Idag presenterade Gzim Istrefi som GAIS spelare. Liksom Eric Bassombeng, men den senare kunde inte vara på plats då han är på semester i Kamerun. Istrefi har som bekant haft många klubbar efter sig.
- GAIS kändes helt klart som det bästa valet för mig. Jag imponerades väldigt av de intryck jag fick när jag var här och provtränade, både av medpslearna och allt kring klubben, säger Istrefi.
- Att GAIS är en klubb som satsar på och släpper fram unga spelare är helt rätt för min utveckling, fortsatte han.
- Jag är teknisk, snabb och målfarlig, svarade Gzim på frågan om sina styrkor.

GAIS börjar se offensivt starka ut på kanterna till nästa år. Mervan Celik har en mycket bra säsong bakom sig och en stigande utvecklingskurva. Det lutar åt att Jesper Floréns lån från Elfsborg kommer att förlängas över nästa säsong. I nuläget alltså fyra spelare som konkurrerar om de två platserna. Lycén och Hedinsson är inte 100 procent borta, men allt verkar luta åt att de inte är grönsvarta nästa år. Bassombeng är en utpräglad högerlöpare. Istrefi kommer framför allt att hålla till på vänsterkanten. Mervan och florén är användbara på båda sidorna.

- Det har snackats mycket om vår dåliga ekonomi, sa Christer Wallin. Jämfört med många andra klubbar tycker jag vi har fått orättvist mycket skit. GAIS styrka är att vi alltid har haft tuffa tider, och nu när det har varit tufft för hela Allsvenskan har vi varit bättre rustade för det än många konkurrenter.
- Vi satsar offensivt inför nästa säsong, fortsatte han. Ni ska få se ett bättre och starkare GAIS 2011.

En del i detta är presskonferensens första avslöjande. Ehrenborgs, som i år synts på matchställets byxor, dubblar sin sponsorinsats och flyttar upp jämte Åbro som ett av två stora namn på tröjan. Det innebär att Swedbank petas. Men farhågorna att det även innebär minskat stöd från dem slår inte in. De har förklarat att exponeringen inte är det viktiga för dem, utan affärskontakterna och den nya business de kan dra in genom samarbetet med GAIS är vad de är ute efter. Efter tre år som sponsor har det börjat ge positiva resultat för Swedbank, och de kommer att fortsätta och möjligen öka sin insats till klubben.

Prognoserna för marknadsintäkterna inför nästa år pekar mot en ökning på 15 – 20 procent.

Bilder och djupare analys kommer senare.

GAIS har tillsammans med många av de allsvenska konkurrenterna gått bakåt när det gäller intäkter från sponsorer i år jämfört med tidigare.
Nu flaggar Christer Wallin för ett positivt trendbrott.

Den ekonomiska krisen som drabbade världen 2008 och 2009 slog hårt mot allsvenskan. För GAIS del innebar det bland annat att största sponsorn Elanders drog sig ur samarbetet. Elanders hade förlorat sitt kontrakt med Volvo och sagt upp 300 anställda. Ett läge som gjorde det svårt att motivera stöd till idrotten.

Sedan dess har GAIS fått betydligt fler sponsorer, men som var och en gått in med avsevärt mycket lägre summor i klubben än den förlorade storsponsorn. Sammantaget har detta gjort att intäkterna på marknadssidan har blivit något lägre under 2010 jämfört med de två föregående åren.

Nu finns signaler på att den trenden är på väg att brytas. Detta efter en lyckad sponsorresa till London.
- Samtliga partners som var med där lovade att fortsätta nästa år, och inte bara det utan att höja sina insatser i klubben, berättar Wallin.
Som sedan fortsätter med en brasklapp:
- Men vi har det inte på papper än, så jag hoppas de står för sina löften även utanför puben.

Wallins tilltro till möjligheterna att öka marknadsintäkterna avsevärt är stor. Så stor att GAIS kommer att anställa ytterligare en person för att jobba med den här biten.

