Djurgården rånades på ett mål i bortamatchen mot Modo men gästerna replikerade sedan med att sno med sig två poäng från matchen. Oerhört viktiga sådana. Vinst med 2-1 efter mål i förlängningen.

Trots uppryckning i den sista perioden var Djurgården på väg mot en ny förlust. Jimmie Ölvestad tog då saken i egna händer och transporterade pucken över hela isen och hela vägen in i mål bakom Mikael Tellqvist. Kvitteringen 1-1 kom med bara 3.11 kvar att spela. Att målet var av stor betydelse var det lätt att se. Ölvestad firade med ett rejält segervrål. En förlust hade inneburit att Djurgården hade halkat ännu mer efter – och under alla streck – i tabellen. Det var kul att se den vanliga Jimmie Ölvestad igen.

Målet tog matchen till förlängning och spel om bonuspoängen. Där klev nyckelspelaren Marcus Nilson fram och satte segerpucken. Då var det bara tio sekunder kvar att spela. Djurgårdens första övertidsvinst sedan säsongen 09/10! De bonuspoäng Djurgården har spelat hem efter det har varit på straffar.

Spelmässigt var Modo det bättre laget i matchen. Hemmalaget hade 25-10 i skott efter två perioder. Storspel av Gustaf Wesslau höll Djurgården kvar i matchen och jag är glad att Djurgården satsade på honom i stället för på Mikael Tellqvist.

Matchen hade kanske fått en helt annan utveckling om Patrick Cehlins mål i den första perioden hade räknats. Mikael Tellqvist trodde sig fånga pucken i bröstet men i själva verket låg den fri mellan hans benskydd. Cehlin skyndade dit och petade fram pucken mot mållinjen där John Norman gav den ytterligare skjuts över mållinjen. Då hade ingen av domarna blåst. Ett solklart mål. Efter domarkonferens blåste målet av någon märklig anledning bort. En rejäl domarskandal.

I och med de två poängen gick Djurgården om AIK i tabellen. Laget är dessutom, med en match mindre spelad, bara två poäng efter Färjestad ovanför slutspelstrecket. Nu blir det spännande att se vad Djurgården gör av denna vändning. Lyfter sig laget, och får energi, av den eller är allt som vanligt igen nästa match? Faktum kvarstår ändå, trots dagens vinst, att det spelmässigt finns massor att förbättra. Lite extra positiv energi kan vara hjälp på vägen i förbättringsprocessen.

***
Bilderna i bildspelet är från mötet på Hovet.

Djurgården, eller snarare ”Bjudgården”, inkasserade ännu en förlust hemma på Hovet. HV71 kunde vinna med 3-2 efter tre rejäla bjudningar av DIF-spelare. Utöver misstagen såg det ut som vanligt och det enda positiva att plocka med sig är att de två målen gjordes i numerärt överläge.

En lovande DIF-inledning på matchen. Det fick publiken på Hovet se. Några mål framåt blev det dock inte. Knappt ens några skott på mål men likväl en lovande inledning. Sedan blev det mörker. Josef Boumedienne gjorde säsongens bjudning när han som siste man på defensiv blå med ett pass bakom sin egen rygg frispelade HV-forwarden Jesse Joensuu. Joensuu kom fri tillsammans med Jason Krog och den sistnämnde avslutade i öppet mål sedan lagkompisen lurat Gustaf Wesslau. Målet kändes förnedrande.

Sista halvan av den första perioden var inte bra. Som tur var blev det bättre i den andra. Två PP-mål tog Djurgården till ledning. Mattias Carlsson krigade först in en retur och sedan tog Kyle Klubertanz saken i egna händer genom att sätt ett snärtigt skott i Daniel Larssons främre kryss. DIF vann skotten med 13-7 och det kändes bra inför den sista perioden. Det kändes inte lika bra efter den…

HV71 tog sig samman och vann skotten i slutakten med 11-2. Två av skotten gick i mål. Mål som föregicks av rejäla misstag. Tre minuter in i perioden hade Daniel Tjärnqvist (kan även har varit John Normans hårsvall som skymtades där) pucken nere i offensivt sarghörn. Han skickade in pucken på chans framförmål men där fanns ingen medspelare. I stället startade han ett HV-anfall. Det mynnade ut i att John Norman rensade pucken, på Jukka Voutilainen, in i mål. Tre minuter senare briljerade Kyle Klubertanz. Han stod på öronen när han såg ut att bli överraskad av att en motståndare attackerade honom. Oscar Sundh fångade upp pucken och serverade den till Johan Lindström. Wesslau hade inte en chans att hänga med i den sidledsförflyttning Sundhs passning framtvingade. Klubertanz såg på nytt extremt trög ut och han verkar tro att det är allmänhetens åkning på Hovet.

