Dagen före matchen mot Helsingborg hände det en del i DIF-världen. Marc Pedersen fick besked om sin skada, det ryktas om nya spelare till truppen samtidigt som Djurgården Hockey presenterade ett intressant nyförvärv. Till hockeyn ryktas också Timmy Pettersson vara på väg tillbaka.  

En match återstår att spela för Djurgården i Allsvenskan innan det är dags för EM-uppehåll. Helsingborg står för motståndet i matchen som spelas i morgon onsdag på Olympia. Djurgården behöver verkligen vinna en match för att komma ur kryssträsket och jag tycker att det finns goda chanser till trepoängare i matchen. Spelmässigt har Djurgården gjort det bättre på bortaplan än på hemmaplan och någon gång skall det räcka hela vägen. Perfekt då att bjuda på en liten bomb genom att besegra fjolårets svenska mästare Helsingborg på bortaplan.

Djurgården är fem poäng och sex placeringar bakom Helsingborg i tabellen. Motståndarna har varit ojämna under den första tredjedelen av serien och har haft problem med målskyttet. Elva mål på lika många matcher är inte godkänt för ett lag som vill vara med i tabelltoppen. Djurgården har exempelvis gjort 14 mål.

Tunga namn saknas i Helsingborg. Trion Walid Atta, Erik Edman och Christoffer Andersson är skadade.

Mittbacken Marc Pedersen har fått sin dom. Nu står det klart att det var korsbandet iena knät som han skadade i matchen mot Gefle i torsdags. Han missar resten av säsongen. Ett tungt besked för främst Marc men också för Djurgården som nu får klara sig utan en av sina bästa spelare. Lite plåster på såren för Pedersen är ändå att Magnus Pehrsson säger att han vill förlänga danskens kontrakt med Djurgården. Det nuvarande kontraktet gäller bara för den här säsongen.

I samma stund som beskedet om hur länge Marc Pedersen blir borta kom också ryktet om att Djurgården är intresserade av försvarsspelaren Daniel Arnefjord. De senaste säsongerna har han spelat i norska Ålesund men dessförinnan representerade han AIK där han (enligt statistikdatabas på aik.se) spelade 39 allsvenska matcher. Trots sitt dunkla förflutna är Arnefjord en DIF-hjälte. Med ett självmål skallade han bort AIK från guldet 2006.

 ***
Djurgården Hockey presenterade i dag en ny spelare. Det blev ingen bom men väl en Granath.
Jag har flera gånger ögnat igenom listan över kontraktslösa hockeyspelare på Elite Prospects. Det har varit ganska tunnsått med intressanta spelare som förra säsongen spelade i Elitserien eller Hockeyallsvenskan. En spelare jag tidigt såg som intressant och realistisk var Elias Granath – förra säsongen lagkapten i Timrå. En i grunden defensiv back. Dessutom rutinerad och lagom gammal för att balansera upp Djurgården unga backbesättning. I dag presenterades han som nyförvärv!

Plus i kanten att Granath har varit lagkapten. Förhoppningsvis var han en bra sådan. Djurgården är i behov av att få in ledare i truppen då detta verkar ha saknats säsongen 2011/2012. 26-åringen kan ses lite som ersättare till David Printz som inte verkar bli kvar i Djurgården.

Backsidan är i behov av fler etablerade namn. Ett annat önskemål är att Timmy Pettersson kommer tillbaka. En trygg tvåvägsback som sällan är dålig och som levererar stadigt med poäng. Timmy är också en bra lagspelare och även han inte är lagkaptensämne bidrar han med mycket till gruppen. Enligt Mr Madhawk är Djurgården intresserade av Pettersson samtidigt som Pettersson sägs vara intresserad av att komma tillbaka till Djurgården. Timmy har sedan han lämnade Djurgården spelat en säsong i ryska Severstal Cherpovets och en säsong i österrikiska ERC Ingolstadt. Rögle sägs också vara intresserade av Timmy men förhoppningsvis blir det spel i Djurgården kommande säsong.

Det spelar ingen roll om Djurgården spelar bra eller dåligt. Matcherna slutar 1-1 ändå. Inte ens när laget gör matchens två mål slutar det annorlunda. På resultattavlan står det likförbannat 1-1.

I helgens drabbning borta mot BK Häcken gjorde Djurgården en bra match. Med en stabil defensiv hade laget koll på motståndarnas kvicka spelare och när tillfälle gavs anföll laget med många spelare. Det höll på att räcka till seger men Ricardo Santos mål i den andra halvleken var inte tillräckligt. Som vanligt blev Djurgården lite ängsligare när laget fick ett ledningsmål att spela på och vid ett tillfälle tappade Djurgården skärpan i försvarsspelet och då kvitterade Rene Makondele.

Överlag gör de flesta spelarna en bra insats mot Gais. Kebba Ceesay spelade bra som mittback och Ricardo Santos slet förtjänstfullt på topp. Daniel Sjölund och Yussif Chibsah jobbar också enormt bra även om duon också bjuder på några tekniska fel då och då. Tyvärr försvann Kasper Hämäläinen från den här matchen också och det är anmärkningsvärt hur en så pass bollskicklig spelare lyckas bli så osynlig.

Nu har Djurgården sex raka matcher utan förlust. En imponerande svit. Lika imponerande är det inte att fem av de sex matcherna har slutat 1-1. Det känns givetvis bra att Djurgården är svårslagna men det känns inte lika bra att laget inte kan vinna och att laget har tappat ledningen i många matcher.

***
Brian Span fick allsvensk debut. En intressant sådan.

***
Klacken gjorde en storstilad insats. ”Alberget 4A” kördes nästan i hela den första halvleken och den hördes bra. Kul att Djurgården börjar få ett respektabelt bortafölje igen!

***
Mindre bra, och jävligt fult, var det att se Djurgården spela i Häckens svartgula Nike-strumpor. Kjell Lundqvist gråter i himlen.

***
Sista matchen före EM-uppehållet spelas på onsdag. Då möter Djurgården Helsingborg på bortaplan. Är det ens pengarna tillbaka på 1-1?

***
Bilder från helgens match i bildspelet. Bland annat flera stycken på Ricardo Santos målfirande.

***
Inga nya spelare har kritat på för Djurgården Hockey.

***
På Söderstadion i fredags blev det lite internbråk i Hammarby-klacken. Då tog polisen tillfället i akt att praktisera sin nya strategi igen. Fram med batonger och pepparspray och sedan in och kör. Inte heller den här gången blev det bra…

Djurgården fortsätter att undvika både vinster och förluster. Även matchen mot Gefle slutade oavgjort – 1-1. Det mesta var sig likt även om Djurgården i den här matchen för ovanlighetens skull inte tappade en ledning.

Det kändes ganska bra inför matchen. Solen strålade och det var underbart vårväder. Som vanligt parkerade jag bilen på Drottning Sophias väg för att promenera förbi restaurang Östra Stadion för vidare till Stadion. Sången om Janne Tauer ekade mellan husen och det var lätt att förstå att det tyska hårsvallet var på inne på stationsrestaurangen. Mycket riktigt. På uteserveringen minglade han med fans samtidigt som han glatt poserade på bilder.

Jag passade på att ta några jag också och resultatet hittar ni i bildspelet. 30 andra bilder från mig samt bildbyråernas bilder hittar ni i bildspelet. Tifot fastnade på en handfull bilder.

Inne på Stadion träffade jag en annan bekant. Oskar Wahlström var på besök. Mål-Oskar har lagt handskarna på hyllan och har numera ett vanligt kontorsjobb på ett företag i Västerås. Jag iklädde mig rollen som sportchef fören sekund och frågade om han var sugen på att börja spela igen men det var han inte. Han hade inte gjort bort sig mellan stolparna i dagens DIF.

Matchen såg ut som alla andra matcher. Djurgården rullade sidled, spelade bakåt och passade fel. Laget kom till en del avslut men att träffa mål är inte riktigt lagets grej. För att göra allt lite svårare hjälte Joona Toivio gästerna med ett ledningsmål när han nickade in bollen i eget mål halvvägs in i den första halvleken.

