Dagens inlägg blir en titt i backspegeln. När detta skrivs har det snart gått ett dygn sedan Djurgården besegrade Linköping, med 2-1, efter straffläggning. Två viktiga poäng samtidigt som laget också passerade Linköping i tabellen. Inför de tre sista matcherna är laget ovanför kvalstrecket igen och så som spelet har sett ut på slutet kommer det också så att förbli.

Hemmamatchen mot Linköping var klart bättre genomförd än matchen mot Växjö i förra veckan. Nu börjar spelarna tro på sig själva och känslan är att laget inte är lika bräckligt i dag som för en vecka sedan. Sju poäng på tre matcher stärker givetvis ett lag med sargat självförtroende.

Mario Kempe och Pontus Åberg klev fram som matchvinnare genom att sätta sina straffar och som vanligt spelade Gustaf Wesslau bra mellan stolparna. Allmänt tycker jag att det är lättviktarna som drar fram laget nu. John Norman har oerhört kvicka fötter och Tim Eriksson snidar på som bara han kan och skapar mycket för sina medspelare. Även Daniel Brodin har fått upp farten rejält och nu när han har börjat hitta sitt fysiska spel igen är han nyttig för laget. Även Patrick Cehlin har höjt sig flera nivåer även om matchen mot Linköping var ett litet bottennapp från hans sida. Djurgården kvittering, 1-1, gjordes av Mathias Tjärnqvist som efter några månaders måltorka på nytt fick ett skott på byxan som sedan gick i mål.  

Även om matchen mot Linköping egentligen var viktigare än den mot Växjö kände jag mig lugnare på läktaren igår. Lagets klart stabilare spel är anledningen till det. Visst misströstade jag en aning när Linköping tog ledningen i matchen sent i den andra perioden men direkt efter det att Djurgården klarat av ett boxplay i sista perioden kände jag mig säker på att kvitteringen skulle komma. Trots underläge vågade Djurgården spela ut och forceringen i den tredje perioden var bra. Ett tydligt tecken på att laget vågar mer i dag och att de tror mer på sig själva även när resultatet på tavlan är negativt.

Som väntat var det fullsatt på Hovet. Stundtals var det brutalt bra tryck och några gånger var det ljudnivåer som vi inte har haft sedan slutspelet. Underbart. Jag ser redan fram emot matchen på lördag!  

Bilder från matchen i bildspelet.

***
I dag har mittbacken Jani Lyyski varit klar för IFK Mariehamn. Det fanns till och med en nyhet på dif.se. Den är nu borttagen och Lyyski är inte klar.
– Jag har inte skrivit på något, säger Lyyski och om så är fallet skall givetvis inget läggas ut på hemsidan.
Gissningsvis blir allt klart i dagarna vilket då gör att ytterligare en av spelarna som MP inte sett som önskvärd i truppen försvinner. För egen del har jag inte haft något emot Lyyski. Tycker att han har varit helt okej trots att han har varit en smärre katastrof med fötterna. Prestationerna har nog ändå inte riktigt matchat hans lön samtidigt som utvecklingspotentialen kanske inte är den största. Mina första intryck av Lyyski var att han var en naturlig ledare och en resolut mittback. Jag såg en lagkapten i Lyyski. Tyvärr räckte inte det spelmässiga till.

Tidigare har Lyyski tackat nej till spel i norska Sogndal.

***
22 mars. Då arrangerar Djurgården ett event. Då får vi se den nya matchtröjan. Det är alltid lika spännande. Allt, förutom fejdade ränder, brukar uppskattas!

Som djurgårdare är man för tillfället aningen svältfödd på framgångar. Rubriken är aningen kryddad men likväl har det en mycket bra DIF-lördag. Vinst i både fotboll och hockey!

Superlördag och två vinster. Det låter fantastiskt. Det vi pratar om är en seger i en fotbollsträningsmatch mot Ålborg samt en straffviktoria i hockeyns elitserie borta mot Skellefteå. Det krävs inte mycket framgång nu för att bli nöjd och glad.

Vi börjar med framgångarna på gräs. Djurgården befinner sig nere i Danmark just nu och tidigare i dag träningsspelade laget mot Ålborg. Den klubb Magnus Pehrsson fick kicken ifrån 2010. Matchen bann blåränderna med 2-0 efter det att Ricardo Santos och Brian Span gjort varsitt mål.