Återstår att få fason på publiksiffrorna och vända den negativa trenden även där. Målsättningen är att till nästa säsong öka snittet med 1 000 åskådare. För att åstadkomma detta ska en publikgrupp tillsättas och det finns idéer om riktade kampanjer mot bland annat skolor och företag. Återstår att se om signalerna i slutändan blir lika positiva på det här området som för marknadssidan.

GAIS tvingas banta organisationen och gör sig av med kanslipersonal. Organisationen lider av växtvärk. Jag blickar tillbaka på ett decennium där GAIS har gjort sig av med en hel del personal som jobbat gratis.

GAIS gör sig av med media och informationsansvarige Tony Balogh. Orsak, en ansträngd ekonomi.
Trist för oss gaisare, som under många år innan Balogh anställdes efterfrågat någon som kunde hantera den här biten, och ge informationstörstande supportrar löpande uppdateringar om läget i laget.

Med Balogh på Gaisgården har vi fått en rejäl uppryckning av hemsidan, framför allt webb-TV, där vi efter varje match fått spelar och tränarintervjuer. Jag och andra som tidigare fått lägga ner en avsevärt större arbetsinsats på att få tag på kontaktuppgifterna till en spelare att intervju än på själva intervjuandet fick plötsligt snabb service.

Tack vare Balogh har GAIS undvikit några rejält PR-mässiga katastrofer. De är rätt bra på att ställa till med sådana ändå, vissa i vår klubbledning, men det kunde ha varit värre. Minns till exempel för något år sedan när en kvällstidning basunerade ut en nyhet om en supporterattack mot James Keenes hus i Borås. Artikeln innehöll indignerade ord om bengalbrännande, urin och könsord. James Keene hade fått poliseskort från sitt hem. På chefsnivå hos GAIS var ryggmärgsreflexen att alla supportrar genast skulle fördömas. Detta i ett känsligt läge, strax efter det årets obligatoriska stök med Helsingborgspolisen, då GAIS fördömt fansen efter att ha valt att lyssna på vad som skrevs i Aftonbladet snarare än på ögonvittnesskildringar.
Balogh förhindrade detta genom att luska reda på vad som egentligen hade hänt. En handfull av de uppskattningsvis tusen gaisarna som befann sig i centrala Borås hade packat upp sina folköl och parkerat sig i en liten park som råkade ligga utanför Keenes hem. Utan att någonsin ha en aning om att han bodde där.

Jag hade också hoppats på att GAIS i mindre utsträckning skulle bli medias hackkyckling nummer ett med någon som förstår hur journalistiskt tänkande och hur utåtriktad kommunikation ska skötas. Så har inte blivit fallet, men det är knappast Baloghs fel.

Baloghs avsked är en varningsklocka för vår ekonomi och framtida allsvenska status. Liksom det faktum att vissa spelare själva betalade sina flygbiljetter hem efter Geflematchen för att slippa vänta på ersättningsbussen.

Vårt kansli har fortfarande en slimmad bemanning jämfört med de flesta allsvenska konkurrenter. Arbetsbördan är stor på styrelseledamöterna och de anställda. Behovet av en professionalisering av verksamheten har alltid varit stort.

Det sagt har GAIS de senaste fem åren lidit av organisatorisk växtvärk och hanterat övergången från ideellt till betalt arbete rejält klantigt.

Några exempel:

Souvenirerna

Från 70-talet och fram tills våren 2005 hade supporterföreningen Makrillarna haft ansvar för GAIS souvenirer och försäljning. Frågan är om klubben inte hade gått i konken redan på 80- eller 90-talet om det inte varit för Makrillarnas arbete med souvenirer och fonder. De gav oss hatade och älskade prylar som läderkepsen, ribba in-stringtrosan och en kalsong prydd av en ilsk Makrill ”På väg uppåt”. Prylar och kläder som på gott och ont stack ut. Att stanna till vid souvenirbordet var en del av matchupplevelsen, om så bara för att få sig ett gott skratt.
Helt utan kostnad för GAIS fick de dessutom, genom Makrillarna, en hel organisation som tog hand om hela ledet från produktion till försäljning av souvenirer.

