På måndag är det dags. Årets första träning i Gunnilsehallen signalerar starten på den nya säsongen. Och GAIS ska bli ett tuffare lag, med hjälp av musik, utan boll.

Jag har i samband med domarserien och en titt på de gula korten efterlyst ett hårdare och tuffare GAIS till 2011. Bland annat för att vi ska få se färre gula kort viftas åt vårt håll i år. Alexander Axén är inne på samma linje:
- Som jag sagt många gånger är vi ofta för mjäkiga i närkamperna. De ska vi jobba med. Idag pratar alla tränare om att varenda träningsmoment ska ske med boll, jag tänker göra tvärt om. I vår ska vi ha ett pass i veckan helt utan boll. Det kommer att bidra till en tuffare inställning.
Vad tycker spelarna om det?
- Jag tror inte det blir populärt, men det är inte bara för tuffhetens skull. I en match sker de flesta löpningar utan boll, och för att kunna bli bra på dem behöver vi träna sådana löpningar.
Är fotbollsspelare bortskämda?
- Det är ju lätt att tro det, för under säsongen har de väldigt mycket fritid. Men vi får inte glömma att vila och återhämtning är lika viktigt som träning, så när en fotbollsspelare ligger hemma på sängen mellan matcher och träningar kan man säga att han jobbar då också.
- Och jag kan tycka att vissa spelare behöver få lite perspektiv på tillvaron. Därför vill jag att vi i år åker ut på arbetsplatser på studiebesök, så att de får se hur det är att jobba vid bandet på Volvo till exempel. Jag vill att vi kombinerar det med publikdrivar. Istället för att bara bjuda in en arbetsplats till en match åker vi ut till arbetsplatsen med spelare från a-laget och träffar arbetarna.
Har du fler nya tankar om hur vi ska bli tuffare 2011?
- Ja, vi kommer att börja jobba mer med musik, framför allt i samband med match. Det ska finnas en tydlig Gaislinje, så jag kan tänka mig att vi använder Håkan Hellström och Soundtrack of our lives en hel del. Jag ska ta hjälp av musikintresserade spelare med detta, till exempel Fredrik Lundgren, som har bra koll.
- Med musiken ska vi förstärka känslan av att det är vår hemmamatch, vår arena. Jag vill även att Gårdakvarnar o skit ska spelas när vi marscherar in på arenan, och inte som nu när vi fotfarande är i omklädningsrummet.

Fotnot: Senast musik var en medvetet aktiv del av Gaisladdningar var när dåvarnde ordföranden Stefan Gustafsson använde Thåströms Alla vill till himlen i ett mörkt rum på Gaisgården på säsongskick-offen år 2000. Pelle Blohm: ”Jag fattade visserligen att det var en PR-grej. Stefan Gustafsson var inte Thåström så att säga. Men det funkade, och just då kändes det som att vi var oslagbara.”

”De fantiserar som Astrid Lindgren,” berättar Axén om domarnas bortförklaringar till tveksamma domslut. I del två av domarföljetongen diskuteras årets tveksamma domslut och hur domare, spelare och ledare ska kunna bli bättre gemensamt.

Halmstad den 18 april. Tommy Lycén springer bredvid en halmstadspelare i straffområdet. Motståndaren faller. Martin Ingvarsson pekar på straffpunkten.

Gefle 24 oktober. Joel Johansson avslutar från skev vinkel i straffområdet. Orlov stoppar bollen med utsträckta händer. Martin Ingvarsson signalerar spela vidare.

Just Geflematchen målar Axén upp som något av årets misärresa. Allt gick fel, och det slutade med att Axén fick rubriker för att ha skällt ut en tevereporter.
Vid det laget hade irritationen byggts upp länge. På väg till matchen fick våra tränare vänta i vad som tycktes vara en evighet på en taxi.  När den väl dök upp hoppade Axén in med orden:
- Jag hoppas ni åker ut era jävlar, för ni har bara en taxi i stan.

Med straffmissen i färskt minne och frågan ”varför kan ni inte göra mål” fick tevereportern en utläggning om hur domarbasen Bosse Karlsson menade att tveksamma domslut jämnar ut sig över en lång säsong. Då får vi sex straffar i de två matcherna som är kvar, konstaterade Axén.