”Övertygande seger” skriver dif.se medan Ålborg på sin hemsida skyller förlusten på två personliga misstag.
– Så klart är det skönt att vinna och det är bra att få göra två mål. Vi hade en väldigt tveksam start men gjorde ändå en bra första halvtimme av första halvlek. I andra halvlek skapar vi nästan ingenting och där är de bättre än oss. Men det är en bra känsla att vi åker hit och vinner en svår match på gräs mot ett lag som ska börja ligaspelet nästa vecka. Vi får också lite mer matchkänsla av den här matchen än de tidigare eftersom vi byter lite mer som vi hade gjort om det hade varit en riktig match. Så det var mycket positivt överlag, sa MP, till dif.se, om insatsen

Ålborgs tränare Kent Nielsen sa följande (klipp och klistrat från deras hemsida):
- Man må sige at vores fejl desværre var til at få øje på i dag. Spillemæssigt starter vi rigtig stærkt, men bliver måske lidt overmodige, hvilket åbner op for deres kontraspil og gør at det bliver en lidt rodet kamp for os.
– I anden halvleg har vi rigtig godt styr på tingene, de får ikke lavet nogle omstillinger i mod os og vi skaber også en masse gode situationer omkring deres felt. Desværre tager vi ikke de chancer vi får og får derfor ikke scoret.

Matchfakta längst ned i detta inlägg.

***
Hockeylaget tog två oerhört viktiga poäng borta mot Skellefteå. Vinst med 3-2. Patrick Cehlin avgjorde i straffläggningen. Överlag gjorde laget en bra insats och visade för första gången sedan hemmamatchen mot Brynäs prov på bra spel i hela matchen. Visst fanns det perioden då serietvåan hotade ordentligt men konstigt vore det annars då laget är väldigt starka på hemmaplan.  Äntligen börjar tränarbytet på effekt. Det har synts i många matcher att laget har börjat spela bättre men allt som oftast har självförtroendet, eller snarare bristen på det, saboterat för laget. I dag anföll laget i flock i hela matchen samtidigt som det egna målet fredades på ett stabilt sätt. Spelarna hjälper- och offrar sig för varandra nu.

Det lag Tony Zabel fick ta över var rejält stukat. Noll självförtroende och lång skadelista. Nu när skadelistan är kortare och laget har fått spela några matcher tillsammans ser man tydligt att spelarna har det roligare på isen och att de i spelet har möjlighet att jobba mer för varandra. Uppspelen sitter mycket bättre – det sägs att de är enklare nu – och laget kommer in med fart i anfallszonen. Förutom fart kommer laget också in med flera spelare som tillsammans utgör ett större hot. Det finns hopp om att undvika kvalserien. Matchen på tisdag mot Linköping blir som en avgörande final.

Som tidigare skrivits avgjorde Patrick Cehlin matchen. Lagets två andra mål gjordes av Kristofer Ottosson (strålande i matchen) och Philip Holm.

Bilder från matchen i bildspelet.
 

****
Matchfakta från fotbollsträningsmatchen:

Ålborg-DIF 0-2 (0-2)
0-1 Brian Span (27)
0-2 Ricardo Santos (40)

Startelva DIF
Målvakt: Kasper Jensen
Backlinje (från höger): Peter Nymann, Joona Toivio, Marc Pedersen, Petter Gustafsson.
Def mittfält: Yusif Chibsah
Off mittfält (från höger): Christer Youssef (Dahlén 58), Kasper Hämäläinen, Daniel Sjölund (Bergström 78), Brian Span (Oyal 70)

Anfall: Ricardo Santos (Makolli 87)Bänk: Tommi Vaiho, Andreas Dahlén, Emil Bergström, Nahir Oyal, Simon Tibbling, Trimi Makolli

Att vara engagerad supporter tar ibland rejält på krafterna. Viktiga matcher gör att kroppen mer eller mindre slutar att fungera. Nerverna är utanpå tröjan och det mesta känns faktiskt skit. Den känslan infann sig i går och jag älskar den! Utan all glädje och hopp. Utan all förtvivlan och frustration. Då hade mitt supporterskap varit ganska fattigt.

I går var det match på Hovet mot Växjö. En match där vinst var ett måste. Djurgården kryper på knäna och är på väg mot kvalserien. Det har sedan en tid tillbaka inte gått att blunda för det faktum att det kanske inte kommer att lösa sig. Nu är alla poäng livsviktiga.

Det var slutspelskänsla på Hovet. Eller kanske bara känslan av att det var en väldigt speciell match. En match av väldigt stor betydelse. Redan när laget stod i spelargången kunde de höra den kokande kortsidan som gång efter gång skrek att Djurgården ”Vi ger aldrig upp”. Vi gjorde vad vi kunde för att få fart på spelarna och till en början lyckades det riktigt bra. Djurgården startade matchen bra. Anföll med folk och fart. Skapade chanser. Det såg bra ut inledningsvis – som i så många andra matcher efter tränarbytet. Ledningsmålet kom. Hovet exploderade i glädje och lättnad. Vi fick det första viktiga målet.

