GAIS föll rättvist, men varför alla dessa gula kort

Låt det först vara sagt att det var helt rättvist att Örebro vann i söndags. Därefter kan vi fundera över konsekvenserna av domarnivån

GAIS föll rättvist mot Örebro, som hade mer boll och framför allt var grymt kliniska i sina avslut. Inget orättvist i det. Och inte heller var det så att domare Martin Ingvarsson missgynnade GAIS.

Jag är inte heller ute efter Ingvarsson personligen, utan den nivå som som hålls som standard i Allsvenskan.

Det finns statistik på hur många gula kort som delades ut i Örebro i söndags. Jag orkar inte titta. Jag orkade inte bry mig, efter att jag slutat räkna i första halvlek då GAIS fick tre gula i närkamper som möjligen, möjligen, var frispark. Sedan fick Örebro ett i någon slags kompensation. ännu sämre av domaren än de tre som GAIS felaktigt tilldelades. Det gör inte mig gladare ett Örebro har en spelare närmare avstängning. Det gör inte Allsvenskan som produkt bättre att under 45 minuter hann domare Ingvarsson med att se till att fyra av seriens bästa spelare, profiler och publikdragare, kom ett steg närmare att missa en seriematch.

Så vitt jag vet är det ingen med en synlig röst bland de som kommenterar den inhemska fotbollen som reagerar över detta. Det borde vara ett uppror, en rubrik med ordet ”rasar”. Allsvenskan har inte råd att låta seriens bästa spelare stå över två, tre, fyra matcher per säsong på grund av hårda närkamper. Antingen får domarna sluta använda det gula kortet som… jag höll på att skriva förlängare av något. Eller så får förbundet höja gränsen för avstängning.

I varje enskild match gör ostbrickorna ingen större skillnad. De hjälper säkerligen domarna i stunden och håller spelarnas känslor i schack. Men det som missas är det hårda straffet det innebär att missa en match, på grund av att domarna antingen inte klarar av att hålla nivån utan att ta till extrema medel, eller att de ansvariga ger dem fel direktiv. Jag vet inte vilket som är fallet, men det drabbar alla lag och serien som helhet. Nog nu.