Ena dagen är det allsvenska kontraktet klart. Nästa dag är det streckstrid igen. I dag är det först det sistnämnda som gäller men vinner Djurgården matchen borta mot Syrianska gäller det förstnämnda igen. Då har Djurgården säkrat spel i Allsvenskan även nästa säsong.

Viktig match är bara förnamnet. Jag vet inte riktigt hur jag skall formulera mig för att få fram betydelsen i kvällens match. Jag hoppar över det och hoppas i stället att vi ses nere i Södertälje i kväll. Inne på- eller utanför- arenan. Delar av Djurgården supportrar bojkottar matchen pga. Syrianskas löjligt höga biljettpriser. De, biljettpriserna alltså, är ett hån mot alla supportrar som vill stötta sitt lag på plats i stället för hemma i TV-soffan. Nu vet jag inte hur deras prissättning ser ut i övrigt men med tanke på hur usla deras publiksiffror varit under säsongen verkar det logiskt att det är dyrt att se dem även mot Trelleborg och andra skitgäng. Syrianska och deras publiksiffror är en skam för Allsvenskan.

Det vore en fröjd att vinna kvällens match och skicka dem närmare kval och nedflyttning. En klubb som Brommapojkarna tillför Allsvenskan mer. Det enda Syrianska har bidragit med den här säsongen är att höja genomsnittet på antal skadade spelare i serien. Vi har även hört dem gång på gång tycka synd om sig själva samt tvingats lyssna på deras gnäll och mindervärdeskomplex mot Djurgården och AIK. Visst är deras gnäll befogat ibland men att hela tiden gnälla med skygglappar för ögonen och smuts på den egna dörrmattan är bara pinsamt.

***
Djurgården får klara sig utan mittbacken Joona Toivio som är avstängd. Nicolaj Agger är dock tillbaka i laget efter att ha varit avstängd i den förra matchen. Agger saknades väldigt mycket i matchen mot IFK Göteborg och min förhoppning är att Djurgården med honom tillbaka på banan får lite mer tyngd och längd i sina anfall och att det underlättar för laget att flytta upp positionerna.

***
När lagen möttes på Råsunda i somras vann Djurgården komfortabelt. Då hade Syrianska flera spelare borta på grund av skador. Till dagens match är de flesta tillbaka och kvällens motståndarlag är betydligt starkare än det lag som spelade på Råsunda.  

***
Sharbel Touma, Johan Arneng och Abgar Barsom. Den förstnämnde unnar jag spel i Superettan, den andra bryr jag mig inte om medan jag verkligen respekterar och uppskattar den tredje. En spelare och person som har betydd mycket för Djurgården. Bara för hans skull skulle jag kunna hoppas att Syrianska klarar sig kvar i Allsvenskan men det gör jag inte. Jag unnar honom framgång på annat håll nästa säsong i stället.

Trion kallas förövrigt för ex-gårdare på Syrianskas officiella hemsida. ”Ex-gårdare” känns mer supporterblogg än officiell hemsida  

***
I Syrianska spelar Nahir Oyal. Nästa säsong spelar han i Djurgården. Knepigt läge om han får spela matchen. han skulle kunna skjuta sin blivande klubb ned i Superettan. Oyal har under hösten visat sig vara en stark offensiv kraft för Syrianska.  

***
Nu sparkar vi ned Syrianska i Superettan.

***
Fredrik Bremberg har fått kicken från HV71. Det vore en dröm att se honom i Djurgården igen men chansen att det kommer att bli så känns liten. ”Linkan” och Hardy Nilsson är kanske ingen superkombination. Dessutom undrar jag om det finns tillräckligt med plats i Djurgården för både Marcus Nilson och ”Linkan”? Sett till hur Djurgårdens spel har sett ut de senaste två säsongerna välkomnar jag verkligen ”Linkan”. Han är den spelare som kan lösa upp knutarna i det trötta fantasilösa grundspelet. Frågan är dock om han skulle få tillåtas att göra det om han kom tillbaka i Djurgården? Om inte är det lönlöst att plocka tillbaka Bremberg.

Pontus Åberg i samma formation som Fredrik Bremberg. Det vore något.