Sedan uppredade sig mönstret. Den totala avsaknaden av självförtroende kom i fatt Djurgården. Pucken fladdrade och flög likt en innebandyboll när spelarna försökte behandla den. Stjärnbacken Daniel Tjärnqvist slog inte en passning rätt. Puckjäveln kom knappt ut ur egen zon. Panik både på isen och på läktarna. Den andra perioden var en enda lång pina och hade det inte varit för Gustaf Wesslaus storspel hade det kunna sluta illa igen. Glädjande var ändå att spelarna, mitt i alla problem att fösa en puck över en blå linje, spelade uppoffrande. Det kanske är inte är helt optimalt att slänga sig tre personer efter samma puck men mitt i den taktiska oredan visade det ändå att spelarna ville vinna matchen till varje pris.

I andra perioden mattades trycket en aning inne på Hovet. Nervositeten hos oss på läktarna var påtaglig och det var mer nagelbitande än sång. I den tredje perioden kändes det bättre igen. Djurgården utnyttjade en kompensationsutvisning och Jimmie Ölvestad kunde skjuta pucken genom Martin Gerber. 2-0 är bra mycket bättre än 1-0. I slutskedet kom 2-1 och då kom även paniken tillbaka. ”Vesslan” och hans mannar höll tätt även om pucken fladdrade oroväckande nära mållinjen många gånger.

Det var en oerhörd lättnad när slutsignalen. Matcher av den här betydelsen kan inte vara bra för kroppen. Jag var alldeles skakig när jag klev ut från Hovet och att sätta sig bakom ratten i det tillstånd jag befann mig i det var inte aktuellt. Alla nerver i kroppen verkade ha kommit i kläm.

Fortsättning följer redan i morgon. Då med bortamatch mot Skellefteå. På tisdag är det dags för match på Hovet igen. Jag längtar. Saknar redan känslan av viktig match. Då är det streckmatch mot Linköping. Den matchen kommer att vara ännu viktigare än gårdagens. En ny känslomässig bergochdalbana står för dörren. Livet som supporter ställs på sin spets igen. Egentligen är det underbart men det får det gärna vara lite mindre spännande än det var mot Växjö. Det mår nog både jag och Djurgården. Det är inte alltid matcherna slutar lika lyckligt som den i går.

***
Målskyttar i går: Mika Zibanejad och Jimmie Ölvestad.

***
Djurgården spelade uppoffrande i går men jag saknar fortfarande mer aggressivitet i lagets forechecking. Djurgården tacklas för lite och fullföljer för få situationer.  

***
Mitt i all streckdramtik har Djurgården Fotboll värvat en ny mittback. Marc Pedersen har skrivit på ett kontrakt med blåränderna. Har inte mycket att skriva om honom som ingen annan redan har skrivit så det blir inte mer än dessa rader längst ned i detta inlägg om värvningen.

1. Styrelsen
Kanske borde Hardy Nilsson aldrig ha anställts? Hur det hade gått 09/10 utan Hardy kommer vi aldrig att få veta men helt klart är att han fick arbeta kvar i föreningen alldeles för länge. Det var rätt att sparka Hardy men det var alldeles för sent. Hade styrelsen vågat kicka sin prestigevärvning några månader, eller heltst ett år tidigare, hade vi kanske sluppit våndas över kvalserien? Styrelsens agerande i samband med Järnkaminernas uppmaning att inte stå i klacken efter det att Polisen två derbyn i rad trakasserat och misshandlat supportrar gör dem till ohotad etta på denna lista.Envis som få. Lyssnar inte på någon. Kör sitt eget race. Ingen vidare ledarstil när man basar över en grupp som famlar i mörker och som bönar och ber om förändring. Silversäsongen har Hardy med sig men efter det har han med sin ledarstil kör Djurgården mot avgrunden. Styrelsen tittade på och hoppades på vändning som ingen annan kunde se komma – och som inte heller har kommit.

2. Hardy Nilsson
Att mitt under säsong säga att motivation saknas och att han inte skall träna laget nästa säsong var inte heller något genidrag. Som spelare hade jag blivit besviken om min tränare sagt att han tappat lusten. Nu hade förvisso alla sett det ändå men Hardy borde ha klappat igen brödluckan, som han alltid gör annars, och inte sagt ett ljud.
 
3. Janne Järlefelt
Sportchefen är i grunden ytterst ansvarig för lagbygget men hur mycket har han fått säga till om? Hur lätt har det varit att bygga ett lag där Hardy Nilsson är headcoach? Spelarna har flytt laget och spelare har dröjts sig kvar utomlands och sagt sig kunna vänta med att komma till DIF. Hardys guldgossar från tidigt 2000-tal har kritat på samt rollspelare från Södertälje. De “stjärnspelare” som har anslutit har totalfloppat. Widing och Ekman är några exempel.

