Vitryskt motstånd stod på menyn när Djurgården spelade sin första träningsmatch under sitt träningsläger i Turkiet. FC Vitebsk, nia i den vitryska ligan, fick se sig besegrade av Djurgården med 2-1 (0-1) i en match som beskrivs som “tuff”.

Vilken kvalitet motståndet hade är svårt att svara på. Vitrysk fotboll har få koll på här i Sverige och vilken klass ligan håller vet säkert ännu färre. Träningsmatchkungen Christer Youssef och påläggkalven Philip Hellqvist gjorde Djurgårdens mål. Duon har fått en fin start på säsongen – åtminstone målmässigt. Målen kom i matchminuterna 60 och 90.

Djurgården ställde upp med tre spelare från U21-gruppen. Sparrsak Mantilla spelade högerback, Kuzmanoviz vänsterback och ”Kimmen” Alriksson vänstermittfältare. Petter Gustafsson fick lämna den backlinje han tillhört i två säsonger för att testa på att spela högermittfältare.

Många byten gjordes under matchen och bara målvakten Tommi Vaiho och målskytten Hellqvist spelade hela matchen uppger dif.se.

Matchen mot Vitebsk var Djurgården femte träningsmatch den här säsongen. Laget är alltjämt obesegrat. Hittills har laget två vinster och tre oavgjorda matcher.  

Nu väntar ett par dagar med träning innan det är dags för nästa match. Motståndare då är ryska Krylia Sovetov (Sovjets Vingar).

Philip Hellqvist är spelaren från de egna leden som visar att det inte är omöjligt att ta klivet upp till a-laget. Djurgården har fostrat en framtida storspelare. 

Djurgården har inte haft någon större förmåga att slussa spelare från de egna juniorleden upp till a-laget de senaste tio säsongerna. Mikael Dorsin och Rickard Henriksson fick och tog chansen medan Patrick Amoah bara lyckades med det första. I övrigt har spelare från egna leden fått sparsamt med speltid. Om det beror på feghet från ledarna eller på att spelarna inte har varit tillräckligt bra låter jag vara osagt men jag gissar ändå på att det är en blandning av det.

Efter flera år av juniortorka i a-laget har det äntligen börjat pluppa upp spelare från de egna leden som är mer än bara utfyllnad i a-truppen. Först i ledet av spelare går Philip Hellqvist. 19-åringen har i två säsonger matchats in i Allsvenskan. Redan 2009 fick han speltid i form av fyra starter och sju inhopp. Förra säsongen fick han ännu mer speltid och talangen fortsatte då att gå från klarhet till klarhet. Det är bara en tidsfråga innan han är redo att vara en ordinarie spelare som klarar av att hålla en hög lägstanivå. 24 matcher spelade Philip förra säsongen. Han startade 19 av dem och gjorde dessutom tre mål.

Den här säsongen tror jag att Philip kommer att få spela fler matcher. Skadeläget i truppen kommer att avgöra om han får starta eller hoppa in. I ett skadefritt Djurgården tvivlar jag på att han tillhör en tilltänkt startelva men jag tror att han står först på tur att hoppa in som mittfältare eller släpande anfallare när det är dags för byte. Skadefritt och Djurgården är två ord som inte riktigt gör ihop. Philip kan räkna med många starter och fortsätter han att utvecklas är det mycket möjligt att han har en ordinarie tröja en bit in på säsongen.

Philip Hellqvist är en av spelarna jag verkligen ser fram emot att följa under säsongen. Han visade förra året upp fina kvaliteter som spelare och främst imponerades jag över hans vilja och inställning. Philip vet vad som krävs för att ta en tröja i a-laget och han kommer att lyckas. Att han dessutom är löpstark och rörlig på gräset gör att han kan få fart på ett stillastående lag. 2011 blir Philips år – i alla fall andra halvan.

