Klockan är mycket och orken att skriva något vettigt efter kvällens hockeymatch mot Färjestad är slut. Färjestad vann med 4-2 trots DIF-ledning med 2-0 efter den första perioden. Ni får nöja er med en intervju med Christian Eklund som jag skrev på Hovet efter matchen. Den finns också publicerad på Hockeysverige.se. Den som vill kan även roa sig med att se Bildbyråns bilder från matchen. Ett par äldre bonusbilder med ”Fimpen” får också vara med i bildspelet.

***

“Vi slarvade lite”
Fimpen missnöjd målskytt

DIF-forwarden Christian ”Fimpen” Eklund är mest känd för att jobba hårt över hela isen. De senaste veckorna har han också synts till ofta i poängprotokollet. I matchen mot Färjestad gjorde han Djurgårdens andra mål vilket betydde poäng för sjunde matchen i rad.
– Det är mindre viktigt men det är kul att göra mål. Det hade varit bättre om laget höll sin svit i en så pass viktig match. Det är lite trist, säger han till Hockeysverige.se efter matchen.

Den svit som tog slut för laget var den tio matcher långa raden av matcher där Djurgården inte hade förlorat efter ordinarie matchtid. Färjestad vann matchen med 4-2 trots att hemmalaget hade ledningen med 2-0 efter den första perioden.
– Vi slarvade lite och vände inte lika snabbt som vi har gjort i tidigare matcher. Vi orkade inte få fast pucken i deras zon och då fick vi inga långa anfall. Det saknades lite i dag, tycker ”Fimpen”.

Matchens sista period var grinig och det var hetsig på isen vid flera tillfällen och det fortsatte även efter matchen. Djurgården junior Simon Mitman hade en verbal fight med Emil Kåberg i spelargången efter slutsignalen.
– Det är viktiga poäng nu. Ju längre serien går desto viktigare blir matcherna. Vi var lite frustrerade och vi fick inte så bra tryck och drag som vi ville. Det som vi har haft de senaste matcherna, säger Eklund

Ni saknar många spelare för tillfället. Hur har det påverkat er?
– Vi går på lite folk och det är klart att många blir sega men vi tränar året om så vi borde orka två matcher i rad i alla fall, avslutar Christian vars Djurgården i dag saknade sju spelare.

***

Jag gjorde även en text om och med motståndarlagets matchhjälte Mikael Johansson. Den klistrar jag inte in i inlägget här men länken till den artikeln är http://hockeysverige.se/news_show_han-var-overallt-pa-isen.html?id=11160504

Han spelar inte många matcher per säsong men när han är med gör han alltid ett bra jobb. Mattias Jonsons senaste säsonger i Djurgården har mestadels handlat om skador och rehabiliteringsträning. 2010 var inget undantag men ändå ett litet framsteg jämfört med säsongen 2009.

14 matcher medverkade Mattias i den gångna säsongen. Det är sex fler än under föregående. Noterbart är att han under 2010 bara spelade två matcher från start fram till slutsignalen – derbyt mot AIK och bortamatchen mot Trelleborg. I övrigt har han blivit ut- eller inbytt. Spelmässigt har prestationerna varierat men de har inte varit lika spretigt som hans Chewbacca-skägg.

Som vanligt är Mattias Jonson nyttig för Djurgården när han spelar. I år var han dock inte lika viktig som under 2009. Djurgården visade att laget klarar av att vinna matcher även utan honom på gräset. Det är positivt inför framtiden att laget inte står och faller med Mattias. Kul och bra ändå att Mattias Jonson har förlängt sitt kontrakt.

När Mattias Jonson spelar vet man vad man får. Det är hårt jobb så länge krafterna finns, många tacklingar och någon smäll som får honom att ligga kvar i gräset en stund. Det är 100 % hela tiden. Hans spelstil drar med sig lagkompisarna. Rent tekniskt är han en av de svagaste fotbollsspelarna i laget men han är fantastisk duktig på att utnyttja det han är bra på och det han klarar av. Det är en teknik i sig att spela efter sina förutsättningar och Mattias Jonson är bäst på det i laget.

Alla skador påverkade givetvis hans prestation under säsongen. Att han bara spelade två hela matcher talar sitt tydliga språk att han varit efterkälken med träningen. Förhoppningsvis håller han sig helare under 2011. Djurgården mår bra av att ha en hel Mattias Jonson i truppen. Både på träning och på match.

