Djurgården var på väg att göra en rejäl upphämtning, som skulle blivit klassiskt, när laget gick från 0-4 till 3-4 i matchen på Hovet. Ett mål till föll i matchen men tyvärr satt den pucken i fel kasse. En underhållande match med ett undermåligt resultat. Modo vann orättvist med 5-3.

Det var underhållande hockey lagen bjöd på. Matchen böljade fram och tillbaka och den spelades i mycket högt tempo. En match i publikens smak. Djurgården bjöd också gästerna Modo på två tidiga mål och uppförsbacken var tidigt ett faktum. Sedan ramlade trean in bakom Gustaf Wesslau och då fick vi se ett målvaktsbyte. Tim Sandberg ersatte och släppte en puck förbi sig innan Djurgården började göra mål. Före det målet hade Djurgården radat upp kvalificerade målchanser utan att få utdelning. Något ironiskt kom målet när Djurgården spelade som sämst. Efter att laget blivit utbuat på grund av ett totalt misslyckad powerplay krafsade Jimmie Ölvestad in reduceringen. Jakten hade börjat på allvar. Trots ett rejält och bra upphämtningsförsök fick Djurgården se sig slagna på hemmais än en gång.

De två bjudmålen i matchinledningen var den största anledningen till det. Därmed har Djurgården fortfarande inte tagit två raka trepoängare i årets elitserie. Det är för dåligt och en av förklaringarna till att laget ligger illa till i tabellen.

***
Högre intensitet och fler mål framåt i flera av de senaste matcherna. Även passningsspelet sitter något bättre vilket säkert till stor det beror på att spelarna nu synkar bättre i uppspelsfasen än tidigare under säsongen. Sakta men säkert ser mycket bättre ut än för två veckor sedan. Återstår att se om det här är en liten formtopp eller om laget kan hålla/höja nivån lite till. Är det en kortare formtopp är det bara att säga adjö till allt vad slutspel heter.  

Djurgården kan vara på väg åt rätt håll men det är fortfarande mycket som måste bli bättre. Framförallt matchinledningarna är under all kritik och det funkar inte att vara i underläge tidigt i var och varannan match. Spelare går bort sig i egen zon och det slarvas till höger och vänster.

Hur svårt kan det vara att vinna två matcher i rad? Djurgården smyger sakta framåt men lagen bakom smyger snabbare. Avståndet upp till lagen ovanför strecket är kort men det är också avståndet till de tre lagen som ligger bakom DIF i tabellen. I dag närmade sig hela trion.

Det är inte okej att förlora hemma mot bottenlagen!     

***
Bilder från matchen i bildspelet.

I dag presenterade Djurgården en ny spelare. Sebastian Andersson? James Keene? Kristoffer Nordfeldt? Nej, ingen av dem. I stället fick vi i ett längre DIFTV-reportage, med mycket smart produktplacering, se mittfältaren Martin Broberg, 21, krita på. En spelare som flugit under silly-season-radarn och som jag aldrig har hört talas om. Magnus Pehrsson ser en ung Andreas Johansson i den nya spelaren och det låter åtminstone lovande – liksom lovorden från lokaltidningen och den före detta tränaren .   

Martin, född 1990, kommer närmast från ett annat DIF, nämligen Degerfors IF. Tidigare i år förlängde han med Superettan-laget men nu har han skrivit på ett 4-årskontrakt med Djurgården.
– Det är bara att önska Martin lycka till. Han har otroligt stor potential och har alla möjligheter att bli en bra allsvensk spelare redan nästa år, men har under åren i DIF varit skadedrabbad vilket har gjort att han inte spelat kontinuerligt från start. Martin har vetat om att ett antal Allsvenska klubbar följt honom under hösten, men valde ändå att förlänga avtalet med oss vilket vi är tacksamma för, säger Degerfors tränare Patrik Werner till klubbens hemsida.

Förra säsongen startade Martin 11 matcher (utbytt i 10) i Superettan. Han blev inbytt i ytterligare 13. Två mål noterades han för. Nerikes Allehanda, som kallar Martin för ”DIF-stjärna”, summeras hans tid Degerfors såhär:
”De senaste säsongerna har han stundtals varit briljant men också skadedrabbad. 2010 och 2011 har han fått speltid i 49 av 60 matcher i superettan, varav 26 från start.”