***
Eländet fortsätter. Djurgården bjuder på mål samtidigt som ytterst få chanser skapas framåt. Allt är för dåligt med undantag för dagens effektivitet i powerplay. ”Bjudgården” har mycket att jobba med. Hur länge sitter Hardy säker i ö-rådet? Tabellen är dyster läsning. Det blir färre och färre lag bakom oss och poängavståndet ned till dem minskar för varje omgång.

***
Jag hade en tro om att Djurgårdens lag den här säsongen skulle innehålla spel- och passningsskickliga backar. Det var fel. På pappret kanske vi har det men på isen ser det för sorgligt ut. Josef Boumedienne får, många gånger med alla rätt, ta mycket skit, men frågan är om inte Kyle Klubertanz är en större syndare i dagsläget. Andreas Holmqvist får mer än gärna vara tillbaka redan förra veckan.

***
Djurgården skapar ytterst få chanser. Plotter i anfallszonen mynnar ut i få farligheter. Lösningen på det? Fredrik Bremberg. Ge gubben ett korttidskontrakt för att se vad han har att erbjuda.

***
Matchbilder bildspelet.

Mika Zibanejad kommer hem. I dag blev det klart att han kommer att lämna Ottawa Senators och Djurgården får därmed en efterlängtad centerförstärkning.

Under inledningen av NHL-säsongen har lagen chans att testa spelare som de har i sin organisation för att se om de är redo för NHL eller om de skall stå på tillväxt i någon annan liga. Mika har spelat de första nio matcherna med Ottawa men nu har han fått besked om att han inte skall vara kvar. Hade Mika spelat en match till hade han 3-årskontrakt med Senators börjat gälla men nu när han återvänder till Djurgården skjuts den starten upp. I de nio matcher han fick spela noterades han för en assist. I spel 5/5 var han -3. Han har spelat i genomsnitt 12.54 och gjort 17,4 byten per match enigt NHL.com.

Djurgården har startat elitserien svagt. Laget har spelet dåligt och före torsdagens match mot HV71 är laget under slutspelsstrecket. Framför allt har laget känts tunna på centersidan. Mika blir en efterlängtad förstärkning. Återstår nu att se om han kan vara samma friska fläkt som när han flyttades upp från junior- till a-laget under förra säsongen eller om han smälter in i Djurgården fantasilösa aningen tröga spel.

Välkommen hem Mika!

Redan i dag presenterade Djurgården sitt andra* nyförvärv till kommande säsong. Yussif Chibsah, 27, har skrivit på ett 3-årskontrakt. Den defensive mittfältaren kommer närmast från Gefle där han har varit en av lagets viktigaste spelare. 

Att Djurgården värvar Chibsah kommer inte som någon överraskning. Detta trots att jag inte har hört ett ljud om att han skall vara på väg till klubben. Sedan han provtränade med Djurgården för ett par år sedan har han på något vis känts aktuell som ett tilltänkt nyförvärv hela tiden.

Jag har ingen jättekoll på Yussif Chibsah men någonstans i bakhuvudet har jag för mig att han är en spelare som rör sig – och städar – över stora ytor defensivt på mittfältet. Känslan är också att han är en spelare som slår bra bredsidor till sina medspelare. En trygg gubbe att ha framför backlinjen.

Ett par timmar efter det att värvningen offentliggjorts kom, som ett brev på posten, information på dif.se att Adama Guira har gjort sitt i Djurgården. Adama, tycker jag, såg intressant ut i sina första matcher med U21-laget men när han under hösten fick spela i Allsvenskan var han en smärre katastrof. Han var inte heller bra i U21-matchen mot Trelleborg förra veckan. Även 17-årige lånemålvakten Mehdi Khalil har spelat klart i Djurgården. Han såg jag inte alls och det finns kanske anledningar till det.
– Han fick några månader hos oss och har utvecklats men vi bedömer inte att han har en framtid som målvakt i vår trupp, säger Magnus Pehrsson till dif.se om målvakten.
– Vi kommer inte att utnyttja optionen vi har på Guira. Han har kvaliteter för att bli en spelare i DIF men har inte utvecklats på så sätt att han har kunnat slå sig in i startelvan, säger MP om Adam Guira.

