Den här lördagen går till historien som en av mina sämsta DIF-dagar genom tiderna. Fotbollsallsvenskan inleddes, trots bra spel, med förlust men vad värre är att det nu är helt klart att Djurgården spelar i Hockeyallsvenskan nästa säsong. Det känns overkligt men jag antar att den tomhet jag känner samtidigt som jag har en enorm klump i magen är ett bevis på att det inte är någon mardröm jag befinner mig i. Det är en sorgens dag.

1979 såg jag min första match med Djurgården på Hovet i en match mot Leksand. Jag fick uppleva något nytt. Jag fastnade och sedan den dagen har Djurgården varit en viktig del i mitt liv. Under alla år jag har följt hockeyn har det varit en självklarhet att laget skall spela i Elitserien. Nu får jag uppleva något nytt igen. Även denna gång efter en match mot Leksand. Efter dagens 2-0-förlust står det klart att en 35 år lång sejour iden högsta serien är över. Hur lång vistelsen i Hockeyallsvenskan blir vet ingen. Kanske blir det bara ett år. Kanske blir den tio. Kanske kommer Djurgården aldrig tillbaka? Allting är ovisst. Det enda jag vet nu är att allt är skit och att jag har fått uppleva en monumentalt fiasko.

Att det skulle gå åt helvete i Kvalserien kände jag redan i första matchen mot Rögle. Djurgården har levt på lånad tid och när jag befann mig utomlands och rapporterna om förlusterna mot Timrå ramlade in kändes det helt kört trots att det inte var det. Det fanns inget som tydde på att Djurgården skulle vakna. Det är som att laget har legat i en respirator de senaste veckorna och bara väntat på att någon skall stänga av den. Idag, i den åttonde av tio omgångar, drog Leksand ut sladden. Nu är det definitivt över. I och med att det tog slut i dag får vi vara med på begravningen. På tisdag mot Karlskoga kan vi vinka farväl. Nu känner jag mig mest tom, då kanske jag kommer att fälla en tår. Vi som är där kommer nog att uttrycka oss väldigt olika.

***
När Daniel Tjärnqvist bjöd Leksand på matchens första mål kände jag kväljningar i kroppen. Jag har ingen exaktsiffra på vad han tjänar i månaden men oavsett vad vet jag att det är galet för mycket sett till hans prestationer. Han tjänar säkert lika mycket under en månad som fem till sex vanliga anställda gör. Hans överbetalda insatser kan kosta kanslipersonal deras jobb. Daniel tar väl sitt ansvar och flyttar till Linköping, HV71 eller nåt för att casha ut där medan de som kommer att varslas går en oviss fattig framtid till mötes. Det är inte rättvist att vara föreningsanställd. 

***
Känslan att klippa mitt ständiga medlemskap i bitar och att göra upp en brasa av mina DIF Hockeysouvenirer har funnits. Det kommer dock inte att hända. Vi medlemmar är grunden i Djurgårdens IF och att kasta in handduken för att ett gäng klåpare kört ned oss i skiten känns inte rätt. Det är bättre att klåparna lämnar föreningen än vi medlemmar som har levet med Djurgården i alla år.  

Nog om detta nu. Jag behöver samla ihop mig för att förstå vad som hänt.

***
Det som jag kan se som spännande med att spela i Hockeyallsvenskan är att vi måste bygga ett nytt lag. Vi kommer att få lära oss nya namn och vi kommer att få se nya spelare blomma. Nu funkar det inte att leta på Elite Prospects eller ringa tidigare DIF-spelare som vill flytta hem när spelare skall värvas. Nu måste Djurgården ut i isladorna och scouta på riktigt.

***
Djurgården behöver se över hela sin organisation. Även det skall bli spännande att följa. Är det någon som vågar ta ansvar för detta totala misslyckande? Någon som inte jobbar i utrustning.

***
Tusentals djurgårdare befann sig i Borås när hockeylaget degraderas. De hade bevittnat Djurgårdens allsvenska premiär mot Elfsborg. Det blev förlust med 1-2 men insatsen bådar gott inför framtiden. Djurgården spelade stundtals ut Elfsborg och laget radade upp målchanser. En inlånad norrman i motståndarnas mål hindrade Djurgården från att sparka in fem bollar. Tyvärr slarvade Djurgården en aning vilket gjorde att Elfsborg bjöds på två mål. Det kostade laget tre poäng denna dag. Djurgårdens mål gjordes av Marc Pedersen. Han nickade in en hörna. Han gjorde överlagen bra match och det känns som att han är ett litet fynd. Få spelare stack annars ut i en bra kollektiv spelmässig insats. Djurgården hade ett spel! Mindre bra match gjorde tyvärr Daniel Sjölund som dels bjöd Elfsborg på deras andra mål men som också kändes aningen trög i spelet överlag. Här hoppas jag på rejäl förbättring när det vankas hemmapremiär nästa helg.

Kebba och Kasper

Carlos & MP

Allsvensk premiär väntar i morgon lördag. Djurgården tar sig an en av förhandsfavoriterna – Elfsborg – på bortaplan. En tuff men förhoppningsvis inte en övermäktig uppgift för det intressanta blårandiga laget.

