Höstens hetaste Silly Season-snackis fortsätter och förväntas intensifieras i veckan, då huvudpersonen Johan Mårtensson kommer hem från semesterresan.

GAIS har erbjudit Mårten ett treårskontrakt, alltså till och med 2013. Från Mårtenssonlägret finns ett motbud på ett tvåårskontrakt.
- Men det är vi inte lika intresserade av, säger Mats Persson.
Han fortsätter:
- Hade det varit mellan GAIS och Mårten tror jag att kontraktet redan hade varit påskrivet, men han har sin agent i det andra örat.

Detta berättades för Gårdakvarnens årsmöte. Och eftersom IFK är en av klubbarna som det surrats om i samband med Mårten passade Gårdakvarnens konferencier på att säga till Mats Persson att:
- Hade jag varit sportchef i GAIS hade jag gått ut och sagt att vi förhandlar inte med IFK, aldrig någonsin. Men du kanske måste vara mer nyanserad?
Persson kommenterade detta med:
- Ja, jag måste ju det. En dag kanske det är jag som vill ringa och värva från dem, och då är det bra om det går att snacka. Men vad IFK får förstå är att om de vill värva från GAIS så blir det dyrare för dem än för andra klubbar. Vill de då ändå betala så, ja, då får de göra det.

Hela GAIS ledning, från tränare till styrelse, andas fortfarande en enorm belåtenhet över Pär Ericsson-affären. En känsla av att IFK blåstes totalt. Och eftersom det är Silly Season och den vilda ryktesspridningens tid. Nej, GAIS har inte fått några konkreta förfrågningar om Mårtensson, vars nuvarande kontrakt sträcker sig över hela 2011.

Dime Jankulovski tog hem Herbert Lundgren-trofén, Alexander Axén vann över tidigare kritiker.

Dime Jankulovski tog hem årets Herbert Lundgren med överraskande stor marginal. Han har som sagt redan fått priset, men var då tvåa i själva omröstningen efter James Keene. Nu tog han hem det med Kim Jong-Il siffror som bara har slagits av Fredrik Lundgrens seger 2005.

Dime fick även min röst. Jag valde mellan honom och Björn Andersson och hade länge känt mig tveksam. Men när jag väl stod där med röstsedeln i handen var det plötsligt självklart. Dime har gjort sin bästa säsong i GAIS. Han har varit vår enskilt viktigaste spelare i år. Det kombinerat med hans attityd, vinnarskalle och ett klubbhjärta med rötter från pojklagsspel på 80-talet gjorde valet enkelt.

Så här föll de 71 rösterna

Dime Jankulovski 43
Björn Andersson 12
Fredrik Lundgren 7
Kenneth Gustavsson 5
Mervan Celik 2
Johan Mårtensson 1
Tommy Lycén 1

Årsmötet i sin helhet var Gårdakvarnens bäst arrangerade någonsin. Det inleddes med ett antal gäster. Henrik Leman från Sportsday delade med sig av sin syn på GAIS som journalist, Mats Persson och Gzim Istrefi presenterades och snackade Silly Season och avslutningsvis såg Alexander Axén till att fixa så att det aldrig någonsin mer kommer att höras ett enda ”avgå” rop från läktarna.

Har lyssnat på Gzim vid två tillfällen nu, och kan som en parantes notera att GAIS har ändrat sitt säljsnack när de värvar spelare. Fram tills nu har vartenda nyförvärv pratat om ”klassisk klubb”, ”anrik” och ”engagerade fans”. Nu är det ”en klubb som släpper fram talanger” som gäller.

Att anställa Mats Persson som sportchef känns just nu som det bästa GAIS har gjort på väldigt länge. ”Vi har redan tackat nej till två toppar som vi hade tagit utan att blinka förra året”, sa Axén som en kommentar till skillnaden att rekrytera tillsammans med ett proffs som gör det på heltid istället för en ideellt arbetande Tony Persson som skötte det arbetet vid sidan av ett annat jobb.

Jag träffade Axén redan hösten -08, och det är en av flera anledningar till att jag aldrig ens tänkt tanken ”avgå”. För en del av mötesdeltagarna var detta det första mötet med vår tränare, och kommentarerna på väg ut från lokalen lät ”hellre en tränare som Axén och en elfteplats än någon tråkig jävel och sluta som femma i tabellen.”

Bara att hoppas att vår klubbledning tänker likadant. Angående sin framtid hos GAIS, med ett år kvar på kontraktet, berättade Axén:
- GAIS ville förlänga i somras, då var jag tveksam eftersom vi sålt för 25 miljoner och värvat för två sedan jag kom. Nu finns det en mycket större optimism och framtidstro i föreningen, och jag skulle gärna fortsätta efter nästa år. Men det finns mängder av lediga tränare, så inleder vi inte serien bra till våren sitter jag nog löst.

På torsdag är det dags för Gårdakvarnens årmöte. Då avgörs det vem som ska tilldelas Herbert Lundgren-trofén. Här listar jag de hetaste kandidaterna.

