kanske är det min hybris som får mig att tro att jag kan hinna med allting på en och samma gång, men jag vägrar låta mig begränsas. Periodvis är det väldigt tungt att traggla på under en konstant tidspress. Men samtidigt är varje sak jag gör i mitt liv någonting som för mig framåt. Jag älskar min idrott, och jag skulle aldrig förlåta mig om jag inte tog mig så långt som jag kan. Jag vill ta det till nästa nivå, därför avsätter jag den tid som krävs för det. Jag avsätter även tid för att resa till USA nu, för att få en bättre inblick och uppfattning i hur det är för dom som är där, de som redan befinner sig på den nivå dit jag vet att jag kan ta mig till. På så vis vet jag och kan utvärdera mina egna förutsättningar, anpassa den tid som finns tillgänglig för att ta mig dit. Men mina studier ger mig också en mening i tillvaron, jag känner varje dag hur jag utvecklas och lär mig någonting nytt, och jag kan definitivt se mig arbeta som psykolog eller psykoterapeut i framtiden. När, vet jag inte, och om det är i kombination med mitt idrottsutövande är svårt att säga. Men så länge jag kan, kommer jag göra båda delarna. Ytterst är det också ännu en sak som ger mig ett syfte i tillvaron, och det är mina vänner och min familj. Jag strävar alltid efter att avsätta tid för att träffa de som betyder någonting för mig i mitt liv, stundvis kanske jag inte kan prioritera dem, och jag hoppas innerligt att de kan ha förståelse för det. Men oavsett hur mycket jag än har, hur många saker jag än måste göra per dag försöker jag alltid skapa den tid som krävs för att umgås med dem.

Det här blev kanske lite spretigt då jag inte riktigt strukturerat upp mina tankar förrän nu, men just tidsbegreppet är någonting som jag har funderat mycket över de senaste veckorna. Samtidigt som jag i viss mån kan sägas ha lite tid, har jag kommit fram till att jag har mer tid än de flesta. Jag menar, uppenbarligen måste jag ha det. Eftersom jag hinner med i princip alla de saker jag satt upp som mål att avklara. Ibland är det kämpigt, ibland flyter det på, men tid är inte värt någonting om man inte gör någonting utav det. Det går inte att spara tid, och tiden har inget värde i sig annat än genom de handlingar som manifesteras i tid och rum. I den kunskap och tekniska förmåga som förvärvas genom att man lagt ner tid på det, och i den tid man spenderar med underbara människor. Nej, när jag kommer att tänka på det så har jag kanske väldigt mycket tid. Det är bara dygnet som är för kort. Jag lever mitt liv som jag vill, det är stressigt och fullproppat med åtaganden. Men det är mitt liv, och det är min tid, och jag spenderar varje sekund av dagen med att göra saker som jag vill göra. Ibland på bekostnad av andra saker, men precis som med mina reflektioner kring träningsupplägget så fluktuerar det hela tiden. Fokus förflyttas, men bara för att jag fokuserar på en sak betyder det inte att jag glömmer bort resten.

Allting flyter på som vanligt, jag håller uppe träningsmängden och kör väldigt mycket tekniskt för att förbättra mitt game hela tiden. Samtidigt försöker jag lägga på mig några kg muskler genom styrketräningen. Jag följer som jag kanske nämnt tidigare Joe Defrancos upplägg, med vissa modifikationer för att få in olympiska lyft då och då som jag alltid haft en svaghet för. I skolan är det rätt intensivt med mycket läsning och intressanta ämnen. Kursen vi läser just nu behandlar grunderna i psykodynamisk terapi. Vilket är fruktansvärt intressant, men rätt svårt att ta till sig och lära sig, då det känns som det är så ofantligt många olika processer som man skall hålla koll på hela tiden i terapisituationen. Men jag antar att man lär sig det med tiden!

Imorgon kommer den nya utgåvan av Call of Duty. Jag och en kompis kommer spela sönder det. Vi har lagt ned ofantligt många timmar på både Black Ops och Modern Warfare 2, och det är ett av de få tv-spel jag har tålamod att spela längre stunder av. Sedan eftersom man kan spela co-op så blir det mer en social grejj av det hela också, jag klarar verkligen inte av att sitta hemma och sura själv. Så det är en win-win situation. Utöver det så kommer jag försöka varva spelandet med läsning och givetvis träning i mer än tillräckliga doser. Imorgon blir det explosivitetsträning på morgonen och förmodligen sw på kvällen.

Någonting som är roligt, som lyser upp tillvaron här uppe i det mörka, karga norra Sverige är att jag har bokat biljetten till San Diego nu. Jag åker den 5/12 och blir borta till 9/1. Det blir jag, Tor och Afsaneh som åker ner. Planen är att få träna med de bästa för att höja min egen nivå ytterligare. Resan kommer förhoppningsvis ge mig ett kvitto på vad jag är bra på, och vad jag verkligen behöver arbeta vidare på för att nå toppen!