Vi har flera tuffa säsonger bakom oss och vi har mirakulöst klarat oss kvar. Trots det känns det som att Djurgården ändå har utvecklats och blivit bättre. Det har rensats i laget och i organisationen och för första gången på väldigt länge känns det som att Djurgårdens fotbollssektion mår bra och att det finns en framtidstro. Det finns optimism i leden och bland oss supportrar har det blivit en nytändning. Säsongsbiljetterna har sålt bra och det blir lätt över femsiffrigt åskådarantal i hemmapremiären mot Sundsvall.

Nyförvärv vi känner till namnen på har värvats. Våra finska spelare, de som är kvar, har etablerat sig. Joona Toivio har tagit över som lagkapten och Kasper Hämäläinen känns, som vanligt på våren, nära ett genombrott. Tillskillnad från tidigare vårar har dock redan levererat på försäsongen. Det skall bli kul att se honom i den offensiva roll han har tilldelats.

Magnus Pehrsson är också en av anledningarna till att det känns bra. En före detta spelare som efter karriären har jobbat i flera olika klubbar på högsta nivå. Vi har fått in en ledare vi tror/hoppas på och bara där känner jag att vi kommer att ha mer tålamod om resultaten inte riktigt går vår väg varje match. De senaste säsongerna har vi haft svagt förtroende för våra tränare och det är en dålig start. Med MP på tränarbänken ser jag ett positivare tålmodigare Stadion framför mig.

På läktarna har vi de senaste säsongerna, mig inkluderat, haft en ganska pessimistisk syn på Djurgården. Det har gjorts försök att råda bot på detta genom att kalla säsonger för ”Glädjens år” etc. men det har inte riktigt gått vägen. Det är bara varje enskildperson som kan ändra sin inställning. Det går inte att gå på fotboll med en påklistrad optimism. Ett felpass eller två brukar avslöja det. Nu kommer optimismen inifrån och det är så det skall vara även om fem inledande matcher utan vinst givetvis skulle sabotera det. Nu kommer så inte bli fallet eftersom Djurgårdens lag känns ganska samspelt och välkomponerat den här säsongen. Som vanligt finns det väl vissa frågetecken kring defensiven och det är bara att hoppas arr Marc Pedersen blir det utropstecken som Kasper Hämäläinen tror.

 Över 20 bussar till Borås i morgon. Jag är inte med i någon av dem och jag kommer heller inte att åka bil ned. Lördagsförmiddagar har min sambo sedan länge paxat för en egen aktivitet och eftersom det är en dyr sådan har jag inte mage att tvinga henne att stanna hemma med våra två barn för att jag skall vara på bortamatch en hel dag. Skyller också på att jag skall börja på ett nytt jobb på måndag och att jag helst vill komma dit i gott skick. Inte med en resa till Borås, med allt vad det innebär, i kroppen. Det blir till att försöka följa hockeymatchen mot Leksand och fotbollspremiären samtidigt. Återstår att se hur det går. Rapport kommer i bloggen.

***
Truppen, enligt dif.se till matchen mot Elfsborg:
2. Joona Toivio, 3. Marc Pedersen, 4. Yussif Chibsah, 5. Petter Gustafsson, 6. Peter Nymann, 9. Ricardo Santos, 10. Christer Youssef, 11. Daniel Sjölund, 13. Emil Bergström, 14. Kebba Ceesay, 16. Kasper Hämäläinen, 19. Nahir Oyal, 20. Andreas Dahlén, 21. Kasper Jensen, 22. Philip Hellquist, 23. Tommi Vaiho, 25. Sebastian Rajalakso, 31. Simon Tibbling.

James Keene är en av spelarna som är utanför laget. Han är skadad. Nyförvärven Brian Span och Martin Broberg är utanför truppen och duon får således vänta med att göra allsvensk debut. Span skriver på Twitter att han är skadad. Önskar ni följa mig där skall ni följa @T_ Alexanderson.

Den startelva jag tror att det blir:
Jensen – Ceesay, Toivio, Pedersen, Gustafsson – Nymann, Sjölund, Chibsah, Hämäläinen, Rajalakso – Santos.

***
Motståndarna Elfsborg har jag ingen vidare koll på. Men med tanke på att de har plockat bort Magnus Haglund lär deras chanser till guld ha ökat. I dag presenterade de dessutom en ny spelare. Islänningen Skúli Jón Fridgeirsson har skrivit på. Han kommer till Borås nästa vecka och spelar således inte i morgon. Elfsborg har tidigare värvat bland annat Victor Claesson.

Skador på mittbackar i laget öppnar upp för en DIF-skräll. Grisen Andreas Augustsson saknas till exempel. Bakåt känns Elfborg inte speciellt bra. Framåt däremot brukar det gå undan. Snabba och tekniska spelare brukar bra dagar för Elfsborg vara riktigt jobbiga för motståndarna att möta.

