En sak dock. Det är för jäkla trist, och det känns väldigt fel, att lagen och klubbarna straffas med poängavdrag. Att matcherna inte spelas om. Vare sig det rör Syrianska, AIK, Malmö eller Helsingborg.

Oavsett hur rigorösa säkerhetsåtgärder som vidtas kommer det aldrig att gå att helt freda sig för sådana här incidenter. Inte utan att alltid spela inför tomma läktare. Därför känns det väldigt väldigt fel och ledsamt att enstaka, antingen djupt störda eller drogpåverkade personers sekunder av idioti ska kunna få så stora konsekvenser för de tusentals, tiotusentals, människor som är engagerade i fotbollen på ett positivt sätt.

Straffa individer, inte grupper. En klubb ska straffas om de brustit i sina säkerhetsrutiner, men det innebär inte per automatik att så är fallet varje gång någon eller några personer kommer in på arenan och ställer till med besvär.

Foton från Bildbyrån:

GAIS föll rättvist mot Örebro, som hade mer boll och framför allt var grymt kliniska i sina avslut. Inget orättvist i det. Och inte heller var det så att domare Martin Ingvarsson missgynnade GAIS.

Jag är inte heller ute efter Ingvarsson personligen, utan den nivå som som hålls som standard i Allsvenskan.

Det finns statistik på hur många gula kort som delades ut i Örebro i söndags. Jag orkar inte titta. Jag orkade inte bry mig, efter att jag slutat räkna i första halvlek då GAIS fick tre gula i närkamper som möjligen, möjligen, var frispark. Sedan fick Örebro ett i någon slags kompensation. ännu sämre av domaren än de tre som GAIS felaktigt tilldelades. Det gör inte mig gladare ett Örebro har en spelare närmare avstängning. Det gör inte Allsvenskan som produkt bättre att under 45 minuter hann domare Ingvarsson med att se till att fyra av seriens bästa spelare, profiler och publikdragare, kom ett steg närmare att missa en seriematch.

Så vitt jag vet är det ingen med en synlig röst bland de som kommenterar den inhemska fotbollen som reagerar över detta. Det borde vara ett uppror, en rubrik med ordet ”rasar”. Allsvenskan har inte råd att låta seriens bästa spelare stå över två, tre, fyra matcher per säsong på grund av hårda närkamper. Antingen får domarna sluta använda det gula kortet som… jag höll på att skriva förlängare av något. Eller så får förbundet höja gränsen för avstängning.

I varje enskild match gör ostbrickorna ingen större skillnad. De hjälper säkerligen domarna i stunden och håller spelarnas känslor i schack. Men det som missas är det hårda straffet det innebär att missa en match, på grund av att domarna antingen inte klarar av att hålla nivån utan att ta till extrema medel, eller att de ansvariga ger dem fel direktiv. Jag vet inte vilket som är fallet, men det drabbar alla lag och serien som helhet. Nog nu.

I åttondelsfinalen väntar Örebro på bortaplan.

Det är ett något reservbetonat GAIS som har åkt till Norrland, men då det känns som att vi har en bred trupp i år, med nästan två elvor av hyfsad allsvensk klass, borde det enbart vara positivt om några som fått vila i de allsvenska matcherna får chansen nu.

Det enda värt att ta med sig hem blev IFK-fansens segersång. ”Alla hatar GAIS i Göteborg” sjöngs det i minut 92 och det är alltid lika roligt att koncentrera att supportrarna som gärna framhåller sig själv och sitt lag som störst och bäst i alla lägen, ständigt lägger mer energi på GAIS än på sitt eget lag, både före, under och efter derbymatcherna.

Bra fart och glatt humör var det bland spelarna. Santos deltar utan restriktioner, men huruvida han är aktuell som startspelare är oklart. Men både Razak Omotoyossi och Amadiya Rennie spelsugna gör det faktiskt ingenting om Santos vilar i en match till. Ingen i´de att riskera brassens långsiktiga form.

Själv tycker jag faktiskt mest att det är tröttsamt. Givetvis ska jag gå ändå, och givetvis vill jag ha tre poäng lika mycket som alltid. Men jäklar vad trött jag bli på alla de här människorna som plötsligt ska tjöta GAIS, var sig det är positivt (”Wanderson är ju riktigt bra”) eller tröttsamt IFK dravel (allt från uteliggartjötet till deras gamla valspråk ett folk, ett lag).