***
Dif.se meddelade tidigare i veckan att Ahmed Awad, från Dalkurd, och Gabriel, från Jönköping Södra,skall provspela med klubben. Gabriel har Magnus Pehrsson scoutat under sitt besök i Ghana.

***
Ekonomin är ett gissel för Djurgården när truppen skall förstärkas. Kapital måste in för att kunna köpa spelare. Glädjande är att Chibsah kommer till Djurgården gratis. Han kommer kosta Djurgården lön och en eventuell sign-on-bonus. Skall Djurgården förstärka ytterligare med etablerade spelare måste spelare säljas. Pengar måste in. Drömmen vore givetvis att sälja bland annat Prince Ikpe Ekong men det kommer aldrig att hända. Säljs han är det för en liten summa och den vinning Djurgården gör är klubben blir av med en kostnad. Givetvis positivt men att som klubb med rejält minusresultat minska sina kostnader ger inte mycket pengar att handla för. Faktum är att det inte finns många spelare i truppen att sälja som ger klirr i kassan. Ett par spelare finner jag dock som Djurgården kan sälja och få bra betalt för.

I och med värvningen av Yussif Chibsah tror jag att Kasper Hämäläinen kan komma att säljas. Mittfältaren har inte tagit några större kliv i sin utveckling i DIF-dressen. Han glimtar till ibland men försvinner ofta ut matcherna. Defensivt är han många gånger för passiv och offensivt är Daniel Sjölund ett bättre alternativ. Trots detta tror jag att han kan vara någorlunda intressant för utländska klubbar. Anledningen är hans prestationer i landslaget och jag tror att Djurgården kan få relativt bra betalt för Kasper. Pengar som kan läggas på en bättre spelare i en annan position.

En annan spelare som borde säljas är mittbacken Joona Toivio. Det kan tyckas hål i huvudet att sälja vår bästa mittback och främste målskytt men är det någon gång vi kan håva in pengar på en mittback så är det nu. Han har gjort flera snygga mål under säsongen och dessutom spelat bra i landslaget. Här kan vi få riktigt bra betalt. Gissningsvis bra mycket mer än vad han egentligen är värd. Att sälja Joona försvagar givetvis truppen men för de pengar den försäljningen kan inbringa i detta nu kan vi köpa en betydligt bättre försvarsspelare än vad Joona är. Ett steg bak, två steg fram.

En annan spelare som kan tänkas bli såld under vintern är Kennedy. Hans värde lär dock inte ha ökat under säsongen och kanske skall Djurgården vänta lite med att sälja anfallaren. Vasalund skall ha en stor del av kakan och säljs han nu lär det inte bli några större summor till Djurgården.

***
*Djurgårdens första nyförvärv till kommande säsong var Nahir Oyal från Syrianska. Han blev klar redan under hösten.

I underbart höstväder fick över 10000 åskådare se två vuxna män gråta. Avtackningen av trotjänarna Pa Dembo Touray och Mattias Jonson blev mycket värdig och det var fler än huvudpersonerna som lämnade Stadion med fuktiga ögon denna kväll.

Sällan har en fotbollsmatch varit så ointressant. Det mesta på Stadion denna afton handlade om spelarna Pa Dembo Touray och Mattias Jonson. Två stora DIF-profiler som gjorde sin sista match för Djurgården. Dembo fick redan före avspark sin första hyllning då han fick ta emot en blomsterkvast innan laguppställningen rabblades upp. Jonson, som startade på bänken fick vänta. Vi fick se Touray göra ett par fina räddningar, plocka ett par inlägg samt kasta långt. Under spelets gång rullade Dembo-ramsor.

I den andra halvleken hamnade Dembo i skymundan för en stund. Publiken ville se Mattias Jonson. ”In med Jonson” ekade inne på Stadion. Till en början ganska lugnt men tonen blev aggressivare ju längre matchen pågick. MP beordrade senare Jonson att värma upp och kvällens största jubel utbröt. Jonson värmde upp längs med kortlinjen bakom mål genom att springa fram och tillbaka från långsida till långsida. Så gott som alla på Stadions läktare släppte matchen för att följa uppvärmningen och jublet blev större för varje vändning han gjorde.

