I den avslutande artikeln av min lilla domarspecial tar jag en titt på de gula korten. GAIS blev som bekant allsvenskans mest varnade lag, med 66 gula kort.

Axén undrar varför och menar att han anser att våra spelare snarare är för snälla. Många av spelarna undrar varför. Markus Strömbergsson som dömt oss i fem matcher och delat ut 16 av årets ostskivor var uppriktigt förvånad över att GAIS fått mest varningar av alla lag.

För att göra det hela ännu lite krångligare upptäckte jag att även om GAIS fått fler varningar än konkurrenterna har de, när de spelat mot GAIS, fått fler varningar totalt. I matcher mot GAIS har motståndarklubbarna skrapat ihop till 73 gula kort.

Inte konstigt att jag under säsongen tyckt att domarna varnar alldeles för mycket åt båda håll.

Spelövertag innebär ofta att laget i underläge drar på sig varningar. Inte alls förvånande då att när GAIS vunnit har det blivit 18 gula för oss och 25 för motståndarna. Även i oavgjorda matcher har GAIS en klar plusstatistik, 17 Gaisvarningar mot 23 för motståndarna.  När GAIS förlorat har laget dragit på sig 31 varningar, motståndarna 25.

En match som verkligen sticker ut är mötet mot Häcken hemma. Noll varningar för GAIS, sex för Häcken. Och det i den av årets matcher där jag tyckte att GAIS spelade som mest fysiskt och tufft.

Att våra motståndare fått många varningar mot just GAIS förklaras med att GAIS vill ha boll och passar längs marken. Ett lag som vill kontrollera bollen blir mer utsatt för ojustheter. Statistiken berättar också att GAIS får fler varningar i matcher när inställningen är mjäkigare än i matcher då Atleterna går in tufft. Det förklaras med att sätter du till ordentligt i en närkamp med den tajming som kommer om satsningen varit hundraprocentig hela vägen så blir det sällan fult. Det blir det däremot lätt om tacklingen görs lite halvhjärtat.

Så nästa år vill jag se ett GAIS som kombinerar bollinnehav och tufft, fysiskt spel i närkamperna.

Markus Strömbergsson, Gävle, dömde GAIS i fem av årets allsvenska matcher. Jag tog ett snack om gula kort, handsregeln och en domartabbe.