Rent spontant känns värvningen varken eller. Förvisso är det alltid spännande med unga spelare men hur många av dem är det som lyckas ta klivit till att bli ordinarie allsvenska spelare? De fina vitsorden från lokalblaskan gör att det hela blir någorlunda intressant. Kanske har Magnus Pehrsson gjort ett fynd?

***
Bilder på Martin Broberg i bildspelet.

***
Den spelare som verkade vara närmast att skriva på Djurgården var Ängelholms Sebastian Andersson.  Så kommer det inte att bli. Anfallaren är klar för Kalmar FF.

Det har varit sparsamt med bloggande den senaste tiden men här har ni ytterligare några rader. Rader som handlar om eventuella fotbollsnyförvärv samt lite hockey. I förra inlägget skrev jag att Kristoffer Nordfeldt är Djurgårdens förstaval som ny målvakt. Nu handlar det om anfallsspelare som kan vara på ingång.

Ängelholms Sebastian Andersson är nära ett kontrakt med Djurgården. Det är ingen direkt nyhet och Expressens Daniel Kristoffersson twittrade i veckan om att det kan bli klart i dagarna. Förutom att Djurgården är nära att skriva kontrakt med Andersson är anfallaren James Keene också på ingång. Keene har de senaste säsongerna tillhört Elfsborg men där har han fått sparsamt med speltid. Under hösten var han utlånad till norska Fredriksstad. Den 26-årige engelsmannen har kontrakt med Elfsborg vilket gör att Djurgården måste köpa loss eller låna honom.

Noterbart är att Elfsborg inte har kvar Magnus Haglund som tränare. Något som kan få Keene att stanna kvar i Elfsborg om han får chans till speltid. Av det jag har hört är det i dagsläget inte aktuellt utan i stället är det Djurgården som ligger närmast till hands. Skall vi gissa på att nyförvärven kommer i denna turordning:1,Seabstian Andersson, 2, James Keene, 3, Kristoffer Nordfeldt?

***
Djurgården Hockey fick en mardrömsstart borta mot Frölunda trots att tränaren Micke Johansson före matchen betonade vikten av att vara med från start. Som vanligt när det sägs blev det baklängesmål direkt. Därefter repade sig Djurgården och genomförde sedan en bra match. Tyvärr tappade laget ledningen i slutet av matchen för att senare se sig besegrade i straffläggningen. Surt.

Förövrigt skall det väl inte behöva påpekas att det är viktigt att vara med från start i en match. Det borde vara en självklarhet i alla matcher.

I de tre matcherna efter derbyt har Djurgården i alla fall spelat upp sig markant. Tre matcher har resulterat i sex poäng och ingen förlust under ordinarie matchtid. Spelarna ser aggressivare ut och det mesta går snabbare ute på isen. Även de långa anfallen har blivit fler vilket också har resulterat i några mål.

Bilder från matchen mot Frölunda, som slutade 4-3, finns i bildspelet.

Djurgården jagar en ny målvakt. Enligt vad bloggen erfar är det nu klart att det är Brommapojkarnas Kristoffer Nordfeldt som är högst upp på Djurgårdens önskelista.  Enligt Fotbollskanalen förhandlar Nordfeldt just nu med en klubb och även om han inte säger vilken det är vore det en smärre skräll om det inte är Djurgården. Även från annat håll än Fotbollskanalen har jag fått bekräftat att Nordfeldt är nära en övergång.

Den 22-årige målvakten kommer inte att kosta Djurgården någonting i övergångssumma eftersom hans kontraktstid med Brommapojkarna är slut efter den här säsongen.

Storm i media. Missnöje bland supportrarrna. En pinsam förlustmatch. Det krävdes för att Djurgården skulle spela övertygande i en hel match. Men att kalla det för revansch? Aldrig.

Det tog 20 mer eller mindre medelmåttiga och svaga matcher (ett par undantag finns)  innan Djurgården gjorde en riktigt bra genomförd match. Om det var stormen i media, den hårda kritiken mot Hardy Nilsson eller den förnedrande storförlusten mot AIK som fick fart på spelet låter jag vara osagt. Helt klart var i alla fall att vi i kväll fick se ett hårt arbetande och aggressivt Djurgården som utan problem körde över Färjestad hemma på Hovet med 5-1.

