Djurgården är på jakt efter nya spelare men rubrikerna till artiklarna som berör ämnet handlar mest om att spelarna har valt att representera en annan klubb i stället för att krita på för blåränderna. MP säger ändå att han har koll på läget och det är bara att hoppas att det stämmer.

Jag är fortsatt väldigt nyfiken på vad Magnus Pehrsson kan hitta på. Han verkar verkligen veta vad han vill och hur han skall göra. Allt skall vara på hans sätt. Något som kan bli både positivt och negativt. MP känns lite som en ung variant av ”Putte” Carlsson. Drömmen är i så fall att MP vinner lika mycket som ”Putte” men att MP väljer att kliva av i tid när han inte längre hänger med i utvecklingen eller vägrar att acceptera att saker ändrar sig. Just nu har MP styrelsens fulla förtroende men hur kommer han att reagera om det börjar knaka lite i fogarna och om personer han jobbar med kommer med konstruktiv kritik och förslag till förändringar?

I skrivande stund är truppen tunn och jag skall erkänna att det känns surt att till exempel Sebastian Andersson valde spel i Kalmar på grund av att Djurgården inte kunde/ville matcha hans lönekrav. Andersson kändes väldigt spännande även om det är långt ifrån säkert att han kommer att lyckas i Allsvenskan. Listan på skyttekungar från Superettan som inte lyckats är längre än listan på dem som har lyckats.

Allmänt känns det annars positivt. Det är oerhört kul att säsongskortförsäljningen går bra. Att sälja många säsongsbiljetter är en bra grund att stå på när Allsvenskan drar igång. Sedan är det givetvis upp till oss själva att göra något bra på läktarplats under matcherna. Vi måste komma till matcherna med en positivare inställning för att det skall bli roligt och bra. Magkänslan säger ändå att så kan bli fallet och med efter några magra år har kraven sänkts. Förhoppningar om en bra säsong skall vi givetvis ha men förväntningarna lär vara lägre inför kommande säsong – oavsett vilka spelare som ansluter till truppen i vinter.

Sista året på Stadion måste vi göra till något extra.

***
Hockeylaget är i behov av förstärkning. Skador och JVM gör att truppen under en period behöver förstärkning. Högst upp på min önskelista står en stabil back som slår sarg-ut och som städar i egen zon. Någon sådan spelartyp är inte Patrick Yetman. En spelare som Expressen skriver att Djurgården är intresserade av. Yetman har den här säsongen spelat för finska Ässet utan att göra det han skall vara bra på att göra – dvs mål. Visst skulle han kunna fylla en funktion i Djurgården under JVM och hans blotta närvaro kanske skulle sätta fart på andra spelare men rent krasst känns Yetman som en onödig värvning. Han har definitivt passerat bäst-före-datum och det var länge sedan han var en notorisk målskytt.

Djurgårdens spelare är på väg åt rätt håll i hockeyns elitserie. Detta trots dagens förödmjukande 8-1-förlust borta mot Skellefteå. Men trots känslan att det går åt rätt håll finns det mörka moln som tornar upp sig kring laget. Ett JVM, en skada och en ojämn målvaktsbesättning kan ställa till det ordentligt. Dessutom är Hardy Nilsson kvar.

JVM
I mellandagarna tappar Djurgården tre spelare till JVM. Mika Zibanejad, Pontus Åberg och Fredrik Claesson kommer att missa flera viktiga matcher. Zibanejad och Åberg är spelare som sticker ut och lämnar givetvis ett tomrum efter sig men det är den oglamouröse backen Claesson som kommer att bli svårast att ersätta. Att i en handfull matcher sätta in två nya forwards från juniorlaget brukar fungera bra. A-lagsspelare som vanligtvis spelare i tredje- fjärdeformationen får i några matcher mer istid högre upp i hierarkin.

Claesson däremot blir tuffare att ersätta. En defensiv back som spelare enkelt och som har anpassat sitt spel till elitserien. I ett lag där majoriteten av spelarna har negativ plusminus är imponerande att se att Claesson har +8 (trots -2 mot Skellefteå).

Att flytta upp en back från juniorlaget är inte lika lätt som att flytta up en forwards. Juniorlagets backbesättning är dessutom klart svagare än forwardssidan. Först på tur att flyttas upp är Erik Gustafsson och han har inte imponerat när han har spelat med a-laget tidigare.