Säsongsbetyg 2010: 3/5

Tidigare spelarsummeringar:
2. Joona Toivio 4/5
3. Yosif Ayuba 1/5
4. Patrik Haginge 1/5
5. Petter Gustafsson 2/5
6. Jani Lyyski 2/5
7. Kennedy Igboananike 4/5
8. Prince Ikpe Ekong 2/5
9. Johan Oremo 2/5
10. Christer Youssef 2/5
11. Daniel Sjölund 3/5
12. Mattias Jonson 2/5
14. Kebba Ceesay 3/5
15 Pa Dembo Touray 3/5
16. Kasper Hämäläinen 3/5
17. Sharbel Touma 3/5
19. Hrvoje Milic 1/5
21. Joel Perovuo 2/5

Djurgården gjorde fem mål på Frölunda när lagen möttes på Hovet under måndagskvällen. Inget av dem framkallade dock lika mycket jubel som Mika Zibanejads tackling på Frölundas JVM-back John Klingberg. Bilder på tacklingen finns i bildspelet ovan!
– Jag såg att han drev upp mot vårt bås. Då tänkte jag bara smälla han. Det sitter i mitt huvud att spela fysiskt. Det gjorde jag nu också men att han flög in i båset är bara bonus. Det är bara kul och det är första gången i karriären som jag gör det, säger han med ett stort leende.

Efter tacklingen blev det fart på Djurgården. När John Klingberg hade hittat tillbaka över sargen in på isen slog han pucken över sargen på andra sidan av rinken. Djurgården utnyttjade utvisningen genom att göra sitt andra mål i matchen. Sedan rullade det på med tre till på kort tid. Fick tacklingen igång laget?
– Jag tänkte inte så men visst märkte man en liten skillnad, säger Mika framkallade mer jubel när han satte 5-1 bakom Johan Holmqvist. Ett mål som gjorde att Frölunda tog time-out samt bytte målvakt.
Keeprarna är inte med på att man skall skjuta därifrån så jag tänkte bara lägga in ett oväntat skot. Den här gången gick det in och det var skönt, säger galler(k)ungen om sitt vinkelskott från högerkanten.

Frölunda spelade inledningsvis defensivt. En taktik Djurgården var förberedda på. Målsättningen var att ta tag i taktpinnen för att sedan köra över dem. Det lyckades.
– Otroligt skön vinst och det var skönt att få lite utdelning i den andra perioden, tycker Mika.

Under kvällen fick publiken på Hovet en ny favorit. En grym tackling, ett mål och ett par eleganta finter fick igång publiken. 17-åringen har redan fått en egen sång.
– Det är bara kul när det händer. Det ger ytterligare energi att höra sånt, tycker han om att publiken sjunger hans namn.

Hur ser du annars på din insats i matchen?
– Det kändes bra men det började lite halvtrögt. Men sen kom jag in i det. I den andra och den tredje perioden gick det riktigt bra.

Elva poäng i de fyra senaste matcherna. Vad har ni ändrat efter landslagsuppehållet?
– Vi har ändrat lite i spelet. Vi sätter press lite högre upp för att vinna puck. Det var skönt att vi fick derbysegern och den gav gruppen en boost., säger Mika som också berättar att det nu är en positivare känsla i gruppen.

***
Intervjun är en förlängd version av den som jag har skrivit till Hockeysverige.se.  

***
”Jag visste inte ens vem han var före säsongen”
Hardy Nilsson om Mika Zibanejad.
***
Bilderna är från Bildbyrån

***
Två artiklar finns publicerade på Hockeysverige.se.  Dels den med Mika Zibanejad men även en med Frölundas Joel Lundqvist

Länkar till artiklarna:
Mika Zibanejad: ”Jag tänkte bara på att smälla på”
Joel Lundqvist:  ”Det small byte efter byte”

En och en halv månad återstår till den allsvenska premiären. Djurgården förbereder sig för fullt. I lördags träningsmatchade laget mot Brommapojkarna. Matchen slutade 2-2.