***
I bildspelet finns diverse bilder på de personer som nämns i inlägget.

Djurgården vann mot Färjestad efter straffläggning och med tanke på hur skadedrabbat laget var får det ses som två bonuspoäng. Lagets yngre spelare krigade stenhårt i tre perioder. Doldisar och nykomlingar som Stefan Söder, Ludvig Blomstrand och Philip Holm visade framfötterna. Vassast av alla var dock 18-årige Pontus Åberg som spelade fram till ett mål samt avgjorde straffläggningen. 3-2 till Djurgården.

Både Färjestad och Djurgården har startat serien svagt. Djurgården har ändå, till skillnad från Färjestad, samlat ihop några poäng. Med tanke på tabelläget och på Djurgårdens tunna matchtrupp låg pressen på Färjestad. Det passade Djurgården utmärkt. Uppoffrande spel i egen zon var det som gällde hela matchen. Det täcktes skott föredömligt matchen igenom. Noterbart var att det inte var de äldre spelarna som visade vägen utan i stället var det ungdomarna som vann den här matchen med sitt spel.

Målen:
0-1 Djurgården gjorde matchens första mål i den andra perioden. Tim Eriksson snirklade bort tre spelare innan han mitt i ett skär avlossade ärtbössan. Målet gjordes i powerplay men något klassiskt PP-mål var det inte.

1-1 Kvitteringen kom i den tredje perioden. Nyförvärvet Hannes Hyvönen sköt från blå. Wesslau tappade lite enkelt pucken förbi sig.

1-2 Strax efter kvitteringen fångade Pontus Åberg upp en puck nere vid kortplanket i egen zon. Han skickade in pucken till Mathias Tjärnqvist som snyggt placerade pucken högt bakom Nihlstorp.

2-2 Nästa kvittering var snöplig. Fredrik Sjöström skickade en myra mot mål. Josef Boumedienne ville hjälpa till och ändrade riktning på pucken. Något som ställde Wesslau.

Avgörande straff: Pontus Åberg – hetast i matchen – var den ende spelaren som satte en straff. Djurgården har en ny storspelare på gång. Förutom mål och assist hade han även ett skott i stolpen. Det händer grejer när han är på isen.

***
Två viktiga bonuspoäng spelades hem med tur och skicklighet. Det unga DIF-laget gjorde en mycket bra insats men det märktes att motståndarna Färjestad har stora problem. Hade vi mött ett ”normalt” Färjestad i dag hade det kunnat sluta helt annorlunda.

***
Kul att se alla juniorer kriga matchen igenom. Det var inte snyggt men det var bra. Offensivt hade Djurgården inte mycket att komma med. Chansr skapades men det var mestadels på kontringar. Någon match här och där kan ett så pass skadedrabbat lag som Djurgården vinna någon match med en juniorbetonad laguppställning. Skulle Djurgårdens skadekris hålla i sig kommer dock laget att få det jobbigt. Det är svårt – och beundransvärt – att vinna matcher på det sätt som Djurgården gjorde i dag.

***
Bilder från matchen finns i bildspelet.

Domaren Martin Hansson stod i centrum när Djurgården förlorade med 1-2 (1-0) hemma mot IFK Göteborg. Den tidigare så omåttligt impopulära domaren sjönk, om det nu var möjligt, ytterligare på popularitetsrankingen när han valde att frilägesutvisa Joona Toivio och samtidigt blåsa för straff för motståndarlaget en bit in i den första halvleken.

Efter den situationen fortsatte han skoningslöst att ge IFK Göteborg fördel i alla närkamper. När Hansson senare blundade för en hands i IFK Göteborgs straffområde kokade majoriteten av åskådarna över. Domaren stal hela showen inför en publik som betalat för att se fotboll. Efter matchen skyndade Hansson snabbt av gräset utan att tacka spelarna. Fullt medveten om publikens frustration men säkert inte alls medveten om varför den var frustrerad. Ty Martin Hansson gör väl alltid rätt? Han är trots allt FIFA-domare. Dessutom hade han väl bråttom ut för att skriva rapporten. Ingen skriker på Martin Hansson ostraffat.

