Mick Jagger gör reklam för en Dressman i en t-shirt med texten ”It´s only rock ´n roll”. Så lite rock ´n roll i ordets ursprungliga bemärkelse som det kan bli. Just Jagger och hans Rolling Stones har varit sell outs så länge nu att knappt någon höjer på ögonbrynen. Inte på långa vägar samma indignerade ramaskrin som när The Clash lät Levis använda deras Should I Stay Or Should I Go i en reklamfilm.

Gränserna för vad som är Sell Out, horeri, prostitution, integritetslöst, vad du nu vill kalla det, har flyttats fram ganska långt sedan det tidiga 90-talet när Clash medverkade i en jeansreklam.

Diskussionen om detta är alltid aktuell bland fotbollsfans. GAIS vill starta privatskola. Är det Sell out? Björn Andersson flyttar till Norge och får lite mer i lönekuvertet. Är det Sell Out. GAIS lånar spelare istället för att köpa? Är det sell out? GAIS följer SvFF:s regler om ordning och säkerhet på läktarna. Sell out?

En tonårskille låter en gubbe sätta på honom mot bensinpumpen på Rosenlund. Sell out? En illegal invandrare krälar på alla fyra för mynt i Nordstan. Sell out? Du tvingar dig själv upp ur sängen för att gå till jobbet för en tusenlapp på banken vid månadens slut. Sell out? Stanna kvar i en halvtaskig relation för att det är för jobbit att separera? Sell out?

Det går förstås att diskutera gradskillnader. Men en variabel i gradskillnaden är priset. Är det mer sell out att lyxprostituera sig än att ta en traditionell anställning för en skitlön? Är det mer sell out att ta order från chefen som du inte gillar för att inte hamna i problem på jobbet än att städa ditt rum för att mamma hotar med att dra in veckopengen? Är det mer sell out att steka flott för McDonalds än för Sibylla?

Skalat av fernissa och värderingar är hela världen prostituerade (de som gör något de inte skulle göra frivilligt och gratis mot betalning), torskar (de som betalar för något för att de inte ids göra det själva) och hallickar (de som tjänar pengar på torskarna och hororna).

Så länge jag kan minnas har jag lönearbetat för att överleva och gjort saker jag inte tror på för att det hade varit alldeles för jobbigt att ta konsekvenserna av att inte göra det. Varenda sekund av det har dödat en liten bit av min stolthet och mitt jag.

Hade jag konsekvent och rakryggat stått upp för min integritet hade jag frusit på en parkbänk på Stigbergstorget inatt istället för att gotta mig i lägenhetsvärmen. Och hur mycket integritet finns det kvar då, när jag tvingats ställa mig och tigga utanför Billhälls för att få ihop till en värmande sup. Precis lika mycket integritet som nu när jag lönearbetar för att få ihop till ett värmande element i ett bekvämt hem.

Sånt är systemet. Jag hatar det, men är jag beredd att ta konsekvenserna av att göra något åt det? Är jag beredd att sluta prostituera mig för timlön? Nej. Skulle jag skita i att sänka farten när jag kör bil och ser en poliskontroll? Nej.

Nej, jag fortsätter att tulla på stoltheten och integriteten för att det är bekvämast så. Jag dör en smula varje dag för att överleva lite längre.

Är du beredd att göra något åt de grundvalar och principer som hela världens samhällsbygge vilar på. Nej? Då så, håll käft och svälj då, precis som jag.

Rolling Stones ett bra tag före Dressman:

Framtidsvisioner blir naturligtvis alltid färgade av visionärens förhoppningar och farhågor. Det finns inga säkra kristallkulor, men genom att försöka fånga upp tecken i tiden går det att skapa sig en bild av en möjlig framtid.

Offsides senaste nummer, som jag nämnde i mitt förra inlägg, är ett sådant. Här talar rika storföretagare om vikten att vårda klubben, fansen och inte bara tänka profit. Riskkapitalisterna förutspås få ge vika för den tyska och svenska medlemsmodellen. Storklubbsledare framhålelr vikten av att alla som vill ska ha råd med en biljett till matcherna, snarare än att maximera vinsten genom att bara ha dyra platser för turister och företag. Mindre pengar, mer hjärta helt enkelt.