För två veckor sedan var jag i Finland och tränade med Heikki Tiilikka uppe i Oulu. Det blev en intensiv vecka då jag var inplockad för att hjälpa till med hans matchförberedelser inför the cage 17 som går till helgen. Det var riktigt roligt att köra med honom, då han hade ett supersnabbt game, väldigt explosiv och rapp både stående och på backen. Han har en gedigen bakgrund inom kickboxning under tränaren Leif Stenius som är en av Finlands främsta standupcoacher. Det är alltid roligt att köra med nytt folk som håller på nivå, då man tvingas bli bättre, man måste vara vaken i varje slagväxling eller se upp skjuten och fokusera fullständigt när man själv går på nedtagningar. Jag blev verkligen väl omhändertagen av deras gym och av Heikki själv, vi lyckades även köra ett antal viktiga matcher mellan Sverige och Finland i NHL 2012, jag förlorade den sista och avgörande matchen vilket jag grämer mig över än idag. Direkt efter att jag kom hem från Finland blev jag förkyld, den förkylningen har suttit i och egentligen vägrat bryta ut helt, men samtidigt funnits där och stört. Jag har mest kört boxning och styrketräning sedan dess – på grund av förkylningen, men även på grund av att jag var och tatuerade mig. Nu hoppas jag att förkylningen släppt sitt grepp om mig och att jag kan återgå till det normala träningsupplägget. Annars är det mycket som vanligt med att få ihop tiden att fungera, jag försöker jobba lite extra, samtidigt som jag har mycket i skolan.

Ser fram emot morgondagens pass, jag följer Defrancos upplägg och stortrivs verkligen med programmet än så länge. Har följt den i några veckor och jag känner redan hur det ger resultat. Imorgon blir det maxlyft för underkroppen, Bäck har köpt in en ny trapbar som jag ska köra skiten ur.

Har varit riktigt seg idag, träningen flyter dock på väldigt bra och jag känner hur jag utvecklas. Har hittat en hel del saker som jag försöker jobba på. Någonting jag strävar efter att bli bättre på nu är framförallt att hitta rätt balans i teknikerna, så jag kan släppa kombinationer och därefter antingen fortsätta söka lägen för att göra skada eller gå på nedtagningar, så jag reflekterar väldigt mycket hur jag står, vad jag gör och vad som händer. Känns roligt, men det är samtidigt svårt! Kommer förmodligen åka över till Finland om några veckor och hjälpa till som matchsparring, vilket känns väldigt roligt! Det är alltid kul att få möjligheten att köra med duktiga människor från andra klubbar. Sedan är det nästan klart med USA till slutet av året, det blir en träningsresa för att kunna få en bättre bild av vad som krävs för att nå den absoluta toppen.

Om du vill se min senaste match så finns den uppe på youtube:

Min match börjar runt 2.20 in i klippet

Peace out.

Börjar äntligen landa från matchen, det har varit en fullspäckad vecka med mycket att ordna upp i skolan. Som vanligt efter match brukar man ha konstiga känningar i kroppen och trots att jag endast var uppe i ringen i några minuter kändes det av ända in på onsdagen. Man spänner sig alltid oerhört mycket och fram tills på tisdagen så var jag underligt trött i armarna, kunde knappt öppna en skruvkork. Det var som om all styrka i armen/handen var försvunnen. Det försvann helt på onsdagen och då började jag samtidigt känna mig ordentligt laddad för att börja träna lite smått igen. Det är en sån enorm urladdning att gå match, både känslomässigt och fysiskt men jag har aldrig varit så stabil som den här matchen. Jag älskar verkligen den här sporten, det är oftast ren glädje att gå upp och tävla. Någon som aldrig tävlat på det här sättet kan inte förstå det, och jag klarar inte av att beskriva det på något sätt som fångar upp alla dimensioner. Nu är det bara att blicka framåt, jag kommer att ha uppbyggnadsperiod ett tag framöver och har lagt till en hel del gymträning för att låta kroppen läka ihop nu. Förresten, om du inte har sett galan så kommer Battle of Botnia 4 visas igen på Tv4Sport kl 22.00 den 8 oktober.

Battle of Botnia 4 var en succé! Jag vann i första ronden på tko, mot mitt tuffaste motståndet hittills. Jag lovade ju att jag skulle visa er vad jag går för, jag vann den här matchen långt innan vi gick in i ringen. Jag har lagt ner min själ i träningen, jag ville vinna mer. Tack alla underbara människor på Renyi som hjälpt till under uppladdningen, utan er hade det inte gått.

Bilder tagna från vk.se

”Only a man who knows what it is like to be defeated can reach down to the bottom of his soul and come up with the extra ounce of power it takes to win when the match is even.”

- Muhammad Ali

Under min snöpliga förlust på mållinjen i London lärde jag mig oerhört mycket, det må låta som en cliché men det är sant. I helgen ska jag visa er. Även om min motståndare också har upplevt vinster och förluster så finns det ytterligare ett citat från den levande legenden som vägleder mig:

”The fight is won or lost far away from witnesses – behind the lines, in the gym, and out there on the road, long before I dance under those lights.”

På lördag är det dags att sätta livets tärningar i rullning igen, jag älskar det.