Matchen då? Djurgården fick en drömöppning. Joona Toivio dundrade in en frispark, via ribban, från 30 meter redan i den andra minuten. Ett mål som kändes helt overkligt på Stadion. Det var knappt att vi på läktarna fattade vad som hände. Därefter handlade det mest om IFK Göteborg och Djurgården skall vara glada för att ledningen höll hela första halvleken ut. Gästerna hotade med löpningar på djupet och mittbacksduon Ceesay och Toivio hade det jobbigt. Pa Dembo Touray i målet och hans stolpar hindrade bollen från att rulla in i nätmaskorna.

Fem minuter in i den andra halvleken hängde Djurgårdens försvar inte med. Joona Toivio slet tag i Tobias Hysén och situationen som beskrivs i det första stycket uppstod. Min känsla var att Hansson faktiskt gjorde rätt och jag var mer sur på att Djurgården inte hängde med. Mycket kan man skylla på Hansson men regelboken ser ju tyvärr ut som den gör. Däremot gjorde Hansson mindre rätt efter straff- och utvisningssituationen. Han är helt enkelt ingen bra domare.

Efter utvisningen kändes det som en tidsfråga innan ledningsmålet skulle trilla in. 20 minuter efter utvisningen kom också målet. Djurgården blev upprullat på vänsterkanten och inlägget som skickades in skallade Hannes Stiller i mål.

Djurgården jobbade sedan hårt för en kvittering och ordnade fram några skapliga lägen som dock inte resulterade. Med en man mindre förmådde laget inte att skapa något tryck på IFK Göteborg och avsaknaden av Nicloaj Agger märktes tydligt. Soloköraren Kennedy må kunna avgöra matcher på egen hand men mycket till hjälp för sina medspelare är han tyvärr inte. När Kennedy dessutom hade en dålig dag var Djurgården uddlösa.

Nog om detta, lunchen är slut. Nya tag på fredag. Då kan det allsvenska kontraktet säkras. Alla till Södertälje.

I söndags var det visning av Swedbank Arena i Solna. Jag var personligen inte på plats men en kompis – och bänkgranne på Stadion – var där. Läs nedan vilka intryck och känslor han fick under och efter visningen.

 Jag fick en liten rapport från visningen som jag har sammanställt i detta inlägg. Anmärkningsvärt är att rapportören efter att ha varit där har han ändrat åsikt om arenan. Trots att han bor ett sned Dembo-utspark från arenabygget var han mer negativ till spel på arenan efter visningen än han var före. Detta trots att han imponerades av arenan och dess utformning.

VD: n för arenan höll i visningen. Han försökte inte att sälja i konceptet. Känslan var att de bara vill ha ett allsvenskt lag på arenan och att de i stället för två lag hellre tar dit U2 och Madonna. Hade Eddie Meduza varit vid liv hade han säkert varit aktuell för spelning på Swedbank Arena han också.

Skulle det bli aktuellt med två allsvenska lag på arenan var det något de fick titta på men de vill helst marknadsföra sig med ett lag på arenan. Vilket lag de helt vill ha där känns ganska klart i och med att stolarna är beställa i gult och i en väldigt mörkblå – nästan svart – färg.   

Swedbank Arena vill ha långtidskontrakt med sin hyresgäst. Inga korttidskontrakt, Något som definitivt inte passar Djurgården. Djurgården skulle hur som helt få ett anbud i veckan.

Efter visningen kändes Stockholmsarenan – osedd – som ett bättre alternativ än Swedbank Arena.

Om arenan i övrigt skriver rapportören följande:

”Tyckte att arenan var grym i sig och kommer att bli jäkligt bra tryck, och den såg inte så farligt stor ut när man var där inne – kändes som en väldigt kompakt arena. Tyvärr lär gnaget få ett rejält uppsving, både med sponsorer och publik, om nu de väljer att spela där.”***
Min rapport från visningen av det som skall bli Stockholmsarenan har dragit ut på tiden. Kort summerat verkar de ha varit mer säljande än de på Swedbank Arena. De som presenterade Stockholmarenan gjorde sitt allra yttersta för att sälja och för mig blev det lite för mycket. Jag som är intresserad av fotboll vill ha en fotbollsarena och för mig är det ointressant om det kommer att spelas hockey, köras speedway eller arrangeras division-1-fotboll på arenan. Arenan kändes ändå bra även om det är svårt att få en bra känsla när man kollar ut över en byggarbetsplats.

