Jakten på fair play motverkar sitt syfte

Avstängningar hit och klumpiga påståenden dit. Fair play på plan och läktare är bra, men kampen för att nå dit blir ofta parodi.

Det har blivit en liten mediekarusell om att Alexander Axén riskerar avstängning efter ett utbrott mot domarinsatsen senast. Aftonbladet kryddar med att Henrik Rydström kan klara sig undan, efter att han fått ett spel på domaren i samband med Kalmars match mot Syrianska. Men där konstateras det också att ”vem som helst kan anmäla”, så Rydström kanske blir straffad trots allt.

Är det inte dags att lägga av med fånerierna snart? Även om det varit självaste Håkan Mild som riskerat straff hade min åsikt varit densamma. Lägg av, för helvete.

Visst, domarna är utsatta och ska ha en dräglig arbetsmiljö. Men deras arbetsmiljö är fylld av människor som tagit sig till den absolut högsta nivån av fotboll det går att nå inom landets gränser. Dit kommer du inte om du inte är en dålig förlorare.

Jag vet allt om det där. Det gör ont i min högerfot så fort det blir minusgrader, för jag sparkade sönder den mot en ribbstol efter att mitt lag släppt in ett mål på en inomhusträning. Jag har ilskehoppat på cyklar vid sidlinjerna på Heden. Jag är en fruktansvärt usel förlorare. Sedan, fem sekunder efteråt, är jag lugn, trevlig, skrattar åt utbrottet och kan se på saken intellektuellt och nyanserat igen. Men de där sekunderna av att avreagera sig behövs.

Det tycker jag att domare får köpa, det borde ingå i deras arbetsbeskrivning att kunna ta lite skit i stundens hetta.

Fotbollförbundets och Svensk Elitfotbolls jakt på Fair play går ibland över gränsen och blir parodi. Som i de ovanstående fallen. Och som i det nedanstående.

Det är tragiskt att läktaridioti, för det är vad det är, avbröt matchen mellan Syrianska och AIK. Det enda raka vore omspel, från matchminuten som det bröts, med den ställningen som var och AIK en man mindre då de fått en spelare utvisad. Det känns fel på alla tänkbara sätt att en minoritets uppförande ska få påverka den sportsliga utgången för klubbar, spelare och den stora mängd människor som bryr sig och inte har gjort sig skyldiga till brott.

Som en följd av händelserna i den matchen har Svensk Elitfotboll totat ihop ett pressmeddelande. För det första är det så klumpigt och omständligt formulerat att få kommer att orka traggla sig igenom mer än de första raderna. För det andra är det så fullt av dumheter att de som orkar läsa igenom snarare kommer att vända sig emot innehållet än omfamna det.

Jag håller med i sak. Det är trist med huliganism och sådant som hände i matchen Syrianska – AIK. Det borde inte förekomma, och det drabbar väldigt många i sammanhanget oskyldiga.

Men bland många dumheter påstår SEF att ”Deras dumheter (huliganernas. Reds anmärkning) är en avgörande faktor i att svensk klubbfotboll har förlorat mark i den internationella konkurrensen och de måste hållas ansvariga för detta. ”

Eh? Jag är skeptisk. Utan att vara expert på området påstår jag att du hittar hårdare huliganism i Serbien, Ryssland, Italien, Slovenien, Bulgarien och en hel del andra länder vars klubblag spelar skiten ur Malmö FF och Elfsborg vilken dag som helst i veckan.

Sedan håller jag med om kontentan. Jag har länge varit förbannad över den dåliga behandling jag fått som fotbollssupporter, framför allt vid bortaresor, från vissa representanter ur poliskåren, säkerhetsvakter, vid visiteringar i insläpp och på arenan.

Bryter någon mot lagen, straffa dem, straffa inte klubbarna och den stora majoriteten åskådare som är där för att se matchen. Det tror jag är SEF:s poäng med skrivelsen, och det hade varit bra om de formulerat sig bättre och använt sig av riktiga fakta istället för dravel.