***
Kennedy Igboananike verkas vara mer intresserad av en bra lön än att spela fotboll. Han har tackat nej till flera bud från andra klubbar.   

***
Yosif Ayuba lånas ut till Väsby

Det blev en nödvändig seger för Djurgården när Örebro gästade Hovet. Inför 6000 nervösa åskådare vann laget med 4-2 och därmed finns det fortfarande en strimma hopp att rädda existensen i högsta serien. Powerplay var matchvinnande vapen.

”Avgå styrelsen” skanderades tidigt på Hovet. Detta eftersom Örebro redan efter 30 sekunder tog ledningen. Därefter följde 59 minuter och 30 sekunders nervös pina inför orolig och splittrad publik. ”Avgå-falangen” möttes av burop. Örebro möttes av burop. Djurgården möttes av burop etc. Det var ingen feststämning på Hovet men föga konstigt är det med tanke på det prekära läget. Många olika åsikter vädrades och stämningen blev allt annat än gemytlig.

Djurgården är i rejäl brygga och det krävs ett smärre mirakel för att det skall gå vägen. Fyra raka segrar behövs. Efter dagens behövs det ”bara” tre. Fotbollen klarade sig mirakulöst kvar i Allsvenskan för ett par år sedan och det är bara att hoppas att djurgårdsguden uppenbarar sig igen. Han behövs nu. Tre matcher kvar. Djurgården är fyra poäng efter Rögle.

Matchen var ingen spelmässig höjdare. Vinstreceptet för Djurgården var att göra mål i powerplay vilket laget inte lyckats bra med tidigare under Kvalserien. En av anledningarna till att situationen är som den är. I dag tillkom tre av de fyra målen i numerärt överläge och då blev det också en relativt komfortabel vinst. Visst gjorde Örebro motstånd och skapade en del chanser men överlag tycker jag att Djurgården var klart bättre i matchen. Matchens betydelse gjorde säkert att Örebros besök i anfallszonen kändes farligare än vad de egentligen var. Inför den sista perioden hade Djurgården en tvåmålsledning men en snabb reducering i tredje av Örebro gjorde matchen rejält spännande igen. Djurgården behöll dock nerverna innanför tröjorna och Pontus Åberg kunde pillra in det viktiga fjärdemålet.

Piggast i dag, som i så många andra matcher, var kedjan med Christian Eklund, Mario Kempe och Tim Eriksson. Den sistnämnde var på spelhumör och vände flera gånger ut och in på motståndarna. Oavsett vilken serie Djurgården spelar i nästa säsong tycker jag att föreningen skall göra allt för att behålla trion. Det känns inte heller helt ologiskt att behålla dem även i serien under Elitserien.

***
Jag hade med mig min kamera till matchen och tog ett gäng bilder. De finns i bildspelet tillsammans med ”proffsbilderna” från Bildbyrån och Scanpix.

***
Bu-och avgårop på läktarna. Det är kris i Djurgården och ordförande Mats Larsson är pressad. Inget konstigt med det när det ser ut som det gör. Tyvärr har spelare och/eller ledare i Djurgården blivit hotade vilket gjort att de har fått polisbeskydd. Det är inte okej någonstans. Lägre kan man inte sjunka. Varför göra situationen ännu värre när det redan är riktigt illa. Hoppet finns fortfarande. Sabba inte det. Hot gynnar inte Djurgården alls. Inte i dag. Inte i morgon och inte inför nästa säsong.

***
Challe Berglund var klockren i intervjun med TV4. Eller “Tjalle Berglund” som han hette just då.

***
Kyle Klubertanz och Patrick Cehlin utanför laget i dag. Daniel Brodin extra forward. Att Kyle inte spelade känns på något sätt logiskt. I Cehlins och Brodins fall känns det som att det ligger en hund begraven någonstans. Förvisso har duon inte levererat särskilt bra men likväl känns det som att det är spelare som kan få fart på laget. Ersättarna Blomstrand och Åberg gjorde det bra i dag men det finns andra trötta spelare som jag hellre ser vid sidan om än Cehlin och Brodin.         

***
Allsvensk premiär i Borås på lördag. Jag hade tänkt vara hemma eftersom jag har barnen hela förmiddagen men ju närmare avspark vi kommer och ju fler bussar som fylls vill jag vara på plats. Någon som är sugen på att i några timmar passa en 2,5-åring och en (snart) fem månader liten bebis på lördag? Hör av dig om du är intresserad mamma.

Vi börjar med det positiva.  Djurgården Fotboll! Engagerade supportrar jobbade tom telefonförsäljare under en kväll och lyckades kränga 3000 matchbiljetter till premiären. Imponerande. Jag blev alldeles varm inombords när jag läste detta. Vi får därmed en rejäl publikfest i hemmapremiären mot Gif Sundsvall 8 april.

Träningsmatchat har laget också gjort. Kasper Hämäläinen och Sebastian Rajalakso såg med varsitt mål till att Djurgården besegrade Degerfors med 2-0 i den sista träningsmatchen inför Allsvenskan.