Nu är det bara att klippa de sista kilona, jag är både fysiskt hungrig men även mentalt hungrig för den här matchen. Jag känner mig stark och elak i kroppen, det ska bli roligt att gå in och uppleva den eufori som inte går att beskriva för någon som aldrig gått upp i ringen. Vi som kliver in i buren eller ringen gör detta för att vi älskar det, det är stundvis plågsamt och tungt. Kanske är det egentligen oftast väldigt plågsamt men den glädje jag upplever när jag får göra det jag vill göra här i livet är obeskrivlig. Jag respekterar varje individ som ställer sig på mattan och utmanar sig själv genom att pröva sig mot andra i den mest rena form av tävling, det är absolut ingenting som vem som helst kan göra.

Min gameplan är klar, träningen är genomförd enligt planen och jag är redo. Nu kör vi!

Nu är det plågsamt nära, invägningen är på fredag och jag har ett gäng sista kilon kvar att klippa. Huvudet känns som en enda sörja, trots att jag egentligen har kunnat äta väldigt ”bra” fram tills nu (det är väl i och för sig en definitionsfråga). Skolan har flutit på bra, mycket spännande som händer där nu och motivationen är på topp. Däremot blir det en lugn vecka nu eftersom jag har annat att fokusera på. Jag möter Greg Knapp här hemma i Umeå på Battle of Botnia 4, och det känns grymt kul. Som alla brukar säga inför sina matcher så är jag i mitt livs form, men det stämmer verkligen. Allting har klaffat rätt bra inför den här matchen, och eftersom det är på hemmaplan slipper man många av de onödiga stressmomenten, jag kan fixa rätt mat tills efter invägningen och innan matchen, jag slipper strula med transporter osv. Så jag känner verkligen lugnet, jag ser fram emot att gå in och genomföra min gameplan mot en så pass duktig utövare som Knapp är. Det ska bli kul att få revansch sen min snöpliga förlust i London, jag känner verkligen hur jag mentalt är en starkare fighter sedan dess och jag kommer köra över min motståndare nu på lördag. Det är väldigt många vänner och bekanta som ska komma och kolla på min match, så det är en extra stor motivationsfaktor.

Den här veckan har jag börjat dra ner på träningsdosen, vi körde hårda intervaller i söndags, lätt standup med Andreas Michael i måndags och idag, och imorgon (onsdag) kommer vi köra mer plattor och fokus inför matchen. Det har varit en upplevelse att köra med Andreas, och fastän vi bara kört några lätta pass känner jag redan att jag lärt mig oerhört mycket. Hoppas verkligen jag kommer kunna få möjligheten att köra fler pass med honom, då jag inser att jag har mycket att lära.

Den här dagen har varit obönhörligt seg, jag börjar känna av den ökända matchsurheten. Allt flamsande är borta och fokus ligger på matchen, motståndaren jag har framför mig, vad han kan tänkas göra och vad jag tänker göra mot honom. Bantningen har dragit igång väldigt ordentligt vilket har gjort att jag känt mig segare än vanligt, men jag välkomnar den välbekanta hungern, den hjälper samtidigt till att få en skärpa till sig på träningspassen. Men nu är i princip alla de riktigt tunga passen gjorda, jag känner mig stark i kroppen och rappheten börjar sakta men säkert infinna sig. Jag, Tor, Andreas och Thomas var i Finland hos våra vänner från Botnia Punishment som har sitt träningsläger inför sin nästa gala. Så på fredag afton begav vi oss mot Kauhajoki, där de har ett superfräscht och fint gym som passar perfekt för proffsverksamhet. De har allt man kan tänka sig vilja ha och hade dessutom samlat ihop ett gäng stora namn. Jag hade tänkt ta mer bilder men lyckades i sista stunden glömma kameran hemma vilket resulterar i att jag endast har en bild som jag snott från den sjukt starke Risto Koivisto men ni får hålla till godo med den!

På söndagen begav vi oss tillbaka hemåt, rätt slitna efter en hård veckas träning så måndagen vigdes åt skola och vila. Det har varit väldigt mycket i skolan nu, och det blir det fram till matchen också men jag är sjukt motiverad just nu så det känns enbart bra! I tisdags blev det ett lätt pass på förmiddagen och matchsparring på kvällen, jag kände mig trött i kroppen och även om ronderna gick bra var jag inte helt nöjd med min prestation då jag känner att jag har mer att få ut. I onsdags sprang vi mördarintervallerna på löpband, vi börjar komma upp i riktigt höga hastigheter nu, det är sjukt egentligen. Det är enbart på grund av att återhämtningen har blivit så mycket bättre nu när formtoppen närmar sig som man klarar av ronderna, men det är ju samtidigt ett bra kvitto på att träningen ger resultat. Idag blev det en heldag på skolan, och matchsparring på kvällen. Vi hade turen att Viktor och Jonas från Skellefteå kunde komma och hjälpa till, så de kom och drog upp tempot ordentligt genom att switcha in i ronderna. Men som sagt, jag har varit riktigt match och bantningssur idag.