GAIS är det mest varnade laget i årets allsvenska. Du har tillsammans med Ingvarsson dömt oss i flest matcher. Varför får GAIS så många gula kort?
- Det visste jag inte, och det gör mig faktiskt förvånad när du säger det. Jag uppfattar GAIS som ett spelande lag som står för en positiv fotboll, och det finns inga särskilda spelare i laget som har en spelstil som skulle kunna förklara extra många gula kort heller.
- Det brukar alltid vara mycket känslor på planen när GAS spelar, och det finns några riktiga vinnarskallar i laget, men det är inget som jag någonsin har uppfattat som negativt. Jag har fått en hel del åsikter om mina domslut från både spelare och tränare i GAIS, men det har alltid varit med en grundrespekt i en bra ton.
Vilka gaisare kommunicerar du mest med runt matcherna?
- Fredrik Lundgren är en kille som aldrig stryker medhårs och framför en hel del synpunkter. Samma sak med Dime Jankulovski. Alexander Axén har ett rätt hetsigt temperament, men även där har jag alltid känt att han har koll på läget och kör en rak, ärlig kommunikation. När de reagerar och ger feedback så lyssnar jag och tar till mig.
Du dömde bland annat höstens bortamatch mot Helsingborg. Vad minns du från den?
- Att GAIS hade ett tajt och bra försvarsspel, men samtidigt anföll på ett bra sätt när de fick chansen. Det var ett väldigt snyggt mål, som föregicks av bra kampspel ute på kanten.
Nu kanske det beror på att just GAIS får så många varningar, men min generella åsikt av det jag sett från allsvenskan de senaste åren är att det delas ut för många gula kort.
- Nja, det vet jag inte om jag håller med om. Vi domare har väldigt tydliga direktiv att skydda de tekniska spelarna från ojustheter och varna för spelsabotage, som att gå in och förhindra en kontring. Men vi har också direktiv om att vi inte ska gå in och peta i kampen, för det hör till spelet. Jag dömer även en del internationellt och ser mycket på fotboll. Premier League tillåter mer tufft spel än vad vi gör, men vi tillåter mer än vad de gör i Spanien och Italien.
Min främsta invändning mot nivån som gäller för varning är att tre sådana förseelser innebär en matchs avstängning, och det anser jag är för hårt.
- Det kan jag förstå, särskilt mot slutet av serien kan en varning som innebär avstängning säkert kännas tuff för många lag. Men det är inget som vi domare styr över, utan en gräns som Fotbollsförbundet har satt.
Du är en av allsvenskans proffsdomare. Ni har varit proffs i två år nu. Vad har det inneburit för förändringar?
- En helt annan möjlighet att träna, så att vi kommer till matcherna både fysiskt och mentalt bättre förberedda.
Har du blivit en bättre domare?
- Generellt presterar jag bättre nu. Jag gör misstag ändå, och kommer fortsätta att göra det. Jag kan inte påstå att jag blivit bättre på att avgöra till exempel en ojusthet på en fast situation än vad jag var som amatör.
Studerar du vilken taktik de lag du ska döma har inför matcherna?
- Nej, inte så att jag djupanalyserar. Men det är klart jag har koll på vilket spelsystem de kör, om de slår mycket bollar på djupet, en eller två forwards, hur de lägger upp fasta situationer och det där. Sedan känner jag de flesta spelarna i allsvenskan rätt väl efter några år, och den kunskapen tar jag med mig in i matcherna.
Vad utbyter ni domare för erfarenheter med varandra under säsongen?
- Vi har samlingar fem gånger om året, men där är det mer fokus på våra prestationer snarare än snack om lagen och spelarna.
Hur följer du själv upp dina egna matcher?
- Jag tittar alltid på dem på dvd och gör en självanalys.
Upptäcker du något intressant?
- Ja, och eftersom det här handlar om GAIS så kan jag ju ta det exemplet. Jag missade en solklar hands som skulle ha varit straff när jag dömde derbyt GAIS – IFK i våras. När det hände i matchen så står jag rätt placerad och ser situationen, men hela min kropp och all instinkt sa då att det inte var straff, och jag fick ingen hjälp från mina assisterande. När jag såg dvd:n insåg jag att jag gjort en felbedömning
Just handsregeln har varit omdiskuterad i år. Kan du förklara vad som är hands egentligen?
- Det officiella svaret duger ju inte. Det blir ju en bedömningsfråga. Står du med händerna utanför kroppen och får ett skott på armen från en halvmeter är det för det mesta inget att blåsa för. Samma bolltouch fast på ett skott från 20 meter kan däremot vara at betrakta som en förseelse.
Går det att ändra regeln eller definitionen på vad som är hands för att göra det enklare för domare och spelare?
- Nej, jag tror inte det. I Frankrike testade de med nolltolerans. I handboll blåser de av om bollen rör vid foten, så de körde på samma grej med armar och händer för fotboll. Men de fick sluta med det ganska snabbt, för det var inget bra.

Domartabell

(M_Antal matcher, V= Gaisvinst, X= Oavgjord, F= Förlust, GMG = Gula kort mot GAIS, GTM= Gula kort till motståndare)

”De fantiserar som Astrid Lindgren,” berättar Axén om domarnas bortförklaringar till tveksamma domslut. I del två av domarföljetongen diskuteras årets tveksamma domslut och hur domare, spelare och ledare ska kunna bli bättre gemensamt.

Halmstad den 18 april. Tommy Lycén springer bredvid en halmstadspelare i straffområdet. Motståndaren faller. Martin Ingvarsson pekar på straffpunkten.

Gefle 24 oktober. Joel Johansson avslutar från skev vinkel i straffområdet. Orlov stoppar bollen med utsträckta händer. Martin Ingvarsson signalerar spela vidare.

Just Geflematchen målar Axén upp som något av årets misärresa. Allt gick fel, och det slutade med att Axén fick rubriker för att ha skällt ut en tevereporter.
Vid det laget hade irritationen byggts upp länge. På väg till matchen fick våra tränare vänta i vad som tycktes vara en evighet på en taxi.  När den väl dök upp hoppade Axén in med orden:
- Jag hoppas ni åker ut era jävlar, för ni har bara en taxi i stan.

