Daniel Sjölund och James Keene spelar inte i Djurgården nästa säsong. Ett besked som väcker starka känslor och som gör att Magnus Pehrsson sätter extra press på sig själv.

I går spelades den sista omgången av Allsvenskan 2012. Djurgården föll borta mot IFK Göteborg med 1-0. I och med det resultatet föll Djurgården också ett par placeringar i tabellen. Efter 30 spelade matcher landade Djurgården på nionde plats. En placering som är mer förnedrande än hedrande. En placering som är långt ifrån godkänd trots att det är vår bästa på flera säsonger. I det här
inlägget tänker jag dock inte skriva mer om serien. Det gör jag vid ett senare tillfälle eftersom dagens största nyhet är att Daniel Sjölund och James Keene inte erbjuds att spela kvar i Djurgården nästa säsong.

Beslutet att inte förlänga med Daniel Sjölund och att inte utnyttja köpoptionen på James Keene upprör många. Till viss del även mig. Att inte köpa loss James Keene tycker jag är bra beslut. Däremot är jag mer kluven till att Magnus Pehrsson inte behåller Daniel Sjölund.

James Keene lånades från Elfsborg den här säsongen. Anfallaren mäktade med sex mål i DIF-dressen. Utöver dem sprang han sig också in i många supportrars hjärtan. Även om inte målen rasslade in i den takt i alla fall jag hade hoppats på så jobbade och slet han kopiöst i matcherna. Likt en småkorkad hund jagade han efter bollen. Jag kan lova att om Dembo hade varit kvar i laget och dragit ut en inspark på Valhallavägen hade James Keene, i sin ivriga jakt att ta bollen, blivit påkörd av en långtradare på väg ned till Frihamnen. Keenes vilja var ofta bättre än hans speluppfattning. Hur som helst gillade jag James Keene men efter att ha fått lite indikationer på vad det skulle kosta att ha engelsmannen i laget tycker jag att Djurgården gör helt rätt. Hans prestationer på planen tycker jag inte motiverar den lön han har haft. En lön som 2012 till stor del har betalats av Elfsborg.

Att släppa i väg Daniel Sjölund vind för våg känns lite jobbigt. ”Daja” har spelat tio säsonger i Djurgården och liknande trotjänare går knappt att hitta i dagens elitfotboll. De senaste säsongerna har han dessutom varit vår viktigaste och bästa spelare. Det är här jag blir kluven. Resultaten de senaste åren har varit långt ifrån bra. Årets niondeplats är den bästa på fem säsonger. Nu släpper vi en spelare som hjälpt oss att hålla huvudet ovanför ytan. Hur kommer vi att klara oss utan honom? Raka spåret ned i Superettan? Det kan också vara så att, trots att många ser honom som en av seriens bästa mittfältare, att han inte riktigt klarat av att vara den ledande spelare vi behöver. Sjölund må vara bra men kanske inte tillräckligt för att ta oss uppåt i tabellen. Jag hade gärna sett att Daniel Sjölund hade spelat ytterligare någon säsong i Djurgården men samtidigt förstår jag Magnus Pehrsson. Det känns lite som att både Sjölund och Djurgården har kört fast den senaste säsongerna. Nu får Djurgården utrymme att plocka in andra bra spelare i truppen. Det som behövs för att ta nästa steg.

Det jobbigaste med att släppa Daniel Sjölund är att han inte har fått ett värdigt avslut i Djurgården. Han har startat på bänken i några av de sista matcherna och i går mot IFK Göteborg var han avstängd. Nu är han plötsligt borta. Utan att vi på Stadions läktare har fått chansen att tacka honom för alla säsonger i Djurgården. När blev det klart att han inte skulle bli kvar? I dag? Tveksamt. Nog borde det här ha varit klart i någon vecka eller två? Då hade vi mot Syrianska kunnat få tacka honom för alla de matcher han har gjort för föreningen. Nu fick vi två artiklar på dif.se.

För Magnus Pehrsson innebär beslutet att inte behålla Sjölund och Keene att pressen på honom ökar. Blir inte resultaten bättre nästa säsong kommer han att få många supportrar emot sig. Offrar man publikfavoriter utan att förbättra resultaten är man illa ute.

Till sist vill jag rikta ett stort tack till James Keene och Daniel Sjölund för era insatser i Djurgården. Daniel Sjölund förtjänar givetvis ett extra stort tack med tanke på att han var Djurgården trogen i tio säsonger. För mig är han att vara en av de största DIF-spelarna i modern tid.

***
Bilden är från Scanpix.

Ser man till sportsliga resultat är det inte lätt att vara djurgårdare för stunden. Det förloras till höger och vänster och på gräs och is. Ena dagen mot Oskarshamn. Andra dagen mot Åtvidaberg. Något förnedrande.

Knappt hade ilskan lagt sig efter hockeylagets plattmatch mot Oskarhamn innan det var dags att brusa upp en aning igen. Anledningen den här gången var fotbollslagets prestation borta mot Åtvidaberg. Hemmalaget hade inte vunnit på åtta matcher och befann sig i ett fritt fall i tabellen innan snälla Djurgården ställde in skorna. Nu vann Åtvidaberg med 2-1 och bromsade därmed upp sitt ras i tabellen samtidigt som Djurgården inkasserade sin tredje raka förlust. Efter att ha haft chans att ta rygg på de fyra topplagen är Djurgården nu på väg ned i bottenträsket igen.

Emil Bergström gav Djurgården ledningen med 1-0 mot Åtvidaberg men efter det var det slut på det roliga. Kristian Bergström satte 1-1 på ett långskott. Ett skott som Kasper Hämäläinen utan problem hade kunnat hindra om han hade haft lite offervilja i kroppen. Nu valde Kasper som vanligt att fälla in tårna och titta på och Bergström kunde därmed obehindrat få skjuta. Motståndarnas andra mål var riktigt snyggt och det är bara att lyfta på hatten för det anfallet även om jag tycker att försvarsspelet inte var helt klanderfritt.

Efter derbyförlusten kändes det som att hela säsongen dog. Luften gick ur mig helt och jag tappade en del motivation. Jag hade inte ens koll på att matchen mot Åtvidaberg började 18.00. Jag hade fått för mig att det var avspark 18.30. När jag trodde att sändningen började hade det gått 23 minuter av matchen. Tyvärr verkar det som att luften har gått ur spelarna också. Efter derbyförlusten har Djurgården gjort två riktigt svaga matcher.

***
Daniel Sjölund gjorde mot Åtvidaberg sin 200:e allsvenska match med Djurgården. Imponerande. Daniel Sjölund är en av de största DIF-spelarna i modern tid. Vi må många gånger ha, ofta väldigt olika, synpunkter på hans prestationer men spelar man så länge och så mycket som Daniel Sjölund har gjort för Djurgården förtjänar han att kallas för ”en av de största DIF-spelarna i modern tid”. Ge honom den värdiga hyllning och det stora tack han förtjänar när Djurgården på måndag kommer att uppmärksamma hans 200 matcher.

***
Tio insläppta mål på fyra matcher. Försvaret läcker. Allt detta efter värvningen av mittbacken Mattias Östberg. Nyförvärvet kan dock inte lastas för målen. Han får inte spela. Mot Mjällby på måndag känns det som att det är läge att låta Östberg spela från start.

***
Nej, nu är det dags att rycka upp sig. Att plocka fram lite stolthet. Varken vi på läktarna eller spelarna får redan nu ge upp säsongen. Låt oss avsluta den värdigt. Kämpa!

Första bortasegern den här säsongen är ett faktum och den bärgades genom en väl genomförd bortamatch mot Gif Sundsvall. Med ett ”skitmål”, signerat Daniel Sjölund, kunde Djurgården vinna med 1-0 och även om målet var turligt var segern odiskutabel.

Bortamatcher mot Gif Sundsvall brukar på förhand inte kännas allt för heta men gårdagens match såg jag verkligen fram emot. Det skulle bli spännande att se nyförvärven Erton Fejzullahu och Kenneth Höie i aktion. Främst den förstnämnde lockade.

Jag har inte sett Erton särskilt mycket och jag har därför inte haft någon vidare koll på hur han är som spelare men redan efter tio minuter stod det klart att han kommer att bidra med mycket till Djurgården. Direkt visade han sig vara en rörlig spelare som hela tiden var spelbar för både mittfältare och anfallare. Helt plötsligt var vår anfallare inte lika ensam som tidigare. Något större fel på Ertons speluppfattning är det definitivt inte. Det här kommer att bli riktigt bra och Erton kommer att göra andra bättre! Nära att näta  i DIF-debuten var han också men Gif-målvakten Oscar Berglund, som storspelade hela matchen, gjorde en kanonräddning.

Oscar Berglund ryktades före säsongen vara aktuell för Djurgården men vi värvade Kasper Jensen i stället. Hade Oscar Berglund värvats hade vi kanske bara haft en debutant i går men nu var det i stället två eftersom norske målvakten Kenneth Höie blivit spelklar. Höie studsade runt i straffområdet och såg alert och spänstig ut. Han hade en lugn match men fick ändå i den andra halvleken visa klass genom att rädda ett friläge. Jag får lite Thor-André Olsen vibbar av Höie och det kan aldrig vara dåligt.

Överlag gjorde Djurgården en bra match och hade inte Oscar Berglund storspelat hade segersiffrorna varit större. Daniel Sjölund och Simon Tibbling imponerade centralt på mittfältet och Peter Nymann var pigg på högerkanten även som högerback. Glädjande var också att Kasper Hämäläinen var tillbaka i spel efter några matcher i passningsskugga.

Målet då? Daniel Sjölund avlossade ett skott från långt avstånd. Bollen ändrade riktning på ett ben. Oscar Berglund kunde inte förmå att stoppa bollen då han först var på väg åt ett annat håll.

Bilder från matchen i bildspelet.