Några sex straffar blev det inte, istället ytterligare ett friande beslut när en trelleborgare stoppade ett inlägg med händerna i nästa match. Efter säsongens slut skämtade en del av tränarkollegorna med Axén över sms. Det kom frågor om de sex straffarna nollades nu, eller om de följde med till nästa säsong.

Det här är några av de mer spektakulära situationerna med en domare i huvudrollen som vi har sett i år. Axén har fler, mindre uppseendeväckande, exempel på när han blivit förbannad på domare.
- De kan ju aldrig erkänna att de har fel heller, säger han. Vissa av deras förklaringar till domslut låter som rena Astrid Lindgren-fantasierna.
- Framför allt hands-regeln är ju så luddig. ”Det var för nära”, säger domarna där när de inte blåser. Men vad är för nära? Är det fem meter på ett stenhårt skott? Två meter för en lös nick? Ingen vet.

Ett exempel kommer från IFK-derbyt. Matchen är inne på övertid och GAIS jagar kvittering. Hysén lägger sig och får frispark. Hela Gaisbänken rusar upp i ilska över domslutet.
- Då ska domaren (Martin Hansson. Min kommentar) ut och prata med oss. Jag orkar inte se honom då, så jag bara vänder ryggen till. Sedan drar han bort den tiden från matchen och menar att vi får skylla oss själva som protesterade. Där måste en domare ha bättre känsla för situationen och förstå att om hela vår bänk regarerar instinktivt så var hans domslut väldigt tveksamt. Han behöver inte komma ut och diskutera det då.

Det är domsluten som får matchavgörande konsekvenser som vi minns. Men fel och misstag görs hela tiden.
- I en match slog Kenneth en lång boll upp i kanalen på kanten, berättar Axén. På vår planhalva touchar den helt klart på motståndaren. Uppe vid motståndarnas kortlinje täcker deras back ut bollen, och domaren tror att det är inspark. Linjemannen på vår sida har sett touchen men hjälper inte huvuddomaren. När jag undrar varför säger han att han inte får ta beslut så långt bort på andra planhalvan.
- Det var nog det konstigaste jag hört, för han visste ju att det hade varit en touch och att det borde vara hörna.

Kommunikationen mellan domare och tränarbänken under matcherna är begränsad, och sker oftast när känslorna är som hetast. Ett sätt att försöka kringgå det är enligt Axén att snacka med fjärdedomaren.
- Fast då täcker de alltid över sitt headset med handen, säger han. Och det är ju domaren på planen jag är ute efter egentligen. Jag vill att han ska höra varför jag reagerar.
Hur skulle du vilja förbättra kommunikationen mellan domare och tränare?
- Som det är nu har vi två träffar, inklusive försäsongsträffen, varje år. Jag skulle vilja ha ytterligare några regelbundna möten under säsongen där vi kan diskutera och framföra synpunkter till domarna.
Har du några andra idéer om hur domarna skulle kunna bli bättre?
- Spelet går så fort idag, så jag tror att hockeyn system med två domare, en på varje planhalva är värt att testa. I Uefacupen har de testat med domare på kortsidorna, men det är tveksamt om det fungerar i Allsvenskan att ställa någon som ska stå bara någon meter nedanför en klack i 90 minuter.
En stor del av kritiken mot domarna handlar om den ojämna nivån. Skulle inte det problemet bli ännu större med två domare i samma match?
- Om det var olika domarpar hela tiden, absolut. Men jag tror i så fall på att para ihop dem två och två och låta dem jobba som ett par hela säsongen.
Vad är en bra domare enligt dig?
- För mig har England de bästa domarna. De är alltid rätt placerade och har en bra känsla för när de ska gå in och när de ska låta spelet gå vidare. Det blir ett helt annat flow i matcherna där än någon annanstans.
- De svenska domarna borde döma varje match som ett derby. Där märks det med en gång att tröskeln är lite högre och de matcherna får en annan intensitet och det där flytet.
Vad kan ni ledare och spelare göra för att hjälpa domarna att bli bättre?
- Vi har vant oss vid nivån, så det blir mycket onödigt gnäll när domarna släpper grejer som de normalt blåser för, även om det är grejer som jag kan tycka att de egentligen gör rätt när de släpper. Mindre gnäll från oss under matcherna, och att spelarna försöker låta bli att gå för hämnd på motståndare är något som vi bör jobba med.
- Men det är inte lätt. Sverige är det enda landet jag vet där det körs så mycket med attackhörnor. Att alla klumpar ihop sig runt målvakten och trycker in honom i burgaveln. Det kom vi tränare överens om att sluta med i år, men det förekom ändå.
Har du snackat med Martin Ingvarsson om straffarna?
- Nej, senaste gången jag såg honom smällde jag igen dörren i ansiktet på honom. Men det där får vara nollställt nu. Det går inte att bära med sig till nästa år, utan då börjar vi om.

