Mick Jagger gör reklam för en Dressman i en t-shirt med texten ”It´s only rock ´n roll”. Så lite rock ´n roll i ordets ursprungliga bemärkelse som det kan bli. Just Jagger och hans Rolling Stones har varit sell outs så länge nu att knappt någon höjer på ögonbrynen. Inte på långa vägar samma indignerade ramaskrin som när The Clash lät Levis använda deras Should I Stay Or Should I Go i en reklamfilm.

Gränserna för vad som är Sell Out, horeri, prostitution, integritetslöst, vad du nu vill kalla det, har flyttats fram ganska långt sedan det tidiga 90-talet när Clash medverkade i en jeansreklam.

Diskussionen om detta är alltid aktuell bland fotbollsfans. GAIS vill starta privatskola. Är det Sell out? Björn Andersson flyttar till Norge och får lite mer i lönekuvertet. Är det Sell Out. GAIS lånar spelare istället för att köpa? Är det sell out? GAIS följer SvFF:s regler om ordning och säkerhet på läktarna. Sell out?

En tonårskille låter en gubbe sätta på honom mot bensinpumpen på Rosenlund. Sell out? En illegal invandrare krälar på alla fyra för mynt i Nordstan. Sell out? Du tvingar dig själv upp ur sängen för att gå till jobbet för en tusenlapp på banken vid månadens slut. Sell out? Stanna kvar i en halvtaskig relation för att det är för jobbit att separera? Sell out?

Det går förstås att diskutera gradskillnader. Men en variabel i gradskillnaden är priset. Är det mer sell out att lyxprostituera sig än att ta en traditionell anställning för en skitlön? Är det mer sell out att ta order från chefen som du inte gillar för att inte hamna i problem på jobbet än att städa ditt rum för att mamma hotar med att dra in veckopengen? Är det mer sell out att steka flott för McDonalds än för Sibylla?

Skalat av fernissa och värderingar är hela världen prostituerade (de som gör något de inte skulle göra frivilligt och gratis mot betalning), torskar (de som betalar för något för att de inte ids göra det själva) och hallickar (de som tjänar pengar på torskarna och hororna).

Så länge jag kan minnas har jag lönearbetat för att överleva och gjort saker jag inte tror på för att det hade varit alldeles för jobbigt att ta konsekvenserna av att inte göra det. Varenda sekund av det har dödat en liten bit av min stolthet och mitt jag.

Hade jag konsekvent och rakryggat stått upp för min integritet hade jag frusit på en parkbänk på Stigbergstorget inatt istället för att gotta mig i lägenhetsvärmen. Och hur mycket integritet finns det kvar då, när jag tvingats ställa mig och tigga utanför Billhälls för att få ihop till en värmande sup. Precis lika mycket integritet som nu när jag lönearbetar för att få ihop till ett värmande element i ett bekvämt hem.

Sånt är systemet. Jag hatar det, men är jag beredd att ta konsekvenserna av att göra något åt det? Är jag beredd att sluta prostituera mig för timlön? Nej. Skulle jag skita i att sänka farten när jag kör bil och ser en poliskontroll? Nej.

Nej, jag fortsätter att tulla på stoltheten och integriteten för att det är bekvämast så. Jag dör en smula varje dag för att överleva lite längre.

Är du beredd att göra något åt de grundvalar och principer som hela världens samhällsbygge vilar på. Nej? Då så, håll käft och svälj då, precis som jag.

Rolling Stones ett bra tag före Dressman:

Har bläddrat igenom senaste numret av Offside, med temat framtidens fotboll. Som det konstateras i tidningen ägnar sig fotbollen betydligt oftare åt att summera vad som varit än att blicka framåt.

Och när det blickas framåt handlar det, åtminstone ur ett gaisperspektiv, om att tänka att något som någon annan redan gjort, det är framtidens melodi det.

Blickar vi bakåt har GAIS ofta varit klubben som varit först, men sällan lyckats förvalta det. Vi vann den första allsvenskan, vi var den första klubben som hade en allsvensk skyttekung tre år i följd, en av landets första klackar, den första hemsidan på internet… Är du först med något är du också bäst på det, tills någon annan gör det bättre. GAIS har oftast varit nöjda med att vara först och bäst, och därför inte lyckats förvalta förstaplatsen.

Det senaste decenniet har vi inte varit först med särskilt mycket. Det har varit mer ”kolla vad bra det gick för Elfsborg när de fick ny arena”, ”titta så bra det gick för FC köpenhamn när några klubbar slogs samman”, ”i England har de bara sittplatser” och ”kan Kalmar ta SM guld borde även GAIS kunna ta SM guld”.