Revansch kanske är ett ord som kommer att användas på sina håll – självklart används det på den officiella hemsidan. Helt galet. En bra match och en säker seger mot Färjestad kommer ALDRIG att ses som en revansch på en svidande förnedrande derbyförlust. Hur som helst var det skönt att se Djurgården spela bra – trots att det räddar Hardy Nilssons fortsatta existens i DIF – i en hel match och att spelarna tydligt visade tecken på hunger och ett fungerande spel. Det såg till och med ut som att spelarna hade självförtroende.

Något har Djurgården gjort efter matchen mot AIK. Har Hardy Nilsson klivit in i omklädningsrummet, släckt lamporna, gjort upp en lägereld med sina travkuponger i mitten, samlat gruppen och rökt fredspipa? Kanske inte men luften måste hur som helst ha rensats. Eller så har spelarna gjort myteri.

Marcus Nilson var stark och ledande – han täckte till och med skott. Jimmie Ölvestad plöjde in två kassar och Kristofer Ottosson både tacklades (!) och åkte skridskor riktigt snabbt. Tre DIF-profiler visade vägen i matchen. Trio spelade med fart och fantasi och agerade föredömligt. Det smittade av sig och flera andra kedjeformationer gjorde ett bra jobb. Jag gladdes åt John Normans insats. Han var väldigt pigg och duktig i matchen. Försvarsmässigtsåg det bra ut, förutom när Kyle Klubertanz stod på hälarna vid Färjestads mål. Inte ens Josef Boumedienne slog några huvudlösa felpassningar. Han var snarare stabil i sitt spel.

***
Mario Kempe stod för matchens prestation. Försöket att göra ett lacrossemål var kul att se. Skönt att spelarna vågar sig på spektakulära saker. Synd att pucken smet över ribban.

***
Alert forechecking med frenesi, anfall med fart, bra och tätt försvarsspel, utdelning på målchanserna, spelglädje. Allt i samma match. Och det var Djurgården som utförde det!  

***
Kanske fick banderollerna som hölls upp i klacken före matchstart fart på maskineriet? ”Ta ditt ansvar Hardy”. ”Visa hjärta för den sköld vi alla älskar!”

***
Nu fick Hardy Nilsson fan-club lite vatten på sin kvarn men jag hävdar med en åsnas envishet att han inte borde vara kvar. En riktigt bra match tar inget lag ur en kris.

***
Färjestad då? Ja, de såg ut som Djurgården brukar göra med undantag för att deras målvakt Christopher Nihlstorp var klasser sämre än vad Gustaf Wesslau brukar vara.      

***
Bilder från matchen finns i bildspelet.

För en månad sedan skrev jag inlägget ”Packa väska Hardy”. Här kommer uppföljaren ”Glöm inte blocket Hardy”. 0-5 mot AIK var förhoppningsvis droppen.Derbyt mot AIK i Globen slutade med förnedring. Packet vann med 5-0 och just nu håller jag på att kvävas av pinsamhet och av skämskudden som sitter pressat mot mitt ansikte. Jag trodde på en jämn match där inställningen skulle avgöra. Det första var rejält fel, det andra helt rätt.

AIK startade matchen i högt tempo och visade tidigt att ett derby är mer än bara en elitseriematch. Laget körde över Djurgården som fortfarande verkade stå kvar i spelargången och trampa. AIK startade på samma sätt som i de flesta andra derbymatcherna men trots det blev Djurgården överrumplade. AIK fick in två snabba mål och spelade sedan bra på resultatet. Hardy bläddrade i blocket men det var i det närmaste blankt. Bara helgens V75-rad fanns nedskriven. Djurgården ryckte upp sig men AIK:s tidigare målvaktssåll Markus Svensson hade en bra dag på jobbet och med skicklighet och tur fredade han målet från påhälsning.

Förvisso spelade Djurgården upp sig men det berodde till störst del på att AIK spelade på sin ledning. Djurgården kunde aldrig hota och AIK kunde i det närmaste defilera hem sin derbyviktoria.  

***
Det har varit mycket Hardy Nilsson i dagarna. Det har kommit kritik från spelarna på hans sätt att vara och på hans sätt att leda laget. Även journalisterna och TV-experterna har börjat ifrågasätta honom. Äntligen säger jag. Jag har muttrat länge om att han borde avgå eller sparkas. Officiellt här i bloggen skrev jag det för lite mer än en månad sedan. (Läs inlägget här) Långt ifrån alla höll med mig. Min gissning är att ni är fler i dag. Skall det bli ordning på det här laget krävs förändring.