Det skall inte vara lätt att följa Djurgården den här vintern. Efter premiären på Skytteholms IP har laget spelat två matcher i Finland samt den i helgen som avgjordes bakom låsta dörrar i lördags kväll på Bosön. Noterbart är i alla fall att Djurgården har fått fart på målskyttet men att samtidigt också har börjat ramla in bollar bakåt. Första kassen får Kebba Ceesay ta på sig. Han gav bort bollen genom att slå en slarvig pass rätt in i banan till en spelare med fel tröja. I samband med baklängesmål två tappar Hellqvist bollen på mittfältet. En snabb BP-boll på djupet ställer sedan hela laget.   

Målskyttar mot Brommapojkarna var Christer Youssef och Philip Hellqvist. Två spelare som har intressanta säsonger framför sig. Den förstnämnde tror jag kommer att få ett mindre genombrott. Polletten har trillat ned och vi kommer att få se en hungrigare och mer vältränad Youssef än tidigare. Philip Hellqvist står inför en ny säsong där han kommer att vara på gränsen till en startplats. Han känns i dag som spelare tolv i truppen. För Philip gäller det att ha fortsatt tålamod. Mycket speltid kommer han att få men inte från start i alla matcher.

Om Philip Hellqvistkommer att får starta matcherna beror till stor del på hur skadeläget är i truppen. Djurgården har idag ett gäng spelare som är borta alldeles för ofta för att det skall vara bra. En av dem är Mattias Jonson som enligt Fotbolldirekt.com har blivit lårskadad.

Djurgården vilade många spelare mot Brommapojkarna. Sebastian Rajalakso, Joona Toivio, Emil
Bergström, Joel Riddez och Kennedy Igboananike spelade inte i matchen på grund av diverse orsaker.

***
På nätforumet 11433 diskuteras framtiden för Lennart Wass i Djurgården. Många hakar upp sig på hans förvirrade sett och menar att han inte verkar ha kompetens nog för att träna ett allsvenskt lag i dag. Personligen har jag ingen direkt åsikt om hur han är som ledare i Djurgården. Kanske passar hans förvirrade sett bra tillsammans med Carlos Bandas ettriga taktiska ledarstil? Att Lennart verkar vara förvirrad har jag dock inga invändningar emot. Det är lätt att tro att tiden har stått stilla i hans värld sedan han senast (1991) tränade Djurgården. Medan vi andra befinner oss i 2011 har Lelle i dag klivit in i 1993. Mobiltelefoner, webb-TV, utökad bevakning från media med mera verkar vara något helt nytt och främmande. Nu har han dock blivit något varm i kläderna till skillnad från de första framträdandena förra säsongen.

***
Hockey på Hovet i kväll. Djurgården har efter en fin vecka chansen att nå topp fyra. Då krävs det seger mot Frölunda. I lördags tog laget en stabil trepoängare. Något skönspel var det inte tal om men en solid försvarsinsats räckte den gången. Andreas Holmqvist fortsatte dessutom att leverera.

Nu blir det slutspel. Efter 5-3-vinsten mot HV71 är pessimisten i mig besegrad av optimisten. Tre poäng i dag och två poäng förrgår gör att Djurgården nu har nio poängs försprång till första laget under strecket.

Före matchen i tisdags tippade jag att en derbyseger skulle visa vägen till slutspel och att en förlust skulle innebära plats nio. Derbyt blev varken eller men bonuspinnen var värd mycket. Efter dagens seger är det inte längre något snack. Det blir slutspel.

I tisdags trotsade jag min envisa förkylning för att se matchen på plats. I dag vek jag ned mig. Det blev TV-soffan. Djurgården vek inte ned sig och gjorde för första gången på länge en väldigt bra match. HV71 skapade kontakt två gånger med reduceringar men Djurgården visade moral genom att replikera direkt.

Förutom att Djurgården överlag spelade bättre i dag hade laget tur och flyt på sin sida.
* Mika Hannula vallade in 1-0 via en HV-skridsko.
* Marcus Nilson slog in 2-0 på tennis efter att först ha visat upp en av säsongens sämsta puckmottagningar.
* Daniel Larsson var fastfrusen i isen när Marcus Krüger satte 3-0 köksvägen. Det skall dock sägas att Krüger var snabb runt målet.