4. Spelarna
Spelarna gör målen och är de som skall se till att laget vinner matcher. De har misslyckats totalt. Många tycker säkert att spelarna skall vara högre upp på denna lista vilket jag har förståelse för. Själv lider jag med spelarna som i två säsonger har sett ut att vantrivas på sitt jobb och som successivt tappat allt självförtroende Det är svårt att göra ett bra jobb när man inte mår bra. Efter tränarbytet har det känts aningen positivare, även om resultaten inte visat det, men att bli kvitt den oerhört tunga ryggsäcken kan tyvärr ta tid. Därför skulle Hardy Nilson ha sparkats mycket tidigare.  

5. Tomas Montén och Mikael Johansson
Hardys underhuggare har säkerligen haft det tufft med sin överordnade. Har han någonsin lyssnat till deras förslag? Har han någonsin brytt sig om att de är arbetskollegor? Hade duon Sveriges mest otacksamma och inflytelselösa tränarjobb?

Inte ens nära
Publiken
Vändkorsen på Hovet snurrar som aldrig förr när Djurgården spelar hemmamatch och publiken sluter mangrant upp match efter match. Detta trots svagt spel, dåliga resultat och en inkompetent ledning. Imponerande. Förhoppningsvis kan vi hjälpa laget att klara sig undan kvalspel.

Kämpa DIF!

Jag har haft en relativt sportfri helg men det hindrar ju inte lagen från att spela. Både fotbollslaget och hockeylaget har haft matcher. Matcher som har slutat med förluster.

I fredags träningsmatchade Djurgården mot GIF Sundsvall på Stadshagen. Matchen låg i skarven mellan arbetstid och helg, avspark 16.00, vilket gjorde att jag varken såg matchen på DIFTV eller på plats. Gästerna vann med 3-2 och av reaktionerna på forum att döma imponerade Djurgården inte i matchen. ”Inget eget spel” och “en press som inte orkade hållas uppe hela matchen” var en del av kritiken som laget fick efter matchen. Joona Toivio och Christer Youssef gjorde Djurgårdens mål.

Bildbyrån hade en fotograf på plats under matchen och i bildspelet kan ni se de bilderna. Jag har dock lyckats ladda upp dem dubbelt.

***
För en tid sedan var danske mittbacken Marc Pedersen hos Djurgården för provspel. Han var nöjd med sin tid i DIF och trodde då att han skulle få komma tillbaka till Sverige.  Så verkar det också bli. Enligt bold.dk förhandlar Djurgården med Pedersens klubb Vejle.
– På måndag vet alla var han kommer att spela spelarens agent Mads Bach Lund till Fotbollskanalen.

***
Serieledarna Luleå på bortais blev som väntat en svår match. Trots ledning med 1-0 förlorade Djurgården igen. Hemmalagets segersiffror skrev till 2-1. Jag kom in i matchen lagom till Luleås första mål. Ett inte allt för märkvärdigt skott från vänster backposition. Wesslau var på plats men höll inte tätt. Det andra målet var snarlikt det första men det skottet var bättre och då hade ”Vesslan” heller inte hunnit flytta över.  

Djurgården startade enligt uppgift bra och det ledningsmål Patrck Cehlin satte var inte orättvist. Den delen av matchen missade jag. Det jag fick se var ett lag som ville men inte riktigt vågade. Självförtroendet är kört i botten och varje gång ett baklängesmål ramlar in ser det ut att göra sig påmint.

***
Jobbigast i går, förutom förlusten mot Luleå, var att jag blev lättad över att AIK vann hemma över Linköping. Med den lättnadskänslan i kroppen förstår man verkligen hur illa läget är för Djurgården. Slutspel är bara att glömma och det enda som gäller nu är att ta sig förbi ett lag i tabellen. Linköping ligger närmast blott en poäng före – men också med bättre målskillnad.
Kämpa DIF!

I ett tyst Globen lyckades Djurgården förnedra sig ytterligare. 1-4 mot AIK. Spelarna gjorde bort sig på isen och styrelsefolk gjorde bort sig på läktarna. Klackarnas bojkott fick i alla fall stor genomslagskraft. Markeringen mot Polisen var tydlig.

Efter en fin inledning av derbyt mot AIK och en 1-0-ledning i efter den första perioden rasade Djurgården ihop som ett korthus i mitten av mellanakten. Tre snabba baklängesmål kändes tog som ett batongslag i bakhuvudet och spelarna återhämtade sig aldrig. Säsongens sista derby blev en totalflopp och Djurgården är därmed fortsatt fast förankrade under alla streck.