Kampanjen ”Djurgårdsfamiljen” rullar på för fullt. Den finns bland annat på Facebook och på reklampelare runt om i Stockholm. I skrivande stund vet jag inte om jag syns någonstans.

***
Joona Toivio har utsett sig själv till lagkapten. Ett kaxigt och skönt initiativ. Jag tror inte att Marcus Nilson gjorde likadant i hockeylaget…

***
Allsvensk upptaktsträff i går. Kasper Hämäläinen och Magnus Pehrsson representerade Djurgården. Kasper svarade Marc Pedersen på frågan vem som kommer att bli utropsteckneti laget denna säsong. Intressant. 

***
Allsvenskan skall tippas. Jag vågar inte göra det i år. Har en förmåga att vara för positiv i mitt tips. Det jag känner för seriestart är ändå att Djurgården kan överraska. Kanske inte med en topposition men i enskilda matcher. Ingen motståndare kommer att känna sig säker när de möter Djurgården.

Kliver Kasper Hämäläinen fram den här säsongen? Har vi fått en stabilare mittförsvara med Joona Toivio och Marc Pedersen? Har vi en pålitlig målskytt i Ricardo Santos? Är Kasper Jensen en stabil och trygg målvakt? Är svaret ja på frågorna ser det väldigt spännande ut.

Viktigast är att laget får en bra start på serien. Det är inte hållbart att kasta bort de första matcherna på det sätt som laget gjorde förra säsongen.    

***
Stockholmsarenan är försenad vilket inte är någon skräll. Det har under en längre tid florerat rykten om att så är fallet och nu är det även officiellt bekräftat från de som jobbar med bygget. Överlag verkar allt gå löjligt långsamt med bygget. Knappt en byggjobbare syns till kring det stålskellett som just nu är den nya arenan.

Juli 2013 skall arenan vara klar. Det innebär att Djurgården kommer att spela början av nästa säsong på Stadion.

***
Och så var det det negativa. Djurgården Hockey såklart. Det ser ut att bli respass ned till Hockeyallsvenskan. Vilken total förnedring. Under den vecka jag var borta lyckades laget på tre matcher knipa en poäng – i en match borta mot Örebro. Laget har nu en fullpoängare på sex spelade matcher och det säger sig självt att det inte är tillräckligt bra. Nu krävs det full pott i de fyra återstående matcherna samtidigt som pucken studsar Djurgårdens väg också i andra matcher. Det är inte kört men varför skulle detta lag – som tidigare som bäst vunnit två raka matcher – helt plötsligt vinna fyra raka matcher. Det är bara att ställa in sig å det värsta men samtidigt hoppas på det bästa. Så länge det inte är helt kört finns det ändå en liten gnutta hopp.

Oavsett hur detta slutar måste det rensas rejält i DIF-leden. Samtliga kontrakt/anställningsavtal borde rivas och sedan får spelare och personal söka sina jobb på nytt. Plocka in externa rekryterare så att allt går rättvist till. Lönerna skall vara skäliga och prestationsbaserade. 

I morgon möter Djurgården Örebro hemma på Hovet. Jag ser matchen på plats. Gör du?

Efter två svaga insatser gjorde Djurgården äntligen en bra kvalseriematch när Leksand gästade ett kokande Hovet. Första trepoängaren bärgades när laget vann med 3-1. Sega gubbar piggnade till och visade vägen. En närmast obeskrivigt skön seger som jag nedan försöker summera. 

Det känns svårt att knyta ihop säcken efter en sådan här afton. Svårt att få ihop en sammanhängande text. I bilen på vägen hem kändes det som att Djurgården hade vunnit en finalmatch mot en stark motståndare. En skön känsla men riktigt så bra var det inte. Djurgården hade faktiskt bara besegrat ett ganska lagom lag som heter Leksand. En by som typ har ett hockeylag och en pizzeria men knappt några invånare. Ett lag som inte klarade av Djurgårdens aggressiva och pigga forechecking. Äntligen! Att Djurgården inte har spelat på detta sätt tidigare är en gåta. Leksands något långsamma backar fastnade gång på gång i egen zon när ettriga DIF-spelare jagade dem och tryckte upp dem mot planket. Äntligen fanns tajming i närkampsspelet kring sargerna.  

Inne på Hovet mullrade det bra. Banderoller (bild 26 i bildspelet) om att spelarna skulle ta ansvar eller lämna DIF verkade få fart på spelarna. Djurgården satte bra press på Leksand. Efter ett stolpskott och en sanslös räddning av Leksandsmålvakten Erik Hanses gjorde gästerna 0-1. Totalt ologiskt sett till hur matchen såg ut då men trots målet kände jag mig inte orolig. Fortsatte Djurgården spela på samma sätt skulle Erik Hanses få vittja nätet flera gånger i matchen.

Riktigt så bra som jag hade önskat blev inte den andra perioden men när motståndet inte håller toppklass kommer chanserna ändå. Leksand bjöd på kvitteringen efter att ha skickat ut pucken ur anfallszonen i powerplay. Den pucken snappade Zibanejad upp när han kom från utvisningsbåset för att sedan servera Mathias Tjärnqvist som satte pucken i nät. Den förste veteranen att näta denna kväll.