Utöver tur hade Djurgården ett bra powerplay. Andreas Holmqvist och Nichlas Falk satte varsin puck. Vid målen assisterade de varandra. Holmqvist gjorde förövrigt fyra poäng och han ser överlag lättare och bättre ut i det mesta han gjorde i dag än för några veckor sedan.  Det behöver Djurgården.

Nichlas Falk har ett bra skott men han visar sällan upp det. I dag fick han kanonläge i powerplay. Han kröp närmare och närmare mål för att sedan skicka i väg ett lågt, löst men välplacerat, dragskott. Skottet betydde 5-3 och var således ett bra skott trots att det var ett mjäkigt dragskott.
– Vi förtjänade tre poäng i dag, det har vi inte gjort tidigare, säger 40-åringen till C+ efter matchen.

Det många matcher sedan jag var riktigt nöjd med en DIF-insats. Idag är jag det igen. Det känns bra!

***
Jag har varit kritisk till Djurgården spel den här säsongen – laget ligger sjua i tabellen. Undra vad supportrarna till Modo och Frölunda tycker om sina spelares prestationer?

***
Det här är dagens andra inlägg. Det första “125000 kronor. Vilket skämt!” kan ni läsa om ni klickar på länken . Det handlar om det bötesstraff Djurgården i dag fick efter händelserna under derbyt 22 december.

***
Bildbyrån och Scanpix bjuder på bilder från dagens match. Ni kan se dem i bildspelet ovan.

***
Efter DIF-matchen zappade jag över till matchen mellan Frölunda och AIK. Det var dags för straffar. I tisdags satte Djurgården två av tre straffar högt på Victor Fasths plocksida. I dag fick Frölunda skjuta fem eller sex straffar mot samma målvakt och ingen försökte sätta den på samma ställe. Inte konstigt att Frölunda har problem. Viktig extrapoäng till AIK som med hjälp av just Frölunda och tidigare nämnda Modo kan klara sig undan kvalspel.

Djurgården får 125 000 kronor i böter för händelserna kring derbyt mot AIK 22 december. Bötessumman är ett skämt sett till vad som hände.
Summan borde ha varit betydligt lägre.

Svenska Ishockeyförbundets disciplinnämnd har slagit till Djurgården har fått böter på 125 000 för händelser på läktarna undermatchen mot AIK 22 december. Visst var det stökigt på derbyt, det sticker jag inte under stolen med, men den summa Djurgården nu har tilldömts att böta är inte relevant till vad som hände på Djurgårdens klacksektion och kring den. Överlag var det motståndarna som hade en dålig dag på läktarna. Det drabbar nu Djurgården. AIK fick förövrigt 200000 kronor i böter.

Det Djurgården får böta 125 000 kronor för är följande:
– Rökutvecklare på DIF ståplats m.m. – Kraftig rödfärgad rök utsöndras
Inget att snacka om. Rökutvecklare skall ge böter men de brukar inte vara särskilt ”dyra”.

– Rusningar av supportergrupper – Fansen rusar över läktaren och skrämmer sittplatspubliken
Här görs en hönsfarm av en fjäder. Muppar med AIK-sympatier hetsar i nära anslutning till DIF-klacken. De körs inte bort av ordningsvakter. En handfull personer från DIF-klacken tar sig frihet att försöka ta sig dit för att jaga iväg dem. Givetvis inte okej och visst kan man tycka att djurgårdarna kunde varit kyligare. Nu fungerar inte alla människor likadant och alla agerar olika. Tyvärr blev många personer på långsidan rädda samtidigt som många AIK:arna tog sig förbi avspärrningarna på sin sida. De var betydligt fler. Jag ser det hela som en arrangörsmiss och arrangören i det här fallet var AIK. Hade vakterna på långsidan kört bort de muppiga sittplatsgnagarna hade situationen kunnat undvikas Böter till DIF? Ja ett par tusenlappar kanske men de som borde straffas mest är uppviglarna.

