På söndag har Dime Jankulovski sin kanske individuellt bästa säsong som grönsvart bakom sig. Vi har snackat inför Elfsborg borta, frälsande straffräddningar, en säsong som varit en besvikelse, men också optimism och tro på 2011.
Häromdagen sa Dime till några av lagkamraterna att är det två matcher han inte vill ha som absolut avgörande, sista möten, så är det Elfsborg borta och Malmö borta. De enda två motståndarlagen, som, om de får igång sitt bästa spel på sin hemmaplan, är omöjliga för GAIS att rubba.
– När sa du det, undrar jag. Var det innan Mjällby – Åtvidaberg?
– Nej, skrattar Dime, det var i tisdags. Jag kände att det var bäst att hålla de tankarna för mig själv innan dess.
Vi snackar en stund om saken. GAIS har gjort riktigt bra matcher och tagit poäng mot både Elfsborg och Malmö på deras hemmaplaner.
Dimes poäng är att mot varje annan motståndare så vet han att om bara GAIS får till sitt bästa spel så kommer det att räcka till seger, med dessa två undantag. För att kunna ta poäng i Borås och i Malmö räcker det inte att lita på den egna kapaciteten, motståndarna får inte nå upp till sin maxnivå.
Hos oss på läktaren har frustrationen varit stor hela hösten. Efter Mjällbysegern på hemmaplan var känslan att någon seger till räcker för att vi ska kunna vara helt lugna när vi tittar över axeln neråt i tabellen och istället börja blicka uppåt. Den där segern kom inte förrän det var absolut nödvändigt, hemma mot Häcken. När det följdes upp av tre oväntade men välförtjänta poäng borta mot Helsingborg spred sig återigen ett förrädiskt lugn i kroppen.
Det lugnet var borta efter förlusten mot Trelleborg i lördags. Dime stod för ett antal grymma räddningar, som var och en förtjänade att bli matchavgörande. Tillslut fick han ändå kapitulera och vittja nät tre gånger.
– Det var en hemsk lördagskväll. En pendlande mellan hopp och förtvivlan, följt av frustration och uppgivenhet. En av de värsta helgerna i mitt liv.
Med lite hjälp av Mjällby blev vi ändå klara för allsvenskt spel 2011. Samtidigt är det mycket tack vare ett försvarsspel som håller allsvensk toppklass vi själva har bärgat de nödvändiga poängen. Bland de säsongsräddande ögonblicken framstår idag, med tanke på hur tabellen ser ut, Dimes straffräddning som gav en poäng hemma mot Åtvidaberg som det enskilt viktigaste ögonblicket i år. En räddning som jag då i besvikelse över en usel match, kommenterade med ”han kunde lika gärna släppt in skiten”, uppe på läktaren.
Säsongen är resultatet av 30 matcher och en trupp på drygt 20 spelare, men när jag åker till Borås på söndag tar jag med mig den straffräddningen som den främsta anledningen till att det inte finns någon ångest inför årets sista match.
– Det är svårt att säga om det är bra eller dåligt enbart sett till söndagens match, säger Dime.
– Det kan låsa sig i måstematcher och kännas bra att gå ut och bara tänka att nu ska vi göra en bra match utan press. Samtidigt har vi både i år och ifjol visat att vi presterar när det verkligen gäller.
Dime går in på fjolårssäsongen, där vi efter sensommaren låg på nedflyttningsplats, något vi faktiskt aldrig har gjort i år. Kriskänslan då byttes mot sju raka matcher utan förlust, med 1-0 borta mot Helsingborg, 4 och 3 -0 hemma mot Gefle respektive Örebro som höjdpunkterna.
Min känsla har länge varit att GAIS är usla på måstematcher, men Dime lyckas övertyga mig om motsatsen.
– Jag älskar att spela de där matcherna som betyder något, när du kastas mellan hopp och förtvivlan och verkligen känner att du brinner för laget. Man känner att man lever. Det är i de matcherna spelare ska kliva fram, skärpa till sig och visa karaktär.
– Jag kan inte tänka mig något tråkigare än att spela en säsong med 30 matcher som inte betyder någonting, sedan vill jag såklart hellre att de ska betyda SM-guld än nedflyttningshot.
Inför ett år då GAIS tappat i stort sett hela den offensiva spelarbesättningen sa de flesta experter att det skulle bli degradering till Superettan. Sett ur det perspektivet är ett räddat kontrakt en framgång. Men Dime är besviken på lagets säsong, menar att det finns kapacitet till en betydligt bättre tabellplacering.
– Men är det någonting jag lärt mig under mina år som elitspelare är det att tabellen aldrig ljuger. Det går inte att gnälla på stolpe ut och dåliga domare, det är alltid bara bottenlag som gör det och vi är inte ett bottenlag.
Orsaken till att vi slutar på nedre halvan av tabellen är målproduktionen. Våra bästa målskyttar är mittfältarna Wanderson och Eyjo och mittbacken Björn Andersson, med vardera fyra mål. Ett helt okej facit för mittfältare och backar.
– Men vi behöver en okej forward. En forward som gör en hyfsad allsvensk säsong ska göra åtminstone åtta mål, det tycker jag att man ska kräva av en anfallare, säger Dime
- Så vårt problem är egentligen lätt att lösa, och nu när vi har Mats Persson som sportchef tror jag att han fixar det, fortsätter han.
– Fast ni supportrar måste hjälpa till, avslutar han. Vi har våra 2 500 trogna, det måste bli dubbelt så många, och det ganska så omgående, om klubben ska kunna fixa det här.















