I SvD i dag skriver Johan Ingerö en tillbakalutad diss av genusvetenskapen, helt i linje med vad en borgerlig manlig ledarskribent väntas göra. Han bygger sin kritik på ett repriserat blogginlägg han skrev i september 2010, där han kallar genusvetenskapen för en ”utflippad fingerfärgsdisciplin”. Anledningen till att texten, som alltså redan gått i SvD i Gudmundson-version, svängs ihop i ny mix är för att det finns en norsk dokumentärserie som heter Hjernevask (Hjärntvätt) som kritiserar genusvetenskapen på ett sånt sätt att den nu ”de facto blivit helt avlövad”.

Ingerö pekar också på en formulering från Malmö Högskolas hemsida där man om genusvetenskapen skriver att ”Du får redskap att hantera och förstå hur genus som maktordning samverkar med andra maktordningar som klass, ras, sexualitet.” vilket Ingerö tar som intäkt för att man inte ställer frågan ”om” eller ”varför?”. Vad Ingerö utelämnar är att det också står på hemsidan att ”Kursen tar upp olika teorier, tankar och frågeställningar om vilken roll etnicitet, sexualitet, nation, religion, klass och ålder spelar.” vilket alltså tyder på att den tar upp just OLIKA tankar, teorier och frågeställningar.

Men Hjernevask trumfar tydligen allt annat i dag, om man får tro Ingerö. På facebook får han medhåll av forne SvD Ledare-mannen Johan Wennström som konstaterar att Hjernevask i princip klär av allt som inte är borgerlig politik. Dessutom vederlägger den hela feminismen som sådan. Och visar på ”aggressivitet i olika kulturer”. Något som Ingerö gärna hade tagit upp om han bara hade mer plats.

Så det är utbildningsinstitutionerna som är förblindade av ideologi? Inte Johan Ingerö?

…

..

.

Ok.

Fredrik Virtanen blir vassare och vassare för varje ledarkrönika han skriver och är alltjämt en av de bästa populärkulturkrönikörerna vi har men nu har han trampat lite snett, kanske snavat i glappet mellan popkultur-Fredde och ledarsides-Virtanen. För att kritisera Promoes ”Folkmordsmiljonär” för att vara ohederlig, korkad och fördummande är ohederligt, korkat och dumt.

Promoe gör en punksingel utan bolag i ryggen, en antiintellektuell slagordsdänga för att brassa ut sin ilska och frustration, en hejaramsa if you will. Detta är kanske inte intellektuellt hederligt, relevant på samma sätt som en doktorsavhandling eller ens en kulturkrönika. Däremot är det precis Promoes roll.

Precis som att Kartellens snuthatarlåtar är dumma och oresonliga, som att Boris och The Jeltsins låt ”Littorin”, där man frågar sig om den förre arbetsmarknadsministern har ett kromosomfel, kanske inte heller står för ett helt stringent resonemang eller som att Sex Pistols ”Anarchy in the UK” inte presenterar färdigfinansierade reformförslag.

Det handlar ju om precis det motsatta. Att gorma. Att stöka. Att larma. Rivas. Att livas och tjivas. Det handlar om att få utlopp för den frustrationen.

Att Virtanen blir förbannad på Åsa Linderborg och Leo Lagercrantz användade av ordet Folkmordsmiljonär må vara i sin ordning. Att han skäller på Promoes hemsnickrade mp3:a är bara trams.

När jag var och lyssnade på Håkan Juholt och Tommy Waidelich i går sa man att presschefen Dan Svanell var förkyld och inte kunde vara på plats. Detta var inte nödvändigtvis osant men det var alldeles uppenbart inte någon helhetsbild. Nu visar det sig att Dan Svanell lämnar sin post ”av personliga skäl” och tidigare presschefen Fredrik Kornebäck återvänder till tjänsten han lämnade för mindre än ett år sedan. Ännu en trist rubrik alltså, ovanpå morgonens pampmiddagsavslöjande kring Rosengren/Östros/Österberg.

De har det onekligen rätt tufft på det sättet, sossarna, att det handlar om personer snarare än politik hela tiden. Är det inte Juholt själv är det någon annan. Är det inte oreda i papper är det orkestrerade påhopp från någon inom den absoluta partitoppen.

När Juholt pratade om framtiden och förtroenderådet var det om än inte särskilt konkretiserat i summor i alla fall mycket tydligt att partiet kommer att satsa på en i flera fall mer reglerad marknad i framtiden och att man måste bli ett parti som internt vågar ta majoritetsbeslut istället för ickebeslut via besatthet av konsensus, något som exemplifierades med hur svårt partiet haft att vara tydligt i frågor om vinster i vården, eftersom så många olika viljor samsats och inte velat köra över varandra.

Mitt övergripande intryck var att Juholt är redo att ta politiska strider internt men att han är hopplöst trött på de personliga. Det får man förstå. Det utvecklade han också i morse i Sveriges Radio när han bemötte Rosengrens påstått skämtsamma avgångskrav.

- Jag är förvisso lättroad, men det här skämtet tyckte jag inte var så kul, sa han ungefär. Och jag tror att rätt få sossar skrattade hjärtligt åt Rosengrens skämt i det här fallet.

Rosengren ”skämtade” också om att Socialdemokraterna är ett parti i förfall. Där får man nog ge honom rätt, vare sig han menade allvar eller ej.