” Sedan 1999 har Gårdakvarnens årsmöte utsett en vinnare av Herbert Lundgren trofén.
Herbert Lundgren kom till GAIS från Lundby 1924. Fram tills dess att han la skorna på hyllan 1935 gjorde högerbacken 213 seriematcher och noll mål. Med nio medaljer är han den mest behängde gaisaren genom tiderna. Lundgren beskrivs som en stenhård evighetsmaskin.
Priset är ett av Fotbollssveriges mest prestigetyngda och ska enligt Gårdakvarnens stadgar gå till den spelare som under innevarande säsong visat störst Gaishjärta. Alltså inte nödvändigtvis den som har varit bäst, även om detta alltid har varit en viktig faktor för de som röstar.”

Så skriver Gårdakvarnen på hemsidan. Enligt dessa kriterier och min erfarenhet från tidigare omröstningar kommer det att så mellan följande spelare i år:

Björn Andersson
Har varit omtyckt bland fansen sedan han kom till GAIS 2008. Några års tjänst i grönsvart är ett tungt vägande plus när det ska röstas. Björn är mogen för att bli Herbert Lundgren. Har gjort en riktigt bra säsong som mittback och kryddat det med fyra mål. Visar hjärta och attityd i sitt spel.
mot Björn talar att han inte skrivit på nytt kontrakt. Gårdakvarnens medlemmar drar sig för att ge priset till någon som kanske representerar en annan klubb nästa säsong.
Björns svar på Sportsdays fråga om framtiden gör ändå att han blir min tunga förhandsfavorit till priset:
- Njae. Blåvitt skulle inte kännas aktuellt. Det är i så fall i första hand något utomlands, om det dyker upp något som jag tror skulle vara bra för min utveckling

Chans på HL-trofén: Mycket stor

Dime Jankulovski
Att vår målvakt har klubbhjärta råder det ingen tvekan om. Han har varit gaisare ända sedan han var grönsvart pojklagsspelare och agerade bollkalle bakom Sören Järelöv. I år har han varit vår enskilt bäste spelare och gjort sin individuellt bästa säsong sedan han kom till GAIS 2005.
Hade det inte varit för att han fått HL-trofén redan 2006 hade han varit given. Det finns inget som hindrar att samma spelare tilldelas priset flera gånger. Men Ivan Ottordahl är hittills den enda som lyckats med den bedriften, 2001 och 2003.
Årsmötesdeltagarna lägger gärna sin röst på en spelare som ännu inte fått priset. Dimes odds blir något bättre av att han faktiskt bara blev två i omröstningen 2006. James Keene vann, men fråntogs priset efter att han skrivit på för en annan svensk klubb.

Chans på HL-trofén: Stor

Kenneth Gustavsson
Var tvåa efter Wanderson i fjolårets omröstning. Kenneth är en av klubbens verkliga trotjänare. En spelare som har varit med från åren i tvåan 2002 och 2003. 2009 gjorde han sin bästa säsong någonsin, kombinerat med sin långa tjänst gjorde det att han kunde utmana den Allsvenska skyttekungen Wanderson då.
Kenneth har varit minst lika bra i år, med den skillnaden att vi väntade oss den nivån nu. Det har gjort att han fått mindre uppmärksamhet för sina insatser.

Chans på HL-trofén: Möjlig

Fredrik Lundgren
Vår Kapten och andlige ledare får alltid röster. Han har varit i klubben sedan 1999 och fick HL-trofén 2005. Då den i särklass mest överlägsna vinnaren någonsin. Minns inte riktigt, men det siffror i Kim Jong-Il klass för Lundgren när rösterna räknats.
Förtjänar alltid trofén, och bör nästan få den åtminstone en gång till innan han lägger skorna på hyllan (så vi har förhoppningsvis några år på oss).
Tyvärr krävs det nog ett år utan några starka utmanare som ännu inte prisats för att det ska hända.

Chans på HL-trofén: Liten

Johan Mårtensson
Vissa av de som röstar lyckas alltid förväxla kriterierna för HL-trofén och byta ut ”hjärta” mot ”bästa”. Det kommer att ge Mårtens en och annan röst, men hans tvekan att skriva på förlängt kontrakt gör att de rösterna blir få. Och även om han förlängt kontraktet är han helt enkelt inte mogen för att bli Herbert Lundgren än. Om ett eller två år är det förhoppningsvis Mårtens tur.

Chans på HL-trofén: Marginell

Min röst

Så hur kommer jag att rösta? Jag har inte bestämt mig än, och även när jag gör det så blir min röst hemlig.
Sedan jag röstade för första gången 2004 har jag röstat på den som vann fyra av sex gånger. Fem av sex gånger egentligen, eftersom jag röstade på Dime istället för Keene 2006. Den enda gången jag inte hållt med mötesmajoriteten var ifjol, då jag la min röst på Kenneth men Wanderson vann.

Jag har tagit en liten paus efter sista matchen. Planerna för den närmsta framtiden för En Gårdapojk handlar om att på olika sätt sammanfatta säsongen som varit och samtidigt blicka framåt.

Tills jag drar igång med detta delar jag med mig av en annan slags säsongssammanfattning, som jag hittade på youtube: