Just nu är jag inte på ett bra ställe, känns skönt att ha folk omkring mig som bryr sig. Dock är man ju alltid ensam med sina problem, och det är jobbigt. Men det jag lärt mig från tidigare erfarenheter är att det bara är att ta en sak i taget, prioritera det som är viktigast, och i mitt fall så får kärlek komma sist. Se dig själv som en ekorre, den samlar in en nöt i taget till vintern, ett problem i taget, man har den dåliga vanan att tro att man är fucked innan man ens försökt, se det mer som flera små problem som går att lösa än ett stort jävla problem som inte går att lösa. Du kan fixa det. Viljan är starkare än något annat, har du den inte så kan du lika gärna lägga dig på marken och vänta på att blixten ska träffa dig. Och så har jag känt flera gånger, så fort jag fått problem så stänger jag av och håller problemen inne, det hjälper inte, ta vara på tiden och se problemen som en erfarenhet. Men sluta aldrig att vilja. aldrig, för om du inte vill så kan ingen hjälpa dig!

Kämpa Erica. Lev inte med att bli hjälpt utan ta tag i problemet själv. Jag känner igen mig problemet och har levt i en liknande missär själv. Och befinner mig fortfarande i den. Var stark och försök, när du väl har nått den så blir euforin och glädjen oerhört uppskattande. Kanske du en dag ignorerar alla ignorans i din omgivning och är så pass fulländad att se din egna styrka. Varför inte sattsa energi på ett arbete elelr något liknande?