– Hets mot AIK-supportrar – provocerande banderoll riktad mot AIK-publiken
Det största skämtet någonsin. Hur kan någon på allvar tro att en banderoll med texten ”God Jul Horungar” skall starta ett upplopp? Dags att vakna. Vad är nästa steg? Bötfälla klubbar när deras publik sjunger nidramsor?
Böter? Nej, inte i min värld.

Känslan är att Djurgården straffas i efterhand för missar disciplinnämnden gjort vid tidigare matcher. Här försöker de rätta sina grova misstag med ännu större tavlor. Det hela bli bara pinsamt. Ännu pinsammare är alla som tycker att klubbarna skall straffas ännu hårdare. Personer som inte ens sett vad som hände under matchen. Klubbarna gör sitt yttersta för att komma till bukt med de problem som uppstår vid vissa matcher. Flat lagstiftning och lite hjälp har inte gjort arbetet lättare. Beslutet att porta 30 personer har säkert gjort det lugnare i de två sista derbymatcherna men detta är något som kunde ha gjorts redan på 90-talet. Det har även varit vallgravar kring klacksektionerna i de två sista matcherna samt bättre avspärrningar inne i Globen. En bra lösning som kunde ha använts redan från början.

Jag vet inte hur AIK ser på sitt straff och jag tänker inte raljera om i fall det är skäligt eller inte. Hur som helst hoppas jag att Djurgården överklagar. Straffet är ett stort skämt. Beloppet är löjligt högt sett till vad som egentligen hände. Jag vill se att händelserna granskas igen av personer som var på plats och som känner till vilka lagsympatier personerna som skapar oroligheterna har. Därefter kan skäligt bötesbelopp utdelas. Disciplinnämnden kan dra åt…. Solna

Djurgården är bäst i stan. Både i tabellen och sett till inbördes möten mot AIK. Straffar fick fälla avgörandet i det mötet lagen emellan denna säsong.

Matchen var ingen höjdare och publiken bjöds på ett klassiskt ställningskrig. Viljan att vinna fanns säkert men rädslan för att förlora verkade större. Ett par bra målchanser, utöver de två målen, fick publiken se men skottstatistiken (24-17 till DIF) talade sitt tydliga språk om hur matchen såg ut. I takt med att målen uteblev blev i alla fall matchen mer spännande och det i sig är dramatiskt och underhållande på sitt sätt.

7.06 in i den tredje perioden gjordes matchens första mål. AIK slarvade i egen zon och satte sig själva i tidsnöd med ett par horribelt dåliga passningar. Djurgården hade alla möjligheter i världen att sätta press på backarna och vinna tillbaka pucken. Först glider Mathias Tjärnqvist på halvfart mot sin back. Därefter gör Marcus Nilson halvhjärtat samma sak mot den andra backen. En lång passning senare kommer AIK 3/1 sedan ett par djurgårdare till åkt bort sig. 1-0. Då var det uppförsbacke. Tack och lov kvitterade Andreas Holmqvist med ett skott mellan benen på Viktor Fasth. Då var det bara 3.08 kvar av matchen vilket gjorde att det kändes extra skönt. Jag hade känt mig aningen uppgiven innan.

Förlängningen var Djurgårdens men den blev mållös. Straffar fick avgöra. John Norman och Mika Hannula satte snyggt två straffar högt på AIK-målvaktens plocksida. Den sida där AIK:s målvaktstränare Stefan Persson menade var Mark Owuyas svaga punkt. Owuya hade ingen direkt svag punkt i den här matchen för han stoppade utan problem två av tre straffar. Två poäng till Djurgården och en poäng till AIK. Avståndet ned till strecket ökar!