Med straffmissen i färskt minne och frågan ”varför kan ni inte göra mål” fick tevereportern en utläggning om hur domarbasen Bosse Karlsson menade att tveksamma domslut jämnar ut sig över en lång säsong. Då får vi sex straffar i de två matcherna som är kvar, konstaterade Axén.

Några sex straffar blev det inte, istället ytterligare ett friande beslut när en trelleborgare stoppade ett inlägg med händerna i nästa match. Efter säsongens slut skämtade en del av tränarkollegorna med Axén över sms. Det kom frågor om de sex straffarna nollades nu, eller om de följde med till nästa säsong.

Det här är några av de mer spektakulära situationerna med en domare i huvudrollen som vi har sett i år. Axén har fler, mindre uppseendeväckande, exempel på när han blivit förbannad på domare.
- De kan ju aldrig erkänna att de har fel heller, säger han. Vissa av deras förklaringar till domslut låter som rena Astrid Lindgren-fantasierna.
- Framför allt hands-regeln är ju så luddig. ”Det var för nära”, säger domarna där när de inte blåser. Men vad är för nära? Är det fem meter på ett stenhårt skott? Två meter för en lös nick? Ingen vet.

Ett exempel kommer från IFK-derbyt. Matchen är inne på övertid och GAIS jagar kvittering. Hysén lägger sig och får frispark. Hela Gaisbänken rusar upp i ilska över domslutet.
- Då ska domaren (Martin Hansson. Min kommentar) ut och prata med oss. Jag orkar inte se honom då, så jag bara vänder ryggen till. Sedan drar han bort den tiden från matchen och menar att vi får skylla oss själva som protesterade. Där måste en domare ha bättre känsla för situationen och förstå att om hela vår bänk regarerar instinktivt så var hans domslut väldigt tveksamt. Han behöver inte komma ut och diskutera det då.

Det är domsluten som får matchavgörande konsekvenser som vi minns. Men fel och misstag görs hela tiden.
- I en match slog Kenneth en lång boll upp i kanalen på kanten, berättar Axén. På vår planhalva touchar den helt klart på motståndaren. Uppe vid motståndarnas kortlinje täcker deras back ut bollen, och domaren tror att det är inspark. Linjemannen på vår sida har sett touchen men hjälper inte huvuddomaren. När jag undrar varför säger han att han inte får ta beslut så långt bort på andra planhalvan.
- Det var nog det konstigaste jag hört, för han visste ju att det hade varit en touch och att det borde vara hörna.

Kommunikationen mellan domare och tränarbänken under matcherna är begränsad, och sker oftast när känslorna är som hetast. Ett sätt att försöka kringgå det är enligt Axén att snacka med fjärdedomaren.
- Fast då täcker de alltid över sitt headset med handen, säger han. Och det är ju domaren på planen jag är ute efter egentligen. Jag vill att han ska höra varför jag reagerar.
Hur skulle du vilja förbättra kommunikationen mellan domare och tränare?
- Som det är nu har vi två träffar, inklusive försäsongsträffen, varje år. Jag skulle vilja ha ytterligare några regelbundna möten under säsongen där vi kan diskutera och framföra synpunkter till domarna.
Har du några andra idéer om hur domarna skulle kunna bli bättre?
- Spelet går så fort idag, så jag tror att hockeyn system med två domare, en på varje planhalva är värt att testa. I Uefacupen har de testat med domare på kortsidorna, men det är tveksamt om det fungerar i Allsvenskan att ställa någon som ska stå bara någon meter nedanför en klack i 90 minuter.
En stor del av kritiken mot domarna handlar om den ojämna nivån. Skulle inte det problemet bli ännu större med två domare i samma match?
- Om det var olika domarpar hela tiden, absolut. Men jag tror i så fall på att para ihop dem två och två och låta dem jobba som ett par hela säsongen.
Vad är en bra domare enligt dig?
- För mig har England de bästa domarna. De är alltid rätt placerade och har en bra känsla för när de ska gå in och när de ska låta spelet gå vidare. Det blir ett helt annat flow i matcherna där än någon annanstans.
- De svenska domarna borde döma varje match som ett derby. Där märks det med en gång att tröskeln är lite högre och de matcherna får en annan intensitet och det där flytet.
Vad kan ni ledare och spelare göra för att hjälpa domarna att bli bättre?
- Vi har vant oss vid nivån, så det blir mycket onödigt gnäll när domarna släpper grejer som de normalt blåser för, även om det är grejer som jag kan tycka att de egentligen gör rätt när de släpper. Mindre gnäll från oss under matcherna, och att spelarna försöker låta bli att gå för hämnd på motståndare är något som vi bör jobba med.
- Men det är inte lätt. Sverige är det enda landet jag vet där det körs så mycket med attackhörnor. Att alla klumpar ihop sig runt målvakten och trycker in honom i burgaveln. Det kom vi tränare överens om att sluta med i år, men det förekom ändå.
Har du snackat med Martin Ingvarsson om straffarna?
- Nej, senaste gången jag såg honom smällde jag igen dörren i ansiktet på honom. Men det där får vara nollställt nu. Det går inte att bära med sig till nästa år, utan då börjar vi om.