Värt att notera är att man kommer att sitta närmare planen på Stockholmsarenan än vad man kommer att göra på Swedbank Stadion. På Stockholmarenan är det två etager men det övre etaget kommer inte att hänga över det nedre. Bra tycker jag även pm jag helst vill jag se en arena i en etage.

Fördelen med Stockholmsarenan är att vi kommer att spela matcher i Globen-området året runt. Fördel också att vi redan har en koppling dit eftersom vi redan har hockeysektionen där.

***

Tidigare inlägg:
Stockholm vs Solna. Plus och minus.

Flytta direkt

I dag kändes det som att det var mer folk som handlade på ICA Maxi i Häggvik eller satt fast i bilkö i norrgående körriktning på E4 Uppsalavägen än som var på Stadion. En bit över 5000 gånger snurrade de tröga vändkorsen in till tegelborgen när Djurgården tog emot Kalmar FF. En svag publiksiffra. Resultatet var dock bättre och Djurgården tog sin tredje raka seger.

Jag avundas inte de som jobbar med Djurgårdens matcharrangemang. Även om det är ett kul arbete är det otacksamt. Hur lockar man folk till Stadion en fredagskväll för att se allsvensk fotboll samma vecka som det har varit derby i både fotboll och hockey? Dessutom väntar en intressantare hemmamatch redan på måndag då IFK Göteborg kommer på besök.

Vi som var där fick se en spännande match med flera snygga individuella prestationer där Djurgården stundtals spelade riktigt bra. Den första halvtimmen spelade laget en varierande fotboll mot ett passivt motståndarlag. Gästerna gjorde sitt yttersta för att bromsa tempot i matchen men Djurgården lyckades hålla den vid liv. Pigga mittfältare och en rörlig spelbar Nicolaj Agger på topp var några av anledningarna till det. Rättvist tog Djurgården ledningen. Sebastian Rajalakso firade sin födelsedag genom att nicka in 1-0 framspelad av Mattias Jonson.

I den andra halvleken stod Djurgården inledningsvis på hälarna. Allt spel från den första halvleken lämnades kvar i omklädningsrummet. Följaktligen kom också kvitteringen. En ganska snygg sådan. Johan Bertilsson tog en bra löpning bakom och mellan Djurgården backar och när han sedan fick en passning på läppen var det enkelt för honom att sätta bollen i nät bakom Pa Dembo Touray.

En olycka kommer sällan ensam. Minuterna efter baklängesmålet blev Nicolag Agger utvisad sedan han tilldelats sitt andra gula kort. Det första fick han för en fällning och det andra för en filmning. Tungt för Djurgården. Utvisningen fick dock fart på Djurgården och kanske smet det fina spelet från första halvleken ut ur omklädningsrummet när Agger klev in där 35 minuter tidigare än övriga spelare?

Djurgården krigade på bra och vågade spela offensivt trots en spelare förre på banan. Det gav resultat. Duktige Peter Nymann tog en lång löpning med boll längs högerkanten några minuter efter utvisningen. Han avlossade ett skott som det blev retur på. Bollen hamnade framför fötterna på Rajalakso som kunde sätta sitt andra mål till publiken stora glädje och förtjusning. Målet räckte till seger. Mot slutet var det bra tryck inne på Stadion när den slumrande sittplatspubliken (mig själv inräknad) vaknade till liv. Volymen från klacken var dock många gånger inte mycket att hurra över.  Mattias Jonson hyllades av Foch G med sångräkning upp till hundra och han tackade för det genom att applådera från sin plats på bänken – utbytt som han blev. F och G uppges ha gjort en ganska bra match men från min plats på E är det svårt att avgöra.