***
13 raka matcher utan förlust, intressanta nyförvärv, en bortaseger i ryggen och en klar spelmässig förbättring i de senaste matcherna. Hösten kan bli riktigt intressant och känslan är att det kan rejäl klättring i tabellen. Jag ser det inte som otroligt att vi passerar AIK någon gång under hösten. Vi är på väg mot ljusare DIF-tider.

***
Gefle borta på fredag. Den matchen känns inte omöjlig. Jag har planer på att förbättra min urusla bortamatchstatistik då. Jag antar och hoppas att fler har samma planer.

***
Joel Riddez missar resten av säsongen på grund av ett avslitet korsband. Ett dystert besked för vänsterbacken som i förra omgången startade sin första match för säsongen. När jag läste om skadan blev jag riktigt ledsen och jag lider verkligen med Joel. Jag hoppas att han kommer tillbaka till nästa säsong och att han då kan visa upp vilken bra fotbollsspelare han är.

Vi fick uppleva ännu en 1-1-match mot IFK Norrköping. Negativt såklart men tillskillnad från flera av de andra 1-1-matcherna hemma på Stadion kändes den här spelmässigt som en av de bättre och roligare.
 
Efter elva dagar i exil är jag äntligen hemma i Stockholm igen och det första jag gjorde efter den 80 mil långa bilresan hem var att bege mig till Stadion där Djurgården skulle möta IFK Norrköping. Det var underbart sommarväder och det var skön stämning kring Stadion. Matcherna mitt i semestern brukar vara ganska avslagna men under matchen mot IFK Norrköping var det förvånansvärt bra stämning. Publiksiffran får också ses som bra. Mindre förvånande var matchresultatet. Som vanligt blev det 1-1. Lite variation skulle inte skada.

Det var med blandade känslor jag lämnade Stadion efter matchen. Samtidigt som jag var besviken över resultatet var jag ganska nöjd med spelet och flera individuella prestationer. Känslan att Djurgården har något på gång finns fortfarande kvar. Daniel Sjölund fungerade bra som spelfördelare och Simon Tibbling imponerade vid hans sida. 17-åringen är bollskicklig och modig. Han löser knepiga situationer på ett beundransvärt sätt. Dessutom hjälper han ”Daja” på ett bra sätt genom att vara spelbar. Kul också att se James Keene på topp. Han sliter kopiöst och är mer på rätt position nu än vad jag tyckte att han var i de allsvenska matcherna i inledningen av serien. Tommi Vaiho förtjänar också att omnämnas. Han gjorde ett par bra räddningar och spelade i övrigt säkert. Han har tagit värvningen av Kenneth Höie på bästa sätt.

Matchen då? IFK Norrköping kom till Stadion med målsättningen att spela fotboll. De inledde matchen klart bäst. Djurgården jobbade sig sedan in i matchen och Daniel Sjölunds ledningsmål kom inte oväntat även om skottet var det. Oväntat det vill säga. I den andra halvleken kändes Djurgården ganska trygga men när solen försvann ned bakom Sophialäktaren samtidigt som Daniel Sjölund utgick med kramp tog det roliga slut. IFK Norrköping kvitterade omgående. VI fick uppleva ännu en 1-1-match. Djurgården gjorde ett försök att sätta en segerboll på slutet men det blev bara skit av alltihopa. Kulmen var när Joona Toivio trodde att han med högerfoten på kraft skulle sätta en frispark från en position lite till höger utanför straffområdet. Hur tänkte ni där?

***
Sebastian Rajalakso får en del skit för sin insats i matchen. Han spelade i skuggan framför Sophialäktaren under den första halvleken. Jag har svårt att bedöma insatsen då jag knappt såg vad som hände i mörkret där. I halvtid byttes en skadad ”Raja” ut och in kom Brian Span. Jag hoppas för guds skull att Rajalaksos insats inte var sämre än Spans. Oj vad han kändes valpig. Han alibihopp när han skulle täcka det inlägg som senare slutade med kvitteringsboll krönte en svag insats. Rajalakso må ha gjort en svag insats men till skillnad från Span hade han i alla fall gräsfläckar på byxorna. Span påminner lite om Patrick Amoah i sitt sätt att spela och röra sig.

***
Andra raka 1-1-matchen. Är vi tillbaks på ruta ettett igen?

***
Nu handlar det om Magnus Pehrsson. Jag börjar med att ge beröm. Att spela med Simon Tibbling i stället för Yusif Chibsah, som var tilltänkt som nyckelspelare, är bra gjort. Tibbling och Chibsah är olika i allt att inte ens Daniel Stålhammar kan ta miste på vem som är vem. Tänk vad bra han skulle vara om han fick understöd av en anfallskollega.