Blickar jag framåt vill jag se en framtid där vi snarare än att titta på vad andra redan har gjort tittar på GAIS. Jag vill se en utveckling där GAIS odlar klubbens unika egenskaper. Visst kan vi lära av andra, men framför allt måste vi börja odla GAIS.

Det jag tyckte bäst om i Offsides framåtblick var intervjun med arenarkitekten Jacques Herzog när han siar om framtidens arenor:
- Men gillar vi konstgräs? Nej. Gillar vi inomhusarenor? Nej. Vill vi frysa? Nej. Gillar vi bra akustik? Ja. Gillar vi gräsets doft? Ja. Gillar vi att regn och vind påverkar spelet? Ja. Där har du några ledtrådar.

Med min inställning blir jag ofta misstagen för bakåtsträvare. Det är fel. Jag tycker bara att framtiden ska ta med sig mer av det som har varit bra då snarare än det som bara är just nu.

Min historia om Jan Banan Tömmernes tog skruv, så att säga. Expressen, Aftonbladet och Eurosport gjorde egna små versioner av artikeln.

Det är ju så det fungerar nuförtiden, nyhetsspridning. Någon snappar upp något, sedan reproduceras det av alla. Det gäller såklart inte bara fotbollsvärlden, men vi håller oss till den för enkelhetens skull. För det är ju vi fans som göder detta beteende.

För många som följer spekulationer på nätforumen blir sanningshalten i ett avslöjande större ju fler som reproducerar det. Inlägg som ”nu har även Aftonbladet bekräftat det Fotbollskanalen gick ut med” ger nyheten om en potentiell spelaraffär större trovärdighet i den läsande allmänhetens ögon.

Det enda det bekräftar är att vi journalister har blivit slöa skrivbordstomtar. Vad är syftet med ett dussin olika, tillsynes konkurrerande nyhetskanaler, när de ändå mest ägnar sig åt att reproducerar varandras grejer? Finns det en arbetsordning eller är det bara slump? Med det menar jag ett schema, vecka 42 är det Expressens tur att ringa några samtal och se om det händer något och skriva om det så att alla kan reproducera det sedan.

Hör de tunga suckarna från redaktionsrummet: ”Inte nu igen, jag håller ju precis på att kolla in den där apan som våldför sig på en padda på Youtube”.

Det leder tankarna till arbetsmarknadspolitik. Vore det inte bättre för samhällsnyttan om vi nöjde oss med en nyhetstidning? Vi kan kalla den Pravda. Där kan en redaktion med lätthet utför samma arbete som 15 gör idag. Visst, folket tycker det är kul att klicka runt på nätet, men inget hindrar att Pravdas webbsida kunde göras i olika versioner med varierande adresser och lite annorlunda design.

”Fan va gött, nu skriver även Pravda 3 att Tobbe é klar!”

Det ännu större överskott av journalister som skulle bli resultatet kan vi ha behov av till snöröjning.

GAIS får lite positiv uppmärksamhet för satsningen på gratis entré till matchen mot Örebro på onsdag. Dessutom en positivt vinklad sidoartikel om en kommande satsning på att öka publiksiffrorna till nästa år.
Det borde ju vara bra. Och det är det också, till viss del.

Frågan är om det i dagens Gaisledning finns den kompetens som krävs för att vända den dåliga publiktrenden. Sedan comebacksäsongen i Allsvenskan 2006 har vi tappat ungefär 1 500 åskådare per match. Jag har ingen aning om hur mycket intäkter GAIS får per betalande åskådare, men säg att det blir 20 spänn över till klubben efter kostnader. Det är 30 000 kronor per match. Förmodligen en månadslön för de med minst betalt i spelartruppen. Per match.
Inte undra på att vi tvingas sälja spelare till första bästa spekulant.

De ansvariga för detta i vår ledning har länge kunnat skylla på yttre faktorer. Först var gamla Gamla Ullevi för gammal. Sedan var Nya Ullevi för stor och kall och trist. ”Vänta bara tills vi får den nya arenan, se bara hur det gick för Elfsborg när de byggde nytt”, var ett mantra som upprepades så fort frågan fördes på tal.

Den nya arenan kom. Redan invigningsåret ifjol hade publiksnittet blivit lägre än vad det var på stendöda Nya Ullevi året innan om det inte varit för den höstens gratismatch mot Malmö FF. Kanske, kanske lyckas onsdagens Örebromöte rycka upp siffrorna så att det inte blir så svart på vitt i år.

De ansvariga kan fortsätta skylla ifrån sig. IFK-fansens derbybojkott ifjol. De sportsliga resultaten. Men vi kan och ska inte vara publikmässigt beroende av ett motståndarlag. Och de sportsliga resultaten är varken sämre eller bättre än någon av de föregående allsvenska säsongerna.