Skadan
”Printz skadad” var huvudrubriken bland Text-TV:s sportnotiser på sidan 328 under kvällen. Jag hoppades verkligen att det var damfotbollsspelaren Birgitte Printz som hade blivit skadad men tyvärr visade det sig vara DIF-backen David. Det är oklart hur länge han blir borta men till Expressen säger sportchefen Janne Järlefelt att han letar efter en ny back. Med Claesson på JVM och Printz på skadelistan blir Djurgårdens backbesättning defensivt oerhört tunn. Printz har gjort en bra säsong och har utan tvekan varit en av lagets stabilaste och jämna backar. Blir Printz borta länge kan det bli oerhört smärtsamt för Djurgården – om nu inte Järlefelt gör ett kap på en torftig spelarmarknad.

Målvaktsbesättningen
Gustaf Wesslau spelar match efter match. Han har knappt fått vila på hela säsongen. Reserven Tim Sandberg har fått ytterst få chanser och de gånger han har fått hoppa in mellan stolparna har det gått mindre bra. Visserligen har han ett par gånger kastats in i matcher där spelarna har varit helt under isen men det har ändå inte känts förtroendeingivande. Tim Sandberg ser inte ut att vara redo för elitserien ännu. Trycket på Gustaf Wesslau är enormt. Han måste vara frisk och han måste spela bra. Varje match. Djurgården behöver en tryggare backupmålvakt som klarar av att gå in mellan stolparna när Wesslau behöver vila.

***
I en perfekt DIF-värld är Printz tillbaka i nästa match. DIF kan spela matcherna utan JVM-spelarna med sex ordinarie backar samtidigt som Gustaf Wesslau är outtröttlig och skadefri. Då kan det gå bra framöver. Om inte kan det bli jobbigt.

***
Kristofer Ottosson klev skadad tidigt av matchen mot Skellefteå. Blir han borta länge ser det inte ljusare ut.

***
I nästa match, 22/12, möter Djurgården AIK. I matchen därpå väntar Linköping hemma på Hovet. Läge nu att lyckas ta två trepoängare i rad. Matcherna som är oerhört viktiga i striden kring strecken.

***
Bilder från matchen mot Skellefteå finns i bildspelet. En match jag bara hade turen att hinna se de tio sista minuterna av. Det räckte för att förstå hur illa det måste ha sett ut i övrigt.

Med fyra snabba mål i hemmamatchen mot Brynäs kunde laget närmast defilera hem tre ytterst viktiga poäng. Slutresultatet skrevs till 5-2. Djurgården håller därmed undan för lagen bakom i tabellens nedre region och även om läget fortfarande är kritiskt känns det nu ändå stabilt.

Redan efter 10.04 hade Djurgården ledningen med 4-0 och matchen var då klar. Två av målen gjordes i samma numerära underläge och Djurgården var rejält på tårna i matchinledningen. Något vi inte har varit bortskämda med den här säsongen. Resten av matchen blev en transportsträcka där Djurgården spelade väldigt bra på resultatet.  

I slutskedet hettade det dock till då ett grinigt Brynäs var ute efter bråk. Spelarna i gävlelaget verkar efter någon dag i serieledning redan ha fått vattenskallar och hybris. Flera spelare verkade ha svårt att förstå regelboken även gällde dem.

Inbytte målvakten Niklas Svedberg fortsatte att göra sig impopulär genom att bjuda på en patetisk filmning när Christian Eklund körde förbi. Målvakten verkar ha något slags kromosomfel. Förutom dagens filmning har han i matcher mot Djurgården öppnat båsdörren (med avsikt att skada?) när motståndare har blivit tacklade emot den, som reservmålvakt greppat tag i Nisse Ekmans klubba (- med Ekmans yxhugg som följd), samt lite annat skit. Smutsige Svedberg ligger väldigt högt på min lista över spelare som förtjänar en rejäl omgång.     

I de senaste matcherna – de efter derbyt – har Djurgården sett piggare ut än tidigare. På flera håll är det piggare ben, högre fart och bättre passningsspel. Färre misstag i egen zon har också gjort att det hela ser bättre ut även om vissa spelare i vissa matcher fortfarande irrar runt, med och utan puck, i egen zon. Det finns hopp om revansch på AIK i derbyt.