I del ett av min domarspecial snackar jag med Axén om fördelningen av proffsdomare.

Säsongen 2009 fanns det en uppenbar snedfördelning av proffsdomarna. Alexander Axén, tillsammans med bland andra Sixten Boström (ÖSK) och Kim Bergstrand (BP) reagerade på detta och tog upp frågan med domarbasen Bosse Karlsson. Ett exempel som lyftes fram var Boströms synpunkt på att när Örebro kom till bortamatch mot AIK var proffsdomaren Stefan Johannesson fjärdedomare, medan de ”mindre” klubbarnas hemmamatcher oftast dömdes av amatörerna.
- Bosse Karlssons svar när vi tog upp det här var att alla domare var lika bra, men så är det ju inte. I så fall hade inte vissa av dem varit proffs och andra amatörer, säger Axén.

Men är det inte naturligt att ”storklubbarna” får de bästa domarna? Att det är eliten som dömer de tuffaste matcherna?
- Så är det, men en tuff match kan lika gärna vara GAIS mot Gefle som AIK mot Malmö. Min och många av tränarkollegornas synpunkt var att de skulle se mer till det aktuella tabelläget snarare än klubbarnas status när de utser domare.
När du gästade Gårdakvarnens årsmöte sa du att om Gaisklacken börjar kasta in tegelstenar på planen får vi bättre domare.
- Ja, lite så har det fungerat och det blir ju en indirekt belöning för stökig publik om det ska vara en faktor som påverkar vem som dömer.

Kritiken har ändå fått gehör. I årets allsvenska har fördelningen av proffsdomarna varit jämn. Flest matcher (hemma och borta) med proffsdomare har AIK, IFK och Örebro med 22 vardera. Sedan följer resterande klubbar i en fallande skala ner till Gefles 15 och Trelleborgs 13 proffsdomarmatcher. GAIS har dömts av proffsdomare sexton gånger.

Samtidigt med kritiken av proffsdomarfördelningen uppmanade Axén Bosse Karlsson att försöka motverka fenomenet att ”storklubbarna” generellt gynnas av domsluten. Karlsson menade att så är det inte i Sverige.
- Men det var ju ingen nyhet vi kom med precis, säger Axén. Så är det överallt och så har det alltid varit, och skulle Sverige vara undantaget måste vi ju ha världens bästa domare här. Konstigt då att vi bara fick skicka en till VM och att han inte fick döma i en enda match.

Allsvenskan har haft heltidsarbetande domare sedan fjolårssäsongen.
Har domarna blivit bättre?
- Nej, jag skulle säga att det är samma som innan. Varken sämre eller bättre, menar Axén.
- Jag tycker att domarna utnyttjar sin heltidstjänst dåligt, anser han vidare. Vid årets upptaktsträff snackade jag med Martin Hansson. Jag frågade ”Vad gör Helsingborg på sin tredje hörna från vänster?”, ”Vad skiljer AIK från andra lag när de gör avspark?”. Han hade inte en aning och tyckte att jag var löjlig, men det är sådant som jag tycker att domarna borde försöka ha bättre koll på och jobba mer med att snacka ihop sig om.

Så här har proffs/amatördomare fördelats på de allsvenska lagen i år. (HP= Hemmamatch med proffsdomare, BP = Bortamatch med proffsdomare, HA = Hemmamatch med amatördomare, BA = Bortamatch med amatördomare, PD = Totalt antal matcher med proffsdomare, AD = Totalt antal matcher med amatördomare)