Ricardo Santos kvitterade sedan när han från nära håll satte bollen i nät efter en hörna. Brassen såg ganska pigg ut på topp och han sprang bra i sina bågar och visade att han ville få bollen. Tyvärr kom den inte ofta och de gånger han fick något att jobba med klumpade försvararna ihop sig kring honom. Projektet att spela med en ensam forward är jag inte förtjust i.

I halvtid var det dags för Janne Tauer igen. Han intervjuades på innerplan innan han ställde sig på räcket för att dra igång sin favoritramsa. Se klipp här. Tauer som är i Sverige med sin flickvän har efter det att den tyska ligan avslutats tränat med ett division-fem lag i Dalarna.

Som vanligt var Djurgården inledningsvis selmässigt bättre i den andra halvleken än i den första men som vanligt hände det inte mycket mer än att avsluten gick över eller bredvid målställningen. I slutskedet av matchen fick Gefle sticka upp lite innan Djurgården på stopptid var en tuva från att avgöra medmatchens sista spark. Christer Youssef sköt och målvakten Hugosson lämnade retur. Sebastian Rajalakso fick öppet mål men lyckades halka eller fälla sig själv när han skulle sätta bollen i mål.

Efter alla dessa misärsäsonger på Stadion blir jag knappt besviken längre när det går dåligt. Jag är luttrad. Matcherna tar aldrig fart och trots att det någonstans finns intensioner till att det skall bli bättre händer ingenting. Det känns tröstlöst.

***
Efter matchen lyssnade jag på vad Magnus Pehrsson hade att säga på presskonferensen. En märkbart besviken MP pratade om det vi åskådare hade sett. För dåliga avslut, lågt tempo, osäkra spelare och bristfällig teknik. Det han inte nämnde var att laget inte riktigt taktikmässigt genomförde matchen så som han hade önskat.

***
Marc Pedersen knäskadad. Jag publicerade en intervju med mittbacken igår. Läs den här.

***
Jag ville se Martin Broberg från start och det fick jag. 56 minuter fick han spela och hans insats var svajig. Han slog bort flera enkla bollar men visade också att han är en idérik spelare med finess. Jag tror att han gör sig bättre mer centralt på banan och närmare det offensiva straffområdet. Han har verktyg i fötterna som kan luckra upp täta försvar.

***
Våra mittfältare får ris och ros om vartannat och allt beror på vilken spelare vi väljer att försvara. Yussif Chibsah städar förtjänstfullt men sår alla passningar stenhårt i knähöjd. Kasper Hämäläinen luckrar upp motståndarförsvar för att sedan vara spårlöst försvunnen i 25 minuter. Daniel Sjölund försöker skapa spelvändningar och omställningar genom att med långa bollar byta kant. En del sitter bra, andra gör det inte. Vi väljer vad vi vill se och inte se och sedan ikläder vi oss rollen som försvarsadvokat eller åklagare beroende på vilken spelare vi pratar om.

***
På söndag är det bortamatch mot Häcken. På förhand känns det givetvis som en given förlust men jag väljer att försöka se det lite positivt. Äntligen får vi spela en match utan press och krav. Äntligen slipper vi föra en match. Vi kanske kan gneta till oss en poäng.

Inte bara 1-1-resultatet mot Gefle var tungt. Mittbacken Marc Pedersen tvingades dessutom bryta matchen. Han bars knäskadad ut på bår i den andra halvleken och vill det sig illa kan ha bli borta från spel i flera månader.
–  Jag försökte täcka bollen över linjen och då vrider jag knät. Det knakar i det. Sedan gjorde det ont. Jag hade samma skada förra säsongen också så jag kände direkt att det inte var bra, säger den 22-årige dansken till Apberget efter matchen.