Nytt jubel blev det när han kallades tillbaka till bänken för att bytas in. Spelet inne på planen rullade dock vidare i sakta mak och något spelavbrott blev det inte. Jonson fick stå kvar vid sidan om samtidigt som klockan snabbt tickade upp mot 90 minuter. ”In med Jonson” hade ersatts med ”Ut med bollen” för att senare övergå i ironiska burop när Djurgården fortsatte att rulla boll. Buropen ersattes av ett nytt stort jubel när Dembo Touray kastade bollen över sidlinjen för att få en sin lagkamrat i spel. Kärlek och omtanke!

Efter matchen pratade Jonson i mikrofonen men eftersom jag inte har några högtalare där jag sitter hörde jag inte vad han sa. Det var säkert något roligt. Underligt vore det annars. Dembos tal var det lättare att hänga med i. Han bröt ihop och lämnade snabbt vidare mikrofonen. Inte mycket blev sagt. Dembo rundade av med att köra ”Kamala vesta” tillsammans med klacken innan han och Mattias Jonson gick runt inne på Stadion för att ta emot publikens hyllningar.

En mycket värdig avslutning för två spelare som har betytt mycket för Djurgården. Stort tack för allt nu har gjort för Djurgården och lycka till i framtiden. Vi lär ses på Stadion framöver!

***
När den andra halvleken skulle dra igång eldades det effektfullt och rejält i klacken. Flertalet bengaler tändes – flera bilder i bildspelet. Jag var då med min 2-årige son i lekhörnan inne på löparbanan. Där var det sköna reaktioner. Barnen sprang så nära de kunde för att se så bra som möjligt. Vi föräldrar hivade upp våra kameror och telefoner  för att fotografera och filma tifot. Att eldningen uppskattades av barnen och deras föräldrar rådde det inga tvivel om. När vi var tillbaka på våra platser igen efter pausen pekade sonen bort mot klacken. ”Mera rök, mera rök, mera rök” efterfrågade han. Han hade fått ett minne för livet.

***
Jag hade med mig min egen kamera till matchen och i bilspelet hittar ni några av mina bilder. Flera av dem är på bengalbränningen. Övriga är mestadels på Jonson och Dembo. Från matchen till sista tacket.  

***
Vi har en ganska fattig säsong bakom om men efter dagens match känns det likväl bra. Det är skönt att vara djurgårdare.

***
Matchen? Ja den slutade 1-1 (1-1). Sebastian Rajalakso gjorde Djurgårdens mål.

***
I Örebro uppges sex funktionärer ha skadats sedan knallskott kastats mot dem. Hemmalaget Örebro mötte Malmö FF och det var gästernas supportrar som skämde ut sig. Skåneklubbens sportchef Per Ågren har tidigare den här säsongen kastat mängder med skit över Djurgården och dess supportrar. Den avbrutna matchen är givetvis skälet till det. “Man har de fans man förtjänar” har han bland annat sagt.  Givetvis i syfte att svartmåla Djurgården.  Jag undrar vad ärkemuppen tycker om sitt uttalande i dag?

Matchen mot Gefle i den sista allsvenska omgången är betydelselös för Djurgården. Förvisso får Djurgården ett par kronor extra i klubbkassan om laget klättrar i tabellen men det är inte mycket att bry sig om eftersom spelarna sällan verkar göra det. Trots detta borde det vara självklart att ta sig till Stadion för att se matchen. Två stora profiler gör sin sista match i DIF-tröjan.

Målvakten Pa Dembo Touray och Mattias Jonson gör i matchen mot Gefle sina sista framträdanden i DIF. Två spelare som är värda att hyllas. Dembo är, trots något ojämnt spel, en av de största DIF-profilerna i modern tid. Bortsett från grodorna i straffområdet och i media har Dembo varit en lojal spelare som med sitt glada humör och spexiga stil blivit en publikfavorit. Dembo gjorde sin första DIF-match med B-laget hösten 1999 och sedan dess har han tillhört Djurgården. Få spelare tillhör en klubb så länge.

Mattias Jonson är den spelintelligente kämpen som alltid krigar för laget. Trots att han varit skadad titt som tätt har han alltid varit på plats när han som bäst har behövts. Nickmålet i kvalet mot Assyriska är det bästa exemplet. Jonson har, precis som Dembo, varit en profil utanför planen. Jag kan tänka mig att det kommer att bli lite mindre humoristiskt på Kaknäs efter det att duon har stämplat ut.