Många individuella misstag renderade i baklängesmål vilket kan ses som matchavgörande men faktum är att Djurgården borde ha avgjort matchen med det spel som laget presterade under matchens första halva. AIK spelade med sin juniormålvakt mellan stolparna men inte ens det hjälpte.

John Norman och Mika Zibanejad var pigga men det här med att göra mål verkar inte vara deras grej. Mindre bra var backen Kyle Klubertanz som gjorde ett självmål och körde vilse vid ett annat baklängesmål. Richard Lintner framstår som ett defensivt geni i jämförelse med den Kyle vi har fått se den här säsongen.

Annars handlade det mesta om klackarnas så kallade bojkott. Föga oväntat valde några att ställa sig på klacksektionen ändå men kortsidorna gapade ändå mer tomma än vad jag hade trott. Bojkotten fick stor genomslagskraft och stämningen i Globen var stendöd. Precis så som ingen vill ha det med undantag möjligtvis för sjöpolisen/snedseglaren Fredrik Josefsson och hans kollegor inom ordningsmakten samt några till.  Har du missat bakgrunden till bojkotten kan du läsa lite äldre inlägg här i bloggen.

Styrelsefolk från Djurgården Hockey kunde enligt uppgift inte hålla sig undan. De försökte hindra folk från att dela ut flygblad om bojkotten före matchen och när matchen sedan var igång ställde sig fyra av dem demonstrativt i klacken. Vad ville de uppnå med den aktionen? Kunde de inte bara sitta på sina platser och i alla fall för en stund köpa läget för att sedan försöka göra något vettigt av den olustiga situationen. Förövrigt borde de ha blivit bortkörda från sektionen. De har ju sina platser på långsidan…       

Situationen för Djurgården Hockey är prekär. Nu gäller det bara att undvika kvalserien. Den som pratar slutspel nu är lika förvirrad och borta som Kyle Klubertanz är i egen zon. Tyvärr verkar det vara lika virrigt bland styrelsemedlemmarna. Deras tveksamma agerande i denna situation riskerar att bli mer kostsam på sikt för Djurgården Hockey än vad en degradering till Hockeyallsvenskan kommer att bli. Förtroendet är kört i botten och jag vet redan nu många som inte kommer att köpa säsongskort nästa säsong på grund av deras sätt att hantera denna situation.

***
Vi är med största sannolikhet stadens sämsta elitserielag den här säsongen. Det hände senast 1984.

***
Senast det blev spel i Kvalserien var 1982.

***
Mer än såhär blir det inte i detta inlägg. Mitt huvud känns lika tomt som klacksektionerna.

Järnkaminerna och Black Army har tillsammans skrivit ett öppet brev inför kvällens derby. En mycket bra och genomarbetat text som tydligt förklarar varför supporterföreningarna uppmanar till tomma kortsidor i kvällens match. Läs det öppna brevet nedan:

Vi har bestämt oss
“Den 22:a december 2010 urartade ett Stockholmsderby med slagsmål på läktarna. Efter ansvarstagande från oss supportrar och en rationell ­säkerhetslösning där en säkerhetszon mellan klackarna och sittplats upprättades har varenda derby förlöpt helt utan supporterbråk.År 2011 bestämde sig hela fotbollssveriges supportrar för att det fick ­vara nog med svartmålandet av svensk supporterkultur. Vi enades alla ­under samma flagg och framförde ett klart och tydligt budskap: våra arrange­mang är INTE våldsamma, våra matcher är INTE farliga att gå på och vi är INTE några huliganer.

Järnkaminerna och Black Army /Dan Blomberg & Daniel Wilhelmsson”

Vi börjar dagens inlägg med det som är roligt. Känslan kring Djurgården Fotboll är fortsatt positiv. Närmare 4500 säsongskort är hittills sålda och den negativa publiktrend som varit ser äntligen ut att brytas. Intresset för att vara med och bidra är också stort och när det i veckan var publikmöte var det stor uppslutning. Sista året på Stadion skall bli en positiv upplevelse och vi går en intressant säsong till mötes.

En grundplåt till att det blir en värdig avslutning på Stadion är bra spel på planen. Det ser relativt bra ut än så länge och Djurgården vann sina två matcher i Finland (mot Finland och HJK) med 1-0. Försvarsmässigt ser i alla fall laget ut att kunna bli markant bättre än de senaste säsongerna då det har varit svängdörrar i defensiven. Håller man nollan räcker det att göra ett mål och det har Djurgården gjort i de två senaste matcherna. Målproduktionen oroar dock mig en aning. Jag är aningen skeptisk till att spela med bara en anfallare.