I slutperioden avgjorde Djurgården matchen. Efter att ha inlett med spel i numerärt underläge jobbade laget uppspel i banan. Marcus Nilson såg ut att vara på hugget och det var även han som köksvägen jobbade in 2-1. Då lyfte taket på Hovet. Fem minuter senare var det dags igen. Jimmie Ölvestad fick äntligen fart i benen igen och rundade på backar och målvakt innan han satte 3-1. Ett klassiskt Jimmie-mål. Fler veteraner som vaknade till när läget var som mest kritiskt. Det behöver Djurgården som tidigare bara har haft fart i Brodin, Kempe, Eriksson, Norman och någon spelare till. I dag vaknade de trötta gubbarna och det är bara att hoppas att de håller sig pigga i sju matcher till. Dagens seger var viktigt men somnar Djurgården om är den ingenting värd i april när sista matchen spelas.

***
Plats i klacken för mig i dag. I matcher av den här karaktären är det riktigt kul. Kändes retro att stå högst upp i trappan.

***
DIF Fotboll delade ut flyers [flajers]. Första delen av kampanjen ”Djurgårdsfamiljen”. Mer lär komma framöver.    

***
Det slitjobb Christian Eklund och Mario Kempe borde lyftas fram och premieras oftare.

***
Den glädje spelarna visade efter matchen var härlig att se men förhoppningsvis dämpar det sig snabbt. Sju etapper återstår. Glädjen var nog lika mycket lättnad. Lättnad över att kunna spela fartfyllt och bra. Lättnad över att vinna.

***
Leksand? Hade sina lägen och spelade en ganska bra hockeymatch. Jag ändå att känslan matchen igenom var att laget var ett nummer för litet. Saknade spets och lyckades inte alls jaga Djurgårdens backar på samma sätt som Rögle. I egen zon hade laget stora problem. Målvakten Erik Hanses är dock väldigt duktig.

***
Nu är det slutsvamlat för nu. Dessutom blir det bloggpaus i lite mer än en vecka. En kortare semester väntar. Kämpa Djurgården! Kämpa djurgårdare!

Att glida sig igenom Kvalserien är svårt. Djurgården försöker ta sig igenom stillastående. Dagens match mot BIK Karlskoga blev en ny pina och trots att Djurgården sent släppte in en kvittering skall lagets vara tacksamma för att det trots allt blev två poäng att ta med sig hem. Mario Kempes avgörande strax var lika modig som övriga spelare var livrädda och fega. Djurgården vann med 3-2.

Två matcher är spelade. Åtta matcher återstår. För varje match som går utan trepoängare kommer en degradering till Hockeyallsvenskan närmare. Matchen mot Karlskoga var ett nytt bottennapp och precis som i premiären mot Rögle vek Djurgården ned sig fullständigt i den sista perioden. Hemmalaget jobbade i kapp 0-2 till 2-2. Med 45 sekunder kvar kom den välförtjänta kvitteringen och Nilson, Daniel Tjärnqvist, Ottosson, Ölvestad och Printz som fastfrusna i isen och tittade på. Det apatiska beteendet fortsatte under förlängningen och laget skall vara tacksamma för att matchen inte avgjordes där. Hemmalaget vann skotten med 6-1 (totalt 45-25 i matchen). Det gav Mario Kempe och Gustaf Wesslau chansen att rädda en oförtjänt, men ack så välbehövlig, extrapoäng till Djurgården.

Sett till hur matchen utvecklade sig skall Djurgården vara glada för att hemmalaget inte vann. Lite har Karlskoga sig själva att skylla. De verkade ha missat att Rögle trampade sönder Djurgården i förra matchen. I stället drog Karlskoga av någon anledning ned tempot. Tacksamt för tunga DIF-spelare. I den andra perioden satte hemmalaget fart på sin skridskoåkning och då fick Gustaf Wesslau göra skäl för sin lön. Successivt tappade Djurgården allt mer av matchen vilket gjorde att slutskedet av den i den närmaste blev outhärdlig att följa. Att kvitteringen skulle komma vara lika givet som logiskt. Djurgården är totalt ut balans och ser helt tagna ut av stundens allvar. Den enda räddningen är att laget kanske fick lite självförtroende av dagens extrapoäng.

Nåt positivt då? Ja, även om spelet stinker mer än en kasse bajs finns det i alla fall spelare som offrar sig och täcker skott. Sådant som borde vara givet ser jag nu som något positivt. Det är illa. Gustaf Wesslau inledde något darrigt men spelade upp sig och Mario Kempes iskalla straff var underbar att se. Skönt att se en spelare som vågar.  

***
De som förtjänar mest beröm är de djurgårdare som åkte ned till Karlskoga för att supporta laget på plats. Utan tvekan matchens bästa och starkaste prestation. Bilder på klacken i bildspelet.