Jag kommer att sakna spelarna. Både Dembo och Mattias har varit spelare som verkligen har förknippats med Djurgården. I en annars ganska profillös trupp har Dembo och Mattias varit undantagen. Mest kommer jag att sakna Dembo. Trots att jag vill ha en ny målvakt kommer det att kännas konstigt att han inte står mellan stolparna i DIF när serien drar i gång nästa vår. Jonson har vi fått träna på att vara utan. Att han inte spelare kommer att kännas mer naturligt och med att vi de senaste säsongerna har haft honom mer på skadelistan än på planen.   

Gör din plikt som djurgårdare. Kom till Stadion för att tacka av duon. De är värda en rejäl avtackning för sina prestationer i Djurgården .

***
Ny förlust för hockeylaget hemma på Hovet. Den härgången var det Luleå som var för starka och som gick segrande ur kampen med siffrorna 3-1. I en jämn match var gästerna det effektivaste laget. Djurgården spelade stundtals ganska okej men allt är så extremt uddlöst. Jag orkar inte gå in på matchen i detalj men jag kan i alla fall konstatera att Djurgården är ett bättre lag borta än hemma. Laget är sönderläst och någon plan B verkar inte finnas. Det är lätt för bortalagen på Hovet att stänga Djurgårdens anfallsspel samt utnyttja misstag. Det är lätt att skylla på spelarna men jag tänker vänta med de värsta sågningarna till dess att de får chansen att spela under en annan coach än Hardy Nilsson.

Bilder från matchen finns i bildspelet.

Kvartsfinalen i U21-slutspelet mellan Djurgården och Trelleborg blev en händelserik historia. I vätan på Kristinebergs IP vann blåränderna med 1-0 efter straffmål av Johan Oremo.

Matchstart 17.00 har sina fördelar. Spelplatsen Kristineberg likaså. Det går bra att ta med sig lillgrabben samtidigt som man är hemma i skaplig tid på kvällen. Negativt är att det är totalt omöjligt att hinna i tid till avspark om man arbetar norr om stan utan att behöva smita från jobbet 15.30. Det sistnämnda gjorde jag inte och följaktligen missade jag matchen första halvtimme på grund av bilköer. Sonens medhandlade mat höll jag varm i passagerarsätet genom att dra igång värmen i sätet.

Väl på plats kan jag erkänna att jag inte räknade lagens spelare. Det var först i halvtid jag fick reda på att lagen hade varsin spelare utvisad och att Johan Oremo hade gjort mål på straff. Den kvart jag fick se innehöll inte särskilt mycket ordnat och underhållande spel. Bättre blev det efter paus.

Trelleborg satte direkt fart för att försöka få in en kvittering. Ett stolpskott och annan allmän resultatlös röra skapade laget. Djurgården fick slita hårt i inledningen. Gästernas offensiv öppnade upp matchen och det svängde rejält på det hala gräset. Djurgården unga lovande spelare anföll friskt och piggast var lille Simon Tibbling. Tibbling använde sig mycket av Philip Sparrdal Mantilla på högerkanten när han tog sig fram och duon spelade bra tillsammans. Även den unge mittfältaren Daniel Amartey visade varför han får många lovord. En tuff och klok spelare på mittfältet. Det skall bli oerhört intressant att följa hans framfart i Djurgården. Nykontrakterade Tommi Vaiho spelade bra mellan stolparna och han hade stor del i Djurgårdens seger.

I matchens slutskede hettade det till på gräset. Det var tydlig tävlingsmatchkaraktär på matchen och det var stundtals grinigt och lite småfult när ett frustrerat Trelleborg jagade kvittering. Den andra halvleken var sevärd och underhållande. Att lagen saknade varsin spelare märktes ju längre matchen led då ytorna blev större och större ju tröttare spelarna blev.

***
Bilder, om än inte av högsta kvalitet, från matchen finns i bildspelet. Jag har lite att jobba med som fotograf och att ordna bra bilder i mörkret på ett regnigt Kristineberg är just i dag lite över min fotokompetens. Nästa år då jävlar…

***
Efter att ha parkerat bilen i garaget parkerade jag mig själv i soffan för att se Linköping-Djurgården. Det blev två poäng efter det att Gustaf Wesslau varit omutlig i straffläggningen. Marcus Nilson avgjorde i den åttonde straffomgången. Överlag en väl genomförd bortamatch när förstakedjan med Nilson, Ottosson och Åberg spelade bra. Ottosson gjorde förövrigt två mål. Slutresultatet blev 3-2 till Djurgården.