Djurgården har haft en provspelande dansk med i de senaste matcherna. Givetvis en dansk spelare. Mittbacken Marc Pedersen har spelat och tränat med laget. Jag har inte sett särskilt mycket av honom men de som har sett matcher från Finland med hjälp av webb-TV har inte höjt på ögonbrynen över hans prestationer. Det har varit varken bra eller dåligt. MP verkar dock vara nöjd. Marc Pedersen säger till Tipsbladet att han tror att han kommer tillbaka till Sverige.
– Min agent och Djurgården är igång med att förhandla nu, och så vitt jag förstår det så kommer inte Vejle att ställa sig i vägen, så nu handlar det om att vi kommer överens om ramarna för ett kontrakt. Och det skulle förvåna mig om vi inte kommer fram till något, säger Pedersen.

***
Djurgårdens U21-lag besegrade i dag Nice Academy(kontraktlösa spelare i åldern 18-22) med 4-2. Trimi Makoli gjorde två mål. Anfallaren Calle Björk tillhör Djurgårdens U21-trupp. Han spelade inte i dagens match men är likväl aktuell. I dag blev det klart att han kommer att lånas ut till IK Brage den här säsongen.

***
Sämre gick det för Djurgården Hockey som förutom att laget bara föll med uddamålet inte var i närheten av att ta poäng i bortamatchen mot Frölunda. Efter en någorlunda pigg inledning tappade Djurgården allt. Det var efter det att Tim Eriksson tidigt tvingades lämna matchen som spelet totalhavererade. Tims frånvaro var knappast huvudorsaken till att hela laget slutade fungera men noterbart var ändå hans kedjekamrater Christian Eklund och Mario Kempe gjorde riktigt svaga insatser när ”Turbo” inte var med. Den trion passar verkligen bra ihop. Ersättaren Pontus Åberg körde på men hans känns svår att spela med. Junioren har mycket hockey i sig men han har fortfarande mycket att jobba med taktiskt.

Djurgården hade blixtsnabba anfall i större delen av matchen. Då menar jag inte att det tempomässigt gick fort utan att pucken lämnade anfallszonen lika snabbt som den kom in. Anfallen var löjligt korta och Frölunda spelade väldigt bra och kompakt försvarsspel. De gånger Djurgården kom ned till kortplanket var det oftast bara med en spelare. Han hade inte mycket att hämta där nere.

Första baklängesmålet kom i boxplay. Det andra gjorde Mika Pyörälä snyggt när han först fintade ut Fredrik Claesson till Hisningen för att sedan tråckla in pucken med en Kenta-Nilsson-fint. Wesslau tog rygg på Claesson. Jobbigt förnedrande.

Mattias Carlsson gjorde Djurgårdens mål i matchen mot Frölunda. Det är nog bara jag och ”Speaker-Anton” som fortfarande har ett visst hopp om att Carlsson kommer att kunna spela bra även i Djurgården. Jag inbillar mig i alla fall att han ser lite spelgladare ut efter tränarbytet. Tilläggas kan att han fortfarande på långa vägar inte spelar på den nivå man kan önska. Det var han tyvärr inte ensam om i dag. Gustaf Wesslau var hur som helst lika bra som han brukar och hans spel höll siffrorna nere.

Resultatmässigt har Djurgården haft tur i många omgångar men i dag gick det mesta åt fel håll. Växjö och Linköping tog tre poäng. Modo tog två och AIK en. Djurgården är nu under strecket, på kvalserieplats, när pucken släpps på torsdag. Då möter Djurgården AIK i troligtvis avslaget Globen.  Det skall bli intressant att se vilken genomslagskraft Järnkaminernas uppmaning att inte ställa sig i klacken kommer att få. Black Army har uppmanat till bojkott och det blir lika intressant att se hur det kommer att se ut på deras kortsida.

***
AIK släppte in fyra mål hemma mot HV71. Målvakten Viktor Fasth spelade inte på grund av skada. I stället kastade Markus Svensson in två till synes billiga mål vilket kanske kostade AIK segern. Han får gärna stå även på torsdag och vara lika generös då. Svensson spelade ett derby i höstas men då gjorde han det tyvärr väldigt bra men det skall väl inte kunna upprepas?   

***
Bilder från matchen i Scandinavium hittar du i bildspelet.

Säsongens första seger är bärgad. Djurgården vann i dag mot Finland med 1-0 och målskytt var, den vanligtvis finske landslagsmannen, Kasper Hämäläinen. Dessutom kunde vi kväll se Järnkaminernas ordförande Dan Blomberg ta en debatt i SVT med polischefen Christian Agdur.

Djurgården befinner sig i finska Seinäjoki för att medverka i en träningsturnering. Förutom dagens match mot ett finskt landslag skall laget även spela mot Aki Riihilahtis HJK Helsingfors. Det landslag som Djurgården i dag mötte bestod av spelare från den inhemska ligan. ”Våra” finska landslagspelare fick spela i blårandigt. Kasper Hämäläinen svek sina landsmän när han gjorde matchens enda mål efter 80 minuter. Från nära håll stötte han in ett inlägg från höger slaget av Martin Broberg. Detta enligt matchrapporten på dif.se.

