Det fölls och ramlades på Gamla Ullevis blöta gräs. Elfsborg ramlade sig till två straffar. Den första korrekt, den andra åt helvete. Calum Angus stod där han stod och blev påsprungen. Elfsborgsspelaren studsade mot Calum och föll. I andra halvlek fick Lundgren en rejäl knuff i ryggen i straffområdet och föll, men inte tillräckligt effektfullt för att få pipsignal från domare Eriksson. Razak Omotoyossi föll han med, hårt uppvaktad påväg mot ett friläge frispark och… ingenting. Inget gult för förhindrande av friläge.
GAIS hade kanske inte fått med sig poäng ändå, Elfsborg är ett bra lag och GAIS kom inte i närheten under matchens första 20 minuter. De grönsvarta jobbade sig tillbaka och in i matchen, men efter 0-2 kändes det som att förlusten var klar, inte för att GAIS inte ville och försökte, gjorde det stundtals helt okej, men boråsarna bjöd på ett motstånd som var klassen bättre än de lag som GAIS stött på hittills i serien.
Jag jobbar inte på matcherna, det är jag bestämd med. Och med det menar jag att när GAIS spelar seriematch klarar jag inte av annat än att vara supporter. Och som sådan är det extremt provocerande med alla de där flinande boråsarna som plötsligt står mitt ibland gaisarna på läktaren. Kan inte de få en egen sektion någonstans.





















































