Bloggen har haft ett uppehåll i en vecka på grund av en veckas utlandssemester med familjen. Jag har bara följt händelserna via Twitter i mobilen. I flödet har jag läst både positiva och negativa saker kring om Djurgården. Det är lite himmel och helvete över det hela.

Vi börjar med det positiva.  Djurgården Fotboll! Engagerade supportrar jobbade tom telefonförsäljare under en kväll och lyckades kränga 3000 matchbiljetter till premiären. Imponerande. Jag blev alldeles varm inombords när jag läste detta. Vi får därmed en rejäl publikfest i hemmapremiären mot Gif Sundsvall 8 april.

Träningsmatchat har laget också gjort. Kasper Hämäläinen och Sebastian Rajalakso såg med varsitt mål till att Djurgården besegrade Degerfors med 2-0 i den sista träningsmatchen inför Allsvenskan.

Kampanjen ”Djurgårdsfamiljen” rullar på för fullt. Den finns bland annat på Facebook och på reklampelare runt om i Stockholm. I skrivande stund vet jag inte om jag syns någonstans.

***
Joona Toivio har utsett sig själv till lagkapten. Ett kaxigt och skönt initiativ. Jag tror inte att Marcus Nilson gjorde likadant i hockeylaget…

***
Allsvensk upptaktsträff i går. Kasper Hämäläinen och Magnus Pehrsson representerade Djurgården. Kasper svarade Marc Pedersen på frågan vem som kommer att bli utropsteckneti laget denna säsong. Intressant. 

***
Allsvenskan skall tippas. Jag vågar inte göra det i år. Har en förmåga att vara för positiv i mitt tips. Det jag känner för seriestart är ändå att Djurgården kan överraska. Kanske inte med en topposition men i enskilda matcher. Ingen motståndare kommer att känna sig säker när de möter Djurgården.

Kliver Kasper Hämäläinen fram den här säsongen? Har vi fått en stabilare mittförsvara med Joona Toivio och Marc Pedersen? Har vi en pålitlig målskytt i Ricardo Santos? Är Kasper Jensen en stabil och trygg målvakt? Är svaret ja på frågorna ser det väldigt spännande ut.

Viktigast är att laget får en bra start på serien. Det är inte hållbart att kasta bort de första matcherna på det sätt som laget gjorde förra säsongen.    

***
Stockholmsarenan är försenad vilket inte är någon skräll. Det har under en längre tid florerat rykten om att så är fallet och nu är det även officiellt bekräftat från de som jobbar med bygget. Överlag verkar allt gå löjligt långsamt med bygget. Knappt en byggjobbare syns till kring det stålskellett som just nu är den nya arenan.

Juli 2013 skall arenan vara klar. Det innebär att Djurgården kommer att spela början av nästa säsong på Stadion.

***
Och så var det det negativa. Djurgården Hockey såklart. Det ser ut att bli respass ned till Hockeyallsvenskan. Vilken total förnedring. Under den vecka jag var borta lyckades laget på tre matcher knipa en poäng – i en match borta mot Örebro. Laget har nu en fullpoängare på sex spelade matcher och det säger sig självt att det inte är tillräckligt bra. Nu krävs det full pott i de fyra återstående matcherna samtidigt som pucken studsar Djurgårdens väg också i andra matcher. Det är inte kört men varför skulle detta lag – som tidigare som bäst vunnit två raka matcher – helt plötsligt vinna fyra raka matcher. Det är bara att ställa in sig å det värsta men samtidigt hoppas på det bästa. Så länge det inte är helt kört finns det ändå en liten gnutta hopp.

Oavsett hur detta slutar måste det rensas rejält i DIF-leden. Samtliga kontrakt/anställningsavtal borde rivas och sedan får spelare och personal söka sina jobb på nytt. Plocka in externa rekryterare så att allt går rättvist till. Lönerna skall vara skäliga och prestationsbaserade. 

I morgon möter Djurgården Örebro hemma på Hovet. Jag ser matchen på plats. Gör du?