***
Man vet att det är illa ställt när Gustaf Wesslau blir matchens lirare mot BIK Karlskoga.

***
Målskyttar DIF: 1-0 David Printz. 2-0 Daniel Tjärnqvist

***
Ilskan och frustrationen i min kropp när 2-2-målet kom var enorm. Lättast hade varit att direkt skrika något fult samt kasta närmaste ting, oavsett vad det är, i golvet eller väggen. Med småbarn i min omgivning tog jag långa steg ut i köket, bet sönder tungan, grabbade tag i en banan och kastade den hårt i golvet. Är det sånt som kallas mognad?

***
Leksand hemma på måndag. Jag har bara en sak att säga till Djurgården Hockey. Vakna för helvete!

“Djurgårdsfamiljen”. Det är namnet på kampanjen som skall öka intresset för Djurgården Fotboll.
 
Djurgården går på offensiven inför den allsvenska hemmapremiären mot Gif Sundsvall 8:e april. Under vintern har Djurgården och supportrar under ett par tillfällen har workshops där de gemensamt har arbetat fram olika projekt för att marknadsföra och öka intresset för Djurgården. Nu pågår arbetet för fullt och förhoppningsvis ger det resultat. Säsongskortsförsäljningen har redan ökat och bara det är en väldigt bra start.

I dag hade jag äran att få vara en del av en kommande kampanj. Kampanjen kallas i all enkel- och tydlighet för ”Djurgårdsfamiljen. På Stadion träffade flertalet supportrar och spelare av olika slag. Det rullades in många barnvagnar på arenan samtidigt som ungdomar från Fabriken och UCS strosade runt på löparbanorna. Givetvis också representanter från Järnkaminerna.  Ungdomsspelare, f.d. A-lagsspelare m.fl. medverkade också och tanken med kampanjen är givetvis att få fram att fotboll på Stadion är för alla. Jag hade min 2-årige son i släptåg och trots att han inte var helt samarbetsvillig ställde han upp bra, om än motvilligt, när det skulle poseras framför kameran. Det skall bli spännande att se resultatet av detta och även se vart kampanjen kommer att synas. Dagens jobb är bara en del av kampanjen. Övriga delar vetjag inte mycket om för stunden.

Grabben var inte bara osamarbetsvillig. När han fick spela fotboll med Joona Toivio och Emil Bergström sken han som solen. Det gjorde han även när han fick posera i min sektionsuppgång på Stadion. Lite bilder från kvällen i bildspelet. Bild på Stadions gräs finns också för den som bryr sig om det.

***
Stämningen inne på Stadion var både positiv och dämpad. Samtidigt som fotbollen verkar gå en ny fin vår till mötes bar alla på oket att det gick åt helvete för hockeylaget mot Rögle. Många hängskallar undrade vad som egentligen hände i den första kvalseriematchen. Alla är oroliga för hur det här skall sluta.

En som inte är orolig är spelaren Christian ”Fimpen” Eklund. Till Expressen säger han:             

– Jag kan inte prata för alla, men jag tycker att det känns lugnt. Vi har haft många såna här kniven på strupen-matcher på slutet.

Och det har han rätt i. Djurgården har haft många kniven-på-strupen-matcher men hur många av dem har laget vunnit? Inte många. Det är dags för spelare och ledare att dra upp huvudet ur sanden.

Säsongen som har varit ett stort skämt har nu blivit en mardröm. Kvalserien inleddes med en pinsam förlust hemma mot Rögle Bandyklubb. Gästerna vann med 4-3 inför en frustrerad och besviken hemmapublik.

Mycket har varit dåligt den här säsongen och när jag trodde att botten var nådd släpptes pucken i den tredje perioden i matchen mot Rögle. Djurgården vek ned sig fullständigt och 2-1 förvandlades till 3-4. En av de sämsta perioderna jag har sett under mina 30 år som supporter. I en av de viktigaste matcherna. Jag rodnar av skam och känner mig illamående. Challe Berglunds första match med huvudansvar slutade, lindrigt uttryckt, med ett rejält magplask.

Det mest fascinerade med det håglösa livrädda lag som åkte runt med DIF-emblemet på bröstet var att det fick en bra start. Djurgården startade i ett sjuhelvetes tempo och redan efter 47 sekunder gjorde Daniel Brodin 1-0 när han styrde in en backhand från Mario Kempe. Efter målet ökade Djurgården tempot ytterligare och gästerna såg ut att bajsa ned sig av rädsla. Efter 2.44 tog Rögle time-out. Efter 2.44 tog Djurgårdens fina spel slut. Resten var pest och pina och inte ens ett lika tidigt mål i den andra perioden ändrade matchbilden. Rögle anföll med fart och folk och surrade som bålgetingar kring Gustaf Wesslaus mål. Det gav utdelning.

Rögle spelade anfallsspel i någon form av raggarhockey och ställde defensivt upp med ett högt styrspel. Djurgården körde fast helt. Backarna hade stora problem att hitta medspelare med fart och Djurgårdens anfallsspel var parodiskt dåligt. Den sista perioden var fruktansvärd. Ett visst hopp tändes när Fredrik Claesson kvitterade till 3-3 efter 9.32 in i slutakten men livrädda Djurgården släppte in nästa mål redan 43 sekunder senare. Noterbart var att DIF-spelare kolliderade med varandra vid både 2-3 och 3-4.