Inför 2005 fick Makrillarna beskedet att deras souvenirer inte längre var önskvärda. De var dock välkomna att fortsätta hjälpa till med att sälja produkter från Boråsföretaget Sports & Profile om de ville.
Jag och många med mig välkomnade ändå förändringen. Vi lite yngre supportrar hade länge ansett att pensionärsföreningen Makrillarnas grejer var lite för mycket go gubbe och ville ha proffsigt framtagna saker med modernt snitt. Vi fick ett uppblåsbart fotbollsmål och återkommande uppmaningar från Gaisgården att S&P kunde ta fram vad som helst bara man bad dem. Problemet var att sedan GAIS gjort Makrillarna sura fanns det inte längre någon med tid och engagemang till att fixa den biten.
Nu är det Puma som har hand om GAIS souvenirer. De ger klubben sitt bassortiment, men som varande ett multinationellt jättebolag är de måttligt intresserade av att ta fram smala linjer som kanske efterfrågas av något hundratal köpare.
Idag får GAIS mindre intäkter från souvenirerna än när detta sköttes av Makrillarna.

Matchprogrammet

På 80-talet tog Makrillarna fram GAIS matchprogram. Med en hungrig Mats Jönsson som redaktör blev det flera år i rad utsett till Sveriges bäst. Jag har många av dem sparade än, och de är fortfarande goda för åtminstone en halvtimmes bra läsning. Det var med det i bakhuvudet som jag, som ung skribent, erbjöd GAIS mina tjänster år 2005. Det blev två roliga år.
Jag var rädd för Roland Nilsson, särskilt efter att han skällt på mig för att jag under den ”tykna” vinjetten Små inkast ha drivit med Glenn Hyséns matchvikt. De avslutades med att GAIS bjöd på middag i samband med ett litet redaktionsmöte för gänget som jobbade med programmet och hemsidan. Vi var två yrkesarbetande journalister, en utbildad layoutare, en fotograf och ytterligare två entusistiska amatörskribenter. En hel liten redaktion som jobbade gratis och hade gott om idéer för hur programblad och webb kunde göras bättre.

Inför 2007 års säsong beslutade GAIS, tillsammans med resten av de allsvenska klubbarna (med undantag för stockholmslagen och Halmstad) att låta Aftonbladet sköta matchprogrammet med sitt rosa Matchbladet. Det skulle ge en större avkastning till klubben. Det var inga hard feelings för det, även om jag ansåg det vara ett felbeslut att skrota något som jag sedan barnsben ansett vara ett av GAIS flaggskepp.

När Aftonbladet tröttnade på att göra Matchbladet efter en säsong fanns det däremot inte längre någon som var sugen på att göra det gratis. I år har programmet fått sig en uppryckning igen, då det ingått i Baloghs arbetsuppgifter. Han var för övrigt en av oss som gratisjobbade med det förr. Jag vet inte, men jag misstänker att han inte känner för att fortsätta med sina arbetsuppgifter på ideell basis nu.

Klubbtidningen

Fram tills för något år sedan fixade Makrillarna (igen) en högklassig klubbtidning åt GAIS. Alla GAIS medlemmar fick den gratis. Balogh var ideell redaktör, jag var ideell skribent. Allt detta till en kostnad av noll kronor för GAIS.
Jag vet inte om det hade att göra med att det fanns en helt färdigtryckt upplaga som presenterade Jonas Henriksson som nyförvärv innan han hunnit få löneerbjudandet från Häcken som fick dras tillbaka helt, eller det faktum att styrelseledamot Mikael Robertsson ansåg att hans företag Mediakonsult i väst AB kunde göra det bättre, men precis som med souvenirerna fick Makrillarna ett plötsligt besked att det inte längre var önskvärt att tidningen skickades till GAIS medlemmar.