Som vanligt är alla som ställer frågor till- eller tycker något om Hardy dumma i huvudet, idioter och okunniga. Just nu är vi jävligt många djurgårdare som är det och fler kommer vi att bli. Hardy, du kan inte gömma dig bakom ditt tomma anteckningsblock längre. Du är körd och när du har packat väskan och lämnat Djurgården kan säsongen 2011/2012 starta på riktigt. Glöm inte blocket när du lämnar. V75-raden skall ju lämnas in på lördag.

***
Nej, Hardy kan inte ensam lastas för den usla derbyinsatsen. Visst skall man kunna kräva av spelarna att det skall vara extra taggade i ett derby. Men vad kan man kräva av en änglig grupp utan trygghet och som inte tror på sin ledare? En ledare som dessutom inte verkar bry sig om varken sitt jobb eller om sina spelare.  

***
Fy fan vad tom jag känner mig just nu. Det finns så mycket att skriva men i all frustration och besvikelse blir det bara rörigt. Vi stannar här men med ett litet tillägg. Jag tror på spelartruppen!          

***
Samtliga bilder från Scanpix och Bildbyrån finns i bildspelet. Känsliga läsare varnas.

Då var det dags för derby igen. Match i Globen väntar på måndag kväll mellan AIK och Djurgården. Som vanligt ser jag fram emot matchen med skräckblandad förtjusning. Två lag som inte imponerat hittills gör upp om viktiga poäng i tabellens nedre regioner.

Derbymatcherna sedan AIK tog klivet upp till elitserien igen har inte riktigt blivit vad jag hade hoppats på. Det som från början kändes som 15 säkra poäng per säsong har blivit något helt annat. Förvisso har Djurgården vunnit fyra raka matcher (en den här säsongen och tre förra säsongen) men spelet har lämnat mycket att önska. Faktum är att AIK i de flesta matcherna har känts hetare och mer engagerade än DIF-spelarna. Jag är, trots jämna matcher och någorlunda lika tabellplacering, övertygad om att Djurgården är ett klart bättre lag än AIK. Men i en tight sport som hockey kan det många gånger räcka med att jobba hårdare och vara mer uppoffrande i sitt spel än sin motståndare för att vinna. I alla fall om alla spelare i laget gör det konsekvent i 60 minuter. Något Djurgården verkligen fick känna på när laget förra säsongen blev förnedrade i de två första derbymatcherna. Det går inte att i ett derby glida runt på en skridsko, lattja Fredrik Bremberg och samtidigt tro att man är en läcker lax. Då straffas man trots att motståndarna heter AIK.

I säsongens första derby var AIK på nytt det hetare laget och Djurgården kom undan med blotta förskräckelsen. Bara Gustaf Wesslau spelade bra i den första perioden och att matchen inte var avgjord redan där kan laget tacka honom för. Segern fixades när Victor Fasth kastade in tre puckar på några minuter. Hans dipp rädda segern till Djurgården. Skall Djurgården vinna även detta derby måste laget spela klart mycket bättre än då.

Nian mot tian i tabellen. Djurgården är tre poäng före. Att matchen är viktig behöver knappast skrivas.
DIF-vinst (under ordinarie matchtid)=sex poäng ned till AIK samt en plats ovanför slutspelsstrecket.    
DIF-förlust (under ordinarie matchtid)= lika få poäng som AIK och samtidigt än mer inblandad i bottenstriden.

Djurgården har, precis som förra säsongen, spelat svagt. Knappt en hel match har varit bra genomförd. Då speglar tabellplaceringen lagets prestation. Senast hemma mot Timrå blev det ändå vinst men gästerna var verkligen bleka och Djurgården behövde inte förta sig. Inte heller AIK har imponerat den här säsongen och det är väl det, förutom att Djurgården borde vara ett bättre lag, som talar för DIF-seger i morgon. Det lilla jag har sett av AIK har inte imponerat – med undantag för första perioden i första derbyt. Spelarna ser mätta ut och det saknas tryck och fart i spelet. Det plottras mycket i anfallsspelet och i stället för att spela rakt och enkelt skall pucken passas hela vägen från egen zon till motståndarmålvaktens målgård. Det har inte gått särskilt bra och anfallen avväpnas relativt enkelt de gånger lagets forwards inte vänt om med pucken för att spela hem till back för att börja om. Det har sett bekvämt ut.

