Näe. Idag är det inget bra. Inlåst i mig själv kommer jag aldrig ut. Jag behöver en nyckel, men jag vet inte hur den ser ut eller var jag ska leta.
Det är som att jag väntar på något. Väntar väntar väntar. När kommer det? Jag vill inte ligga i min säng och titta på solen genom mitt fönster hela mitt liv. Jag vill leva därute med alla glada människor.

Jag undrar ibland varför jag inte bara tar livet av mig.
Nej, jag bara fortsätter vänta.

Jag tror att den kommer ändå.
Min nyckel. Snart, snart.

Det suger att vara sjuk. Mina linser skaver som fan och jag har inga glasögon. Eller jo det har jag men dom är helt överjävligt fula och med för låg styrka. Jag får bara mer ont i huvudet av att ha på mig dem.
Jag har sjukt ont i halsen nu och det gör mig arg. Det mesta gör mig arg just nu. Jag är rätt hungrig också.

Kattjäveln vill inte ta sin medicin heller. Han är så jävla lurig, även fast jag hållit hans mun stängd i flera minuter så vägrar han svälja och så fort man släpper pluppar tabletten ut igen. Nu hatar han mig på köpet också. Nu kommer han säkert kissa ännu mer i min säng.
Min andra katt älskar mig visserligen för stunden. Tyvärr lite FÖR mycket. Hon är nämligen sjukt brunstig (ja jag vet att det inte heter så på katter) och går runt och jamar och rumpar upp sig hela tiden.

Försöker få lite höstinspiration genom att kolla höstkläder men det funkar inte. Jag är fan skittrött på kläder. (som kanske märks i mina bilder hehehe)

När hösten kommer ska jag i alla fall städa mitt rum. Så det så.

Sitter och sminkar mig i mitt rum. Jag är på fotohumör! Så vad sägs om lite nya bilder? Var ett tag sen!

Det är en sak jag har tänkt på ett tag nu.

Det handlar om kärlek.
Och självständighet.

En vän frågade mig för ett tag sen vad jag saknade mest i mitt liv.
Jag svarade, ett jobb jag trivs med, ett eget hem och en man.
I den ordningen? frågade han.

Det fick mig att tänka efter.

Nej, svarade jag. Nej, inte alls i den ordningen.
Helst av allt. Helst av allt vill jag ha en man.
Jag vet mycket väl att det är det jag helst vill. Varför vill jag inte erkänna det?

Det fick mig att börja fundera.

Varför är det så tabu att säga att man vill ha kärlek?
Det heter alltid att man ska “klara sig själv, vara klar med sig själv, satsa på sig själv” etc.

Varför anser vi oss svaga för att vi behöver kärlek?
Det är ju ändå så självklart. Ett av de grundläggande behoven.
Hela den här självständighetsprylen har gått över styr. Det börjar bli löjligt.

Kärleken är en del av livet. Sluta förneka den och dess betydelse!
Det ÄR viktigt och ja, jag känner mig tom utan det!

Jag tänker i alla fall inte skämmas. Varför skulle jag? Jag är inte svag. Tvärtom.
Jag är bara en kvinna som varit med om något av det finaste som finns och som inte är rädd för att säga att hon vill uppleva det igen.

Varför skulle jag skämmas?

Det är grått i Stockholm idag. Grått och regnigt. Det passar mig ganska bra för jag är sjuk. Halsont och huvudvärk och en konstig sugande känsla i magen? Känns som när man är RIKTIGT hungrig, sådär så det gör ont. Asjobbigt! Vad kan det betyda?

Hursomhelst. Det är fett tråkigt att jag är sjuk för egentligen skulle jag och min lillasyster åka ut till landet idag. Min faster fyller nämligen 70 år om några dagar och det ska firas imorgon på vårt land. Massa god mat, folk… ja ni fattar. Istället får jag sitta här och ruttna. SUCKS.

Nej. Det här var tråkigt. Vad ska jag hitta på? Any good ideas?

Klänningsbada tror jag dock inte är så bra just nu

Hallooo.

Det gick bra, jag svimmade inte. Mådde rätt bra efter treon faktiskt.
Provade jeansen i alla fall och de satt bra Den 11 augusti är vi ett gäng som åker ner till modeveckan i Köpenhamn. Kommer hem igen den 14. Tror det kommer bli skitkul!