I matchen mot Åtvidaberg i lördags klev Pedersen av i slutet av den första halvleken. Han hade då gjort sig illa i ett knä. Samma knä som i dag gick sönder. Under gårdagens träning hade han känningar i sitt knä men trots det spelade han mot Gefle.
– Kanske var det för tidigt men jag försöker att spela till mig ett nytt kontrakt och då behöver jag spela matcherna. Gör det bara ont kan jag spela matcherna men som det var i dag kanske jag inte borde ha spelat, säger han.

Pedersen nämner skadan på danska och jag fattar inte mycket men han säger också att menisken är skadad. Skadan är han bekant med. Samma som förra säsongen. Då tvingades han vila fyra till fem månader. När hoppas han vara tillbaka den här gången.
– Jag kommer inte att spela några fler matcher innan uppehållet men jag hoppas att vara tillbaka i juli.

Tio matcher har Djurgården spelat och i och med att det inte blev någon vinst mot Gefle är laget kvar i botten. Hur ser han på prestationerna under den första tredjedelen av serien?
– Som lag har det inte varit bra och vi har tagit för få poäng men jag tycker att jag har gjort en bra insats i de flesta av matcherna. Men vi spelar som lag och då har det inte gått bra, tycker Pedersen

Kontraktet med Djurgården gäller den här säsongen. Vad som händer sedan är vet inte Marc. Det han vet är att han gärna spelar kvar.
– Jag trivs jättebra. Bra lagkamrater, bra tränare och bra fans.

Har du pratat något med Djurgården om en fortsättning nästa säsong?
– Nej, det har min agent gjort. Jag vet inte om jag blir kvar här eller om jag måste hitta en ny klubb till nästa säsong, avslutar en bedrövad och besviken Pedersen.

Mer text och fler bilder från matchen kommer förhoppningsvis under torsdagen.

Foto: Scanpix

Foto: Scanpix

Foto: Scanpix

Mikael Dahlberg.

Foto: Bildbyrån

Almtorp, Tjärnqvist & Tony Zabel

Sista hemmamatchen före EM-uppehållet spelas på torsdagseftermiddagen. Gefle kommer på besök och som vanligt är det en viktig match för Djurgården. I takt med att segrarna uteblir blir varje match lite viktigare än den föregående. Positivt är att Djurgården har fyra raka matcher utan förlust. Positivt är att laget gjort mål i samtliga matcher. Negativt är att laget tappat ledningen i tre av de fyra matcherna och att laget bara vunnit en av matcherna.

Efter nio spelade matcher har Djurgården spelat hem tio poäng. Med den poängskörden är laget fyra poäng framför det bäst placerade laget under nedflyttningsstrecket. En seger mot Gefle skulle betyda oerhört mycket eftersom det är just gästrikarna som är laget närmast under strecket. En vinst ger sju poängs marginal ned.

Gefle har vunnit en av sina nio matcher. Laget har bara gjort fyra mål framåt. I sina tre senaste matcher har laget gått mållöst av planen. Enligt deras hemsida sägs laget vara på gång. Den senaste matchen slutade tydligen 0-0 med mersmak.

I gästernas trupp finns DIF-bekantingarna Mikael Dahlberg och Johan Oremo. Den sistnämnde får dock inte möjlighet att avgöra matchen eftersom han drabbats av blindtarmsinflammation och därför måste opereras. Skadeeländet fortsätter att förfölja Oremo som denna säsong också har haft ljumskproblem.

Djurgården får klara sig utan James Keene som är avstängd. Ricardo Santos lär därför få chansen från start igen vilket skall bli intressant att se. I övrigt verkar det finnas ett och annat frågetecken eftersom MP plockat ut en trupp med 20 spelare. Tre av spelarna är målvakter vilket gör att Kasper Jensen troligtvis är ett av frågetecknen. Något han har varit även när han inte har varit skadad. Philip Hellquist och Christer Youssef fick mycket kritik av oss som sitter på läktaren efter förra matchen. Ger MP duon chansen igen?