Motsatsen till AIK i sättet att spela hockey är Djurgården. Här skickas pucken ned djupt och sedan skall det etableras spel i anfallszonen med start från ett sarghörn. Det har gått ungefär lika bra som det har gått för AIK att spela sig in i zonen. Det har med andra ord inte gått särskilt bra. Djurgården är först på få puckar som skickas ned och de långa anfallen som laget vill ha är ungefär lika lätträknade som lagets poäng i tabellen. Jag saknar glöd och energi i Djurgårdens spel. Spelarna ser uttråkade ut och det känns som att något fattas. Harmoni och spelglädje?

Vad vill jag inte höra inför matchen? Spelare i DIF som säger att de laddar som inför en vanlig match. Visst, det är en match i mängden i en lång serie men vill ni vinna den skall käka taggtråd innan och ladda för en stenhård kamp med rufflig slutspelskaraktär. Att skrinna in i Globen med inställningen och förhoppningen att allt är som vanligt är dömt att misslyckas. Om det är något AIK verkar ha varit bättre på i de sex derbyn som har spelats sedan de flyttades upp så är det att komma extra laddade och fokuserade till derbymatcherna. Det är AIK:s chans till seger i den här matchen. Djurgården är i övrigt bättre på de flesta punkter än sina motståndare och rimligtvis skall laget en normal dag kunna spela hem derbyt. Tyvärr är det inte mycket som är normalt för tillfället och det oroar mig.

Det lär bli jämnt i morgon men vinner det bästa laget? Lagens inställning till matchen kommer att avgöra om så blir fallet. Jimmie Ölvestad kan bli en avgörande faktor. Han har i de senaste omgångarna visat upp mycket av det jag har saknat i Djurgården. Vilja att bita ihop och köra även när spelet går trögt. Han har sett extra laddad och motiverad ut den senaste tiden och han kan visa vägen i morgon. Han kan rädda Hardy Nilssons ära.

***
AIK:s målvakt Viktor Fasth lämnade Tre Kronor och Karjala Cup i helgen då han sägs ha fått feberfrossa. Återstår att se om han står mellan stolparna i derbyt.

***
Fredrik Bremberg har skrivit på för Timrå. Helst hade jag sett honom i Djurgården igen. En spelare som kan få fart på Djurgården powerplay och en spelare som kan sätta fart på andra spelare med sitt snillrika passningsspel. Lirare gör sig dock inte besvär i ett lag coachat av Hardy Nilsson och i stället blev det kontrakt med Timrå. Ett bra val. I Timrå lär han troligtvis få en relativt fri roll och han kommer att få mycket istid. För egen del känns det helt okej med ”Linkan” i Timrå. En förening jag inte tycker något speciellt om. Det hade varit värre om det blev Modo eller, Gud förbjude, AIK.

***
i Solna-bloggen här på Nyheter24 brukade min f.d. klasskamrat Jocke Hall skriva om sina segrar i Wordfeud. Den senaste tiden har det varit tyst. Vi har avverkat tre matcher mot varandra och utan att avslöja exakt hur förnedrande resultaten har varit kan jag berätta att jag vunnit samtliga.

MP hintade för några dagar sedan att en värvning skulle kunna presenteras i slutet av den här veckan. Nu sent på fredagskvällen och några F5-tryckningar senare på dif.se är det som presenterats ett DIFTV-klipp med MP och Khaled Al-Ahmad där de pratar om nya spelare.

Mer nytt än så blev det inte. Lite snopet men det är bara att ha fortsatt tålamod så trillar det säkert in ett par spelare framöver. Djurgården verkar hur som helst vara ganska offensiva och det ryktas om flera spelare. Något oväntat bekräftar Djurgården också sitt intresse. Att klubbar bekräftar intresse och att kontakt med spelare har tagits är inte allt för vanligt. Senast i raden av spelare som Djurgården visat intresse för är Trelleborgs försvarsspelare Erdin Demir. Jag har noll koll på spelaren och rent allmänt känns bra försvarsspelare och Trelleborg inte som hand och handske efter den här säsongen då laget släppte in typ fem bollar per match.