Snacket från några av spelarna inför Kvalserien har bland annat varit att det är som att ladda inför ”vanliga matcher”. Något som spelare sagt även inför derbyn. Tyvärr verkar motståndarna i de matcherna laddat annorlunda. Något som varit lyckat. Djurgården har blivit överkörda, torskat närkamper, tekningar och till sist även matcherna. Nu krävs en rejäl uppryckning av Djurgården för att det här skall gå vägen. En bra början är att lägga undan floskelsnacket och börja leverera på isen. Köra så in i helvete. Ställa upp för lagkompisarna, ställa upp för föreningen.

***
Det vimlar av diverse ledare i Djurgårdens bås men i de två första perioderna skymtade jag inte Tomas Montén i gyttret. Däremot stod han i båset i den sista perioden. Han verkar ha varit någon slags läktarcoach i de två inledande perioderna. Nu tror jag inte att det var hans fel att allt gick åt skogen i period tre men med tanke på hur det blev kanske han skall sitta kvar på läktaren hela matchen nästa gång…

***
I den sista perioden hade laget bortaplan. Det blåste kallt på Hovet . Stora delar av publiken tröttnade på lagets urusla spel. Några valde att ta en promenad på de nedre läktarraderna mot Djurgårdens bås för att på nära håll tydligt visa sitt missnöje. Många andra valde att bua ut spelarna. Jag skall inte säga att jag tycker att det är okej att bua ut laget under pågående match men jag förstår de som inte kunde hålla igen. Det var välförtjänt. Det får inte vara såhär dåligt i en sådan här match mot ett lag som kvalat sig till kvalet.  

***
Publiken startade förövrigt matchen brutalt bra och trots att det ”bara” var 6200 åskådare på plats verkade motståndarna inledningsvis bli rejält påverkade av den massiva ljudkuliss kurvan bjöd på.

***
Domarteamet gjorde ingen vidare insats. Frågan är vad de ens gjorde på Hovet eftersom de ändå inte bemödade sig att blåsa? Kanske skall Djurgården vara tacksamt för det. Lagets andra mål kunde ha blåsts bort för offside i målgården vilket det inte gjorde. Det skall tilläggas att det inte var domarnas insats som avgjorde matchen. Det var Djurgårdens.

***
När jag kom hem efter matchen, strax efter 21.30, möttes jag i dörren av en sambo som såg smått chockad ut. “Hur många öl har du druckit?” frågade hon på fullaste allvar. Svaret på frågan var att jag hade druckit en mellanöl före matchen. Okej att jag kände mig besviken men att en kvalserietorsk skulle få mig att se packad ut trodde jag inte. Hur kommer jag att se ut om det fortsätter att gå dåligt? 

***
Nio matcher kvar. 27 poäng att spela om.

***
Rögle hade en gallerback. Hampus Lindholm, född 1994. Han överglänste samtliga DIF-backar i dagens match. Förvisso ingen större bedrift men den unge backen kommer garanterat att bli en storspelare med tiden.

***
Bilder från plattmatchen i bildspelet.

***
Andra som inte har det lätt är Hammarby. Lagets handbollssektion blir av med elitlicensen och spelar därmed inte i elitserien nästa säsong.

Challe Berglund

Mika Zibanejad och Daniel Tjärnqvist

Prince - Högavlönad mittback i U21

Gustaf Wesslau

Ekonomi är inte riktigt min starkaste grej mer än att jag har ganska bra koll på mina egna slantar. Jag vet att jag går med vinst varje år och jag har bra koll på mina intäkter och utgifter. Värre är det med Djurgården. I veckan fick vi veta att Djurgårdens IF Fotbollsförening gjorde ett driftsresultat på -3 miljoner kronor. Målet var ett nollresultat. Med avskrivningar gjorde Djurgården en förlust på 20 miljoner kronor. Siffror som inte framkallar något leende på läpparna – i alla fall inte hos oss djurgårdare.     

På dif.se kan man läsa mer om föreningens resultat. ”Förbättrat resultat för 2011 Positivt eget kapital på 8,8 Mkr” är rubriken på hemsidan.  För mig känns rapporten lite väl optimistisk även om känslan verkligen är att det går åt rätt håll. Jämförelsen mellan resultatet 2010 och 2011 känns som att jämföra en 15-0-förlust med en 9-1-dito. ”Titta, vi släppte en färre mål och gjorde dessutom ett. Bättre än förra gången”. Förvisso sant men likväl värdelöst.