Två mål gjorde han under säsongen och det är klart godkänt med tanke på hur mycket/lite han spelade. En viktig kvittering (2-2) borta mot Helsingborg samt ett reduceringsmål borta mot Åtvidaberg. Sett till alla skadorna har han ingen av sina bättre säsonger bakom sig men  när han väl spelat har han spelat helt okej. Han kan bättre och kommer att visa det med färre skador kommande säsong. Glädjande är ändå att han har tränat för fullt och varit skadefri sedan i somras.

Ett klassiskt Jonson-moment under säsongen är när domaren Stefan Johannesson i hemmaderbyt mot AIK ligger skadad på gräset. Mattias kommer över pipan och signalerar för skada samma ätt som domarna. Även i stridens hetta finns tid för humor. Bilden finns med i bildspelet ovan och bilderna är som vanligt från Bildbyrån.

Säsongsbetyg: 2/5  

Tidigare spelarsummeringar:
2. Joona Toivio 4/5
3. Yosif Ayuba 1/5
4. Patrik Haginge 1/5
5. Petter Gustafsson 2/5
6. Jani Lyyski 2/5
7. Kennedy Igboananike 4/5
8. Prince Ikpe Ekong 2/5
9. Johan Oremo 2/5
10. Christer Youssef 2/5
11. Daniel Sjölund 3/5

Djurgården startade mellandagshockeyn på bästa sätt. Laget körde över Skellefteå hemma på Hovet med klara 5-1. Segern grundlades efter en fin förstaperiod som slutade 2-0. Sett till spelet borde siffrorna ha varit större och det märktes att Djurgården hade fått en match, den mot AIK, i benen till skillnad från motståndarna. Det var klasskillnad.

I den andra perioden var spelet aningen jämnare men målmässigt var Djurgården mer överlägset än i den första perioden. Ytterligare tre mål gjordes vilket gav en 5-0-ledning till den sista perioden. Djurgården som skapade många chanser i de två första perioderna gjorde de flesta av sina mål i powerplay. Tre av målen kom i numerärt överläge.

Överlag gör Djurgården en bra match och hela laget är delaktiga. Mark Owuya mellan stolparna hade en tacksam uppgift och det har målvakterna haft den senaste tiden. Det ingenmanslandsspöke som för en tid sedan hängde över laget är bortjagat och klättringen i tabellen har börjat. Ett mer fartfyllt spel har fått fart på laget och nu ser det även ut som att de sovande jättarna Marcus Nilson och Nisse Ekman börjar vakna till. Duon fanns i målprotokollet i dag med varsin fullträff. Ekman borde ha gjort fler eftersom han i matchen också hade två frilägen som bommades. Känslan just nu är att Djurgården kommer att vara med och utmana om SM-guldet i vår. Stabiliteten som har infunnit sig i spelet tar för det samt att ett par spelare som inte levt upp till förväntningarna lite smått har börjat att leverera.

***

Stort grattis till Stefan Lassen som i matchen gjorde sin första elitseriepoäng när han med sitt första elitseriemål satte 5-0. Lassen ser förövrigt stabilare ut än han gjorde för ett par matcher sedan och kanske har han nu börjat anpassa sig i elitserietempot?

***

Rubriken på inlägget är ”Hemmamatch borta” och vad det syftar på får du veta nu. Jag såg inte matchen på plats utan jag såg matchen på motståndarnas hemmaplan – på en sportbar i Skellefteå. Där var det dämpad stämning under matchens gång och något direkt engagemang kring borden var det inte. Djurgården var helt enkelt för bra i dag.

***

Varför hoppade jag över den sista perioden när jag summerade matchen ett par stycken högre upp i inlägget? Jo,för att den var totalt intetsägande och menlös. Skellefteå fick ett skitmål men i övrigt spelade Djurgården vara av matchen. Tråkigt? Ja. Bra? Ja.

***

Petter Gustafsson syntes inte till i dag men jag räknar med att hinna “kändisspotta” honom under min vistelse i Skellefteå. Kanske på tisdag i Skellefteå Kraft Arena?

Bilderna i bildspelet kommer från Bildbyrån

Att Daniel Sjölund är en viktig spelare syntes tydigt säsongen 2010. Främst när han inte spelade. Djurgården svajade ordentligt i inledningen av serien när 27-åringen tvingades följa matcherna från läktarplats. Han missade den första halvan av säsongen sedan han i en match med det finska landslaget borta mot Azerbajdzjan skadat sig allvarligt när han fastnade med foten i en ojämnhet i planen. När han var tillbaka stabiliserade sig lagets spel och Djurgården plockade betydligt fler poäng än tidigare.