***
Jag vill se Martin Broberg spela i matchen mot Gefle.

***
Janne Tauer kommer att vara tillbaka på Stadion under matchen mot Gefle. Den här gången som supporter.  

***
Det är dags att vinna nu. Efter matchen mot Gefle väntar bortamatcher mot BK Häcken, som nyss krossade Norrköping med 6-0, och Helsingborg.

***
Till sist lite hockey. Mikael Tellqvist har varit Djurgårdens huvudspår i jakten på en förstemålvakt. I veckan gjorde han klart med Dinamo Riga och därmed får Djurgården se sig om efter en annan målvakt. Andreas Hadelöv är en målvakt som nämns. Hadelöv startade sin elitseriekarriär i Djurgården säsongen 1996/1997. Hans senaste klubb var Skellefteå och där spelade han i sju säsonger.

Jonas Almtorp har skrivit på för Linköping. Han kändes lika aktuell för årets trupp som jag…

Challe Berglund sa i DIFTV att backsidan skulle bli klar den här veckan. Skall den bli det lär det inte bli mycket helgledigt för sportchefen.

När uppdaterar du bloggen? Blir det hiss eller diss? frågade en före detta arbetskollega på Djurgården Fotboll mig efter matchen. Domaren Tobias Mattsson hade några minuter tidigare blåst av tillställningen på Stadion mellan Djurgården och Åtvidaberg. En match som slutade 1-1 efter det att lagen gjort varsitt mål sent i matchen. Gästerna kvitterade bara några minuter från slutet. Skall matchen hissas kan jag väl säga att hissen gick till andra våningen på ett hus med väldigt många våningar.

Vi 7300 åskådare som trotsade regnet fick se en riktigt dålig fotbollsmatch och det mest positiva jag kan skriva om den första halvleken var att Djurgården nästan skapade en målchans. I den andra halvleken blev det något bättre och Djurgården kom runt en del på kanterna. Peter Nymann hade ett par fina framstötningar där han rundade av med att spela bollen snett inåt bakåt men utan att medspelare lyckades förvalta läget. Andreas Dahlén hade ett stenhårt vristskott från distans. Med tanke på hur dåligt allt var i den första halvleken kändes dessa chanser stekheta.

Ledningsmålet kom i 79:e minuten. Philip Hellquist slog ett inlägg som Ricardo Santos skallade in. Santos första bollkontakt. Succéinhopp. Efter målet slutade Djurgården att fungera och Åtvidaberg fick anfalla. Med ett par minuter kvar drällde Rajalakso med bollen och sekunderna senare satt 1-1. Två bortkastade poäng.

Inte mycket var bra i matchen. Philip Hellquist och Christer Youssef fick chansen att spela från start och det snällaste jag kan skriva om deras insats är att det vore konstigt om de fick starta även i matchen mot Gefle på torsdag. Draget att flytta ned Kasper Hämäläinen i banan gjorde finnen mer eller mindre osynlig.

***
Hemmamatcherna duggar lite tätt som regnet gjorde över Stadion under lördagen. Spelet haltar betänkligt. Trots det kom det 7300 åskådare till matchen mot Åtvidaberg. Ingen fantastisk siffra men likväl en bra. Nu är det en ny match på torsdag och förhoppningsvis trotsar vi väder och gamla resultat även då. Förhoppningsvis biter vi ihop och tar oss till Stadion en sista gång innan EM-uppehållet. Sedan får vi vila från snedsparkar och sena baklängesmål i flera veckor. Veckor att få tillbaka det verkliga suget!

***
Jag hade med mig äldste sonen, han fyller tre i augusti, på matchen. Han gjorde en storstilad insats och var under matchen lika stillastående som spelarna var under den första halvleken. Detta trots att han efter tre minuter tydligt förklarade att det inte var roligt på fotboll. I matchminut åtta ville han åka hem. Med tanke på vad som då, och senare, utspelade sig på gräset är det inte särskilt svårt att förstå honom. Hans höjdpunkter fån matchen var två kaniner. Järnkaninen och en kanin utanför Sophiahemmet. Lägg därtill några vattenpölar han kunde hoppa i.