Mycket var bra i den här matchen. Förvisso var Kalmar försvagat eftersom flera viktiga spelare saknades men Djurgården spelade likväl  stundtals riktigt bra. Plus i kanten för Peter Nyman, Sebastian Rajalakso och innermittfältarna som fick fart på Djurgården spel. Plus också till Nicolaj Agger som var mycket användbar i uppspelsfasen. Bäst av alla var dock målvakten Pa Dembo Touray som gjorde flera kvalificerade räddningar.

Adama Guira fick hoppa in i den andra halvleken och hade jag inte känt igen honom på stilen hade jag inte trott att det var samma spelare som jag tycker har spelat bra i de U21-matcher jag har sett. Inte många rätt på Guira som inte ens kom till avslut när han hade öppet skottläge en meter från mål. Han försök till chippassning var inte heller helt lyckad. Adama borde dessutom ha blivit utvisad när han med dobbarna före manglade ned en motståndare. Domaren Martin Ingvarsson valde dock att blunda. Troligtvis fylld med skam efter utvisningen på Agger. Ingvarsson var inte bra…

***
51 bilder från matchen finns i bildspelet.

***
Kul att Djurgården Fotboll framkallar glädje igen. Kul att se Djurgården kriga till sig tre poäng med en man mindre.

***
Mot fjärde raka!

Stefan Söder

Tillbaka på Stadion i kväll för match hemma mot Kalmar FF. Ett motståndarlag som kommer till spel utan Rydström, Sobralense och Mendes. Bra förutsättningar för tre nya poäng i bottenstriden. Kalmar har dessutom varit svaga på bortaplan den här säsongen.

Djurgården har den här säsongen klumpat ihop först förluster och sedan vinster. Först kom alla förluster i klump innan det vändes till en positiv trend med många vinster. Sedan gick det utför igen i en rad matcher innan det vände mot Trelleborg. Vid vinst i kväll är det vinster i klump som gäller. Tredje raka trepoängaren. Kvalspöket kommer då längre bort.

I matchen mot Kalmar får Djurgården klara sig utan Kennedy Igboananike. Han är avstängd och får vänta till måndag med att göra mål igen. Jonna Toivio är däremot tillbaka i truppen efter att ha varit sjuk. Även om Joona gjorde mål mot Kalmar i våras lär mittbacken inte ersätta Kennedy som forward i kvällens match.

***
Klumpig är också Jimmie Ölvestad. Han har i säsongsinledningen samlat ihop väldigt många utvisningsminuter. I går åkte han ut 2+10 sedan han aningen vårdslöst tacklat en motståndare. Utvisningen renderade i spel 5/3 för Luleå vilket resulterade i ett baklängesmål. Trots sex poäng har Djurgården spelmässigt inte imponerat i säsongsupptakten. Det ser trögt ut på alla möjliga sätt och bättring måste ske. Luleå kunde lätt spela hem matchen och med undantag för Ölvestads tackling var det inte mycket hetta i matchen. Inte mycket av känslorna från slutspelet fanns kvar i denna match.

Jag tycker att DIF-truppen ser intressant och välbalanserad ut och bättre prestationer än det vi har sett hittills kan vi kräva. Fortsätter det att se lika illa ut framöver är det dags att göra något markant och jag har mitt förslag på lösning klart sedan tidigare.

Av gårdagens match såg jag bara den sista perioden. Av rapporterna att döma var det det lagets bästa period i matchen. En ljusglimt var att Pontus Åberg gjorde mål igen. I övrigt har laget svårt att skapa långa anfall och farliga målchanser. Kedjan med Eklund, Kempe och Eriksson jobbade bra tillsammans och det resulterade också i mål. I övrigt känns det som att spelarna inte jobbar tillsammans. För att snubbla tillbaka till rubriken i inlägget kan jag skriva att jag vill se spelarna jobba mer i klump…  

***
Igår roade jag mig med att kolla på lite DIFTV-klipp på difhockey.se. I en intervju inför derbyt säger Tomas Montén att det är viktigt att vara med från start i derbyt. Det skulle inte se ut som förra året. Det gick ju sådär med det  även om matchen till sist slutade som väntat.

***
Nere i Malmö fortsätter FF-ledarna Per Ågren och Håkan Jeppsson att grina. Rykten gör nu gällande att Sveriges näst största småstad riskeras att drabbas av översvämning i höst.