I del ett av min domarspecial snackar jag med Axén om fördelningen av proffsdomare.

Säsongen 2009 fanns det en uppenbar snedfördelning av proffsdomarna. Alexander Axén, tillsammans med bland andra Sixten Boström (ÖSK) och Kim Bergstrand (BP) reagerade på detta och tog upp frågan med domarbasen Bosse Karlsson. Ett exempel som lyftes fram var Boströms synpunkt på att när Örebro kom till bortamatch mot AIK var proffsdomaren Stefan Johannesson fjärdedomare, medan de ”mindre” klubbarnas hemmamatcher oftast dömdes av amatörerna.
- Bosse Karlssons svar när vi tog upp det här var att alla domare var lika bra, men så är det ju inte. I så fall hade inte vissa av dem varit proffs och andra amatörer, säger Axén.

Men är det inte naturligt att ”storklubbarna” får de bästa domarna? Att det är eliten som dömer de tuffaste matcherna?
- Så är det, men en tuff match kan lika gärna vara GAIS mot Gefle som AIK mot Malmö. Min och många av tränarkollegornas synpunkt var att de skulle se mer till det aktuella tabelläget snarare än klubbarnas status när de utser domare.
När du gästade Gårdakvarnens årsmöte sa du att om Gaisklacken börjar kasta in tegelstenar på planen får vi bättre domare.
- Ja, lite så har det fungerat och det blir ju en indirekt belöning för stökig publik om det ska vara en faktor som påverkar vem som dömer.

Kritiken har ändå fått gehör. I årets allsvenska har fördelningen av proffsdomarna varit jämn. Flest matcher (hemma och borta) med proffsdomare har AIK, IFK och Örebro med 22 vardera. Sedan följer resterande klubbar i en fallande skala ner till Gefles 15 och Trelleborgs 13 proffsdomarmatcher. GAIS har dömts av proffsdomare sexton gånger.

Samtidigt med kritiken av proffsdomarfördelningen uppmanade Axén Bosse Karlsson att försöka motverka fenomenet att ”storklubbarna” generellt gynnas av domsluten. Karlsson menade att så är det inte i Sverige.
- Men det var ju ingen nyhet vi kom med precis, säger Axén. Så är det överallt och så har det alltid varit, och skulle Sverige vara undantaget måste vi ju ha världens bästa domare här. Konstigt då att vi bara fick skicka en till VM och att han inte fick döma i en enda match.

Allsvenskan har haft heltidsarbetande domare sedan fjolårssäsongen.
Har domarna blivit bättre?
- Nej, jag skulle säga att det är samma som innan. Varken sämre eller bättre, menar Axén.
- Jag tycker att domarna utnyttjar sin heltidstjänst dåligt, anser han vidare. Vid årets upptaktsträff snackade jag med Martin Hansson. Jag frågade ”Vad gör Helsingborg på sin tredje hörna från vänster?”, ”Vad skiljer AIK från andra lag när de gör avspark?”. Han hade inte en aning och tyckte att jag var löjlig, men det är sådant som jag tycker att domarna borde försöka ha bättre koll på och jobba mer med att snacka ihop sig om.

Så här har proffs/amatördomare fördelats på de allsvenska lagen i år. (HP= Hemmamatch med proffsdomare, BP = Bortamatch med proffsdomare, HA = Hemmamatch med amatördomare, BA = Bortamatch med amatördomare, PD = Totalt antal matcher med proffsdomare, AD = Totalt antal matcher med amatördomare)

Har vi tur så väntar en överraskning innan jul.
- Jag pratar anfallsspelare med Mats flera gånger om dagen just nu, säger Axén.
Ett antal potentiella forwards har varit här på provträning. GAIS har även koll på andra alternativ.
- Den jag hoppas mest på just nu är en spelare som inte har nämnts någonstans än, berättar Axén och fortsätter:
- Det hade varit skönt att få klart det innan vi börjar januariträningen. Jag hoppas på det.