Med ”Daja” på planen känns det som att Djurgården hittar en bättre balans i det mesta. Avstånden mellan lagdelarna krymper och passningsspelet blir bättre. Tillsammans med Kasper Hämäläinen bildar han ett starkt innermittfält. Får duon vara skadefri och spela ihop sig ännu mer till kommande säsong kommer Djurgården att ha ett av seriens starkaste innermittfält. Sjölund står för balansen och Hämäläinen för det mer kreativa och spektakulära framåt.

Trots att Kasper känns som den mest offensiva kraften av de två skall det skrivas att även Sjölund tillför mycket offensivt. Fem målgivande passningar på 14 spelade matcher talar sitt tydliga språk. Hämäläinen hade tre assister på 30 spelade matcher.

Daniel Sjölund gör nästa år sin nionde säsong i Djurgården. Han har blivit en kulturbärare och det visar han ute på Kaknäs. ”Daja” känns kanske inte på förhand som någon stor ledare men de som följer träningarna på Kaknäs har annat att berätta. Sjölund ställer höga krav på sig själv och på sin omgivning och han tvekar inte att säga till om medspelare inte gör som de ska. Kanske var det just de egenskaperna, som tillsammans med att han är en bra spelare, gjorde att Djurgården tog sig ur sin spelmässiga misär när laget slog Kalmar FF borta i juli?

14 matcher är inte mycket och det ger inget höjdarbetyg. Men att Sjölund betyder mycket för laget står klart. Det märks verkligen när han inte är med. Håller sig Sjölund hel kommande säsong är jag övertygad om att det kommer att bli hans bästa i DIF-tröjan. Potentialen finns spelmässigt och nu tror jag också att personen Daniel Sjölund är redo för att styra på Djurgårdens mittfält. En högre lägstanivå, starka ledaregenskaper och en bra innermittfältskompis gör att han kommer att klara det.  Daniel Sjölund kommer att vara Djurgårdens ryggrad 2011.

Säsongsbetyg: 3/5  

Tidigare spelarsummeringar:
2. Joona Toivio 4/5
3. Yosif Ayuba 1/5
4. Patrik Haginge 1/5
5. Petter Gustafsson 2/5
6. Jani Lyyski 2/5
7. Kennedy Igboananike 4/5
8. Prince Ikpe Ekong 2/5
9. Johan Oremo 2/5
10. Christer Youssef 2/5

Bilderna är från Bildbyrån.

Det blev en lång kväll i Globen och med i bagaget hem fanns både positiva och negativa intryck. Positivt var att Djurgården äntligen vann ett derby. 3-1-segern var rättvis även om det var spännande in i det sista. Tim Eriksson punkterade matchen när han rundade både backen Eric Norin och målvakten Björn Bjurling i efter 17.39 av den tredje perioden.

Djurgården startade överlägset piggast. Både mål och spelmässigt. Redan efter 57 sekunder gav Daniel Widing laget ledningen med 1-0. AIK hade sitt första riktiga anfall åtta minuter in i matchen. Fyra minuter senare tände det till inne i Globen. Inte på isen utan på läktaren. Det var fullt tumult i AIK-klacken och en ordningsvakt hamnade i rejäl knipa sedan han försökt avstyra ett internbråk. Efter den incidenten gick luften ur derbyt och spelet jämnades och mattades ut.

I början av den andra perioden tar AIK över spelmässigt. Två powerplay var anledningen till det. Kvitteringen kommer efter 10.19. Då börjar oroligheterna igen. En bengal tänds på AIK-sektionen. 23 sekunder senare gör Jimmie Ölvestad 2-1 till Djurgården och då brakar det loss ordentligt. AIK-are försöker ta sig över till DIF-klacken. Det kastas saker och skjuts raketer. Matchen avbryts.

Efter den extra pausen är det glesare på läktarplats. Många har gått hem. Det är första gången jag ser folk grina på läktarplats av rädsla. Ofta blir händelser inne på läktarplats uppförstorade men den här gången ljuger inte rubrikerna.

Den andra halvan av matchen, den efter avbrottet, blir ryckig. Matchen påverkas av den extra periodpausen samtidigt som lagen drar på sig utvisningar. Djurgården är dock det bättre laget och vinner rättvist.