Nu är alla poäng för Djurgården livsviktiga. Matchen mot AIK var inte bra och det finns mycket att jobba på. Tack och lov var AIK mycket sämre vilket gjorde att Djurgården tog poäng i matchen. Jag ser inte en straffvinst som en segermatch. Jag ser straffarna som spel om en bonuspoäng. Nu tog Djurgården den och det är jag oerhört tacksam för. En vinst i förlängning känns mer som en riktig seger.  
Owuya växer för varje match
Matchhjälte i Djurgården blev målvakten Mark Owuya. Han stoppade två av tre straffar och spelade stabilt matchen igenom. Jag har inte varit något fan av hans målvaktsspel tidigare. Det har varit fladdrigt, lite nyckfullt och med en hel del returer. Efter nyår har det ändrats. Nu tycker jag att han håller ihop sitt spel bättre och det ser tryggare och enklare ut. Mycket har stått still eller gått bakåt i Djurgården den här säsongen. Ett av undantagen är Mark Owyua. Jag lyfter på hatten!   

Försvarsspelet i matchen var bra och få skott sköts mot Djurgårdens mål. Här har vi en bra grund att stå på inför de viktiga avslutningsmatcherna. Räkna inte med något skönspel från Djurgården under de sista omgångarna.
”Vill man ha show får man gå på Melodifestivalen! Vi kör vidare.” skrev DIF-tränaren Tomas Montén i ett SMS till mig i går kväll.

David Printz!
David Printz är en del av försvarsspelet. En stor del. Han har varit en av lagets bästa försvarsspelare under säsongen. Igår var han dominant i slutskedet av matchen både med och utan puck. Annars har han sina främsta egenskaper i det sistnämnda och det är kvaliteter som ibland kan vara svåra att upptäcka.

***
AIK firade 120 år. En poäng är bättre än ingen. Grattis. Som hemmalag vann laget i alla fall matchen på läktaren. Jag hade en ganska dålig position på läktaren, längst upp till vänster på DIF-kortsidan, för att avgöra DIF-klackens styrka i matchen, men nog kändes hemmalaget något starkare. Konstigt vore det annars.

AIK firade 120 år. Ett perfekt tillfälle att damma av gamla profiler. Ja, AIK har faktiskt haft några hyggliga hockeyspelare genom åren. Gradin, Leidborg, Bjuhr och allt vad de heter. Dessa grabbar fick dock finna sig i att hamna i skuggan av en spelare som heter Georges Laraque.

Laraque är i dag en herre med rastaflätor och trivselvikt. Tidigare var han slagskämpe i NHL men när det var lockout 2004/2005 spelade han för AIK. AIK spelade då i Division 1, det vill säga serien under Hockeyallsvenskan. Motståndarna hette Väsby, Nybro och Mörrum. Vi pratar gärdsgård och tomma läktare. Totalt gjorde Laraque 13 matcher med AIK – i amatörserien. Det räcker för att vara den stora profilen när AIK firar 120 år. Snyggt. Laraque hyllades som en stor hjälte av publiken. Hur många av de som var där har sett honom spela hockey?

***
Säkerhetspådraget kring derbymatcherna är, med all rätt, stort. Då får publiken räkna med sämre faciliteter. Igår fanns det till exempel bara bajamajor som toaletter på Djurgårdens avspärrade kortsida. Under den sista perioden fanns det inga toaletter alls. Då var allt stängt. Jobbigt läge att med sprängande blåsa inte ha någonstans att ta vägen. Men vad kan man kräva och begära när man har köpt biljetter för ett par hundralappar?

***
Bäst i stan!

Dagens derby är sjukt viktigt för Djurgården. Dels för att förankra AIK i botten av tabellen, dels för att sabotera deras tänkta födelsedagsfirande, och dels för att ta tre egna poäng som är enormt viktiga i kampen om en slutspelsmatch. Oerhört mycket står på spel i kväll!

Ett tecken på att jag har blivit gammal, förutom att det har ramlat av några hårstrån från huvudet, är att jag har en favoritmatch 25 år tillbaka i tiden. Säsongen 85/86 gick det tungt för både Djurgården och AIK och med nio omgångar kvar möttes lagen på Hovet. AIK låg på den tionde och sista platsen samtidigt som Djurgården parkerade på kvalplatsen – det vill säga den nionde. 10239 åskådare hade knökat sig in på Hovet. Fullsatt med bred marginal. Stämningen var nervös.