Djurgården har i många år jobbat med att kapa kostnader. För bland personalen och nu i spelartruppen. Ikpe Ekong har köpt ut och Oremo har släppt gratis. Dessutom förlängde inte föreningen med Pa Dembo Touray samtidigt som Mattias Jonson avslutade sin karriär. Där har Djurgården fått ned lönekostnaderna rejält. Nya spelare har kommit in men jag tror/hoppas inte att de har fått samma löner som de spelare som har lämnat. Kostnaderna är ett problem men det största problemet är nog att intäkterna är på tok för låga. Även där skymtar jag ljusning. Säsongskortsförsäljningen har ökat markant och sportsligt finns goda chanser till en bra säsong. Något som får vändkorsen att snurra fler varv. Det finns även spelare i dagens trupp som kommer att kunna säljas.

Vägen till en bra ekonomi är lång. Djurgården har varit körda djupt ned i skiten och det kommer att ta tid att ta sig ur den.

***
I dag börjar Kvalserien. Rögle kommer till Hovet. Tre ödesveckor med extremt viktiga matcher varannan dag väntar. Jag har inte hunnit bli nervös ännu och jag hoppas och tror att Djurgården kommer att greja detta relativt smärtfritt. Djurgården skall vara bättre än övriga fem lag i serien men börjar det illa kan det sluta hur eländigt som helst. Det är oerhört viktigt att vinna premiärmatchen på hemmaplan. Allt för att göra resan tillbaka till Elitserien kortare. För varje seger kommer Djurgården närmare spel i den högsta serien nästa säsong.

Spel i Kvalserien känns som rysk roulette. Det borde gå bra men risken att det går åt helvete finns. Ekonomiskt räddar matcherna till viss del upp ett missat slutspel och den här säsongens ekonomiska resultat men skulle allt gå åt helvete, med fiasko i KS, blir det tungt på alla möjliga sätt.

Inför Kvalserien har ordförande Mats Larsson skrivit en text som publicerats på hemsidan. Han skriver om säsongen som har varit. För första gången tar han även publikens parti i konflikten med polisen och dess agerande på derbymatcherna. Jag tycker att texten är bra och att den känns ärlig. Precis som sparkningen av Hardy Nilsson kanske den borde ha gjorts tidigare men bättre nu än aldrig.

Vi ses på Hovet i kväll!

Petter Gustafsson

Oroväckande bra resultat i träningsmatchen mot Malaga.

Försöker Djurgården lura oss? Försöker Djurgården lura på oss förhoppningar? Laget spelade 1-1 borta mot Malaga i går och gjorde enligt uppgifter en väldigt bra match. Malaga som ligger fyra i La Liga. Förvisso spelade inte motståndarna med sitt ordinarie lag men jag har svårt att tänka mig att deras bänkspelare inte är bra.

Ser det verkligen bra ut inför stundande allsvenska premiär? Nu har Djurgården radat upp flera bra resultat under försäsongen och att döma av de bilder som har kablats ut spelar laget med ett snabbare anfallsspel än tidigare. Det ser faktiskt bra ut. Oroväckande bra. Annars har de senaste försäsongernas upprepning efter träningsmatcherna varit att ”det lossnar snart”. Vilket det inte har gjort. Nu hoppas vi på ändring. Djurgården får i alla fall mig att tro på det.

Mot Malaga tog Djurgården ledningen med 1-0 efter det att Joona Toivio snyggt placerat in en boll i bortre krysset. Målet kom i matchminut 82. Tyvärr kunde Malaga, rättvist sägs det, kvittera bara fyra minuter senare. Målskytt: Buonanotte.

Highlights från matchen kan du se här. 

Forum1891 hade Linus Sunnervik på plats och han frågade MP vad han var mest nöjd med i matchen:
- Just att vi är väldigt tajta mellan försvarslinjen och mittfältet. Det är där Málaga vill komma åt oss, och vi lyckas ändå ta bort de ytorna. Trots att vi spelade med ett så lågt försvarsspel och tvingades till så mycket förflyttningar lyckas vi ändå skapa så pass många målchanser offensivt.

Hela intervjun här.

***
Kul att Joona Toivio fortsätter att göra mål. Allsvenskans målfarligaste mittback.

***
Peter Nymann har flyttas upp som högermittfältare i de senaste matcherna. En spelare som är given i startelvan. Det borde även Kasper Hämäläinen, Daniel Sjölund och Yussif Chibsah vara. Konkurrensen om den femte platsen på mittfältet är stenhård om MP vill ha Peter Nymann på mittfältet. Om inte är den ”bara” hård.

***
I morgon börjar Kvalserien. Biljett till samtliga hemmamatcher införskaffades tidigt och jag är inte ensam om det. Kortsidan är i det närmaste slutsåld till samtliga matcher och de fina publiksiffrorna från grundserien ser ut att hålla i sig. Detta trots att laget som hade höga förväntningar på sig inte har levererat.

***
Noterade att AIK hade fullsatt i sin kvartsfinal mot Luleå. Grattis…. I grundserien spelade Djurgården 27 matcher på hemmaplan. 208535 åskådare såg dem. AIK, som spelade en hemmamatch mer, lockade 152600 åskådare. Djurgården hade i genomsnitt 2300 åskådare fler på sina hemmamatcher. Men för att vara ärlig kan jag tillägga att jag gärna offrat några grundserieåskådarna mot att få spela slutspel.