Lite nytt till a-laget har vi fått i veckan i alla fall. U21-mittbackarna Daniel Jarl och Emil Bergström har flyttats upp i a-truppen. Den sistnämnde har skrivit på ett nytt 3-årskontrakt och det skall bli spännande att följa den gänglige 18-åringen i framtiden. Emil är en riktig kämpe som har alla möjligheter att bli en publikfavorit. För Emil är spel i Djurgården en pojkdröm som har gått i uppfyllelse. För oss supportrar är det alltid kul att ha spelare i laget som brinner för föreningen. Att det dessutom är en kämpe gör inte saken sämre.

***
Mer än såhär blir det inte i dag på grund av skrivkramp.

***
I bildspelet hittar ni bilder på Emil Bergström. Mestadels bilder när han ger sig in i närkamper.

På 11433.net´s forum finns det en mängd trådar som avhandlar diverse ämnen. En av trådarna heter kort och gott Prince Ikpe Ekong. De senaste månaderna när tråden har uppdaterats med något nytt inlägg har ett hopp tänts hos mig. Ett hopp om att Djurgården lyckats köpa ut den utfryste mittfältaren. Varje gång har jag besviket konstaterat att inget nytt hänt och att Prince är kvar i Djurgården. Tills i dag.

I dag offentliggjordes att Prince, som har kontrakt även över nästa säsong, och Djurgården är överens om att gå skilda vägar. Någon lysande ekonomisk affär är det säkert inte. Den högavlönade mittfältaren lär, med all rätt, knappast ha lämnat gratis. Han lär ha fått sin beskärda del men Djurgården blir åtminstone av med en spelare som inte ingår i framtidsplanerna. Något han inte gjorde den här säsongen heller vilket hans noll framträdanden i Allsvenskan vittnar om.

Ingen skugga skall falla över Prince Ikpe Ekong. Att han fick krita på ett 4,5-årskontrakt med hög månadslön får Djurgården ta på sig. Jag kan bara tacka för hans insatser i DIF-tröjan och önska honom lycka till i nästa klubb. Där lär han lyckas bättre. Den defensive mittfältaren har fått utstå mycket kritik under sin tid i Djurgården. En del befogad men mycket av den obefogad. Någon stjärnspelare blev han inte i Djurgården och det gick inte alltid (nja, snarare aldrig) fort när han hade bollen men många gånger mådde Djurgården bra av hans primitiva fotboll. Den kunde skapa lugn på planen. Prince kändes också positionssäker vilket gjorde att han kunde vinna många bollar på mittfältet. Prince var långt ifrån praktusel men också långt sämre än vad man kan kräva av en spelare med hans lönecheck.

I slutet av säsongen 2009 var han viktig för DIF. I kvalet gjorde han bra ifrån sig och han lyckades bland annat sänka en Assyriska-spelare. Se klippet här.

Sommaren 2008 måste gå till historien som den sämsta värvarsommaren genom alla DIF-tider. Vi köpte in Patrik Haginge från Örebro. Enligt många ÖSK-supportrar deras bästa försvarsspelare. Vi värvade Prince Ikpe Ekong från Gais. En mittfältare jag flera gånger upplevt som väldigt duktig när Gais mötte Djurgården och AIK. Jag läste också en matchrapport på Malmös SvenskaFans-sida där jag läste att Prince Ikpe Ekong ensam vann matchen för Gais mot MFF. Vi värvade Johan Oremo. Flitig målskytt från Gefle. En trio som successivt slussats ut från Djurgården då deras prestationer långt ifrån infriat förväntningarna. Jag lider med spelarna som inte lyckats hitta rätt i Djurgården. Det har varit tunga år både för spelarna och Djurgården.

Vad händer nu då med Prince Ikpe Ekong? Han säger sig ha anbud från hela världen. Varför han vill berätta det har jag ingen aning om för han poängterar också att han vill vara kvar i stan. Det ryktas bland annat om Syrianska. En härlig bilresa för mittfältaren som har villa i Upplands Väsby. Det lär bli några timmar i bilkö men lyckas han förhandla till sig ett riktigt långt kontrakt, NHL-style, kanske förbifart Stockholm hinner bli klar innan hans karriär är över.…     

***
I bildspelet finns bilder på Ekong från den gångna säsongen. De två första är från U21-kvartfinalen mot Trelleborg på Kristineberg. Hans sista match i Djurgården. Är det också de sista bilderna på Prince Ikpe Ekong i DIF-tröjan?   