Kennedy Igboananike byttes in går och fick göra säsongsdebut. Han som tidigare har varit i frysboxen samt sagt att han vill flytta till AIK. Han byttes in framför ögonen på Ricardo Santos. Det kändes sådär. Kennedys insats var inte heller särskilt bra och det gör att jag ställer mig ännu mer frågande till bytet. När Kennedy kom in möblerades det samtidigt om friskt i laget vilket mest fick negativ effekt på spelarna som flyttades om. Vad har Ricardo Santos gjort för att hamna bakom Kennedy i turordningen? Det kändes olustigt när Kennedy gjorde entré. Fick känslan av att den positiva stämning som var på läktarna skulle ersättas av ett mindre Touma-gate men så blev det tack och lov inte. Inte vad jag märkte i alla fall. Jag och mina kompisar gav inte Kennedy någon välkomnande applåd när han kom in. Vi nöjde oss med det.  

***
Kebba Ceesay har sagt att han skall lämna Djurgården. Han kan komma att göra det inom kort. Kebba spelade från start som högerback i går. Så bra är han inte att vi måste ha honom på banan. Petter Gustafsson, till vänster igår, kan lika bra spela till höger. Vänsterbackar har vi gott om på bänken. Kebba har gjort det okej den här säsongen men han är inte direkt ovärderlig.

***
Någon som har sett Kasper Hämäläinen?

***
Bildbyråns och Scanpix matchbilder kan ni se i bildspelet ovan.

***
Tio raka matcher utan förlust. Det är bra. Två vinster i de matcherna. Mindre bra. Störande att vi inte kommer ifrån bottenträsket och ifatt AIK.

***
U21-derby i kväll. Det är möjligt att jag tar 3-åringen under armen och ser matchen på plats. Då blir det rapport och bilder på bloggen i kväll eller i morgon förmiddag.

Det spelar ingen roll om Djurgården spelar bra eller dåligt. Matcherna slutar 1-1 ändå. Inte ens när laget gör matchens två mål slutar det annorlunda. På resultattavlan står det likförbannat 1-1.

I helgens drabbning borta mot BK Häcken gjorde Djurgården en bra match. Med en stabil defensiv hade laget koll på motståndarnas kvicka spelare och när tillfälle gavs anföll laget med många spelare. Det höll på att räcka till seger men Ricardo Santos mål i den andra halvleken var inte tillräckligt. Som vanligt blev Djurgården lite ängsligare när laget fick ett ledningsmål att spela på och vid ett tillfälle tappade Djurgården skärpan i försvarsspelet och då kvitterade Rene Makondele.

Överlag gör de flesta spelarna en bra insats mot Gais. Kebba Ceesay spelade bra som mittback och Ricardo Santos slet förtjänstfullt på topp. Daniel Sjölund och Yussif Chibsah jobbar också enormt bra även om duon också bjuder på några tekniska fel då och då. Tyvärr försvann Kasper Hämäläinen från den här matchen också och det är anmärkningsvärt hur en så pass bollskicklig spelare lyckas bli så osynlig.

Nu har Djurgården sex raka matcher utan förlust. En imponerande svit. Lika imponerande är det inte att fem av de sex matcherna har slutat 1-1. Det känns givetvis bra att Djurgården är svårslagna men det känns inte lika bra att laget inte kan vinna och att laget har tappat ledningen i många matcher.

***
Brian Span fick allsvensk debut. En intressant sådan.

***
Klacken gjorde en storstilad insats. ”Alberget 4A” kördes nästan i hela den första halvleken och den hördes bra. Kul att Djurgården börjar få ett respektabelt bortafölje igen!

***
Mindre bra, och jävligt fult, var det att se Djurgården spela i Häckens svartgula Nike-strumpor. Kjell Lundqvist gråter i himlen.

***
Sista matchen före EM-uppehållet spelas på onsdag. Då möter Djurgården Helsingborg på bortaplan. Är det ens pengarna tillbaka på 1-1?

***
Bilder från helgens match i bildspelet. Bland annat flera stycken på Ricardo Santos målfirande.

***
Inga nya spelare har kritat på för Djurgården Hockey.

***
På Söderstadion i fredags blev det lite internbråk i Hammarby-klacken. Då tog polisen tillfället i akt att praktisera sin nya strategi igen. Fram med batonger och pepparspray och sedan in och kör. Inte heller den här gången blev det bra…

Gårdagens publiksiffra har varit ett hett ämne på bland annat 11433.net i dag. Bara 6600 personer var på plats när Djurgården besegrade Örebro med 2-1 på Stadion.

Djurgården får ta mycket skit för sitt sätt att (inte) marknadsföra sina hemmamatcher. Visst ligger det en hel del i det men det stora problemet till varför publiksiffrorna sviktar är kort och gott slutprodukten. Fotbollen är inte tillräckligt bra för att engagera 10000 personer en gång i veckan. När Djurgården inte ens vinner matcher blir det till sist vi 6000 som sitter där oavsett. Vi som är för annat än att se bra fotboll. Vi som är där för att se Djurgården.