Ett annat tecken i tiden som pekar i samma riktning är fotbollens ekonomiska kris. Väldigt förenklat och grovt generaliserat talar rapporterna om att ju större klubb, ju större ekonomiska problem. För bara några år sedan handlade det mesta om hur mycket pengar som fotbollen hade. Det verkade itne finnas något tak. Nu är det tvärt om, och det talar för att gapet mellan de rika och de fattiga, mellan de stora uppumpade klubbarna och de mindre men mer ansvarsfullt skötta föreningarna snarare kommer att minska än som tidigare förutspåtts öka.

ytterligare ett sådant tecken är när GP:s sportkrönikörer börjar såga stämningen hos Frölunda hockey. Anledning: Klacken har för få platser, klacken har ingen ståplats, dj:s spelar för mycket skränig musik och ett för stort antal av platserna upptas av sponsorer utan äkta engagemang.

Det är ett mantra som många fotbollsfans upprepat i många år, och för det blivit kallade för bakåtsträvare och nostalgiker av samma krönikörer som nu gör dessa argument till sina egna.

Det jag känner av tecknen i tiden är att något är på gång. Fotbollens står inför ett nytt paradigmskifte där det nuvarande tankesättet kommer att ersättas av ett nytt. Min förhoppning är att GAIS ska bli en av klubbarna som visar och leder vägen mot det nya.

Hur? Det syns det tyvärr inget om i min kristallkula.

Har bläddrat igenom senaste numret av Offside, med temat framtidens fotboll. Som det konstateras i tidningen ägnar sig fotbollen betydligt oftare åt att summera vad som varit än att blicka framåt.

Och när det blickas framåt handlar det, åtminstone ur ett gaisperspektiv, om att tänka att något som någon annan redan gjort, det är framtidens melodi det.

Blickar vi bakåt har GAIS ofta varit klubben som varit först, men sällan lyckats förvalta det. Vi vann den första allsvenskan, vi var den första klubben som hade en allsvensk skyttekung tre år i följd, en av landets första klackar, den första hemsidan på internet… Är du först med något är du också bäst på det, tills någon annan gör det bättre. GAIS har oftast varit nöjda med att vara först och bäst, och därför inte lyckats förvalta förstaplatsen.

Det senaste decenniet har vi inte varit först med särskilt mycket. Det har varit mer ”kolla vad bra det gick för Elfsborg när de fick ny arena”, ”titta så bra det gick för FC köpenhamn när några klubbar slogs samman”, ”i England har de bara sittplatser” och ”kan Kalmar ta SM guld borde även GAIS kunna ta SM guld”.

Blickar jag framåt vill jag se en framtid där vi snarare än att titta på vad andra redan har gjort tittar på GAIS. Jag vill se en utveckling där GAIS odlar klubbens unika egenskaper. Visst kan vi lära av andra, men framför allt måste vi börja odla GAIS.

Det jag tyckte bäst om i Offsides framåtblick var intervjun med arenarkitekten Jacques Herzog när han siar om framtidens arenor:
- Men gillar vi konstgräs? Nej. Gillar vi inomhusarenor? Nej. Vill vi frysa? Nej. Gillar vi bra akustik? Ja. Gillar vi gräsets doft? Ja. Gillar vi att regn och vind påverkar spelet? Ja. Där har du några ledtrådar.

Med min inställning blir jag ofta misstagen för bakåtsträvare. Det är fel. Jag tycker bara att framtiden ska ta med sig mer av det som har varit bra då snarare än det som bara är just nu.

När Björn Andersson valde att lämna GAIS som Bosman kom det knappast som någon överraskning. Ingen katastrof, för vi har gott om bra mittbackar. Ekunde och Lundgren hade visserligen lite problem att spela ihop centralt i försvaret senast det försöktes, men kan de bara hitta en form för det är Ekunde fortfarande samma spelare som var ”allsvenskans bästa mittback” för några säsonger sedan. Till och med en snäppet bättre passningsspelare numera.

Däremot tappar vi längd, både defensivt men även offensivt. Björns huvudspel var vårt vassaste anfallsvapen ifjol. De fyra målen han gjorde då försvinner nu till Norge.

Det gör arbetet med att hitta en anfallare än mer angeläget.

Som jag skrev häromdagen är jag positiv till att ge Santos ett prestationsbaserat kontrakt, men inte på bekostnad av ett riktigt alternativ. Santos blir ju som att värva från division två, det kan bli hur bra som helst eller pannkaka. Och jag har ingen lust att gambla vår allsvenska status på huruvida en oinspirerar brasse ska hitta tillbaka till sitt spelhumör eller inte.