Skönt att vinna en match och bra att hålla tätt bakåt. Även om jag inte såg matchen och kan summera den spelmässiga insatsen känns det som ett härligt steg framåt. Matchfakta och laguppställningar (kopierat från dif.se) finns längst ned i inlägget.

***
Järnkaminernas uppmaning om att inte stå i klacken i nästa hockeyderby har som väntat blivit ett hett diskussionsämne. För och emot. Pajkastningen är enorm. Vilken effekt uppmaningen kommer att få är svårt att sia om. Jag vet oerhört många som inte kommer att sätta sina fötter i Globen och det är tongivande klackpersoner. Folk som bidrar till bra stämning. De som väljer att inte följa Järnkaminernas uppmaning kommer garanterat att bilda den sämsta och muppigaste derbyklacken genom tiderna.

 Jag hoppas att det blir väldigt glest med folk på kortsidan. En markering mot de senaste derbyhändelserna är verkligen på sin plats. Det hela handlar om mycket mer än personer som står i trapporna. Mitt bidrag till en tom kortsida är att jag har köpt en klackbiljett som jag inte tänker utnyttja. På så sätt stöttar jag både DIF och Järnkaminerna.

Djurgården Hockey publicerade en lång text på hemsidan för ett par dagar sedan. En känslokall text. Den fick det att smaka lite illa i min mun. Inte en tillstymmelse till att backa upp de oskyldiga supportrar som trakasserats och misshandlats av hormonstinna poliser. Känslan i texten var lite ”skyll-dig-själv” och att du skulle köpa matchbiljett.

När jag skriver detta har Järnkaminernas ordförande Dan Blomberg precis avslutat en match mot polischef Christian Agdur i SVT Debatt. Blomberg gjorde en mycket bra insats men polischefen parerade på ett sätt som bara poliser kan göra. Är man polis har man alltid rätt. Undanflykterna och bortförklaringarna till varför det är okej att sopa till en person i bakhuvudet med batong tar aldrig slut.

Två saker missade Blomberg. Dela att ifrågasätta Agdurs påstående att nio av tio pissprov visar på spår av narkotika. Att narkotika förekommer är tyvärr inget nytt men att 90 % av proven är positiva låter som en kraftig överdrift. Dessutom glömde han att påpeka att långsidepubliken inte applåderade polisens insats senast. Känslan var att majoriteten av de som applåderade gjorde det för att klackarna tydligt visade sitt missnöje med polisens insats genom att lämna läktarna. Överlag gjorde ändå Blomberg en mycket bra insats och jag är imponerad över hans tålamod. Att debattera med någon som inte lyssnar och som alltid säger sig ha rätt är otacksamt. Synd bara att det inte finns tid i ett sånt här debattforum att avslöja de lögner polisen använder till sitt försvar.  

Djurgården Hockeys ordförande Mats Larsson fick kliva in i slutet av debatten och tycka till. Som väntat tyckte han inte mycket mer än att han ville ha det lugnt på läktarna. I övrigt kunde Djurgården i princip inte göra någonting och något direkt ansvar ville han inte heller ta.

***
Black Army har tagit rygg på Järnkaminerna och uppmanar AIK-supportrarna att inte ställa sig i klacken på derbyt. Bra.  

***
Oddset Hockey Games startade i kväll. Globens läktare gapade tomma och de företag som var där och representerade fick inte uppleva mycket till stämning. Stendött är bara förnamnet. Hur kul kommer ett derby att bli med samma inramning och atmosfär?    
 

Matchfakta från fotbollen:
Finland-Djurgården 0-1 (0-0)
(80) 0-1 Kasper Hämäläinen

Startelva - första halvlek:
Målvakt: Tommi Vaiho
Backlinje (från höger): Petter Gustafsson, Emil Bergström, Kebba Ceesay, Adam Kasa
Defensivt mittfält: Simon Tibbling, Philip Hellqvist
Offensivt mittfält (från höger): Brian Span, Christer Youssef, Sebastian Rajalakso
Anfall: Ricardo Santos

Andra halvlek:
Målvakt: Tommi Vaiho
Backlinje (från höger): Peter Nymann, Joona Toivio, Marc Pedersen, Andreas Dahlén
Defensivt mittfält: Yusif Chibsah
Offensivt mittfält (från höger): Martin Broberg, Kasper Hämäläinen, Daniel Sjölund, Nahir Oyal
Anfall: James Keene

Finlands lag: 1 Henri Sillanpää – 3 Tapio Heikkilä, 4 Kristian Kojola, 6 Severi Paajanen, 8 Sebastian Strandvall – 9 Duarte Tammilehto, 18 Jarkko Hurme, 10 Petteri Pennanen, 11 Roope Riski – 17 Mika Ojala, 23 Ville Nikkari
Ersättare: 12 Jon Masalin, 2 Sami Sanevuori, 7 Matias Ojala, 14 Henri Toivomäki, 16 Kalle Kauppi, 21 Juho Lehtonen, 22 Patrick Byskat.