Noterbart är att båda lagen tvingades byta målvakt. Stefan Ridderwall klev av med en fingerskada medan Viktor Fasth tvingades kasta in handduken efter en kollision med Daniel Brodin. Brodin var förövrigt lysande i matchen. Tyvärr fick han inte spela de sista minuterna eftersom han var något het i en tackling på Richard Gynge. 2+10 minuter i utvisningsbåset. Förutom Brodin gjorde även Marcus Krüger en stormatch liksom de två målvakterna Ridderwall och Owuya.

11461 åskådare var på plats när matchen startade. Betydligt färre när matchen närmade sig sitt slut. Segern satt fint men händelserna på läktarna ger vinsten en bitter eftersmak. 11 januari möts lagen igen. Hur många åskådare kommer tillbaka då?

***

Match- och läktarbilderna kommer från Bildbyrån. Mina egna amatörbilder från matchen kan du se här.

***

Efter matchen intervjuade jag en oerhört glad målskytt.  Målskytten är Daniel Widing som äntligen gjorde mål igen. Texten kan du läsa på Hockeysverige.se. Rubriken är inte satt av mig. Jag hade valt den något positivare “Gladast i Globen”.

Derbymatcherna mellan Djurgården och AIK har inte varit några familjematinéer. Det har varit mer stök på läktarplats än i kring målgårdarna på isen. Dagens match är den stökigaste hittills. En ordningsvakt kunde ha blivit ihjälsparkad på AIK:s kortsida i den första perioden och i den andra perioden blev det mer tumult på läktarplats. Smällare och bomber kastades inne på läktaren och lagens våldsamma supportergrupper gjorde sitt yttersta för att komma åt varandra.

Elitserien 2010 klarar inte av matcherna som den här. Organisatoriskt är det kaos mer eller mindre överallt. Avspärrningar överallt förutom inne på läktarplats.

Redan när matchen började var det många tomma stolar i Globen. Efter avbrottet var det ännu fler. Många valde att bege sig hemåt.

När detta skrivs är matchen avbruten. Djurgården kan dock trösta sig med att det senaste som hände på isen var att Jimmie Ölvestad gav Djurgården ledningen med 2-1- Målet kom bara 23 sekunder efter det att AIK kvitterat till 1-1.  

Edit: Nu är det periodpaus två.

I kväll är det dags för säsongens tredje hockeyderby mot AIK. De två första matcherna har varit extremt tunga att genomlida och Djurgårdens prestationer i dem har inte ens varit dåliga. Två gånger 5-2 till AIK är resultat som är allt annat än smickrande.

Den senaste tiden har Djurgården kommit igång spelmässigt. Då har laget även börjat vinna matcher och en klättring i tabellen känns inte avlägsen. En starkt bidragande orsak till lyftet är att Djurgården spelat en mer fartfylld och fantasirik hockey än tidigare under säsongen – detta trots att laget haft många spelare som skall ha tongivande roller borta. Med det tilltänkta toppskiktet i truppen borta har andra spelare fått mer istid och de har tagit tillvara på den. I dag är spelarna som saknades tidigare tillbaka. Nu är det upp till dem att visa att laget kan fortsätta att spela bra. Räkna med mycket istid på Marcus Nilson och Nisse Ekman till exempel.

Derbyförlusterna tidigare den här säsongen har satt djupa spår hos supportrarna. Framförallt sättet som laget har förlorat på. En förlust i kväll är inte acceptabel. Tre raka förluster mot AIK är en av de sämre julklapparna man kan få och frågan är hur de mest engagerade supportrarna klarar av att hantera det.

Tidningarna har olika mycket försnack inför matchen. Aftonbladet bjuder på en handfull artiklar samtidigt som Expressen knappt verkar veta att det är derby i kväll. Jonas Liwing, som spelade en kort harmlös sejour i DIF, vinner AIK-supportrarnas sympati när han kallar Djurgården för skitgäng. Hardy Nilsson vägrar som vanligt att svara på relevanta frågor från reportern men lyckas ändå säga att det bara är tre poäng som står på spel. Precis som i alla andra matcher.  Förhandssnackmatchen vinner AIK lika lätt som de har vunnit matcherna på isen tidigare. Tidigare har även Mathias Tjärnqvist sagt att det bara är tre poäng. Visst är det förvisso så men för många supportrar är matcherna mot AIK viktigare än alla andra matcher. Framförallt när man spelar om platser i mitten av tabellen. Trepoängssvaret är känslokallt och om det är något ett derby handlar om så är det känslor. I kväll vill jag se att Djurgården spelar med känslor. Det har jag saknat i de tidigare matcherna. Då blir det vinst!