- Det är inte alls bra. Det är ingenting vi är nöjda med, säger Tony Persson till fotbolldirek.com.

Det är ett viktigt steg i rätt riktning att medge detta från officiellt håll. Min undran är om kompetensen och kunnandet att göra något åt saken finns. Att vi hamnat i den här sitsen talar mot det.

När GAIS de senaste åren tänkt på att öka publiksnittet har de tänkt på två saker. Kringarrangemang och familjer. Många av mina vänner på läktarna spyr när de hör de orden. Jag förstår dem, men det är för att när GAIS tänker kringarrangemang och familjer tänker de en lustig maskot som ränner runt, en hoppborg, Scandinavium och klapphattar. Det är käck och trevlig läktarstämning det. Sedan tänker de inte mer.

Jag tillhör inte de som spyr åt detta. Gamla Ullevi tar in 18 000 åskådare. Vi brukar vara 3 000. Det finns alltså gott om plats för dessa aktiviteter och den sortens publik. Satsa på det.

Satsa också på billiga paketerbjudanden åt lokala idrottsklubbars ungdomssektioner. Inte till en match. Till alla matcher.

Trots allt har många av oss griniga gubbar som står och gnäller på läktaren idag fostrats in i det genom att som barn gå med föräldrar och äldre syskon på matcherna.
Tony Persson från styrelsen som pratar om detta med fotbolldirekt har i mindre officiella sammanhang sagt saker som ”de ska rensas bort från läktaren” om sådan publik som jag. Det gör mig som var en typisk familjeåskådare och hade Persson, frisparkskungen, som en av mina idoler som barn, lite beklämd.
Det var jag, farfar, pappa, farbröder, kusiner, kusinbarn, kusiners pojkvänner, farbröders arbetskamrater… Alltid ett stort jäkla gäng på Nya Ullevis ståplats. Precis den sortens familjepublik som GAIS säger sig vilja nå idag.

Det är inget fel på kringarrangemang per definition. Ta en sån sak som att tänka ”nu bränner vi hela årets förtjänst på en tågresa”. Sedan hyrs ett tåg och det säljs biljetter för 100 spänn tur och retur till Helsingborg under en period där laget förlorar i stort sett varenda match. Ungefär en fjärdedel av vår totala hemmapublik hakar på. En beräknad förlust på 20 000 spänn blev istället ett plusminusollresultat. Det kallar jag ett bra arrangemang.

Anledningen till att mina vänner spyr åt GAIS tankar på att locka mer publik är för att klubben tänker att de där 3 000 idioterna som fortfarande orkar göra sig besväret att betala för att gå på matcherna kommer alltid att komma i vilket fall. De är så desperata efter ny publik att de inte bryr sig om oss som redan är där:
- Men för att lyckas få större publik så måste det bli billigare för familjer att gå på fotboll. Därför kommer en viss kategori av biljetter bli billigare nästa säsong, som Tony Persson säger till fotbolldirekt.com.
Samtidigt som de inte bryr sig om oss som redan är där skiter de också rejält i de 1 500 personerna som har försvunnit de senaste tre åren.

Kritiken mot GAIS från de som går på matcherna idag går oftast ut på två enkla punkter: Det är för krångligt och för dyrt.

För oss trogna som vill se varenda match är det inte särskilt dyrt eller krångligt med årskort. De som vi har tappat är gaisare som förr gick på 5-6 matcher per år. Vi har tappat de trognas granne och jobbarkompisen som förr kunde tänka sig att betala en hundring och hänga med på en match.

För två år sedan kunde en kompis enkelt hänga med på matchen. Idag ska det väljas läktarsektion och det finns så många olika prissegment och underliga rabattsystem (till läktarsektioner som jag inte vill gå på, och då faller ju hela idén med att ta med sig en kompis) att lusten att hänga med dör bara av det.

GAIS underskattar viljan hos oss som står på läktaren idag att hjälpa till genom att locka med oss några kompisar på matchen. De underskattar den kraften som finns i att få nästan 1 000 personer att åka till Helsingborg. För varje uttalande och varje steg GAIS tar i riktning mot familjerna och Scandinaviumeventet får de ännu en trogen kund att känna sig kasst behandlad och köpa årskort till teven istället för till Gamla Ullevi nästa säsong.

Jag tror att det skulle kunna gå alldeles utmärkt att kombinera en satsning på att öka den sorts publik vi redan har med en satsning på att nå fler familjer och nya sorters åskådare. Men jag tror inte den kompetensen finns hos de som leder GAIS idag.
Det har de bevisat för oss under snart ett halvt decennium.

(Från Bildbyrån har jag rotat fram lite gamla och nya publikbilder att beskåda i bildspelet. Noterade roat att bland de många sökorden fanns ”huliganer” med på en av bilderna. Gissa vilken?)