I bilen på vägen hem var han tyst men efter några minuters färd påkallade han min uppmärksamhet. ”Pappa, det här var inte roligt”. Jag antar att jag inte är den enda av oss som såg matchen som är beredd att hålla med…

***
Bilder från matchen i bildspelet.

Åtvidaberg kommer till Stadion i eftermiddag för att försöka gneta till sig poäng. Östgötarna har efter en smått osannolik öppning med tre raka vinster plockats ned på jorden rejält och inför dagens match har laget fem raka förluster. Laget ligger en placering före Djurgården i tabellen med samma poäng och målskillnad men med fler gjorda mål. Viktor Prodell är målbäst i laget med fem fullträffar.

31 mål har det blivit i Åtvidabergs matcher den här säsongen. Lagets matcher är målrikast i Allsvenskan. De senaste matcherna har det mest ramlat in bollar bakåt vilket gör att jag förväntar mig ett extremt defensivt motståndarlag i dag.

Det skall bli intressant att se hur Djurgården tar sig an uppgiften. Spelet i matcherna varierar kraftigt och det är fortfarande svårt att avgöra hur bra laget är. Fint finessrikt spel blandas med pojklagsmisstag. Skall Djurgården vara med högre upp i tabellen är det hären match som bara måste vinnas. Lyckas Djurgården luckra upp Åtvidabergs försvar eller kan gästerna utnyttja något av de obligatoriska pojklagsmisstagen? Kom till Stadion och se själv.

Aftonbladet har även i dag en artikel om Djurgårdens startelva i matchen. I den kan vi läsa om ett par ändringar:
# Derbymålskytten Petter Gustafsson startar som högerback i stället för Kebba Ceesay. Bra tycker jag då jag tycker att vi måste våga spela med offensiva ytterbackar som lag som Åtvidaberg.

#Kasper Hämäläinen flyttas ned på avstängde Daniel Sjölunds position. Philip Hellquist får spela på Kaspers ordinarie plats. Ingen favoritlösning. Jag hade hellre sett Kasper på den position han behärskar bäst och där han har spelat mest. Det hade varit intressant att se Martin Broberg på mittfältet men då jag har sett honom alldeles för lite känner jag inte att det är läge att kräva att han skall spela från start. Dessutom har han varit skadad.

# Christer Youssef får spela vänstermittfältare i stället för Sebastian Rajalakso. Kan vara ett bra byte men det beror på om storebror Södertälje har en bra dag. Youssef och Rajalakso harväldigt olika kvaliteter som fotbollsspelare och Youssef kan passa bättre mot extremt defensiva lag.

Laguppställningen läcker. Kan tyckas oroväckande men jag tycker att inte att det är hela världen i det här fallet. Att laget är officiellt inför en match mot Åtvidaberg kvittar. Motståndarna kommer inte att backa hem annorlunda om vi spelar med Rajalakso eller Youssef. Läckaget i det här fallet resulterar i en intressant artikel i tidningen och lite gratis marknadsförning av matchen. Ändringarna skapar också lite diskussion kring matchen. Vi får hoppas att ”läckan” har lite fingertoppskänsla och väljer sina läckagetillfällen.

***
Min snart treårige son gör säsongsdebut på Stadion i eftermiddag. Jag räknar kallt med att missa delar av matchen…

***
Över 8000 biljetter är sålda till matchen. Hoppas att få är väderkänsliga.

***
AIK sägs vara intresserade av Kennedy Igboananike och Kennedy sägs vilja flytta dit.  

***
Mathias Tjärnqvist tillbaka till Rögle och storebror Daniel till Kölner Haie. Fjolårssäsongens två största besvikelser flyttar vidare. Grattis Djurgården!

Fredrik Claesson har skrivit på ett treårskontrakt med Ottawa. Den lovande backen lär dock mest få spela farmarlagshockey.

Besvikelsen efter den sena kvitteringen i derbymatchen har lagt sig och nu ett par dagar efter känner jag mig lite mer tillfreds med resultatet. Kalabaliken på slutet kunde resulterat i ett ytterligare ett baklängesmål och det är bara att tacka för att bollen inte var över linjen i domarnas värld. Det är nu 955 dagar sedan vi förlorade ett derby mot AIK. Kom och ta oss!