AIK anförda av ”snuten” Peter Gradin tog ledningen i den första perioden. Målet räckte till ledning trots att DIF vann skotten med 9-4. Tidigt i den andra perioden kvitterade Erik Ahlström – ja, han har två söner i AIK i dag… – till 1-1. Peter Nilsson gjorde sedan 2-1 i samma period. Den sista tredjedelen var rafflande. Gradin gjorde sitt andra mål och matchen var utjämnad. Spelmässigt skapade AIK mer men Djurgården vek inte ned sig. AIK var så illa tvungna att vinna för att kunna ha en chans att rädda sig kvar i den högsta serien. Något mål framåt blev det inte. I stället vek Solna-laget ned sig i matchens slutskede och med mindre än en minut kvar av matchen frispelade Håkan Södergren sin kedjekamrat Janne Viktorsson. Fri med Thomas Östlund i sorkmålet gjorde han inga misstag. 3-2 till DIF med endast 44 sekunder kvar av matchen. Jösses vad glad jag var där jag stod och jublade på den femte raden på samma kortsida som AIK hade sin klack. Målet är ett av mina starkaste DIF-minnen genom al

På tisdag spelar Djurgården ett oerhört viktigt derby mot AIK. Förutom tre viktiga poäng i kampen om en slutspelplats står mycket ära på spel. Vilket lag tar flest segrar i den prestigefyllda kampen mellan Djurgården och AIK? Apberget besökte Hovet i dag för att kolla läget hos Djurgården.

På fredagsförmiddagen trotsade jag snökaoset och tog mig till Hovet för att se dagens träning. Jag har sett många träningar de senaste säsongerna och dagens pass var varken speciellt bra eller dåligt. Inledningsvis drillades det mycket forechecking och flera gånger samlades spelarna vid taktiktavlan för att utveckla spelet när motståndarna har pucken nere i egen försvarszon. Känslan är att laget inte är nöjda med hur de har satt stopp, eller snarare inte har satt stopp, för motståndarnas uppspel. Får vi se en förbättring redan mot AIK?

Passet rundades av med lättare tvåmålspel. Det svängde rejält och det var mycket spel på olika håll samtidigt. Anledningen till det var att det fanns två puckar i spel. När spelet var över firade lagen varsin seger vilket tyder på att det blev oavgjort. Alla spelare var på plats förutom landslagsspelarna och Jimmie Ölvestad. Juniorer fyllde på. Backarna Erik Gustafsson och Philip Holm samt forwards i form av Simon Mitman och Fredric Weigel. Stefan Söder är också med och tränar under uppehållet.

När den gemensamma träningen var kvar stannade juniorerna kvar på ena planhalvan av isen för att träna avslut. Stannade kvar gjorde också Mark Owuya, Staffan Kronwall, Patrick Cehlin, John Norman och Mario Kempe. De körde straffar tills Owuya knappt orkade röra sig.

Noterbart är att Patrick Cehlin har börjat spela med längre klubba under säsongen. Det har han gjort för att få ”bättre fjong” i skotten. Bättre fjong, men i benen, såg Marcus Nilson ut att ha. Kritiserad här, utanför laget mot Brynäs och med en svag säsong i ryggen kändes han i dag rappare och mer spelsugen än tidigare. Kanske har väckarklockan ringt nu?

Under träningen passade jag också på att testa min nyinförskaffade kamera. Bilderna håller blandad kvalitet och det finns mycket att lära sig när det gäller fototeknik. Det krävs mycket kunskap för att kunna ta en bra bild inne på mörka Hovet. Några av dagens bilder blev säkert bra men då beror det inte på kunskap. Det beror på tur. Alla bilder är från dagens träningspass.    

I dagarna kommer en längre intervju med Kristofer Ottosson finnas här på bloggen. Derbyt, svagt spel och mycket annat avhandlas i den. Håll utkik efter den!