***
Hej då Prince. Tack för din tid i Djurgården.

Efter ett par dagars bloggpaus är jag tillbaka igen. När jag skrev förra inlägget hade jag en son. Nu har jag två. Att blogga har inte toppat prioriteringslistan men jag har likväl gjort mitt bästa för att hänga med.

Jag hann med att se Djurgården plocka med sig en poäng i bortamatchen mot Brynäs innan det var dags att föda och i ett av gratulationssamtalen efter förlossningen i går fick jag höra att MP officiellt nu gått ut och sagt att Kennedy Igboananike, Yosif Ayuba, Johan Oremo och Jani Lyyski inte ingår i framtidsplanerna trots att de har kontrakt även nästa säsong. I mina öron är det inga större skrällar att spelarna får det beskedet. Jani Lyyski har fått samma besked tidigare men han har på något sätt ändå lyckats spela sig tillbaka in i laget. Lyckas han nu också.

För många är det säkert kontroversiellt att Kennedy inte ingår i framtidsplanerna. Anfallaren som imponerade stort 2010 men som hade det jobbigare den gångna säsongen. Jag siade att Kennedy skulle få sitt genombrott förra säsongen om han lärde sig att passa och om han utvecklade sitt spelsinne. Det gjorde han inte. MP verkar inte heller tro att det går att få Kennedy till en lagspelare eftersom han nu inte vill satsa på honom. Kennedy kan avgöra matcher på egen hand men gör han inte det är han i övrigt totalt värdelös för övriga medspelare. Inte blev han en bättre medspelare av att han verkat ha "skolkat" från U21-finalen tidigare i veckan. I och med att Oremo inte heller ingår i framtidsplanerna är det tunt om anfallare i truppen.

En spelare vi kommer att få se i laget nästa säsong är Nicolaj Agger. Jag har inte fått det bekräftat men det är bara en känsla jag har. Okej att Agger inte öste in mål men han spelade varje match för laget och var även nyttig i de matcher han inte var bra. Nicolaj Agger är i grunden en smart fotbolls- och lagspelare. Han är ung och fortsatt utvecklingsbar. Jag tror att MP är nöjd med Aggers låneperiod och att Djurgården nu kommer att köpa loss dansken från Bröndby.

Fotbolldirekt dundrade på med rubriken "KLART: Agger lämnar Djurgården" för ett par dagar sedan. En rejält vinklad text. Det var nog klart redan när han kom hit att han skulle åka hem nu. lån från utlandet brukar åka hem lär låneperioden är över. Djurgårdens köpoption lär nog gälla även nästa vecka…

***
Det går tungt för Djurgården i elitserien men under lördagseftermiddagen kom en viktig och efterlängtad seger. Jumbolaget Timrå besegrades hemma med 3-0. Segern betyder egentligen inte mer än lite andrum för laget. Hemma på Hovet är allt annat en seger mot seriens svagaste lag inget annat än ett praktfiasko. Nu blev så inte fallet utan Djurgården gjorde en gedigen match utan att glänsa. I och med segern tappade Djurgården ingen mark till lagen ovanför slutstrecket samtidigt som laget passerade AIK i tabellen. Luckan ned till bottenlagen Modo och Timrå ökade också. Mycket positivt.

Det skall tidigt poängteras att Timrå inte var bra. Laget tappade flera gånger räkningen i egen zon samtidigt som de vände ryggarna mot bortglömda motståndare. Det gjorde att Djurgårdens tre mål blev snygga. Andreas Holmqvist och Marcus Nilson gjorde de två första målen. Mika Zibanejad satte det tredje.

Jimmie Ölvestad har verkligen fått upp farten på slutet och han noterades för två målgivande passningar. Tillsammans med Gustaf Wesslau tillhörde han topparna i matchen.

Nu är det landskampsuppehåll och direkt efter det är det derby mot AIK. En viktig match både tabell- och prestigemässigt. Kämpa DIF!

***
Bilder från matchen i bildspelet.

***
Christian ”Fimpen” Eklund har börjat twittra. DIF-profilen har alltid haft humor samt bjudit på sig själv. Nu kan du ta del at det på Twitter. Han skriver som ”Fimpen20”. Sedan en tid tillbaka finns även jag på Twitter. Vill ni följa mig är det ”T_Alexanderson” som gäller. Jag twittrar givetvis en hel del om Djurgården.