Gårdagens match mot Örebro slutade glädjande nog med seger. Djurgården lämnade därmed det absoluta bottenträsket för att ta rygg på mittenlagen. Spelmässigt var det allt annat än glamour och fest på Stadion. Den första halvleken var så tråkig att det kändes som att den aldrig ville ta slut. Djurgården rullade inledningsvis boll ganska fint men modet att göra något konstruktivt saknades helt. Örebro, som mest inriktade sig på försvar, stack upp någon enstaka gång och belönades för det med en billig straff som förvaltades väl. Spelarna i Djurgården påminde i kroppsspråket om spelarna i hockeylaget under den gångna säsongen. Det såg uppgivet ut och få verkade tro på det som de skulle göra. Bollen rullades ofta bakåt för att senare sparkas långt.

Tack och lov blev det aningen bättre i den andra halvleken. Helt plötsligt började spelarna ta avslut och skjuta från distans. Det gav resultat. James Keene placerade ett distinkt vristskott förbi motståndarmålvakten och det var utjämnad. En örebrospelare fick kort därpå rött kort och chansen till seger ökade då markant. MP bytte ut Chibsah och satte in Youssef och ingen på läktaren fattade någonting. Två minuter senare gjorde inhoppare mål. Då fattade vi…

I slutet av matchen började Djurgården fegspela och det kunde ha gått illa. Räddhågsna spelare kan inte feglira. Sista kvarten var lika dålig som de första 45 minuterna. Den här gången gick det vägen. Djurgården var inte bra men Örebro var sämre. Det räckte.      

Bland spelarna tycker jag att Daniel Sjölund var den som försökte och ville mest. James Keene gjorde en bra match och att han redan har gjort tre mål imponerar. I övrigt var det överlag slätstruket i den jämngrå massan.

***
Nu hoppas vi att segern lättar upp några nervknutar inför kommande matcher. Skönspel i derby är totalt oviktigt men det vore kul och Djurgården skulle våga rulla boll när Åtvidaberg kommer till Stadion i nästa hemmamatch. Det här laget har visat att det finns en del kvaliteter till att kunna spela fotboll med viss fantasi. Den fantasin var bortblåst i går.

***
En förklaring till den svaga publiksiffran kan vara det täta matchandet i Stockholm. Det känns som att det är hemmamatch var och varannan dag i maj. Ett bortaderby i Solna pressas in bland de matcherna också. Ingen skräll att folk stannar hemma en kylig torsdagskväll. Torsdag känns förövrigt inte som en fotbollsdag.

 ***
Stadions brister som fotbollsarena avslöjas också än tydligare i dag när många av oss som var med och skapade den fantastiska stämningen i början på 2000-talet nu tio är senare är lika många kilo tyngre och proppmätta. Stämningen när Djurgården möter tråklagen når sällan några höjder och matchernas känns då extra sömniga.

***
Det här blev inte någon propagandatext. Snarare en beskrivning av den allsvenska vardagen.

***
Bilder från matchen i bildspelet.

***
U21-laget fortsätter att vinna. I dag besegrades Gefle med 1-0. Det var femte vinsten på lika många matcher och Djurgården toppar följdaktligen tabellen. Målskytt mot Gefle var Trim Makoli. 
***
Tim Eriksson har skrivit på för Djurgården Hockey. Bra tycker jag, anus tycker andra. Helt klart är att Tims aviga spelstil skapar diskussion.

Daniel Sjölund, Yussif Chibsah, Chistian Eklund och Henrik Eriksson. Där har vi huvudpersonerna i dagens långa inlägg.

 Dagarna efter matchen mot Gais har mycket handlat om Daniel Sjölund och hans utvisning. ”Daja” får mycket kritik och orden på diverse forum är många gånger löjligt hårda. Det är trist att läsa. Visst kan man, med all rätt, tycka att utvisningen han drog på sig var klumpig och onödig men jag har känslan av att vad han än hade gjort i den situationen hade han fått skit. Hade han inte stoppat kontringen hade han fått skit för det etc. Det som orsakade kontringen var en urusel passning i sidled av Yussif Chibsah. Han kommer undan utan kritik eftersom han var bra i övrigt – vilket jag tycker att Sjölund också var i de 60 minuter han spelade.   

Hade vi bytt plats på två spelare i situationen – låt säga att Sjölund hade slagit bort bollen och Chibsah tagit utvisningen – hade den utvisade spelaren troligtvis kommit undan utan större kritik. Då hade allt fokus lagt på den spelare som passat bollen uruselt i sidled och som satt laget och sin medspelare i en prekär situation – det vill säga Sjölund. Det är liksom förutbestämt att han skall bära hundhuvudet och hängas när han inte lyckas. Det han göra bra passerar helt.

Anmärkningsvärt är att Yussif Chibsah har satt laget i stor knipa två matcher i rad utan att få särskilt mycket skit för det. Jag menar inte att han behöver hängas för det men vill ändå påpeka hur olika vi reagerar beroende på vem det är som gör misstaget. Det hade varit spännande att se reaktionerna bland folk om det hade varit Daniel Sjölund som sänkt en spelare med en armbåge i eget straffområde…

Min känsla hittills är i alla fall att Daniel Sjölund och Yussif Chibsah kompletterar varandra bra. Med tio man på banan mot Gif Sundsvall kändes ledningen ohotad. Då spelade både Chibsah och Sjölund. Under de 30 minuter mot Gais som Djurgården fick spela med en man mindre och utan Sjölund hade laget det jobbigare. Visst är Gais bättre än Gif Sundsvall men ändå. Det skall bli spännande att se hur Djurgården kommer att klara sig mot Malmö FF på måndag när Sjölund saknas.  

