Det svider i hjärtat när någon man bryr sig om, skall hämta hem en annan väldigt viktig person för familjen i en kista. Ingen skall behöva hämta hem sin man på det sättet. Det gör ont i mig att behöva veta att världens finaste Emma var tvungen att ta sig till Polen för att hämta hem honom. Världens finaste Lee. I en kista. ABSURT. Min bror la upp en fin bild på min pappa idag, tillsammans med ett fint minne som alltid kommer att betyda mycket, speciellt för min bror. Det hela är så sjukt. Det går inte in i hjärnan riktigt. Oförståeligt. Man vill inte riktigt ta in att en person är borta. Hör ni ordet? Borta…… Nej fy.
Imorgon så kommer min underbara pappa tala live i radio Östergötland om Lee, och igår höll han tal på minnesstunden. Att han orkar förstår jag inte, men det är min pappa det, världens starkaste man. Jag är så stolt över att han orkar, och jag vet varför. För att ingen någonsin ska kunna glömma bort Lee. Aldrig.
Bild tagen precis efter att jag pratade med Lee sista gången i tisdags. Det var ett fint samtal.