Sportlovet slut. Det betyder: Inga fler timslånga frukostar klockan 14 på eftermiddagen. Inga fler Gossip Girl-marathon. Inga fler dygnsvändande sömnvanor.

I stället tråkiga tågresor och tidiga morgnar. Massa plugg.

Kan ju inte säga att jag längtat direkt.

Men. Man får göra det bästa av saken.

I dag börjar vi sälja biljetter till Killergame i skolan. Åtminstone något.

Äntligen. Ser ni vad det är? En ny VÄSKA. Som ni har längtat. Min förra, trasiga, väska retade ju gallfeber på alla. Jag tror jag fick höra säkert fem gånger per dag att ”… du, det är nog dags för en ny väska nu?”.

Nu kan ni väl vara lite glada?

Åker tåg med Cornelia. Träffade just på henne. Hon kom gåendes genom tåget och så stannade hon vid mig. ”Men tjena!”, utbrast hon förtjust. Senare pratade vi lite, men jag kunde inte låta bli att fundera över varför hon dök upp först i Sollentuna. Hon bor ju i Väsby, som jag.

Då visade det sig. Hon hade gått sin dagliga tiggarrunda. Ser ni handen? Det är en tiggarhand.

När jag fick syn på detta gick jag därifrån. Tiggare. Usch och blä.

Kört 11 timmars stenhårt arbete i dag. HELT FRUKTANSVÄRT… vad effektiv jag varit. Jag satt i skolan med Leah till 19.00. Hann göra klart två läxor och göra lite jobb med elevkåren.

I morgon ser det ut att bli en lika tung dag. Först på torsdag kör jag igång med lite jobb. Tänkte planera hur vi ska bevaka Big Brother. Är såååååå taggad!

Eftersom jag gått i samma skola som Martina vet jag ju hur lömsk hon är. Hon är en expert på att fuska sig genom livet. Hon glider liksom fram genom livet på en räkmacka.

Men denna lapp tar priset. För att anordna en enkel middag har kvinnan en fusklapp med detaljerade instruktioner för hur maten ska tillagas. Det är alltså inte ett recept det här. Det står, lite som en skönlitterär berättelse, vad hon ska göra i vilken ordning. ”Öppna bröden” är min favorit. Den meningen syftar alltså på att Martina ska öppna brödpåsen.

Skandal.

Martina skickade en mystisk inbjudan häromdagen. ”Halv åtta hos mig” var egentligen den enda informationen som gick att utläsa.

Så nu sitter jag här. Halv åtta hos Martina. Tillsammans med Cornelia. Noga bedömer vi Martinas värdskap. Osäkert om hon klarar 10-poängaren.

Trotsade snön och gav mig ut på en sjuhelvetes powerwalk. Rustad med en t-shirt, en tjocktröja, en fleecetröja, en vinterjacka, ett underställ och ett par jeans gav jag mig ut i snön.

Resultat: Jag är genomsvettig. Håret står åt alla håll, glasögonen har immat igen och min halsduk är fuktig.

Men, det var jävligt najs ska ni veta. Man får passa på när solen skiner!

Nu ska jag ta en låååååååång, varm dusch. Sedan har jag förtjänat ett avsnitt av Gossip Girl. Egentligen har jag både plugg och jobb att lösa, men det får vänta! ;)

Ljuvlig morgon. Är på så himla bra humör. Sitter och dricker te, lyssnar på musik och läser Filter (grym julklapp från storebror).

Känner mig sådär äckligt glad i dag. Ungefär som pappa, förr om åren, var på måndagsmorgnarna. När hela huvudet bultade och man bara ville sjunka ner i sängen och somna om kunde han springa in och i fullständig extas ropa: ”God morgon, god morgon!”. Mina syskon kan intyga detta.

Så ja. Jag har väl blivit som min käre far. Det känns ändå helt ok.

Döm av min förvåning när jag kommer in till skolan och ser Svante och Aleksandra ligga och lata sig på golvet. Totalt ovilliga att göra någonting alls. De sitter där och blänger, ilsket och jävligt, på mig. Det känns inte alls särskilt bra, det hoppas jag ni förstår.

Blir intervjuad av två personer från Södertörns högskola. 9 andra elever har också fått denna ära.

Nyss skulle jag förklara mina förväntningar på högskolor i Sverige. Vågade ju knappt yttra mig. Så rädd är jag. Universitetsmänniskor är ju stora saker. Otroligt kunniga.

Vet ni hur lång tid det tog innan Jag vågade ta denna bild? Min rädsla är obeskrivlig.

Återkommer med mer seriös rapport om vad vi kommer fram till senare.

Önska mig lycka till.