Deppigt bland indianerna.

I dag publicerade Järnkaminerna en text på sin hemsida där de uppmanar folk att INTE ställa sig i klacken i säsongens sista grundseriederby. En match där Djurgården dessutom är hemmalag. En kontroversiell uppmaning från supporterföreningen.

Anledningen till uppmaningen är att säkerheten på läktarna inte kan garanteras eftersom polisens nya hårda linje för säkrare arrangemang inneburit att folk kastats rakt ut i snön samt fått ta emot totalt omotiverade batongslag. Att slå folk i bakifrån eller att slå på folk som ligger har inte varit några som helst problem. Polisen nya våldsamma arbetsmetod har främst drabbas supportrar som står på klacksektionerna. Exempel på det kan du se på denna film. Noterbart är att ordet bojkott används frekvent men ingenstans i texten står det att Järnkaminerna inte uppmanar folk att inte gå på matchen. De uppmanar bara folk att inte ställa sig i klacken. Uppmaningen kan ni läsa här.

Uppmaningen till en tom klacksektion grundas inte bara på polisens beteende. Djurgården hockeys flata agerande kring händelserna är också en anledning. Klubben verkar utåt sett ducka och blunda för händelserna och något ansvar för att deras kunder behandlas som boskap verkar de inte vilja ta. Snarare måste du som kund vara beredd på att få en “tjyvsmäll” i nacken eller acceptera att du får lämna matchen i förtid om du har fel jacka på dig. Du får även vara beredd att pissa i en kopp misstänkt för att vara narkotikapåverkad.

Hockeyn har de senaste säsongerna fått ett rejält publikt uppsving. Djurgården har haft en manstark och röststark klack i mer eller mindre alla hemmamatcher där slutspelsmatcherna sedan har varit något alldeles extra. Både Hockeyligan och Djurgården är duktiga på att dra nytta av detta när de vill sälja sin produkt men nu när många av personerna som står i klacken och som bidragit till detta lyft behandlas ovärdigt vänder de ryggen till. Ynkligt. Hockeyn riskerar att tappa allt vad stämning heter om de inte tar detta problem på allvar.

Redan i förra derbyt var klackarna lama – självklart på grund av omständigheterna med polisen – och redan då kunde jag känna hur toftigt ett derby är utan aktiva kortsidor. Stämningen är något som lockar folk att gå på ett derby. Utan den kommer garanterat åskådarantalet att minska markant. Något som kommer att göra att klubbarna får minskade intäkter. AIK verkar ha insett allvaret i situationen och tydligt gått ut med en text på hemsidan där de skriver att de inte tolererar våld på läktarna oavsett avsändare. Den texten kan du läsa här.

Jag tycker att Järnkaminernas uppmaning är bra och jag tycker att det är helt rätt att markera på detta sätt. För egen del bestämde jag redan direkt efter förra derbyt att jag inte kommer att sätta min fot på en match mot AIK i Globen igen innan situationen för oss biljettköpare har ändrats. En minibojkott och ett eget ställningstagande från min sida som inte har något med Järnkaminernas uppmaning till tom klack att göra Övriga hemmamatcher kommer jag tills vidare inte att bojkotta då jag främst upplever polisens idiotiska agerande som ett derbyproblem.

Har du säsongsbiljett och står du bakom Järnkaminernas uppmaning? Skall du också stanna hemma helt från matchen? Lämna inte tillbaka din biljett. Då kan den säljas på nytt och risken för en mindre tom klacksektion ökar. Djurgården kommer givetvis fullt förståligt att be på sina bara knän att folk skall komma till matchen för att stötta laget i den prekära situation som laget befinner sig i nu. Böna och be ni men kan ni inte garantera min säkerhet på matchen kommer jag inte att gå dit. Då spelar tabelläget ingen roll. Kanske är det också lika bra att ni vänjer er vid tomma klacksektioner. Fortsätter det på samma sätt som nu kommer samtliga derbyn att vara likadana stämningsmässigt de närmaste säsongerna. Publiksiffrorna kommer garanterat att sjunka. Snart kommer väl polisnotorna för arrangörsföreningen att vara fetare än publikintäkterna. Vem vinner på det?