Jag pratar gärna allsvenskan och fotboll med en kollega som ser IFK:s alla matcher, tar ledigt från jobbet för att följa sitt lag. Men alla de här tomtarna som kryper upp från under sina stenar två gånger om året, kan de inte bara försvinna och lämna mig ifred.

Det har blivit en liten mediekarusell om att Alexander Axén riskerar avstängning efter ett utbrott mot domarinsatsen senast. Aftonbladet kryddar med att Henrik Rydström kan klara sig undan, efter att han fått ett spel på domaren i samband med Kalmars match mot Syrianska. Men där konstateras det också att ”vem som helst kan anmäla”, så Rydström kanske blir straffad trots allt.

Är det inte dags att lägga av med fånerierna snart? Även om det varit självaste Håkan Mild som riskerat straff hade min åsikt varit densamma. Lägg av, för helvete.

Visst, domarna är utsatta och ska ha en dräglig arbetsmiljö. Men deras arbetsmiljö är fylld av människor som tagit sig till den absolut högsta nivån av fotboll det går att nå inom landets gränser. Dit kommer du inte om du inte är en dålig förlorare.

Jag vet allt om det där. Det gör ont i min högerfot så fort det blir minusgrader, för jag sparkade sönder den mot en ribbstol efter att mitt lag släppt in ett mål på en inomhusträning. Jag har ilskehoppat på cyklar vid sidlinjerna på Heden. Jag är en fruktansvärt usel förlorare. Sedan, fem sekunder efteråt, är jag lugn, trevlig, skrattar åt utbrottet och kan se på saken intellektuellt och nyanserat igen. Men de där sekunderna av att avreagera sig behövs.

Det tycker jag att domare får köpa, det borde ingå i deras arbetsbeskrivning att kunna ta lite skit i stundens hetta.

Fotbollförbundets och Svensk Elitfotbolls jakt på Fair play går ibland över gränsen och blir parodi. Som i de ovanstående fallen. Och som i det nedanstående.

Det är tragiskt att läktaridioti, för det är vad det är, avbröt matchen mellan Syrianska och AIK. Det enda raka vore omspel, från matchminuten som det bröts, med den ställningen som var och AIK en man mindre då de fått en spelare utvisad. Det känns fel på alla tänkbara sätt att en minoritets uppförande ska få påverka den sportsliga utgången för klubbar, spelare och den stora mängd människor som bryr sig och inte har gjort sig skyldiga till brott.

Som en följd av händelserna i den matchen har Svensk Elitfotboll totat ihop ett pressmeddelande. För det första är det så klumpigt och omständligt formulerat att få kommer att orka traggla sig igenom mer än de första raderna. För det andra är det så fullt av dumheter att de som orkar läsa igenom snarare kommer att vända sig emot innehållet än omfamna det.

Jag håller med i sak. Det är trist med huliganism och sådant som hände i matchen Syrianska – AIK. Det borde inte förekomma, och det drabbar väldigt många i sammanhanget oskyldiga.

Men bland många dumheter påstår SEF att ”Deras dumheter (huliganernas. Reds anmärkning) är en avgörande faktor i att svensk klubbfotboll har förlorat mark i den internationella konkurrensen och de måste hållas ansvariga för detta. ”

Eh? Jag är skeptisk. Utan att vara expert på området påstår jag att du hittar hårdare huliganism i Serbien, Ryssland, Italien, Slovenien, Bulgarien och en hel del andra länder vars klubblag spelar skiten ur Malmö FF och Elfsborg vilken dag som helst i veckan.

Sedan håller jag med om kontentan. Jag har länge varit förbannad över den dåliga behandling jag fått som fotbollssupporter, framför allt vid bortaresor, från vissa representanter ur poliskåren, säkerhetsvakter, vid visiteringar i insläpp och på arenan.

Bryter någon mot lagen, straffa dem, straffa inte klubbarna och den stora majoriteten åskådare som är där för att se matchen. Det tror jag är SEF:s poäng med skrivelsen, och det hade varit bra om de formulerat sig bättre och använt sig av riktiga fakta istället för dravel.