***
Gustaf Wesslaus plockhandsräddning.Wow!   

***
Lyckas Djurgården ta två trepoängare i rad nu? I så fall för första gången denna säsong.

***
Glada matchbilder i bildspelet. 

***
Det kommer att hänga två tvåor inne på Hovet efter nyår. I dag avslöjade Djurgården att den femfaldiga SM-guldmedaljören Charles ”Challe” Berglund kommer att hedras genom att få sitt gamla tröjnummer hissat. 2 är redan hissat eftersom Rolle Stoltz också hade det numret men det skall givetvis inte vara ett hinder. ”Sir Charles” är given att hissa. Återstår att se om ”Challe” får en egen vepa eller om han får dela med Rolle.

När Djurgården i en periodpaus i European Trophy-matchen mot Luleå avslöjade att en till spelare skulle hissas var min gissning Charles Berglund. Kul att tippa något rätt den här hockeysäsongen…

Här dör arenafrågan (ÖIP). Drömmen om en ny arena på Östermalms IP ser ut att inte bli mer än en dröm. Efter flera år av jobb har Djurgården nu kommit på att de har hamnat i en återvändsgränd. Det är inte ekonomiskt gångbart och dialogen med staden har visst inte varit så bra som det har sagts.

Så sent som för några månader sedan flöt allt på som vanligt och gårdagens besked om att arbetet med en arena lägg på is kom som ett slag i ansiktet – även om det inte kom oväntat. Jag – och säkert många med mig – har naivt drömt om att arenan på ÖIP skall bli verklighet men känslan har ändå genom alla år varit att det har gått extremt långsamt och trögt. En känsla av att inget händer. Jag är besviken men inte överraskad av gårdagens besked.

Djurgården gör i grunden rätt som väljer att inte gå vidare. Den ekonomiska oreda som Bosse Lundquist ställde till med för några år sedan har satt Djurgården i en prekär situation och att jobba vidare med ett projekt som kostat, kostar och kommer att kosta sjuhelvetes massa pengar kan äventyra föreningens framtid. En egen ny arena är inget som per automatik gör att klubben kommer att kunna visa upp plusresultat år efter år. Vilket det i och för sig inte heller är att vara hyresgäst på Stockholmsarenan. 

Det som svider mest är sättet som Djurgården har hanterat frågan. År efter år har det från DIF-håll kommunicerats att arbetet med en arena på ÖIP går vidare. I hur många intervjuer har Tommy Jacobson stått och blåljugit oss supportrar rakt upp i ansiktet? Hur länge har det stått klart att det kommer att bli svårt att bygga på ÖIP och att en sådan lösning inte är ekonomsikt gångbar? Trots att jag ser det som ett sunt beslut att lägga arbetet på is är mitt förtroende för Tommy Jacobson lågt. Är det ens värt att lyssna när karln öppnar truten? Är något av det han säger sant? Att ge oss förhoppningar är han duktig på. Tyvärr är han ännu bättre på att senare grusa dem. Visst kan det ha varit bra ur förhandlingssynpunkt att prata vidare om ÖIP som om inget har hänt men det hade varit ännu bättre om han hade varit tyst. Djurgården pratar om ökad transparens. Om det är att blåljuga oss supportrar rakt upp i fejjan har de lyckats bra.

Igår var det upprorsstämning på diverse forum. Information från informationsmötet skarvades friskt och det var öppet för fria tolkningar. På dif.se fanns ingenting att läsa om vad som egentligen hade sagts. Givetvis skulle denna information kommit ut på nätet samtidigt som mötet pågick. Nu fick vi all information och DIFTV dagen efter vilket jag tycker var en rejäl blunder av Djurgården. Allt detta skulle ha varit klart före mötet.   

Vi naiva supportrar fick igår ett brutalt uppvaknande från vår dröm om en egen arena på Östermalms IP. Kanske var det lika bra. Vi kan nu sluta att hoppas och drömma. Vi kan fokusera på att göra det bästa av det vi har framför oss. Många år på Stockholmsarenan. Nu vet vi garanterat att det blir så.

***
Någon direkt hjälp av politikerna har Djurgården inte heller fått. Detta trots tidigare vallöften.