***
Bloggen passerade i veckan 100 000 besökare. Stort tack för att ni hittar hit! Jag hoppas att ni har överseende med lite spam på diverse forum samt ett och annat slarvfel i inläggen. Det här inlägget korrlästes en halvtimme efter det att jag hade publicerat det och det resulterade i ganska många ändringar och rättelser.

Två derbysegrar på två dagar. För stunden är det lätt att vara djurgårdare. Det spelade ingen roll att Djurgården bjöd på en extremt usel förstaperiod i hockeyderbyt. Laget vann ändå med 4-2.

I den första periodpausen i derbyt mellan Djurgården och AIK brände jag i väg ett SMS till en kompis. Jag beklagade mig över hur trötta Djurgårdens 70-talister såg ut och klagade även på att de fick mycket istid av Hardy Nilsson. Då hade Djurgården blivit utspelat i 20 minuter. 0-1-underläget var en skänk från ovan. Om inte Gustaf Wesslau hade imponerat mellan stolparna hade gästernas ledning varit betydligt större.

Sen hände något. En sork skickades till utvisningsbåset och Djurgården fick spela powerplay. En spelform som kan förändra en matchbild. Så även denna gång. Djurgården fick chans att etablera tryck i anfallszonen. Det gjorde laget och när Marcus Nilson pricksköt 1-1 vände matchen. Skottet smet i vid målvakten Viktor Fasths främre stolpe. Därefter rullade det på. Djurgården behövde inte spela bra många sekunder för att skaffa sig ett rejält övertag i matchen. 1.24 senare gjorde Jimmie Ölvestad 2-1 och när klockan tickat ytterligare 2.21 satte Fredrik Claesson 3-1 med dragskott. Målvakten Viktor Fasth påminde under ett par minuter mer om ett såll än om en elitseriemålvakt. Mellan mål två och tre hann han även med att få ett smärre bryt när Mario Kempe körde in i honom. Med dessa fina minuter avgjorde Fasth matchen och han får således ses som matchhjälte.

Efter målexplosionen blev matchen jämnare. Djurgården spelade tack och lov upp sig men det var många gånger svajigt i den böljande matchen. Jag tycker inte att Djurgården fick något tryck nere i anfallszonen och de långa anfallen var både för få och för korta. Det räckte i den här matchen. Kristofer Ottosson satte 4-2 i tom kasse och punkterade matchen för Djurgården. Fjärde raka hockeysegern mot AIK var därmed ett faktum.

***
Gustaf Wesslau får ta stor del av segern men jag måste även lyfta fram mig själv. Mitt SMS verkar ha landat i omklädningsrummet. 70-talisterna klev fram, även om Ölvestad är född 1980, och Hardy Nilsson vaskade om i kedjorna. Välbehövligt.

***
Djurgården hade tio tvåminutersutvisningar. AIK sex. Bara i spel 5/3 lyckades AIK göra mål i numerärt underläge. Boxplay fungerar bra.

***
Förra säsongen blev Mark Owuya derbyhjälte för AIK. Nu blev Viktor Fasth hjälte för Djurgården. Kommer han också att hånas i media nu? Troligtvis inte.

***
Mario Kempe fick hjälp av en AIK-back när han körde in i stolpen och i Viktor Fasth. Fasth replikerade med att veva med klubban efter Kempe samt svinga med handskarna i ansiktet på DIF-forwarden. Domarna kvittade utvisningarna.Varför är hockeydomare så extremt flata?

***
Fredrik Claesson satte ett dragskott bakom Viktor Fasth. Claesson är född 1992 och jag visste inte ens att så unga spelare kunde skjuta dragskott. Dog inte det skottet ut samtidigt som Mats Waltin placerade rören på hyllan?

***
Två derbysegrar på två dagar. Blickar vi tillbaka har Djurgården, som jag nyss skrev, fyra raka segrar mot AIK, I Fotbollen har laget inte förlorat ett derby på över två år och där har laget tre segrar i de fyra senaste matcherna. Dags att införa derbygruppen i både Allsvenskan och Elitserien?

