Säsongens sista hemmamatch spelades i går när Djurgården tog emot Syrianska på ett höstkyligt Stadion. Den sista höstmatchen någonsin på den anrika arenan. Matchen slutade 1-1 efter det att Sebastian Rajalakso med  sista spark kvitterat. Gästerna hade dessförinnan maskat konstant efter sitt ledningsmål, givetvis gjort av den oerhört impopulära Sharbel Touma, i slutet av den första halvleken men till sist straffade det sig.

Matchen höll annars blandad kvalitet. Jag tycker att Djurgården hade en längre bra period i den första halvleken med bra grepp om spelet. Då kontrollerade laget matchen och spelade stundtals även bra. Tyvärr saknar Djurgården spets när motståndarna hinner samla sig i försvaret vilket, som så många gånger förr, gjorde att få heta chanser skapades.

I slutet av matchen vände Syrianska spelet snabbt på Djurgårdens vänsterkant. Touma sköt behärskat in ledningsmålet.

Andra halvan av matchen präglades mest av maskande motståndarspelare. Gästerna backade även hem och Djurgården hade oerhört svårt att få ordning på spelet. Tempot sjönk. Daniel Sjölund, som startade på bänken, byttes tidigt in i den andra halvleken och han lyckades ordna fram en straff för Djurgården. Det var väl ungefär det enda som uppskattades av domaren Michael Lerjeus denna match. Straffen var Djurgårdens andra på Stadion denna säsong. Erton Fejzullahu tog hand om den men inte bättre än att målvakten Miller kunde rädda. Därmed missade Djurgården båda straffarna på Stadion 2012. Inte bra. Joona Toivio bommade den första mot Elfsborg.

I takt med allt maskande och gräsätande från Syrianska blev publiken allt mer frustrerad. Till slut tofflade Sebastian Rajalakso in kvitteringen. Publiken på Stadion jublade snabbt innan hån mot Sharbel Touma och Syrianska tog över. Säsongen på Stadion fick ett bra slut. Spelet och resultaten på Stadion har annars inte varit bra den här säsongen. Ytterst få mål har gjorts och bara fyra, av 13, matcher har vunnits.

***
Skadade mittbacken Marc Pedersen har skrivit på ett nytt 1-årskontrakt. Jag gillade hans spel i våras men är ändå aningen osäker på hur bra han är. Kul i alla fall att han får chansen att bli kvar. Han ser verkligen ut att trivas i Djurgården och jag tycker att han verkar ha god utvecklingspotential. Frågan är hur Magnus Pehrsson ser på Marc Pedersen? Jag har svårt att se att MP ser en
given startspelare i Pedersen. Det blir spännande att se hur lagbygget i de bakre regionerna går vidare. Säljer vi Joona Toivio? Har vi någon riktigt etablerad mittback på väg in? Det är svårt att släppa ryktet om Peter Larsson.

Vänsterbacken Andreas Dahléns kontrakt går ut efter säsongen. Han lär inte erbjudas en fortsättning. Han har varit riktigt färglös och hans sejour i Djurgården kommer många snabbt att glömma. Om tio år, när vi blickar bakåt, kommer vi kanske fråga oss vad den där backen hette som var här någon säsong. ”Ni vet han som inte gick över mittlinjen”.

***
Kennedy Igboananike är än en gång på väg till AIK. Hans kontrakt går, äntligen, ut efter säsongen och nu kan ingen hindra honom från att flytta. Kennedy ligger redan rejält på minus efter de senaste två säsongernas röra och det skall bli skönt att slippa honom och hans lön. Djurgården har väl inte riktigt kunna hantera Kennedy men det känns ändå som att hissen stannar halvvägs, både på och utanför planen. Hamnar han i AIK bryr jag mig faktiskt inte nämnvärt. Vi får hålla tummarna för att han erbjuds en bra lön och att han fortsätter att vara är lika kass som han har varit de senaste säsongerna. Det som svider är att vi inte får något betalt för anfallaren och att det finns en viss risk att han kommer att näta i något derby.

***
James Keene fick priset som årets Järnkamin. Terriern på topp har sprungit sig in i många hjärtan. Konkurrensen var inte direkt hård den här säsongen och jag valde att inte rösta. Jag tycker att Keene är en okej spelare men många gånger tycker jag att han springer för galleriet. Hade Marc Pedersen inte blivit skadad hade det varit annorlunda. Jag är tämligen övertygad om att han hade vunnit priset då.

Och när vi ändå är inne på Keene så tycker jag inte att Djurgården skall köpa loss honom. Han må tillföra truppen en hel del men jag tror inte att han är värd den lön han lyfter. Om jag har förstått det hela rätt tjänar Keene bra men den här säsongen har Djurgården vara betalat en bråkdel av hans lön. Köper Djurgården loss honom måste vi betala hela lönen och jag ser inte att hans prestationer på planen motsvarar de lönekrav jag tror att han har.

I eftermiddags när jag postade inlägget från matchen mot Syrianska var det ont om tid. Det var en son som kvartade med många minuters stopptid som sedan skulle få käk innan han skulle packas in i bilen. Säsongens första hockeymatch på Hovet stod på schemat. Här kommer resten och lite till.

Tidsbristen gjorde att jag bara snabbt avhandlade lite om den mållösa matchen. Jag nämnde inget om den sjukt långa resan dit och det tragiskt klena bortafölje som hade trotsat bilköer eller en seg pendeltågsresa. Jag vet inte hur många vi var som stod på läktaren nere i Södertälje. Jag vet bara att vi inte var många. Vi som var där bjöd inte heller på någon klang och jubelföreställning men vi var åtminstone där. Sett till matchens betydelse var uppslutningen och stödet till laget ett hån.

Överlag har stödet från läktarplats var undermåligt stora delar av säsongen. Vi kämpar för vår existens i Allsvenskan och vi förmår inte ens att bjuda laget på bra stöd i en hemmamatch mot IFK Göteborg i slutskedet av serien. Eller som i går i skön bortamatch mot Syrianska.

Tanken med det här inlägget var att avhandla dagens hockeymatch och här kommer nu långsamt övergången från fotboll till hockey. I tisdags, dagen efter matchen mot IFK Göteborg, lirade Djurgården hockey på Hovet mot Brynäs. Till skillnad från fotbollen har hockeyn bara börjat sitt seriespel. Till skillnad från fotbollen är det många matcher kvar innan det börjar hetta till i serien. Likheten är att båda lagen spelar dåligt. Den största skillnaden är att folk sjunger på hockeymatcherna. Stora delar av matcherna dessutom.  Det är för mig en gåta hur det kan vara bättre stämning (det är i alla fall känslan jag fått i TV-soffan) och engagemang på Djurgården-Brynäs än det är på Djurgården-IFK Göteborg i september.

Vad beror det på att folk står och muttrar på fotbollen för att sedan sjunga på hockeyn? Framgång kanske någon svarar men det stämmer ju inte. Med undantag för slutspelet i våras har Djurgården Hockey bara gjort en handfull bra matcher sedan succésäsongen 09/10. Vad krävs, förutom en ny arena, för att vi skall vakna till på Stadion? Jag är själv en av alla trötta åskådare på Stadion. Jag går igång två gånger per säsong och det är när det vankas derby mot AIK. Kanske är det det som är vårt stora problem just nu? Fokus på fel saker. I var och varannan ramsa går det mer ut på att hata AIK än att stötta och älska Djurgården. Fokus just nu är att hata AIK och skrika på egna spelare. Ut med Dembo. Philip är slut. Daja är en sopa etc. Glädjen och engagemanget att stötta laget till framgång är som bortblåst. Vi hjälper inte längre våra spelare. Något är sjukt i vår supporterkultur.

Men vem är jag att sitta här och gnälla i en blogg. I stället för att skrika på spelarna att de är värdelösa skriver jag det många gånger i stället. Jag tar sällan ton på matcherna och är allmänt trött på att titta på trött fotboll i en antik friidrottsarena. Jag är fan urtypen av en DIF-supporter. Det känns bedrövligt. Ryck upp mig!

***
Hockey var det ja, Det blev seger mot nykomlingen Växjö men det var med vissa problem som den bärgades. Det var skönt att få se en match på plats i stället för att som tidigare genomlida dem hemma i soffan. Mycket var sig likt men hel del saker känns bättre. Mot Växjö fick Djurgården i den andra perioden äntligen lite längd i sina anfall. Rullar man på nere hörnet tillräckligt länge dyker det ofta upp luckor till slut.

Tempomässigt känns Djurgården tröga även när man ser dem på plats men i takt med att matchen rullade på spelade Djurgården bättre. Trots det var det nära att Växjö knep en poäng. Efter deras reducering i den sista perioden hade Djurgården det svettigt och under matchens sista tre minuter var det konstant spel i Djurgårdens zon.

Daniel Brodin var tillbaka i laget efter en tids skada. Han gjorde ingen stormatch men var ändå en klar injektion i spelet. Med Brodin i laget får Djurgården lite mer fart.        

Som vanligt när 2-åringen är med missar man en hel del av matchen. Det som står ovan är baserat på det jag fick se. Tabellplaceringen ljuger inte brukar man säga men om Djurgården ligger tvåa med det spel de har visat upp hittills är det många lag i serien som har problem – stora problem…

***
Före matchens hedrades Sven Tumba som gick bort i natt. Tumba är den största DIF-profilen och bästa spelaren genom alla tider. Han har bland annat vunnit åtta SM-guld med DIF Hockey. Djurgården har Sven Tumba och hans lagkamrater från den tiden att tacka för mycket. Utan dem och deras framgångar hade Djurgården inte varit den förening som den är i dag. Tack för allt Sven och hälsa till Rolle.    

***
Bilder från matchen finns i bildspelet.

Syrianska inledde piggast men Djurgården jobbade sig in i matchen. I den andra halvleken spelade Djurgården helt okej i den första halvan men närmare mål än två bra distansskott kom inte laget. Sista 20 minuterna var en pina. Abgar Barsom tryckte ensam tillbaka Djurgården i jakt på ett segermål för Syrianska. Långa bollar på djupet var medicinen.

Sett till målchanserna i matchen var Syrianska närmast ett ledningsmål. Men förutom ett närskott i den första halvleken var det Djurgården som skapade de farligaste målchanserna åt motståndarna. Dembo Touray snubblade när han skulle rensa och bjöd på öppet mål och i den andra halvleken var det Emil Bergström som hjälpte motståndarna till ett bra läge.

Djurgården hade inte mycket men det räckte. De två byten som Magnus Pehrsson gjorde fick bara negativ effekt och det kändes aningen tveksamt att plocka ut Kennedy och Christer Youssef. Två spelare med fart som ställde till viss oreda. In kom Philip Hellquist, som är löjligt ur slag, och Mattias Jonson, som verkligen visade att hans karriär tyvärr är över. Det ökade inte lagets chanser att vinna. MP gjorde tre byten men det första var inte för att förändra matchbilden. Det gjordes pga skada.

Nu har jag bråttom för att hinna till hockeyn. Det blir inte mer än så här just nu. Matchbilder i bildspelet.

Ena dagen är det allsvenska kontraktet klart. Nästa dag är det streckstrid igen. I dag är det först det sistnämnda som gäller men vinner Djurgården matchen borta mot Syrianska gäller det förstnämnda igen. Då har Djurgården säkrat spel i Allsvenskan även nästa säsong.

Viktig match är bara förnamnet. Jag vet inte riktigt hur jag skall formulera mig för att få fram betydelsen i kvällens match. Jag hoppar över det och hoppas i stället att vi ses nere i Södertälje i kväll. Inne på- eller utanför- arenan. Delar av Djurgården supportrar bojkottar matchen pga. Syrianskas löjligt höga biljettpriser. De, biljettpriserna alltså, är ett hån mot alla supportrar som vill stötta sitt lag på plats i stället för hemma i TV-soffan. Nu vet jag inte hur deras prissättning ser ut i övrigt men med tanke på hur usla deras publiksiffror varit under säsongen verkar det logiskt att det är dyrt att se dem även mot Trelleborg och andra skitgäng. Syrianska och deras publiksiffror är en skam för Allsvenskan.

Det vore en fröjd att vinna kvällens match och skicka dem närmare kval och nedflyttning. En klubb som Brommapojkarna tillför Allsvenskan mer. Det enda Syrianska har bidragit med den här säsongen är att höja genomsnittet på antal skadade spelare i serien. Vi har även hört dem gång på gång tycka synd om sig själva samt tvingats lyssna på deras gnäll och mindervärdeskomplex mot Djurgården och AIK. Visst är deras gnäll befogat ibland men att hela tiden gnälla med skygglappar för ögonen och smuts på den egna dörrmattan är bara pinsamt.

***
Djurgården får klara sig utan mittbacken Joona Toivio som är avstängd. Nicolaj Agger är dock tillbaka i laget efter att ha varit avstängd i den förra matchen. Agger saknades väldigt mycket i matchen mot IFK Göteborg och min förhoppning är att Djurgården med honom tillbaka på banan får lite mer tyngd och längd i sina anfall och att det underlättar för laget att flytta upp positionerna.