***
Det är helt okej att kritisera spelare men att hela tiden snö in sig (passande uttryck i dag) på samma spelare känns inte särskilt nyanserat och konstruktivt. Det tråkiga är att kritiken mot enskilda spelare ofta lämnar forumen för att ta sig vidare ut på läktarplats. Med öppet gnäll och tydlig negativ inställning mot vissa enskilda spelare under våra hemmamatcher kommer vi aldrig att få tillbaka den stämning vi önskar när vi samlas på Stadion.  

***
Yussif Chibsah riskerar fortfarande att bli avstängd för armbågen i matchen mot Gif Sundsvall. Klart är ändå att han får spela mot Malmö. Dom i fallet kommer på tisdag. Bra av disciplinnämnden att komma med en dag för beslutet så att Djurgården vet vilka spelare som finns tillgängliga till nästa match.

Det var domaren Daniel Stålhammar som anmälde Chibsah till disciplinnämnden. Samma domare som visade ut fel spelare i situationen. Det skall bli intressant att läsa/höra hans syn på situationen när han inte ens såg vem som delade ut armbågen. Utvisade Pedersen är inte direkt lik Chibsah och vad Stålhammar än slänger ihop för hopdiktad story kan väl ingen ta den på allvar? Chibsah borde klara sig undan avstängning.

***
Ytterligare två spelare är klara för Djurgården Hockey till nästa säsong. Som väntat skrev Christian ”Fimpen” Eklund på för ytterligare en säsong. Han har varit tydlig hela tiden med att han vill stanna kvar i Djurgården för att hjälpa laget tillbaka. Jag kan inte tänka mig att anbuden från elitserieklubbarna haglat över ”Fimpen” men jag imponeras ändå över hans inställning. Han är verkligen en spelare som är klippt och skuren för att vara med och hjälpa Djurgården tillbaka. Är det någon som kommer att offra sig och täcka skott en fredagskväll nere i Tingsryd så är det Christian Eklund.

Spelare nummer två att skriva på för Djurgården var Henrik ”Hank the tank” Eriksson. 21-åringen har sedan han fick lämna Djurgården för ett par säsonger sedan spelat för Mora. Där har han med mycket speltid utvecklats till en oerhört duktig och jobbig powerforward. Att Henrik skulle skriva på för Djurgården borde inte ha varit lika givet som att t.ex. ”Fimpen” kritade på. Henriks karriär är på uppgång och han hade anbud från elitserieklubbar. Nu väljer han att stanna kvar på allsvensk nivå för att hjälpa laget i hjärtat upp i elitserien. I min bok är det oerhört stort.

Jag tror även att det är smart av Henrik att välja spel i Djurgården. Här har han möjlighet att utvecklas ytterligare under en säsong för att spela till sig en mer tongivande roll i ett, förhoppningsvis, blivande elitserielag. Hade han lämnat Mora för spel i elitserien hade han riskerat att hamna bortglömd med lite speltid i en fjärdeformation.

När det gäller karaktär är Henrik, precis som Christian Eklund, helt rätt för Djurgården. Han ger alltid 100 % på match och träning och som person är han oerhört ödmjuk. En lagspelare utan dess like. När jag jobbade tillsammans med Henrik för ett par år sedan var han väldigt ödmjuk men också lite blyg. Han tog inte mycket plats utanför isen. Där tror jag att han har ändrat på sig en del nu. Han kommer att ta större plats nu än då. Lite äldre, lite mer självförtroende men fortfarande lika ödmjuk. Jag är glad att Henrik är tillbaka.

***
Gustaf Wesslau har skrivit på för HV71. Ingen större skräll och inget som gör mig upprörd.

Ricardo Santos gjorde hattrick. Djurgården Hockey kravlade sig över kvalstrecket och Nisse Ekman körde hela Vasaloppet! Underbara prestationer.

Hockeyn fick gå före fotbollen i går vilket gjorde att jag bara fick resultatrapporter från matchen mot Vålerengen på Stadshagen. Det var glädjande att göra hur bollarna i strid ström rullade in bakom motståndarmålvakten. Djurgården vann till sist med hela 4-0 och lika glädjande som resultatet var det att nyförvärvet Ricardo Santos gjorde tre av lagets mål. Sebastian Rajalakso fanns också med i målprotokollet.