En som spelar med känslor är junioren Simon Mitman. En djurgårdare hela vägen ut i fingerspetsarna. För honom är matchen mer än bara tre poäng. Starta matchen med honom och Daniel Brodin som ytterforwards och bygg sedan vidare på deras intensiva spel. Mitman och AIK är förövrigt en intressant kombination. Genom åren har han samlat på sig en stor mängd utvisningsminuter i de juniorderbyn han har spelat. In och kötta Simon!

Det kan tilläggas att AIK:s tränare Roger Melin och intervjuas av Aftonbladet. Inte heller han vinner några extra popularitetspoäng när han säger att han inte känner någon rivalitet inför derbyt.

Mario Kempe avgöra i kväll…

Djurgården får klara sig utan Patrick Cehlin som skall spela JVM och skadade Mathias Tjärnqvist. AIK kommer till spel utan ett gäng backar. Josh MacNevin och Fredrik Svensson är skadade och Patrik Nemeth är precis som Patrick Cehlin med JVM-laget.

Christer Youssefs prestationer på planen den här säsongen påminner mycket om lagets spel. Ena stunden väldigt bra, nästa stund mediokert och svagt. I sina bästa stunder är han en sevärd och duktig spelare som tillför laget en hel del. I sina sämre matcher är han inte lika rolig att skåda. Positivt med Youssefs spel den här säsongen var att hans lägstanivå har höjts jämfört med hans första säsong i Djurgården.

Under sina två säsonger i Djurgården har Christer Youssef var en pålitlig målskytt. 16 fullträffar har han gjort. Trots att ett av målen kom i den viktiga andra kvalmatchen mot Assyriska förra säsongen är det ändå lite bäst när det inte gäller som kännetecknar honom. Christer Youssef är de oviktiga träningsmatchernas man. Nio av de 16 målen har han gjort i träningsmatcher. Sex av målen, tre vardera säsongen, har han gjort i allsvenskan och målet som är kvar är det mot Assyriska. Att vara bäst i träningsmatcher mot Degerfors och Spartak Moskva hjälper inte laget i kampen om en bra slutplacering i allsvenskan.

För Christer Youssef gäller det att jobba vidare. Fortsätta med att höja sin lägstanivå och att inte vara rädd om fötterna i närkamperna. Som bäst var han i slutet av 2009 då han inte skyddade tassarna lika ofta. Kommande säsong har han goda chanser att få ett genombrott. I och med att Sharbel Touma inte är kvar i truppen är en kantplats helt öppen. Förtroende från tränarna har han och han startade 16 av de 21 matcher han spelade. En skada gjorde att han missade övriga nio. Tar han tillvara på möjligheten kan det bli spännande att följa honom nästa säsong. Är han rädd om fossingarna lär det inte bli lika kul. Faktum är att supportrarna inte har samma tro på Christer som tränarna. Det är upp till bevis. Säsongen 2010 var godkänd, inte mer. Betyget blir därefter.

Säsongsbetyg: 2/5  

Tidigare spelarsummeringar:
2. Joona Toivio 4/5
3. Yosif Ayuba 1/5
4. Patrik Haginge 1/5
5. Petter Gustafsson 2/5
6. Jani Lyyski 2/5
7. Kennedy Igboananike 4/5
8. Prince Ikpe Ekong 2/5
9. Johan Oremo 2/5

Bilderna är från Bildbyrån.

Det har länge snackats om att “Bajen forever” har varit ristat på insida av Lennart Johanssons pokal. Den pokal vinnaren av allsvenskan får. I dag gjordes ett titthålsingrepp i pokalen för att se om det stämmer. Och visst stämde det att någon hade ristat i pokalen. Och där stod något vi alla redan visste – ”Djurgården är bäst”.

Snopet för Hammarby som tryckt upp t-shirts med pokalen och texten Bajen Forever  för att kunna tjäna lite välbehövliga pengar till sin tomma kassa. Det gick så där… Ungefär som allt annat Hammarby ger sig på.

Arkivbilder från när Djurgården Fotboll spelade hockey för ett par år sedan. I dag var laget på is igen dock med helt andra spelare.

Kvaliteten på spelarna var väldigt blandad när laget på bilderna ovan var på is. Mattias Jonson spelade TV-pucken samtidigt som Quirino bara haft is i groggen tidigare. på bilderna ovan ser ni bland annat Jones Kusi-Asare som målvakt, Sölvi Ottesen och Kjell Frisk som målskyttar och mycket annat.