Min faster kom precis hem från Kuba, och berättade hur det var att bo där borta. Jag är själv latinamerikan och vart lite här och var i Sydamerika, men det hon berättade för mig var chockerande. Jag vet att folk lever i misär i U-länder men det berör mig mer när jag får uppleva det. Hon berättade om att man inte ens får slakta sin boskap, man får inte ens ha boskap därborta, utan ska du ha kött så måste du åka till affären och köpa, och de flesta har inte råd. Dödar du en ko så får du fängelse på 10 år, dödar du en människa i Kuba får du sitta inne i två. Hon berättade om en man som jobbade som kirurg därborta och tjänar 40 kronor i månaden, det var billigare att spara ihop pengar och köpa en ko, smuggla hem den, han var tvungen att tejpa igen munnen på den ända tills han slaktade den, på sin vind.
Folk är så trötta på att jobba och sedan inte få ihop ett enda öre vissa dagar då mer än hälften av deras lön ska in till staten och rakt in i Castros ficka. Barn jobbar som prostituerade så att folk från hela världen kan åka ditt smitta dom med en sjukdom, beröva dom på sin barndom, ge dom en slant för en brödbit och sedan åka hem och låtsas som ingenting har hänt. överallt hänger det enorma bilder på bröderna medan hus faller i bitar för att man inte har råd att bygga dom av annat än gips. Ska du plugga så är det gratis, men så fort du börjar jobba om du nu får ett jobb så är du skyldig staten. Folk är välutbildade men måste ändå jobba som prostituerade.
Min faster berättade att Castro bestämmer sig för att fixa i ordning gatorna till påvens besök, men endast de gator där han ska gå på, en 80årig gubbe fick måla broar, byggnader och gator med en liten pensel. Tio dagar innan påvens ankomst ska militären plocka upp alla tiggare och hemlösa barn, stoppa undan dom i någon byggnad och sedan släppas ut när påven åkt hem. Det gör mig så fruktansvärt arg och bitter över sydamerikas/centralamerikas situation där korruption styr och ledarna blir piskade av militären. Ett människoliv är inte värt ett skit därborta mördas du är det bara en mun mindre att mätta. Jag är så jävla tacksam att min pappa fick asyl i Sverige och att min mamma med min storasyster fick åka hit. Och jag kommer aldrig att flytta härifrån.