I morse kollade jag på ett highlight-klipp från matchen. Det klippet gjorde mig på gott humör. Förutom målen skapade Djurgården flera bra chanser och äntligen såg det ut som att laget hade ett fungerande anfallsspel. Av det jag såg i klippet noterade jag främst att Peter Nymann var delaktig mycket liksom Kasper Hämäläinen. Dern sistnämnde spelade släpande forward och den rollen verkade passa väldigt bra. Ricardo Santos var också givetvis på hugget i klippet med sitt hattrick samtidigt som Daniel Sjölund såg ut att fördela boll på ett föredömligt sätt. Det var vad jag fick ut av klippet och matchens övriga minuter kan ha visat något helt annat. Kul oavsett med en storseger. En seger som ger vårkänslor.

I eftermiddags var jag tillbaka på Hovet igen. Djurgårdens J20-lag mötte Modo i en avslagen match. Gästerna vann med 3-0. Djurgårdens lag var väldigt ungt och det var svårt att hålla räkningen på hur många galler som var inne på isen samtidigt.

Modo stod som bekant för motståndet också i går men då var det a-laget som hade viktig match. Djurgården vann en jämn match med 2-1. En match som Patrick Cehlin avgjorde med en kylig straff. Även Mario Kempe satte en snygg straff och än en gång var det ungdomarna i laget som klev fram när det gällde som mest. Djurgårdens mål under ordinarie matchtid pricksköt backen Daniel Tjärnqvist. Han kvitterade till 1-1 17.25 in i den första perioden.

I och med de två poängen klev Djurgården på nytt om Linköping i tabellen. Laget är därmed över kvalseriestrecket igen. Låt det så vara även efter tisdagens match mot HV71 i den avslutande omgången. Den här säsongen har blivit onödigt dramatiskt.

Gustaf Wesslau har blivit en gigant. Han ser enorm ut mellan stolparna och spelar med en pondus som får vilken motståndare som helst att känna sig i underläge. En matchvinnare på alla möjliga tänkbara sätt.

Bilder från matchen finns i bildspelet ovan.

***
Jimmie Ölvestad har nu spelat över 500 elitseriematcher med Djurgården. Som tack för det spelade han i tröja 500 i går.

***
Nisse Ekman! Vilken kämpe. I dag körde han Vasaloppet och han tog sig hela vägen från Sälen till Mora. En smått sanslös prestation av den strokedrabbade DIF-forwarden. 8 timmar och 56 minuter tog det att åka loppet. Företag har gått in och lovat att skänka pengar till Strokefonden för varje kilometer Nisse skulle köra. Nu klarade han hela loppet! Nisse intervjuades tidigt i loppet och då såg han mest ut att vilja kliva av men viljan att klara av denna utmaning och samtidigt köra in pengar till Strokefonden var större. Jag saknar ord för att beskriva hur imponerad jag är över hans prestation. Mer om Nisses bragd kan du läsa här.

Rubriken är baserad på ett relevant rykte och på en rena spekulationer från min sida. Men är det silly season så är det.

Det florerar rykten om nyförvärv mer eller mindre året runt men under de mörka höstmånaderna intensifieras det hela ytterligare. Djurgården sägs jaga flera spelare, bland annat Ängelholms anfallare Sebastian Andersson och Stabaeks mittfältare Johan Andersson. Den sistnämnde är flera klubbar intresserade av. Enligt Aftonbladet har Johan börjat gallra bland intresseförfrågningarna men Djurgården är fortfarande ett alternativ för den spelskicklige mittfältaren.

– Jag ser potentialen i Djurgården med en ny arena 2013. Jag tror att de har något bra på gång, säger Andersson till tidningen. Samma tidning skriver också att fem norska klubbar jagar hans namnteckning – däribland storklubben Rosenborg. Med andra ord tuff konkurrens för Djurgården.

Intressant att han nämner potentialen med spel på ny arena. Helt klart är att den kommer att hjälpa oss lite i jakt på nya spelare. Trivdes Andersson i Stabaeks tröja borde han trivas även i Djurgårdens. Norrmännens randiga blåsvarta tröja är inte allt för olik Djurgårdens blåblå.

Yussif Chibsah har redan värvats och skulle Johan Andersson också skriva på för Djurgården lär Kasper Hämäläinen eller Daniel Sjölund säljas. Sjölund har Stefan Pettersson som agent. Pettersson var på Stadion i tisdags när Djurgården spelade U21-match mot Elfsborg. Han samtalade mycket med Djurgårdens nye chefsscout Kahled El-Ahmad. Det kan ha handlat om Daniel Sjölunds framtid likväl som det kan ha handlat om någon av Petterssons andra klienter.

Känslan är ändå att det kan vara rätt läge för Djurgården att släppa Sjölund och att det kan ha varit han som var diskussionsämnet. Han har gjort hela nio säsonger i Djurgården och om han känner att han vill vidare är det helt rätt läge att släppa honom. Kanske fick Stefan Pettersson El-Ahmads godkännande att höra sig för om det finns något intresse för Sjölunds tjänster ute i Europa?

Mittfältet står inte längre och faller med honom om spelare som Chibsah och Johan Andersson ansluter samtidigt som då Kasper Hämäläinen troligtvis kommer att finnas kvar i truppen. Vart Sjölund kan tänkas hamna om han säljs har jag ingen aning om men något säger mig att en finsk landslagsmeriterad mittfältare ses som en bra värvning i Belgien.