Matcherna duggar tätt just nu. Lite för tätt tycker jag. Djurgårdens schema är ett skämt. Från 29 april till 17 maj har Djurgården fyra hemmamatcher på Stadion. Mitt ibland dem kläms även ett bortaderby mot AIK in. Fem matcher i Stockholm på 19 dagar. När motståndarna i hemmamatcherna är lag som inte får lösbiljettspubliken att springa benen av sig blir det svårt för Djurgården att fylla Stadion. Det skall bli intressant att se hur mycket folk det blir på de kommande matcherna mot Åtvidaberg och Gefle. Hade det varit glesare mellan matcherna hade det kanske blivit 9000 åskådare på vardera matchen. Nu tror jag att vi landar på en siffra kring 7000 i stället – trots 7500 sålda i förköp. Jag hoppas att jag har fel. Att jobba in folk till dessa två matcher är ingen tacksam uppgift för Djurgården. Det minsta du kan göra för att hjälpa tillär att köpa egna biljetter till matcherna för att hjälpa Djurgården.

Biljettinformation hittar du här.

***
Erik Niva har skrivit ett intressant blogginlägg om kringarrangemang på svensk fotboll. Jag håller inte med om att kringarrangemang gör mer skada än nytta men det som sker utanför planen skall inte vara skälet till att gå dit. Men i en allsvenska där långt ifrån hälften av de sexton lagen vågar och vill spela fotboll kan det behövas aktiviteter runt planen som åtminstone kan underhålla den våra yngsta åskådare.

Och när vi ändå är inne på bloggare så kan man på SvenskaFans rösta fram ,bland annat, sin favoritbloggare. Har ni inte lagt er röst kan ni göra det nu.

***
Daniel Brodin blir som väntat inte kvar i Djurgården Hockey. Han blir heller inte kvar i Sverige. Ny klubbadress blir finska Ässet.

En som stannar är Pontus Åberg. Ett klokt beslut av den lovande 93:an     

***
Järnkaninen har varit ute på stan och delat ut flajers till potentiella Stadion-besökare. Han berättar i en DIFTV-intervju hur kul det är före matcherna på Stadion. Sedan blåser ju domaren igång spelet…  

***
I bildspelet ovan kan ni se några av Bildbyråns bilder från derbyt. Tyvärr mest fokus på det andra målet.

Antalet dagar sedan Djurgården förlorade mot AIK i en allsvensk fotbollsmatch kommer att passera fyrsiffrigt i sommar men trots det känns det helt tomt efter dagens oavgjorda derby. Marc Pedersen tog död på derbyglädjen och räddade poäng till AIK genom att i den 88:e minuten bjuda på en präktig snedspark in i eget mål.

Jag vet inte riktigt hur jag skall summera matchen mot AIK. Nu direkt efter matchen känns allt värdelöst och orättvist men sett till hur det egentligen såg ut på planen var Djurgården kanske inte särskilt mycket bättre än AIK. Det var ingen välspelad fotbollsmatch på Råsunda. Det var snarare en match där lagen generöst bytte boll med varandra. Djurgården startade trögt och osäkert. Bollarna spreds åt alla håll och den enklaste bredsidan blev misslyckad. Successivt jobbade sig Djurgården upp i banan men särskilt farligt framåt blev det sällan. Joona Toivio skapade halvlekens farligaste chans men det var en bjudning till en motståndare. AIK var ännu trubbigare än Djurgården framåt och utan blårandig hjälpa skapade de ingenting.

Den andra halvleken började precis som den första. Svagt trögt spel från Djurgården men precis som iden första blev det bättre. Inbytte ytterbacken Petter Gustafsson breddade offensiven och det mynnade ut i ett elegant ledningsmål. Han tog sig hela vägen upp till motståndarnas straffområde där han elegant placerade in en bredsida med sin vänsterfot. Diskussionen om vilka spelare som skall vara ytterbackar i DIF kan fortsätta.