***
När lagen möttes på Råsunda i somras vann Djurgården komfortabelt. Då hade Syrianska flera spelare borta på grund av skador. Till dagens match är de flesta tillbaka och kvällens motståndarlag är betydligt starkare än det lag som spelade på Råsunda.  

***
Sharbel Touma, Johan Arneng och Abgar Barsom. Den förstnämnde unnar jag spel i Superettan, den andra bryr jag mig inte om medan jag verkligen respekterar och uppskattar den tredje. En spelare och person som har betydd mycket för Djurgården. Bara för hans skull skulle jag kunna hoppas att Syrianska klarar sig kvar i Allsvenskan men det gör jag inte. Jag unnar honom framgång på annat håll nästa säsong i stället.

Trion kallas förövrigt för ex-gårdare på Syrianskas officiella hemsida. ”Ex-gårdare” känns mer supporterblogg än officiell hemsida  

***
I Syrianska spelar Nahir Oyal. Nästa säsong spelar han i Djurgården. Knepigt läge om han får spela matchen. han skulle kunna skjuta sin blivande klubb ned i Superettan. Oyal har under hösten visat sig vara en stark offensiv kraft för Syrianska.  

***
Nu sparkar vi ned Syrianska i Superettan.

***
Fredrik Bremberg har fått kicken från HV71. Det vore en dröm att se honom i Djurgården igen men chansen att det kommer att bli så känns liten. ”Linkan” och Hardy Nilsson är kanske ingen superkombination. Dessutom undrar jag om det finns tillräckligt med plats i Djurgården för både Marcus Nilson och ”Linkan”? Sett till hur Djurgårdens spel har sett ut de senaste två säsongerna välkomnar jag verkligen ”Linkan”. Han är den spelare som kan lösa upp knutarna i det trötta fantasilösa grundspelet. Frågan är dock om han skulle få tillåtas att göra det om han kom tillbaka i Djurgården? Om inte är det lönlöst att plocka tillbaka Bremberg.

Pontus Åberg i samma formation som Fredrik Bremberg. Det vore något.

***
I bildspelet finns diverse bilder på de personer som nämns i inlägget.

Det finns en fördel för mig med matcher på Råsunda. Jag tar cykeln till arenan. Smidigt och enkelt, om än aningen tungt då sambons cykel inte riktigt är av racerklass. på vägen till Solna stannade en silverfärgad BMW. Chaufför var en glad Bosse Andersson som vinkade glatt och stannade för en pratstund. Ett och annat intressant sades men till skillnad från en annan bloggare här på Nyheter 24 väljer jag att inte publicera det. Bosse skall dock hjälpa Djurgården med att sälja spelare men det är varken nytt eller hemligt. Sedan Bosse slutade har Djurgården knappt sålt en spelare. De som har lämnat har många gånger köpts ut. Inte konstigt att det ekonomiska resultat de senaste säsongerna har varit svagt.

Vädret hade varit ostadigt hela dagen men timmarna före match sprack allt upp. Solen sken över Solna och Råsunda och förutsättningarna för en bra match fanns verkligen. Efter en skaplig inledning fastnade sedan matchen helt. Två lag som inte verkade vara särskilt sugna på att föra spelet mötte varandra och tempot var löjligt lågt. Djurgården lyckades dock peta in det första viktiga målet när Philip Hellquist knäade fram bollen till Christer Youssef som kunde sätta den i öppet nät. Hans andra mål på två matcher som forward.

Efter målet stod matchen och vägde. Inte mycket hände men i det låga tempot där spelarna såg ut att stå på hälarna och befinna sig i koma skapades det möjlighet för kvicka fötter att skapa något. Hos gästerna var det Sharbel Touma som kändes farligast men närmare än ett skott utanför kom han inte.

Den andra halvleken fortsatte där den första slutade. Hela vägen fram till matchminut 69. Då fälldes Christer Youssef och Djurgården tilldömdes en straff. I samma veva visades också Syrianskas back Omar Jawo ut och straffsparken blev lite av en matchboll för Djurgården. Mittbacken Joona Toivio satte enkelt bollen i mål och matchen var klar. resten var en ren defilering från Djurgårdens sida. Ett skadedrabbat och decimerat Syrianska var chanslösa. Fem minuter efter 2-0 satte Petter Gustafsson trean. Inhopparen, han ersatte Joel Riddez i minut 32, placerade iskallt in en bredsida bakom målvakten. Petter hade haft det lite kämpigt som vänsterback dessförinnan men avslutet höll Thierry Henry-klass.

Djurgården imponerade utan att imponera. Det blev en sömning behaglig kross av Syrianska.