***
Det har skrattats åt Dembo och det har skrattats år Owuya. Varför gå över bron efter vatten?

***
Två segrar på tre matcher trots att spelet inte riktigt har klickat. Kommer det att börja fungera snart eller kommer vi att få genomlida en till säsong som påminner om förra? Upp till bevis Hardy!

***
Matchen följde jag hemma i TV-soffan och därför är det svårt att bedöma klackmatchen. Kampen om mikrofonerna verkade Djurgården i alla fall ha vunnit då det glädjande nog nästan bara hördes DIF-ramsor under matchen.

***
Två matcher, två segrar, sex poäng. Bäst i stan!

***
Bilder från matchen och från händelser före matchen finns i bildspelet.

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Foto: Scanpix

1-0

Foto: Scanpix

Segerns sötma smakar gott i munnen en dag som denna och vinsten i fotbollsderbyt på Råsunda gör att det spelar mindre roll hur det går i kvällens hockeydrabbning. Den vikigaste matchen är ändå redan vunnen men visst skulle det ge en extra krydda att vinna båda dubbelderbymatcherna.

Inlägget i går kväll var skarvat. Det var allt annat än objektivt och det var meningen. Det känns ganska skönt att få vara en skam för alla djurgårdare. Ett tecken på att jag har lyckats.

Eftersnacket handlar mycket om Magnus Pehrssons ”attack” på Andreas Alm, Kennedys nyfunna form och om bengalerna i inledningen av den andra halvleken. ”Inledningen” blev först ”ineldningen” vilket även det var ett passade ord. Stavfelet är dock korrigerat nu. Som väntat är det glada tongångar inne på alla DIF-forum efter matchen samtidigt som gnagarna suckar över att laget gjorde säsongens sämsta match. Märkligt att solnatattarna två säsonger i rad har gjort sina sämsta matcher mot Djurgården. Otur. Det som de verkar ha glömt bort är att två Banguras saknas och att ersättarna inte ens skulle platsa i Djurgården. Det vore ytterst märkligt om inte det märkbart skulle påverka lagets kvalitet.

Hockey i kväll. Djurgården mot Viktor Fasth. Jag är livrädd för en repris från förra säsongen. Då blev Djurgården förnedrade i det första derbyt. Förhoppningsvis är det mer go i laget i dag än det var då. Nyförvärven Jonas Almtorp och Mattias Carlsson känns lite som typiska derbyspelare. Gubbar som kommer att dras med av publiken som inte kommer att vika undan i någon närkamp. Vinner Djurgården i kväll är det Carlsson som är matchvinnare. Jag garderar med Mario Kempe. Jag unnar honom matchvinnarrollen i ett derby. Vinner AIK lär det vara målvakten som är hjälte. För Djurgården gäller det, förutom att överlista Fasth, att sätta passningarna på varandras klubblad. Det är en bra början på förbättring jämfört med hur det såg ut i lördags mot Modo.

Min familjesituation och Djurgårdens smått hysteriska spelschema, i fotboll och hockey, med match var och varannan dag i Stockholmsområdet gör att jag kommer att följa matchen från soffan i kväll. Under de kommande veckorna går de viktiga matcherna i fotbollen före hockeyn. Den som vill ha en mer objektiv rapport från ett derby skriven av mig bör därför ta chansen i kväll. Risken/chansen att jag går i gång på samma sätt som när jag ser matchen på plats är minimal.

Kom igen DIF. Gör mig stoltare. Krossa Gnaget.

Ett stadigt kliv upp till säkrare mark i tabellen och en rejäl fet käpp i hjulet på solnatattarna. Derbytriumfen på måndagskvällen var fantastisk skön. 1-0 till Djurgården.

Det var hektiskt på jobbet i dag vilket var ganska skönt. Då fanns det inte tid till att surfa runt och läsa om derbyt med mer nervositet som följd. Jag tog en sväng förbi Gnagarforum och insåg direkt att mitt hopp om poäng i matchen var orealistiskt. Ingen spelare i Djurgården skulle ta en plats i AIK:s startelva. Ingen. Haja hur risiga Djurgården verkligen är om ingen av spelarna platsar i ett lag som startar med Admir Catovic. Catovic var klart en av matchens dominanter. Hans frispark i den andra halvleken rullade till exempel framåt trots att han missade bollen. Magiskt!