Efter målet fick jag känslan av att Djurgården backade hem men gjorde laget verkligen det? Hade vi haft så mycket offensiv tidigare? Bollen rullades runt bland backarna, bakåt till målvakten och så vidare men så spelade vi väl i den första halvleken också? Hur som helst slutade allt med en smärre katastrof. AIK tjongade upp en pastej. Toivio torskade nickduellen och Pedersen rensade bollen med en snedspark i eget mål. Samma spark träffade mig i magen för luften gick ur mig fullständigt. Att släppa in en kvittering i slutminuten känns alltid som en förlust. Nu var det dessutom ett självmål.  

Det kunde ha slutat värre än det gjorde. AIK skapade en målchans på egen hand under hela matchen och på stopptid var laget ytterst nära att göra ett andra mål. Joona Toivio stod då som en räddande ängel på mållinjen. Mål där och jag vet inte vad jag hade tagit mig till.

***
Djurgårdens rensningar var svaga under större delen av matchen. Något ironiskt att det var en usel sådan som ordnade kvitteringen.

***
Klackmatchen vann vi på knock. Det kändes så i alla fall där jag stod högt upp på södra mellan. Norra hördes inte många gånger – med undantag för mongotrumman, Tyvärr delas det inte ut några poäng i matchen men jag tror att vi hade vunnit den överlägset även om vi hade gjort några självmål även där. 27000 åskådare såg förövrigt matchen.

***
Martin Mutumba. Showen rullade vidare i dag. Han var sämst på plan. Jag tror till och med barnen i Rinkeby skämdes.

***
Publik-och matchbilder i bildspelet ovan.

Derbydags på Råsunda igen. Säsongens första derby är AIK:s hemmamatch och det innebär att det är sista gången vi är gäster till dem på Råsunda innan skiten rivs. Något som kan vara värt att fira.

Som vanligt går det lite lagom knackigt för Djurgården i Allsvenskan och om det är någon gång som det är en fördel så är det inför ett derby. Risken att Djurgården skulle ses som favoriter i ett derby är liten. För Djurgården är det bara att glida in på Råsunda. Lira lite boll, ha skoj och plocka hem tre poäng.
 
Djurgården har visat upp ett brett register hittills den här säsongen. Från bolltrillande teknisk fotboll till trögt långsamt rulla sidled sparka långt-spel. Det har varit mindre framgångsrikt men i alla fall stundtals sevärt. AIK har varit något smalare. Laget har mer påmint och Gefle än det Real Madrid de gärna jämför med. Solnas allmänna idrottsklubb spelar tråkigare fotboll än någonsin. Dessvärre har de gjort det med någorlunda framgång hittills. Trots ynka sex gjorda mål på sju matcher är lagets obesegrat och med på den övre halvan av tabellen. Och det är trots allt de inspelade poängen som räknas och inte antalet spelmässigt roliga fotbollsminuter.

I matchen är det för Djurgårdens del viktigt att inte släppa in det första målet. AIK har ett starkt försvar och i ledning lär det knappast försvagas. Tråkfotbollens mästare Andreas Alm kan säkert snickra ihop en tolvbackslinje med sina tio utespelare och då kan det bli knepigt för Djurgården som hade problem att luckra upp jumbon Örebros försvarsspel.

Supportrarna som kallar sin allmänna idrottsklubb för Nordens Real Madrid (finns t.o.m. vissa som hävdar att AIK är Europas Real Madrid…) har inte besegrat Djurgården på över 950 dagar. Djurgården har haft en förmåga att höja sig i derbymatcherna och det är bara att be till ”Knivsta” och ”Tumba” att det blir så även i denna match.

Vi ses på den södra läktaren.

***
Gnaget2012.se. En skön sida om och med våra antagonister. Det är ganska tacksamt att göra sig rolig på deras bekostnad. På 11433.net konstaterade en person att ”som så ofta är fallet är det mesta av jobbet redan gjort när man vill håna gnaget”. Det är bara att hålla med.