Tre mål, tre nya poäng och avancemang i tabellen. Djurgården är på väg uppåt. I en sömning tillställning spelade Djurgården stabilt bakåt och effektivt framåt. Då blir det oftast vinst. På nytt en fin arbetsinsats av Sebastian Rajalakso, pigga ben på Christer Youssef, en bra arbetsinsats på mittfältsvikarien Emil Bergström samt ett tryggt mittbackspel av finnarna. En hel del annat var också bra i den sega matchen. Undantaget var högerbacken Kebba Ceesay som verkar vara helt ur slag.

***
Statsminister Fredrik Reinfeldt såg matchen på plats i går. I halvtid köpte han lite snask till sonen i en av kioskerna på östra övre. Då blev det inte lättare att ta sig fram i bunkern eftersom två livvakter snyggt spärrade av det mesta av den redan från början trånga passagen. Råsunda är ett skämt när det gäller faciliteter.

***
MP har visat fingertoppskänsla med sina laguttagningar hittills. Det känns riktigt bra. Det betyder att vi på läktarna kan gnälla på småsaker i stället. Som att han valde att byta in Joel Perovuo med fyra minuter kvar av matchen. Den färglöse mittfältaren har ingen framtid i DIF så varför inte ge de få minuterna till någon annan? Joakim Alriksson till exempel.

***
8100 åskådare på Råsunda. En klart godkänd publiksiffra med tanke på resultaten tidigare under säsongen. Dessutom är Syrianska inget lag som lcokar extrapublik. De lär ha samma dragningskraft som Assyriska. 

***
Skämskudde fram under vissa ramsor från klacken.

***
Plusbetyg till klacken för “Sharbel Touma är en Hansson”. Bötfäll den om ni kan.

***
Än är det tidigt att ropa hej men med två raka segrar i ryggen, avancemang till kvalplats och med häng på lagen framför ser det bra ut inför framtiden. Hur många matcher tar det innan vi är förbi AIK (som är sex pinnar före) i tabellen. Jag gissar på sex matcher. Akta rygg!    

***
Bildbyråernas bilder från matchen finns i bildspelet ovan.

. 

Foto: Scanpix

Foto: Scanpix

Foto: Scanpix

Foto: Bildbyrån

Arneng, Hysén och Barsom. Foto: Bildbyrån

Abbe Barsom. Foto: Scanpix

Foto: Scanpix

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Foto: Bildbyrån

Arbetsveckan som avslutades i går har varit en lättnadens vecka. Måndagens sköna seger löste upp många av alla de nervknutar. Segern gav hopp om en positivare DIF-framtid. Nu närmast väntar en match som kan bli dyr för Djurgården. Även om det skulle bli seger.

Försvarsspelet klickade, målen trillade in och det mesta fungerade för Djurgården i bortamatchen mot IFK Göteborg. Bakom de förkrossande, 4-0, segersiffrorna fanns en gedigen laginsats, med hårt jobb över hela banan, där samtliga spelare deltog. Det är så Djurgården måste spela. Laget har inte kvalitet nog för att kunna fuska sig igenom matcher.

På måndag är det dags för nästa måstematch. En  vinst i den och vi kan tala om trendbrott och att det har vänt för Djurgården. Blir det förlust eller oavgjort ser det fortsatt mycket dystert ut. I en hemmamatch mot Syrianska skall det vara tre DIF-poäng. Oavsett om Djurgården är ett topp- eller bottenlag. Nycklarna till seger har jag nyss nämnt. Hårt jobb och inget fusk – av samtliga elva spelare på banan. VI på läktarna kan gärna vara glada och lite avslappnade tack vare den senaste segern men för spelarna gäller det glömma det som har varit, snöra på sig skorna, och jobba utav bara helvete. Då blir det garanterat vinst på måndag.

Matchen mot Syrianska spelas på Råsunda. Betongbunkern i Solna. Det är alltid aningen vemodigt att se DIF spela hemmamatch där men en tröst är ändå att det resultatmässigt de senaste säsongerna har gått ganska bra där. Syrianska har samlat på sig ett gäng f.d. DIF-spelare i truppen. Av dem kommer skadade Johan Arneng och avstängde Abgar Barsom inte att komma till spel. Det gör däremot yttermittfältaren Sharbel Touma.