Äntligen kan vi pusta ut. Med en omgång kvar säkrade Djurgården spel i Allsvenskan även nästa säsong. Tack för det.
 
Det allsvenska kontraktet är äntligen säkrat. Djurgården gjorde vad som krävdes genom att besegra Halmstad på bortaplan med 3-1. Förutom att Djurgården spelade hem tre poäng och hyfsade till sin bortastatistik hade segern ingen större betydelse efter som jagande Syrianska förlorade borta mot Malmö FF.

Med Djurgården vet man aldrig vad man får. Spelet kan se ut lite hur som helst från match till match. Bottenlösa bottennapp har varvats med topprestationer. Matchen mot Halmstad blev något mittemellan. Djurgården startade friskt och satte tidigt press på tabelljumbon. Det såg väldigt bra ut. Tyvärr mattades pressen tidigt och hemmalaget tilläts att vara med i matchen. Matchbilden svängde och plötsligt var Djurgården nere på bottennivåer. Det var oroväckande dåligt spel och när Halmstad dessutom tog ledningen kändes det absolut inte bra någonstans.

Direkt efter ledningsmålet ringde en väckarklocka. Daniel Sjölund tog ett eget initiativ och satte med ett distansskott snyggt kvitteringen bara minuten efter baklängesmålet. Ett oerhört viktigt mål. Jag vågar inte ens tänka på hur spelet hade kunnat se ut om kvitteringen inte hade kommit omgående. Nu hann spelarna inte börja fundera.

Knappt tio minuter efter kvitteringen rasslade det till i nätet bakom hemmalagets målvakt igen. Joona Toivio satte snyggt en frispark. Han sjätte(!) mål för säsongen. Mittbacken toppar nu den interna skytteligan. När hände det senast att en mittback vann den?

Den andra halvleken var bra sett ur DIF-synvinkel. Förvisso var det ingen fotbollspropaganda vi fick se men laget spelade bra på resultatet. Inhopparen Mattias Jonson säkrade det allsvenska kontraktet när han i matchminut 85 snyggt chippade in 3-1. Ganska logiskt att Jonson skulle han en fot med i spelet när det verkligen gällde som mest. Jonson vet precis vad han kan och inte kan göra med en fotboll. Han fintade skott mot bortre hörnet, fick ned målvakten på gräset, för att sedan chippa in bollen. Avslutet var elegant utan att vara avancerat. Jonsons storhet som fotbollsspelare är, förutom att han är spelintelligent och sliter som ett djur, är att han vet exakt vad han klarar av att göra med en fotboll.

***
Kennedy Igboananike försökte filma till sig en straff. Det slutade med ett gult kort. Jag hoppas att han får böta några sedlar till klubbkassan också. Filmningen var riktigt dåligt men Kennedy kan trösta sig med att den i alla fall inte var sämre än den Björn Runström bjöd på på Söderstadion. Även Runström blev varnad.

***
Kvalklumpen i magen är borta och säsongen som avslutas på söndag kan läggas till handlingarna. Nu är det bara att blicka framåt.  Låt den sista matchen bli ett värdigt tack och hej till Dembo Touray och Mattias Jonson. Låt den sista matchen bli en början på något nytt. Det är dags för Djurgården att lämna bottenskiktet i tabellen nu. Harvar man där tillräckligt länge ramlar man ur till slut…

***
Vilka spelare skall i bygga laget kring? Vilka spelare borde vi försöka göra oss av med? Varför i så fall? Vintern blir viktig för Djurgården.

***
Bilder från matchen i bildspelet.

***
Polisen skall börja ta betalt av klubbar, som drivs som aktiebolag, i samband med idrottevenemang. Ett beslut som är svårt att smälta och obegripligt att förstå sig på.

Djurgården föll dubbelt denna oktoberlördag. Fotbollslaget förlorade med 1-0 borta mot Malmö FF och hockeylaget inkasserade en 1-3-förlust hemma mot Skellefteå.

11.00 var det avspark på Malmö Stadion. Den matchtiden passade mig riktigt illa vilket gjorde att jag i stället valde att se matchen i efterhand. Det var bara att ducka för alla radionyheter, SMS och att hålla sig utanför Twitter under förmiddagen för att behålla spänningen. Det lyckades bra. 13.45 sparkade reprisen igång och känslan av att det var direktsändning infann sig något oväntat.