Sjölund har tidigare varit aktuell för en flytt till IFK Göteborg men då valde han att stanna kvar i Djurgården.
   
***
Under onsdagskvällen arrangerade Djurgården ett möte på Stadion där rekrytering av publik skulle diskuteras. Mötet såg ut att vara välbesökt vilket är glädjande. Kommande säsong är den sista på Stadion och det vore skönt att få runda av på arenan med ett bra publiksnitt och en bra grund att stå på när det är dags att flytta till Stockholmsarenan.

Det skall bli kul att få höra vilka förslag som har kommit fram. Vi behöver rekrytera på två håll. Först och främst till hemmamatcherna. Samtidigt vore det även bra att få fart på bortaresandet. Vi behöver en ny ung hungrig generation som gillar att kuska land och rike runt för att stötta Djurgården på plats. Jag har gjort mina år som hårt resande supporter och nuförtiden när familjesituationen är helt annorlunda blir det bara en handfull bortamatcher varje säsong.   

***
Brommapojkarnas U21-landslagsmeriterade målvakt Kristoffer Nordfeldt uppges vara aktuell som ersättare för Pa Dembo Touray. Det känns varken speciellt bra eller spännande men kanske är han helt plötsligt rena rama väggen?

Äntligen kan vi pusta ut. Med en omgång kvar säkrade Djurgården spel i Allsvenskan även nästa säsong. Tack för det.
 
Det allsvenska kontraktet är äntligen säkrat. Djurgården gjorde vad som krävdes genom att besegra Halmstad på bortaplan med 3-1. Förutom att Djurgården spelade hem tre poäng och hyfsade till sin bortastatistik hade segern ingen större betydelse efter som jagande Syrianska förlorade borta mot Malmö FF.

Med Djurgården vet man aldrig vad man får. Spelet kan se ut lite hur som helst från match till match. Bottenlösa bottennapp har varvats med topprestationer. Matchen mot Halmstad blev något mittemellan. Djurgården startade friskt och satte tidigt press på tabelljumbon. Det såg väldigt bra ut. Tyvärr mattades pressen tidigt och hemmalaget tilläts att vara med i matchen. Matchbilden svängde och plötsligt var Djurgården nere på bottennivåer. Det var oroväckande dåligt spel och när Halmstad dessutom tog ledningen kändes det absolut inte bra någonstans.

Direkt efter ledningsmålet ringde en väckarklocka. Daniel Sjölund tog ett eget initiativ och satte med ett distansskott snyggt kvitteringen bara minuten efter baklängesmålet. Ett oerhört viktigt mål. Jag vågar inte ens tänka på hur spelet hade kunnat se ut om kvitteringen inte hade kommit omgående. Nu hann spelarna inte börja fundera.

Knappt tio minuter efter kvitteringen rasslade det till i nätet bakom hemmalagets målvakt igen. Joona Toivio satte snyggt en frispark. Han sjätte(!) mål för säsongen. Mittbacken toppar nu den interna skytteligan. När hände det senast att en mittback vann den?

Den andra halvleken var bra sett ur DIF-synvinkel. Förvisso var det ingen fotbollspropaganda vi fick se men laget spelade bra på resultatet. Inhopparen Mattias Jonson säkrade det allsvenska kontraktet när han i matchminut 85 snyggt chippade in 3-1. Ganska logiskt att Jonson skulle han en fot med i spelet när det verkligen gällde som mest. Jonson vet precis vad han kan och inte kan göra med en fotboll. Han fintade skott mot bortre hörnet, fick ned målvakten på gräset, för att sedan chippa in bollen. Avslutet var elegant utan att vara avancerat. Jonsons storhet som fotbollsspelare är, förutom att han är spelintelligent och sliter som ett djur, är att han vet exakt vad han klarar av att göra med en fotboll.

***
Kennedy Igboananike försökte filma till sig en straff. Det slutade med ett gult kort. Jag hoppas att han får böta några sedlar till klubbkassan också. Filmningen var riktigt dåligt men Kennedy kan trösta sig med att den i alla fall inte var sämre än den Björn Runström bjöd på på Söderstadion. Även Runström blev varnad.

***
Kvalklumpen i magen är borta och säsongen som avslutas på söndag kan läggas till handlingarna. Nu är det bara att blicka framåt.  Låt den sista matchen bli ett värdigt tack och hej till Dembo Touray och Mattias Jonson. Låt den sista matchen bli en början på något nytt. Det är dags för Djurgården att lämna bottenskiktet i tabellen nu. Harvar man där tillräckligt länge ramlar man ur till slut…

***
Vilka spelare skall i bygga laget kring? Vilka spelare borde vi försöka göra oss av med? Varför i så fall? Vintern blir viktig för Djurgården.

***
Bilder från matchen i bildspelet.

***
Polisen skall börja ta betalt av klubbar, som drivs som aktiebolag, i samband med idrottevenemang. Ett beslut som är svårt att smälta och obegripligt att förstå sig på.