Matchdelegaten lät få det tufft med tanke på att Touma knappast kommer att mötas med varma handdukar, ryggdunk och hyllningssånger när han ställs mot sitt förra lag. Ett och annat könsord och ramsor om ett gatuyrke där man säljer sin kropp lär höras under matchens 90 minuter. Med tanke på att det blev böter efter det att klacken skanderat ramsor om domaren Martin Hansson ett par gånger under en match tidigare i vår lär det kunna bli dyrt för Djurgården efter matchen mot Syrianska. Det finns konstruktivare och fyndigare ramsor om man vill men så lär inte bli fallet den här gången. Sharbel Touma är en prick som väcker starka hatkänslor. Martin Hansson lär ha kommit lindrigt undan jämfört med det Sharbel Touma kommer att få utstå på måndag. Tycka vad man vill om det men så kommer det garanterat att bli. Vare sig folk vill eller inte.

Har Djurgården tur har matchdelegaten på måndag en rejäl vaxpropp i örat. Kanske har den senaste tidens svidande kritik mot alla deras anmälningar fått dem att tagga ned en aning?

Skandalmatchen i Södertälje mellan Syrianska och AIK får mest utrymme på sportsidorna för tillfället. Matchen avbröts när ett knallskott hade kastats mot, och träffat, den assisterande domaren. Sedan matchen avbröts har klubbarna gjort allt för att framstå som oskyldiga till händelsen.

Nu har det kommit fram bildbevis som ser ut att visa att knallskottet kommer från en position utanför arenan. Stämmer detta är klubbarna kanske oskyldiga till det mest omtalade knallskottet. I svallvågorna från den smällen kom det flera smällar. Det kastades in mycket saker från AIK:s kortsida. En bollpojke uppges ha träffats av föremål. En händelse som inte får glömmas bort och som skall bestraffas hårt.

Nu skall TU, disciplinnämnden, Lagrells syjunta eller vilka det är som sköter bestraffningsärenden sätta sig ned och slå sina tomma huvuden ihop. Straff skall utdömas. Det brukar kunna sluta hur som helst. I grund och botten är jag emot att klubbarna skall straffas sjukt hårt för dessa förseelser men eftersom AIK är inblandade blundar jag för det den här gången. Jag vill se att AIK tvångsnedflyttas till Superettan, spelar en säsong inför tomma läktare samt får riktigt med böter. Jag kräver också att Gary Sundgren tvingas göra comeback och att Tomi Maanoja skall vara tillbaka mellan stolparna. Det är ett skäligt straff bara för att det är AIK.

Jag vill också se att Syrianska flyttas ned i Superettan. Det vore rena drömmen för ett pressat Djurgården som i så fall redan nu har säkrat som sämst en kvalplats i årets allsvenska. Då har vi en liten möjlighet att hålla oss kvar i den högsta serien!   

När detta är klart är det dags att ändra lite i regelverken. Då är det dags att slopa kollektiva bestraffningar, höga böter till klubbarna etc. Då är det dags att straffa individerna. Precis som utanför vändkorsen.
***
Djurgården skall möta IFK Luleå på bortaplan i Svenska Cupens tredje omgång. IFK Luleå spelar i Division 1 Norra. 1997 spelade lagen i samma serie. Då spelade IFK Luleå bort Djurgårdens chanser till en direktplats till Allsvenskan när laget i höstmötet på Stadion kvitterade till 1-1 i matchens 93:e minut. Djurgårdens mål gjordes av Daniel Nannskog. Ett par bilder från den matchen finns i bildspelet ovan.

Lagen möttes i seriespel även 1998 men då liksom nu också i Svenska Cupen. Lagen möttes i kvartfinalen. En match som spelades på Stadion. Djurgården vann med klara 6-1. En match många kommer ihåg tack vare Jon Perssons två projektiler som gick i mål. Efter den matchen blev han ”Kanon-Jon”.  

***
Till sist lite hockey. Djurgården har värvat Mattias Carlsson från Södertälje. En bra värvning! Carlsson är en spelare som jag upptäckte när han spelade i Linköping. I kvartsfinalserien mot Djurgården för ett par säsonger sedan var han oerhört bra. En ettrig envis spelare som gav allt i vartenda byte. I Linköping hade han en undanskymd roll en bit ned i hierarkin men i Södertälje fick han ta större plats. Då gjorde han även mer poäng Carlsson lär vara användbar i de flesta spelformer. En perfekt spelare för en andra- eller tredjeformation.   

Tidigare i karriären har Mattias Carlsson också spelat allsvensk hockey med Södertälje. Det har han även gjort med Rögle BK.

***
Förutom gamla fotbollsbilder finns det i bilspelet bilder från händelserna i Södertälje och bilder på Mattias Carlsson.