Matchen startade med en tyst protest mot SVFF och en hel del annat. Det kändes riktigt skumt att sitta på ett välfyllt tyst Råsunda. Avslaget värre. Fördelen med tystnaden var att chanserna som skapades inte kändes farliga. När tystnaden bröts var det dock slut på sinnesfriden och i takt med att domaren Jonas Eriksson vägrade att varna grisspelande motståndare gick både en och två säkringar i min skalle. Anspänningen på ett derby kan inte vara bra och det är med tryckande värk i huvudet som jag skriver detta.

Den största grisen av dem alla var Alexander Milosevic. Det var länge sedan jag såg en spelare tillåtas spela så regelvidrigt och skitigt som han fick göra. Andreas Augustsson framstår som en präktig pojke i jämförelse. Niklas Backman och inhopparen Kenny Pavey hängde med i samma spår som Milosevic och hade domaren Jonas Eriksson haft så lite som en prinskorv till snorre i fillingarna hade han kunna visat ut hela gänget. Nu var det knappt han tog upp det gula kortet.  

Djurgården gjorde en bra match. Mittfältarna gjorde ett kanonjobb och trots fult spel från motståndarna stod de upp och vann kampen. Backlinjen spelade stabilt och Kebba Ceesay var överraskande bra som mittback. Ingen saknade Joona Toivio. Bäst av alla var ändå Kennedy Igboananike. Han avgjorde matchen med en soloraid i den första halvleken och han var överlag hela tiden ett hot. Kennedy sprang ifrån alla innan han behärskat placerade bollen i nät. Det roliga med Kennedy är att han ser ut att spela sina egna matcher med egen- eller utan taktik. När han gör mål är det dumt att gnälla.

I början av den andra halvleken avbröts matchen i ett par minuter. Två rejäla bengalhav tändes på kortsidorna och röken låg länge tät inne på Råsunda. En skarp kontrast till de tio tysta minuterna i början av matchen. Effektfullt.

Segern kändes rättvis även om Djurgården började trevande. Laget spelade kompakt och spelade på omställningar. Passningsspelet fungerade bra och Djurgården tog sig många gånger fram till bra lägen med snabba passningar av varierande längd. Samtidigt bjöd AIK på många bollar genom att lättvindigt flera gånger slå bollen till fel adress.

***
Magnus Pehrsson och Andreas Alm var inte överens efter matchen. MP var, liksom jag, upprörd över hur skitigt AIK spelade. Alm stoppade huvudet i sanden, blundade och stängde av öronen. Precis som alla andra AIK:are. Om man ljuger tillräckligt mycket för sig själv och blundar för sanningen blir lögnen till slut sann. När de har ljugit klart för sig själva var det väl Djurgården som våldförde sig på AIK i matchen. MP körde på rejält och förtjänade kanske en varning i den situationen.

***
Det är för de här segrarna jag är supporter. På Stadion kan jag många gånger komma på mig själv med att vara något frånvarande och oengagerad. När det vankas derby mot AIK är det tvärt om. Då är jag på tå. Det är så sjukt skönt att vinna de här matcherna. Med tanke på hur motståndarna spelade i matchen tycker jag ännu mer illa om dem nu än jag gjorde före avspark.

***
Jag stod långt upp och långt ut på södra mellan under matchen. Där var det ovanligt bra drag och känslan var att vi klackmässigt gjorde en bra match. Enda plumpen var en riktigt nervös kvart i den andra halvleken.  I övrigt verkade det låta bra och en anledning till det var de något enklare sångerna.  

***
”Välkommen Lillebror” hade AIK tryckt på framsidan av matchprogrammet. När skall de förstå att vi inte är släkt? Kom och ta oss eller nåt. Inget SM-guld för AIK…

***
I bildspelet finns mängder av bilder från matchen, från TIFO-arrangemangen och bengalbränningen.

***
Nu tar vi nya tag till tisdagens hockeyderby. Blir det dubbla segrar i dubbelderbyna?