Istället fick vi Gaisar´n, en reklambladsprodukt som uppenbarligen hade sponsorerna som målgrupp snarare än den genomsnittlige medlemmen. Jag fick vid ett tillfälle en förfrågan om att göra Gaisar´n, och med tanke på den lön som erbjöds för detta är det inte underligt att kvalitén blev så låg som den blev.
Det är en sak att jobba gratis för GAIS. Då är stoltheten betalning. Att jobba för Mediakonsult i väst AB för en lön som per timme förmodligen är något bättre än den som indonesiska barnarbetare får för att sy fotbollar är något helt annat.

I år var klubbtidningen tydligen för dyr att ge ut, så sörjd av ingen försvann den. Däremot sörjer jag att jag inte längre får kvalitetsprodukten Makrillen, som kostade GAIS noll kronor.

Kontentan

Ovanstående låter som svidande kritik ,och det är det också. Men inte utan viss förståelse för hur det kunnat bli så. Resan uppåt från konkursfärdiga i tvåan vid decenniets början har gått snabbt, försöken att anpassa organisationen till de nya förutsättningarna har uppenbart gått för snabbt.

Det trista med det på individnivå är de som känt sig trampade på och illa behandlade, och nu en person som blir av med sitt jobb. Det trista med det för GAIS är att om de någonsin behöver de ideella resurserna tillbaka kommer det att bli betydligt svårare än vad det hade varit att behålla dem hela tiden.

Gefle spelade oavgjort, och därmed eliminerades risken för att vi ska åka ur direkt, utan att passera kval.

Årets viktigaste match för oss gaisare blir mötet Mjällby – Åtvidaberg imorgon. Vinner Mjällby kan vi fira den sjätte raka säsongen i Allsvenskan. Det har inte hänt sedan 50-talet.

Det är bara att hålla tummarna, för blir det kval tror jag vi är rökta makrillar. Visst, det heter alltid att det kvalande laget från Allsvenskan är bättre. Och så är det säkert i nio matcher av tio, men skulle vi hamna där finns inte orken hos vårt lag. Den sista luften kommer att pysa ur laget och vi torskar två raka med 0-1. Så känns det.

Chanserna att vi slipper undan är dock rätt goda. Skulle jag spela pengar sätter jag min slant på Gefle som kvallag och Åtvid direkt tillbaka till Superettan. Då kan vi börja blicka framåt igen, och slutet på en säsong innebär alltid hopp och drömmar om att nästa ska bli bättre.

Men ska vi se realistiskt på det är det inte mycket som talar för att så blir fallet. Mina varningsklockor gick igång i blitzlarmläge efter den senaste intervjun medAxén i Klubb-TV. Den efter Gefleförlusten när spelarna missade tåget.
- Vi kan inte ha det så här, sa Axén.
Sedan tillade han:
- Några av spelarna kände i kroppen att de behövde bättre återhämtning och tog flyget hem. Men det betalade de för själva.

GAIS tar tåg istället för buss till bortamatchen av ekonomiska skäl. Signalerna som kommer från Gaisgården är att vi kommer att göra ett litet, litet plusresultat i år. Men vi gör det till priset av nedskärningar på varenda kostnad som går att hitta.

Det viktigaste är att lönerna betalas ut i tid. När vi kvalade oss ur Allsvenskan via Öis 1992 ställde vi in ett lag på Ullevi som inte fått ut sina löner.
Jag är övertygad om att en idrottare alltid vill vinna, men graden av vilja är inte helt oberoende av den sociala situationen.
Det där missade Gefletåget blir ett eget kapitel i framtida misärhistorieskrivningar om det värsta skulle hända.

Klarar vi oss kvar behöver vi en styrelse som kan trolla inför nästa säsong. Hur vi har hamnat i den här sitsen, efter att ha haft stabila finanser fram tills för ett eller två år sedan, ska jag grotta ner mig vidare i framöver och lovar att återkomma.