Hemmalaget Malmö vann genom att göra matchens enda mål. På stopptid i den första halvleken prickade Wiltons frispark murgubben Petter Gustafssons skalle. Bollen ändrade riktning och ställde Dembo helt. Ett snöpligt slut på en i annars bra halvlek av Djurgården. Faktum är att laget skapade många klara målchanser. Klart fler än hemmalaget. Djurgården spelade tillräckligt bra för att ha ledningen efter den första halvleken men spelarna var inte tillräckligt bra för att förvalta de fina lägena. Den absolut bästa chansen hade Mattias Jonson när han nöp till på en målvaktretur. Johan Dahlins räddning med ena handen var sanslös. Där skulle det definitivt ha varit mål men chansen och räddningen kunde kort därefter strykas ur händelseförloppet och ur statistiken. Jonson var nämligen avvinkad för offside.

Den andra halvleken var inte lika bra som den första. Djurgården förmådde inte att spela lika bra som i den första halvleken och det reservbetonade Malmö-laget kunde relativt enkelt spela hem segern. Sportchefen Per Ågren kanske kan torka sina tårar nu och släppa denna omspelsmatch en gång för alla? Du fick din seger till slut, mupp.

Säsongens konstigaste byte fick vi se i matchen.  Magnus Pehrsson valde att byta ut mittfältaren och nyckelspelaren Kasper Hämäläinen för att i stället byta in U21-mittbacken Daniel Jarl. Hur tänkte han där? Kasper såg något sargad ut när han lämnade gräset vem hur kom det sig att Jarl slängdes in i hetluften?

Att byta in Kennedy Igboananike i stället för Mattias Jonson en bit in i den andra halvleken var inte heller någon succé. Kennedy är på nytt sådär sjukt iskall igen och frågan är om han ens prickade in en enda löpning rätt? Hela Djurgårdens anfallsspel stumnade tvärt efter bytet. Jonson var riktigt bra i matchen och tyvärr tog han även med sig Nicolag Agger av gräset när han klev av. Dansken var pigg i den första halvleken men totalt osynlig i den andra.

***
Två bra matcher i rad? Nej, inte Djurgården Hockey. Inte den här säsongen heller. 7000 åskådare fick se laget stå på hälarna i den första perioden mot Skellefteå. Efter 20 spelade minuter var Djurgården i ett tvåmålsunderläge. Siffror i underkant. Hardy Nilsson tog time-out redan efter fyra minuter men någon effekt av den fick vi inte se. Det kändes nästan som att Hardy hade kommit sent till matchen och inte hunnit med taktikgenomgången. Tyvärr samlades inte styrkorna av de 30 intensiva time-out-sekunderna. Den första perioden var pinsamt svag även om det skall tilläggas att motståndarna var bra.    

I takt med att matchuret tickade på spelade Djurgården successivt bättre. Skellefteå såg dock ut att spela på resultatet vilket gjorde att Djurgården kunde få ett visst spelövertag. Farligast chanser skapade dock Djurgården i boxplay. Gästerna serverade Djurgården frilägen gång efter gång i spelformen men några mål blev det inte. Djurgården tilldömdes även en straff i numerärt underläge men den missade Mario Kempe.

Nerv i matchen blev det i slutet när Patrick Cehlin elegant lurade målvakten Joacim Eriksson. Tyvärr blev det ingen kvittering utan i stället blev det som vanligt. Ett extra baklängesmål i tom kasse. Mönstret går igen och allt är som vanligt. Tyvärr var Djurgården bara resultatmässigt nära i matchen.

Ett litet plus i kanten till Patrick Cehlin som är en av få spelare med fart. Även Gustaf Wesslau förtjänar att lyftas fram. Hans stabila spel höll Djurgården kvar i matchen.

***
Erik Forssell gjorde två av gästernas mål. En spelare jag för många säsonger sedan fick upp ögonen för och ville ha till Djurgården. Skulle han spelat i Djurgården i dag hade han säker ändå bara varit en skugga av sitt forna jag för i Djurgården förvandlas stjärnspelare till passiva alibilirare. Det ser knappt ut som att någon spelare vet vad han skall göra på isen. Hur är det möjligt att får ut så lite av så mycket?

***
Bilder från dagens matcher finns i bildspelet. God natt.